Gästinlägg om Ukraina

Medan situationen i Ukraina eskalerar allt mer publicerar jag här ett gästinlägg från en annan läsare, T.

Det är mycket som hänger på Ukraina nu.

Ukraina är ett motsägelsefullt och kan på många sätt uppfattas som ett delat land. Den gemene bilden av Ukraina är att det är ett lite stort, småfattigt och korrupt, med politiker som slåss i parlamentet så fort de visas på TV. Det är inte sådär kanske väldigt långt från verkligheten delvis, men samtidigt ger det inte landet rättvisa.

Ukraina är Europas största land förutom Ryssland. Landet en befolkning på strax över 40 miljoner. Historiskt har Ukrainas område varit ett sorts transitland – stäppen möjliggjorde enkel transit, varvid många folkslag har korsat och befolkat landet. Detta syns idag även i befolkningsammansättningen. Det bor en uppsjö av olika etniciteter i Ukraina och alla är de Ukrainare i någon mån.

Ukraina är både del av Europa på alla sätt och vis och samtidigt en oerhört fundamental del i det allmänna slaviska historien, medvetandet och vardagen. Dels språket, ryska, ukrainska och vitryska är nära släkt. Dels historiskt ur ett geografiskt perspektiv där gamla centrat för det gamla Ryssland är Kiev som i Kievryssland, inte Moskva eller Tverområdet.

Därtill – lite mer nutida, relevant och praktisk – har en stor del ukrainare och ryssar (samt även vitryssar och balter) ofta släkt idag i varandras länder.

Liknande är det på det ekonomiska planet, även om där finns en tydligare splittring. Såvitt jag förstått är det inte så enkelt som öst och västukraina – men det är enklast att förklara så för att få en inblick – och väljer därför att beskriva det just så.

Västra Ukraina är mer agrart till viss del jämfört med de östra. Anledningen är att det i Donets/Donbass området med staden Donetsk som en sorts regional huvudstad har byggts upp ett stort tungt industriellt komplext som bygger på (apropå peak oil/peak coal) stora bassänger av kolfyndigheter i området. Detta område var också ekonomiskt mer orienterat på att samarbeta med de södra ryska områdena närmast gränsen.

Västra delen av Ukraina är mer blandad, och mer jordbruksbetonad, men samtidigt inte lika beroende av kolfyndigheter utan har en mer blandad energibas.

Splittringen uppkommer av en hel hög olika anledningar, men en av de återkommande man hör folk tala om som blandas in i politiken och som har en historisk kontext är västra Ukrainas självständighetssträvan – eller som också sågs som – och säkert delvis var – samröre med nazityskland under WWII.

Realiteten är väl att ekonomiskt har dessa olika sidor lite olika utgångsintressen idag och har haft svårt att mötas i en verklighet fylld med hyperkapitalism, egenintresse av snabb big business med svindlande belopp och hårda bud, radikalt olika politiska motiv och en skriande korruption i form av rofferi och oligarki.

Samtidigt är Ukraina sett till resurserna knappast ett fattigt land. Långt ifrån. Bara enerigresurserna och rätt diversifierade energi- och produktionssektorer skvallrar om det. Det gör även att – liksom i Rysslands fall – att rofferiet kan fortsätta rätt länge utan att det märks.

Rimligen vet egentligen ingen riktigt vad som händer just nu. Och det är tveksamt att någon kontrollerar händelserna. Men det innebär inte givetvis att alla intresserade stor- och småpolitiska parter inte försöker. Just nu hörs allehanda anklagelser om allt från att det är provokatörer, västspioner i Kiev, att det är narkomaner, arbetslösa och samhället lägre skikt som protesterar mot den sittande regimens beslut att vara så långt mot en EU association, liksom att det körs med fula metoder och protesterna är sponsrade.

