Med 1 840 svar på söndagens enkät om när den svenska ekonomiska kraschen kommer, så kan vi nog säga att Sveriges mest pålästa, engagerade, högutbildade och högavlönade storstadsmän (dvs mina läsare om man ska generalisera – bl a är ca 70% av läsarna tjänstemän, företagare eller chefer och ca 90-95% är män) har uttalat sig. Kraschen kommer 2015, eller åtminstone efter valet 2014.
 |
| Enkätens resultat |
Man ska vara medveten om att det är individuella definitioner av vad som är en krasch och upp till läsaren hur den ska definieras.
Endast 2% av läsarna tror att den kommer redan i år, 19% tror på 2014, 34% på 2015, 16% på 2016 och ca 18% att den kommer senare än så. Efter valåret 2014 tror alltså ca 68% på.
11% tror inte att det någonsin kommer en svensk krasch, för det är annorlunda nu och Sverige är unikt.
Svaren på enkäten är trovärdigt representativt för läsarna, då vi får en snygg klockkurva runt 2015, med en fet svans på det mest avlägsna alternativet 2021 eller senare. En fet svans uppstår naturligt när man klipper en undersökning på detta vis, då 2021-alternativet även inkluderar de som annars skulle svarat 2022, 2023 osv.
Ska man tro bloggens läsare får nästa svenska regering en ekonomisk kris i knät. Härnäst kan man diskutera hur den ser ut och hur man bäst förbereder sig för den.
Tillägg: Schibsted/SvD gjorde en liten intervju med mig i förmiddags angående era enkätsvar och har nu publicerat en artikel i frågan online. Mina citat är korrekta. Jag påtalade dock även att jag som vanligt förstås kommer att ha fel (på något sätt), men allt jag sade kan förstås inte få plats.
29 kommentarer
Jag tror inte på någon plötsligt krasch. Vi kommer bara att stadigt bli allt fattigare, detär inte roligare än så med statlig planekonomi på finans"marknaderna".
Samma här.
Om man ser det så här, etablissemanget har alla verktyg som behövs för att behålla status quo.
Varför skulle man låta arbetslösheten skena iväg? Det är ju bara att anställda folk i offentliga sektorn.
Varför skulle man sparka ut folk från sina hus? Det är bara att sänka räntan.
Varför skulle man låta banksystemet kollapsa? Det är bara att ta över bankerna.
Arbetskraften är redan van (sedan de senaste 7-8 åren) att få behålla en mindre av vad som produceras varje år, se: http://elato.se/imgdump/se_labour.png
Får lite dålig känsla för vår ekonomi trots min optimistiska läggning.
1987 fick Feldt utmärkelser för en bra skött ekonomi som undvek arbetslöshet och var i bra form. Kraschen kom 4 år senare!
Nu får Borg samma utmärkelser och uppmärksammas för en ekonomi i balans, även om arbetslösheten är betydligt högre.
plus…
* betydligt färre tillgångar att sälja ut
* inhomogoen befolkning vars grupper ogillar varann med undantag av några högljudda moraliskt överlägsna i media
* betydligt högre skuldsättning
* Sverige har betydligt sämre konkurrenssituation i världen
* energin
* vi har redan skurit ner allt som går att skära ner. Framtida nedskärningar sker i ben och muskler. Naturligtvis undantaget chefsskikt i kommun och riksdag som håller varann i hand.
Vår enda räddning som jag ser det är att få till ett politiskt system som fungerar i samhällets bästa. Studieresa till Schweiz för hela sveriges befolkning skulle antagligen löna sig.
Det är inte riktigt samma läge idag som då eftersom vi inte har en krona bunden till en valutakorg utan en fritt prissatt valuta. Därmed är risken för 500% ränta borta och tillfälliga hickor som 2008 kan hanteras av centralbankerna genom gödsling med färska nya lånepengar till bottenränta.
Dagens läge kan därför pågå väldigt länge.
Det som kommer att sänka Sverige kommer inte att vara något så trivialt som en bostadskrasch utan den svenska liberalmarxistiska demokratin kommer med tiden att kollapsa under vikten av sin egen inneboende dysfunktion precis som det kommunistiska systemet i Östeuropa i början på 90talet.
Den riktiga Kraschen kommer inte förrän år 2050, enligt min mening. Då försvinner elförsörjningen, kommunikationerna, statens våldsmonopol med mera. Bara rester återstår och befolkningen minskar betydligt. En vinter tar de flesta och sedan blir det lite bättre. Men det är fortfarande ungefär som på stenåldern.
