Bostadsrätt olämplig boendeform för unga

Ungdomar, som definierat i åldern 18 – 30 år, byter bostad upprepade gångar på grund av studier, jobb, och parrelationsförhållanden. Enligt 1 469 läsare hade man i medel 4.35 olika bostäder i åldersintervallet och enskilda anekdotiska exempel skrev om upp till sjutton frivilliga olika bostäder. Men även med tanke på 4.35 bostäder är bostadsrätt en olämplig boendeform för ungdomar, medan andrahandskontrakt och andra tillfälliga lösningar i själva verket kan duga mycket gott för ungdomars rotlösa tillvaro.

Till detta kommer ofrivilliga flyttar, t ex vräkning, oönskade (till skillnad mot önskade) tillfälliga boendelösningar mm. Vad som är frivilligt och ofrivilligt är förstås högst individuellt.

Läsarenkätens svar. Jag har skattat fördelningen av den feta svansen för uträkningen av medelvärdet, då jag underskattat hur många bostäder som faktiskt är ganska vanligt i gruppen. Svarsalternativen borde varit bredare.

Med 4.35 bostäder på 12 år flyttar ungdomar i snitt var 33:e månad. Med bostadsrätter i miljonklassen i våra storstäder innebär det ett mäklararvode runt 50 000:- per flytt. Månadskostnaden är alltså ytterligare drygt 1500:- SEK i månaden för att bo i en bostadsrätt i det här åldersintervallet när man även räknar in mäklararvodet.

I en marknad med stigande priser gör den sk boendekarriären att denna kostnad maskeras genom vinster på bostadsrättsförsäljningen. Men priserna kommer inte stiga för evigt och om vi får den bästa av världar med stillastående priser så kommer denna kostnad bli påtaglig för den som ofta byter bostadsrätt.

Men den stora risken för ungdomar med bostadsrätter är om man istället får prisfall på marknaden, så riskerar man bli instängd i sin bostadsrätt och kan inte flytta i enlighet med normalt beteende för åldersgruppen. Detta eftersom man inte kan eller vill sälja med förlust och medföljande restskuld.

Det stora hotet blir alltså mot ungdomars flexibilitet och rörlighet.

Tittar man på de olika anekdoter som läsare bidrog med (även per e-post), så visar det sig tvärt om att man inte alls har något problem med andrahandskontrakt och andra tillfälliga lösningar. Ett förstahandskontrakt ses inte som ett krav. Rättigheten till en bostad innebär inte rättighet till ett förstahandskontrakt på en billig hyresrätt med bästa läge. Ser man det som en rättighet är man en bortskämd curlad odåga eller möjligen en socialist.

Nu är ungdomars bostadsproblematik ett övergående problem. Ungdomskullarna kommer minska kraftigt framöver när babyboomen från runt 1990 passerar 30-årsåldern och rotar sig. Behovet av ungdomsbostäder, studentbostäder och för den delen högre utbildning (peak högskola) kommer minska och den regim som tar över efter valet i september kommer automatiskt få ner ungdomsarbetslösheten (definition 25 år eller yngre) av rent demografiska skäl (till den svenska ekonomiska kraschen kommer i spåren av skuldbubblan och bostadsbubblan, vilket läsarna väntar sig 2015 – 2016).

Risktagandet med bostadsrätter för ungdomar kan innebära problem med inlåsning när marknaden inte längre visar på stigande priser, förutom den dyra flyttkostnaden som mäklararvodet innebär. Dessutom kan fallande priser göra att man tvingas skatta för tidigare ackumulerad bostadskarriär vid en flytt om nästa bostadsrätt är billigare än den senaste – har man inte sparkapital att betala skatten med kan boendekarriärens skatteskuld omöjliggöra en flytt till annan bostadsrätt i en fallande marknad.

Naturligtvis visar enkätsvaren bara på förhållandena inom bloggens läsekrets, som inte är representativ för svenska folket. Läsekretsen är uteslutande högutbildade, högavlönade män, och andra grupper kan visa upp andra beteenden. Det är underförstått i alla webenkäter, men alla är inte normalbegåvade så det är bäst att skriva detta ändå.