Troligtvis är alla delar någorlunda sanna – samtidigt (även om det där med narkomaner och samhällets lägre skikt verkar avlägset). Det är ett stort land och ingen är nog ointresserad av att påverka till sin fördel.

Både EU och Ryssland samt andra intressenter har nog rimligen satsat stora summor på reklam, opinionspåverkan och representation. Men trots allt detta kan det ändå vara ett stort eller en majoritet av deltagare på demonstrationerna, liksom i den ordinarie befolkningen som gått ut av egen fri vilja och är genuint förbannade på sitt lands förudmjukande beteende, korruption, oligarker (den yngsta oligarken är under 30 och har haft en ”stjärnkarriär” till miljardär på ett halvår), en utbredd fattigdom, brist på framtidsutsikter och ekonomisk inlåsning.

Ukrainas politik en veritabel cirkus för dem som följt den under någon längre tid. Föreställningen om EU verkar vara en viktig del i detta. Det verkar finnas en föreställning om att ett EU-medlemskap innebär en västerländsk, materiellt livsstil på kort tid och utan vidare ansträngning. De man mött verkar inte alltid ha så stor uppfattning om de ekonomiska realiteterna i Europa. Att EU används som en sorts utopi om en bättre vardag där guld och gröna skogar utlovas verkar vara politiskt tacksamt. Givetvis finns det många Ukrainare som har stenkoll på hur livet som i Europa är.

Så vad är det man kämpar om egentligen på det stora planet? Vad är det som är så värt i Ukraina?

Kom ihåg att olika intressenter om lika sidor i denna kamp har olika andel i de olika punkterna.

1. Marknaden

40 miljoner befolkning är en stor marknad, för att inte säga enorm. Möjligheten för europeiska bolag att sälja sina produkter till en sådan marknad måste krasst sett locka. Liksom att producera där det finns idag billig och välutbildat arbetskraft. Givetvis vill Ryssland behålla denna marknad, liksom att delar av Ukrainas näringsliv vill kunna sälja på den ryska marknaden – för politiks och konstiga tullvändningar till trots är det idag sedan gammalt en fungerande marknad i ett ekonomiskt system.

Den andra sidan av det är att man kan på så vis (spekulativt) förvägra ryska tillverka denna marknad.

2. Industrin och det militärindustriella komplexet

Under sovjettiden, och idag senare med Ryssland och Ukraina är stora delar av dessa länder industrier delar av ibland överlappande, ibland samma produktionskedja. Detta gäller framför allt militärindustri och aerospace. Antonov är exempelvis ett ukrainskt bolag. För europa kan det locka att överta dessa för att skaffa egna fördelar, men det kan likaväl locka för ukrainska producenter att ha en enkel möjlighet att sälja till den europeiska marknaden.

Samtidigt kan ett närmande mellan Ukraina och EU innebära ett hårt slag mot Ryssland på det militärindustriella planet, då Ryssland idag inte förfogar över motsvarande komponent- eller transportflygstillverkning av historiska skäl.

3. Jordbruket

Frågan är om det inte detta är kanske den viktigaste punkten. Ukraina svartjord är helt enkelt bland de absolut bästa jordarna som finns. Det finns få platser på jorden där man kan ta ut så mycket skörd, och detta i stor skala. Detta gör Ukraina speciellt. Genom att vara ett land som har så pass mycket bördig jordbruksmark är Ukraina en pålitlig kornbod för alla som kan antingen gro något där eller köpa därifrån med säkerhet. Detta ger I sin tur högre politisk stabilitet och säkerhet.

Kina och Ukraina har nyligen slutit ett avtal av någon oklar sort om att hyra en ansenlig del av Ukrainas jordbruksland i 50 år, eller ställa ut lån som skall finansiera modernisering av bevattning, men även betalas med jordbruksproduktion. Det gäller uppskattningvis 5% av landarealen, motsvarande ca 30 000 kvadratkilometer (The Telegraph, landareal från Wikipedia), Sverige har enligt Jordbruksverket 3 085 365 ha (Lantbruksregistret 2010), vilket motsvara ungefär lika mycket totalt. Produktionen skall gissningsvis gå till Kina som även åtar sig att finansiera en modernisera jordbruket.