Redan på 2030-talet riktas politiken in på nationell självförsörjning. Industriproduktionen och börsvärdet är en bråkdel av idag. Fortfarande finns då bortförklaringar typ en finanskris. Folk klamrar sig fast i sina tusenåriga myter och hoppas att det blir bra.
Vad härligt.
Men i övrigt kommer det att gå fint eller?
@Kingedward24,
Fågelholken Urban Persson är inte den mest optimistiska man träffar på i cyberrymden. Han är fixerad vid den, i o f s korrekta, iakttagelsen att alla naturresurser blir allt dyrare (mer energikrävande) att få fram. Detta gör att de kommer att, i praktiken för människans del, ta slut.
Han är dock alldeles för tvärsäker på att detta med nödvändighet kommer att leda till obönhörlig kollaps inom en snar framtid och bortser helt ifrån alla osäkerhetsfaktorer vad gäller folkmängd, eventuellt nya energikällor m.m.
Han är m a o lika tokig som de som är tvärsäkra på att marknaden kommer att lösa allt o dyl fast i motsatt riktning. Dessutom verkar han lite människofientlig emellanåt.
Kingedward, fint och fint. I övrigt blir nog mest en krasch. Detaljer är svåra. Jag försöker tänka makroekonomiskt inom naturresursernas fördyring och är ingen spåman för individuell lycka eller frälsning. Förberedelser bör rimligen vara makroekonomiska. Privat självförsörjning hjälper nog inte mycket som makthavarna sköter saken i stort och är som att skjuta sig själv i foten. Det skulle rent hypotetiskt kunna göras en del utan någon större kostnad typ stoppad massinvandring, utvinning av alunskiffern och isolationism inom jordbruksproduktionen. Men makthavarna kommer att köra landet med hjälp av myterna rakt botten. Sociala detaljer är också svåra och jag vet inte om alla kommer att se ut som fågelholkar i truten innan kraschen.
Dessvärre kommer väl Urban Persson mer eller mindre få rätt i allt.
Om något ersätter det nuvarande paradigmet måste det bl.a bli ungefär de nyordningar som nämns. Men systemet måste givetvis köras i botten först. Vår myt är starkare än verkligheten, vilket inte minst intelligenta människor på denna sajt regelbundet bevisar.
Frågor kan återstå på vilken nivå av fraktalmönstret som "botten" befinner sig eller hur den skall uttydas.
@ Luripompa
Urban kan få rätt. Men det är inte säkert. Det finns alldeles för många faktorer som kan komma att modifiera.
T ex kan storkrig, sjukdomar, klimatförändring m m decimera populationen så att resurserna räcker mycket längre. Ett sådant skeende kan också snabbt ändra paradigmet.
Ett annat scenario är någon slags billig energi. Detta skulle kanske kunna resultera i rymdkolonisering och fortsatt tillväxtparadigm lång tid framöver.
Ytterligare ett scenario är att det kapitalistiska systemet kollapsar av sina inneboende motsättningar och slitningar och att ett annat system uppstår och tar över. Jag vet inte om Spengler siade om vad nästa civilisations metafor skulle vara men det kommer inte vara evig expansion (vilket är nuvarande civilisations metafor), i alla fall.
Personligen hoppas jag på en omfattande intelligens-, visdoms- och kärleksökning (naivt, jag vet).
Men om Urban får rätt så verkar ändå stenåldern haft sina goda sidor – särskilt innan människor blev bofasta. Så med en liten population som tillåter nomadliv kan våra barnbarns barn nog vara ganska välmående. Om det blir så.
Självklart finns som Richard nämner osäkerhetsfaktorer inom möjliga mindre krascher, som kan försena den stora kraschen. En risk med en decimerad population är att de kvarvarande förbrukar mer per capita. Ungefär Jevons paradox men med andra parametrar. På liknande sätt blir det nog bara en puff i utvecklingen med riktigt billig energi. Det finns så mycket annat som begränsar. Billig energi är dessutom osannolikt. Flummet på det här området är nästan oändligt och det finns som bekant olika läror för frälsning.
