(s): SBAB ska bli svensk Fannie & Freddie

Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

Många unga utan bostad syns inte i statistiken!

Unga och ofta studerande ändrar inte sin folkbokföringsadress förrän dom har en stadigt kontrakt, vilket kan dröja ett par år. Sover man hos kompisar eller hyr några månad här och där ändrar man in den från sin hemort.

Det finns andra sätt att lösa bostadsbristen – avskaffa bostadsbidrag/bostadstillägg och ersätt dem med högre pension/socialbidrag i stället.
Det kan inte vara rimligt att åldringar med utflugna barn uppmuntras bo i stora bidragsfinansierade lägenheter när småbarnsfamiljer tvingas tränga ihop sig i alltför små lägenheter. Med dagens bidragssystem lönar det inte att byta till en mindre/billigare bostad eftersom bostadsbidraget minskar.

Det är minst sagt intressant kulturellt fenomen vad människor anser sig förtjäna när det kommer till boende. Då jag studerade i Stockholm bodde jag själv i delat boende. Som student tycker jag inte att det finns särskilt mycket utrymme för snobberi då man överlag har en mkt begränsad ekonomi. Då jag var student fick jag dock väldigt ofta reaktionen från andra studenter med samma ekonomiska situation att de helt enkelt inte ”skulle stå ut” med den typen av boende, underförstått att det var under deras värdighet att bo i delat boende. För min egen del handlade det inte om att stå ut eller inte stå ut, utan att acceptera den formen av boende som var ekonomiskt rimlig med hänsyn till min ekonomi. Det var inte heller så att de andra studenterna jobbade hårt för att ha råd med sitt finare boende. De valde istället att toppa upp lån plus bidrag med ytterligare bostadsbidrag. De var väl helt enkelt tvungna eftersom de ”inte skulle stå ut” att bo i delat boende.

Efter studierna är det givetvis om möjligt ännu mer otänkbart att dela boende. Är man tex singel i denna singeltäta stad ska man SJÄLVKLART ha en egen lägenhet, ca 40 kvadrat minst. Om något annat sker är det ytterst temporärt, en krislösning, som akut måste lösas. Ev genom lån på miljonbelopp trots att det är helt orimligt att man någonsin kommer kunna betala tillbaka, dvs bli skuldsatt för livet och försatt i en osäker ekonomisk situation. Det finns helt enkelt inte i människors världsbild att det går att dela boende.

Åker man till ett annat land, och det behöver faktiskt inte vara ett u-land i misär, utan tex till London (ja marknadshyror) får man boende direkt utan problem men då är det standard att dela. Där kan man vara glad om man får (dvs har råd med) ett eget rum i den delade lägenheten. Men att det går att dela boende med någon annan än sin familj/partner verkar på riktigt vara utanför väldigt många människors världsbild här hemma.

Kanske inte helt konstigt att antalet kvm i innerstaden inte räcker till?

När listor med kontaktuppgifter till privatvärdar säljs för pengar så vet man att något inte är friskt med bostadsmarkanden. I en sund marknad är värdarna (säljarna) som jagar hyresgästerna (köparna), inte tvärtom. Som att bilköparna skulle ligga på och jaga bilhandlarna, hur skulle det se ut.

Det är svårt att ordna hyreskontrakt i Stockholm, t.o.m. långt utanför stan som Södertälje, Norrtälje eller Nynäshamn är det 2-4 års kötid på ett förstahandskontrakt.

Den mellanstora stad jag kommer från får man ett 1:a handskontrakt på 3-5 dagar. Att behöva betala 100-200 tusen kr för ett hyreskontrakt är rent bisarrt, det existerar inte i min värld.

Hm var inte detta som folk sa att det skulle hända när man ordnade att folk med hyresrätt skulle få bilda bostadsrätter?

Läste i pressen att hemlösa personer från Östeuropa nu flyttar in i under Stockholms broar, väldigt centralt och nära till jobben.
Det positiva är att innerstaden på så vis blir mindre segrererad.
Varför inte tillåta temporära tältläger och skjul på Djurgården, Rålis etc? Pittoreskt inslag och dessutom en solidarisk prövning av gräddan av de svenska journalisterna och politikerna när deras fina borätter har utsikt över "favelan" och picknick-korgen i parken lämpligen delas med de som bättre behöver käket.