Kortfattat kan man säga att Ukraina kan föda både sig självt och andra länder.

Huruvida man har en dragkamp för demokratins skull är dock högst tveksamt. Ekonomi och politiska intressen går långt före här. Av nyheterna att döma är en del av protesterna reaktioner på att förförra torsdagens protester slogs ner brutalt, vilket påminner om hur man gjorde i Vitryssland för några år sedan. Detta är vad som verkar ha fått en del vilja dra ett streck för att inte dagens regim skall bli en allt mer auktoritär och diktatorisk regim. Många lär vara trötta på den nuvarande presidenten och hans omgivning. Däremot innebär det inte att de som hittils varit vid makten – oavsett sida eller färg – nödvändigtvis haft Ukrainas bästa för ögonen. Alla verkar ha även haft planer på egen berikning när man sitter vid statskassan. Hur den nuvarande oppositionen är betingad är svårt att döma.

Ukraina är idag ett svårhanterligt, internt splittrat land som har en något enorm politiskt dynamik även om det utifrån sett ur ett vant europeiskt perspektiv sett ut att stå på stället. Hur det är egentligen är svårt att bedöma och det bästa är faktiskt att fråga några ukrainare om den saken och lyssna. Rimligen är många av dem trötta på sina oligarker, ett sorts hyperkapitalistiskt rofferi, och ser inte att fortsatt exklusiv gemenskap med Ryssland verkar lovande och vill närmare Europa i tron att det blir bättre. Men om EU gemensamt inte kan införliva dessa förhoppningar utan ukrainare blir ytterligare ännu en del av en arbetsmigratorisk cykel kan det slå tillbaka, även till Ryssland fördel.

Samma gäller väl för om Ukraina skall ingå i tullunion med Ryssland, Vitryssland, Kazakhstan och Armenien. Det är nog ej heller en garanti att Ukraina får det nödvändigtvis mycket bättre. De fossila resurserna är inte oändliga och man är då tillbaka i gamla ekonomiska spår. Vilket behöver inte vara dåligt men ger idag föga hopp om att komma tillrätta dagens problem. Men – liksom för EU är det inte säkert att det för tullunionens medlemmar kommer vara särskilt bekväma med ett nyckfullt Ukraina vars befolkning fortsätter kräva förbättringar och tar till gatorna på franskt manér. Det kan spilla över till de övriga länderna – och de är rimligen oroliga för det med.

Så vad är egentligen bra för Ukraina?

Egentligen är det underligt att det valet som ges framställs som EU eller Ryssland. Inget därimellan. Ukraina är ett stort land, och med dess resurser och befolkning är det svårare för Ryssland och även EU att vara utan Ukraina än med. Varken ett EU med ekonomiska bekymmer eller Ryssland med en råvaruekonomi kan i det långa loppet betala för Ukraina. Inte minst om de vill hålla Kina geopolitiskt från Ukraina.

Förenklat sett skulle Ukraina kunna handla och samarbeta med båda parter och stå på egna ben. Handla med både Ryssland och övriga Europa. Och tillsammans med Polen vara en central del av nya Centraleuropa. Det är där Polens entusiasm för Ukraina, oro för Vitryssland kan förstås. Polen och Ukraina skulle tillsammans vara både en motvikt mot Ryssland och Schengenländerna. De skulle kunna dessutom på sikt även kunna locka de övriga sydligare länderna.

Därför framstår de senaste dagarnas händelser som på många sätt bra – folk visar sitt missnöje, men det är långt till att det blir riktiga ändringar. Trots det kan resultatet av dessa protester och allt därkring påverka både Europa och Ryssland på oväntade sätt.

//T, En annan läsare