Mer av kortsiktighet verkar också oundvikligt. Alla celler i biosfären är nog inställda på detta. Att läsa en lång text har blivit mindre intressant. Debattartiklar blir kortare och färre läser dessa. Företagen ska avkasta snabbt. Inte ens riskkapitalister vill ta risker. Alla vill ha bidrag och incitament. Diverse saker ska vara roliga och ge personlig utveckling. Om man inte håller i plånboken så blir man lättare lurad. Inom boendet ersätts nybyggen av underhåll. En allt större andel av BNP utgörs av konsumtion. Elever orkar inte lyssna som förr på sina lärare. I tester blir de bara dummare. De som saknar förstånd kan inte heller lyssna och skriver dumma saker på nätet. Till slut får alla ADHD (Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder) och det blir väldigt snurrigt.
Nu är fördyringen i utvinningen ungefär 5 procent om året och så stor att ”tiden inte räcker till”. Ökningen ger en 7-dubbling på 40 år och det är ungefär vad systemet som en globalt handlande enhet klarar. När andelen kommer upp i halva BNP och fortsätter stiga så är det nog kört. Rymden hinner inte exploateras eller rättare sagt kan inte. Exempelvis har LKAB i hela verksamheten inklusive transport till kund sedan år 2000 haft en real fördyring med hela 7 procent om året. Om detta fortsätter till 2050 så fås en ökning med hela 12 gånger. Förtätningarna i jordskorpan som utnyttjas kommer nog att försämras ungefär som de har gjort. Teknikens förbättringar likaså. Vid en viss tidpunkt kommer inte längre viktiga varor för kortsiktig överlevnad från utlandet, helt enkelt därför att de som har dessa behåller dessa.
Resterna från industrisamhället typ fastigheter, vägar, diverse prylar, skrot med mera gör kanske att det blir bättre än på stenåldern. Detta ligger i en senare fas och är svårt att säga. Mycket rester gör att fler ska dela på dessa och det blir en slags balans då med. Allt är makroekonomi. Snart har de nuvarande makroekonomerna med Keynes allomfattande lära kört pengarnas värde i botten, eller rättare sagt fördyringarna har gjort detta.
@Urban
Du extrapolerar gärna utvecklingen och bortser från händelser som skulle kunna inverka. Ta t.ex. möjligheten att använda kärnenergi i större omfattning (både fission och fusion) gör att det inte är säkert att tillgången på energi gör att energipriserna fortsätter upp i den omfattning du föreställer dig.
Vidare brukar du väl bruka det felaktiga antagandet att vi förbrukar alla naturresurser vi tar i anspråk. Ta t.ex. järn som du verkar tro förbrukas: det förbrukas inte utan det är mer och mer järn som är i bruk – och även om järnfyndigheterna skulle "ta slut" (vilket jag inte tror de gör) så betyder inte det att järnet är slut eftersom brutet järn fortfarande finns kvar.
Sen när det gäller villigheten att betala, ta risker, agera utan bidrag osv så är det som sagt de befintliga alternativen som avgör vad folk gör för val. Att ingen är villig att betala ett högre energipris än 100$/fat beror på att alternativet att bara betala 100$/fat finns (och det är IMHO fortfarande svinbilligt med energi – så priset kan stiga utan att det är slut på billig energi). Samma sak gäller att ta risker (om det går att lämpa över risken på någon annan så är det ju självklart att det är vad riskkapitalister gör) och ta emot bidrag.
@ Anonym
Hela Urbans betraktelse är densamma som den Chris Martenson gjort. Till skillnad från Martenson, som betonar detta för lite, ser dock Urban allvaret i detta.
Betraktelsen är den självklara sanningen att resurserna blir allt dyrare (mer energikrävande) att utvinna. Kolla Martensons videos om detta.
Vi kommer alltså nå en punkt där det kostar mer att ta upp råvarorna ur jorden än vad de är värda. T ex kommer det att kosta mer energi att få upp oljan än den energi oljan ger. Denna utveckling sker kontinuerligt. Vi har redan plockat de låga frukterna. Så, jo, järnfyndigheterna tar i praktiken slut. Och det järn som är upplockat kommer att rosta och bli allt svårare och dyrare att återvinna.
Det enda jag protesterar mot vad gäller Urbans utgjutelser är hans tvärsäkerhet och (som jag tycker det verkar ibland) människofientlighet. Han har dock rätt i det långa loppet om inget avgörande skifte inträffar även om han troligen har fel i tidsaspekten. T ex kommer även kärnbränslet att ta slut med tiden även om vi skulle öka användningen. Det skulle alltså bara fördröja Urbans scenario.
@ Urban
Du skriver; "Mer av kortsiktighet verkar också oundvikligt. Alla celler i biosfären är nog inställda på detta…"
Här flummar du ut. Det finns inget naturgivet i den utveckling du ser. Även andra krafter finns i naturen. Ibland expanderar livet och ibland är det konservativt och vilande.
Det är bra att du pekar ut hotet men du är alldeles för deterministisk och tvärsäker. Lugna ner dig.
Malthus yrade om samma saker för 200 år sedan och han har inte fått rätt ännu. Jag gissar att Urbans förutsägelser har ungefär samma exakthet.
Visst, saker som sänker kostnaderna inom kärnenergin eller någon annan helt ny energi skulle kunna hända. Men det måste ses som osannolikt. Fission i olika varianter är väl kända och testade tekniker, med problem av kostnadstyp. Vissa kostnader kanske kan sänkas, men inte tillräckligt. På liknande sätt är det inom den så kallade förnybara energin.
Produktiviteten inom kärnkraftverk och andra infrastrukturanläggningar minskar nästan lika mycket som i naturresursernas utvinning. I varje fall enligt makroekonomer på Riksbanken i Australien, ett land som har intresserat sig för saken genom kortsiktiga konsekvenser inom exporten. Av liknande skäl har kostnaderna inom vindkraften inte minskat sedan 90-talet. Och järnvägen får bara mer subventioner och ger sämre service.
http://www.rba.gov.au/publications/bulletin/2012/jun/pdf/bu-0612-3.pdf
Vad händer då om inga naturresurser bryts? Kommer då den slutliga kraschen? Eftersom allt som utvinns är utbytbart så upphör nog verksamheten i stort sett samtidigt och fort. Men det störs när länder inte kan köpa och isoleras, vilket ger varning för andra. Allt kräver då så avancerad teknik och mycket utifrån att inte ens kvarvarande lokala udda fickor med speciella förutsättningar kan utvinnas.
Det enda som egentligen finns är resterna och i enorma mängder inom exempelvis järnskrot, fastigheter, vägar, anläggningar, fordon med mera. Med detta kan man inte bygga några revolutionerande kärnkraftverk, hur mycket man än vill. Det är till och med svårt att tänka sig att kommunikationer, elsystem, betalningssystem, våldsmonopol med mera kan upprätthållas. Och då är det svårt att tänka sig något annat än isolerade celler av folkgrupper.
Folk är rationella inom den mikroekonomi som de är bundna till. Om de blir medvetna om att det blir en krasch så ökar kraven på en investerings återbetalning och det behöver inte vara pengar. Så kortsiktigheten kan förväntas öka. Jag tog kanske ut svängarna för mycket med cellernas inställning och deras agerande. Det kan ju inte bevisas. Man kan bara inte lyfta sig själv i håret. När det är slut så är det slut.
Richard, Chris Martenson och andra brukar föra fram Energy Return On Energy Invested, förkortat EROEI. Det är väldigt förenklat. Det åtgår även mer material, arbete och kapital och allt kommer fram som kostnader, vilka enligt min mening bör kopplas till BNP för en direkt siffra på kollapsens framåtskridande. Vad jag känner till finns ingen statistik, varken inom utvinningens andel av BNP eller den årliga ökningen. Så det är vitt fält på forskningskartan.
Siffror med angivna reserver från olika länder och hur länge de teoretiskt räcker typ som BP sammanställer inom bränslen är ganska ointressant. Det är statiskt och säger inte mycket om när utvinningen blir oekonomisk. Man kanske alltså räkna på saken, som inom allt annat. Romklubben levde förövrigt innan produktivitetstoppen år 2000 och kunde inte göra en så enkel analys.
Samhällsbevarande krafter vill förstås inte veta. I exempelvis det här centralstyrda landet finns inga publicerade siffror om den enorma kostnadsökningen inom den främsta naturresursen. Däremot är det ett enormt tjat om vilka investeringar som görs, vilka framställs som positiva. Till och med den gamla Romklubben har korrumperats och fått full sysselsättning med klimatet och här räknas det för mycket och i onödan, för att hålla myterna levande.
@ Urban
Jag håller med om att det inte räcker med att räkna på bara EROEI men det visar tillräckligt tydligt på problemet. Att även alla andra faktorer fördyras är ju inte så svårt att inse. Det viktiga med övrig kostnadsökning är bara att det kommer att gå fortare.
Den viktiga insikten, som det räcker med EROEI för att förstå, är att det kommer att ta slut helt och hållet för människans del. Vi kommer inte att komma åt några fler råvaror, helt enkelt.
Precis, det bör gå fortare och bli någon slags exponentiell effekt när fördyringarna inte bara berör energi. Ändå är detta outforskat, i varje fall i det här landet. Om man vill veta det statliga gruvbolagets fördyringar så får man läsa årsredovisningarna själv. Tidigare i år togs de äldre bort från nätet så man hittar bara från 2005. Texterna i årsredovisningarna är utstuderat gjorda för att dölja fördyringarna. Kostnader och ton nämns aldrig i samma sammanhang, Ingen journalist har förstås skrivit om detta. För att inte riskera myterna och den gemensamma globala kampen mot diktatorer, kvinnoförtryck, fattigdom, klimatförändringar och annat har Marcus Wallenberg gjorts till ordförande. En Svensk Tiger i modern tappning.
Ha, ha, ha, Richard Bandler, mästerhypnotisören förmodar jag, efter att ha tittat lite på Youtube. Skulle man inte kunna plocka bort myterna ur skallarna på fårskocken enligt löpande band principen och få den mer rationell? Eller blir den då ännu tokigare?
@Urban
Jag efterlyser fortfarande belägg för ditt påstående om "eponentiell effekt". Jag har gjort det tidigare, men inte fått något mer begåvat belägg än argument typ "titta procent! ergo exponentiellt".
Jag antar att du heller inte har något belägg för att vi skulle vara tillbaks på "stenåldern" år 2050.
När det gäller saker som du bortser från är t.ex. kärnkraft: "kostnadsproblemet" är IMHO ganska marginellt – även om man tror att kostnaden på kärnkraft ligger något högre än 100$/boe så finns det stora mängder energi tillgängligt på det priset. Och tänker man sig att man höjer breedfaktorn så tillkommer ytterligare energi (och min bedömning är att det inte höjer priset på energin så markant) och ytterligare energi tillkommer ifall man blandar in torium i mixen.
Samma sak gäller tillgången på metaller, vad får dig att tro att det blir så mycket dyrare att utvinna järn ur en rostig järnkonstruktion än att gräva ett djupt hål i marken, plocka upp stenar med lite rost i och utvinna järn ur dessa? För du tror väl inte att de hittar perfekta järntackor i gruvorna lämpligt legerade för olika ändamål?
Exponentiell effekt säger inte så mycket och kanske är ett opassande uttryck av mig. Det finns så många parametrar och frågan är vad som är exponentiellt mot vad. Något att fundera på. Dock är det uppenbart att utvinningen tar en allt större andel av BNP och att just detta inte kan gå längre än till en viss gräns.
Jag vet inte hur uranet är koncentrerat. Det kan innebära att fission och torium och annat ger kollapsen ett ”motstånd”. Det intressanta är det totala, eftersom allt både är utbytbart och behövs. Inte ens gratis energi i oändlig mängd är någon universallösning. Annat blir kritiskt. Man kan också lätt konstatera att kostnaden för kärnkraftsanordningar är höga och ökar nästan lika mycket som inom naturresurserna och att det därför inte heller byggs så mycket. På liknande sätt är det inom vindkraft och termisk solkraft. Den fotovoltaiska solkraften är lite speciell eftersom den med någon volym och speciellt i det här landet snabbt blir en skräpkraft.
”Rostiga järnkonstruktioner” bara att plocka från kommer inte att finnas innan kollapsen eftersom priset på varan ökar och den behövs i hela världen. Marknaden ser till att allt används där det betalas bäst, vilket inte verkar vara inom fissionskraft. Först när kollapsen kommer blir det rikligt med skrot.
En högre breedfaktor gör bränslet billigare och investeringen större. De fasta kostnaderna ökar och de rörliga minskar. Detta utveckling har pågått sedan stenåldern. Då gick det kanske åt hundra gånger mer tid att samla in torr ved och sköta elden jämfört med att bygga eldstaden. Förhållandet förbättrades med kakelugnen. Ved som frigjordes kunde användas inom materialframställning, som förövrigt i sin tur kunde förbättra förhållandet. Idag ger en värmepump mer lågvärdig energi än den förbrukar. Bakom värmen som produceras finns en stor bakomliggande apparat. Med tiden blir materialet allt mer allokerat till utvinningen, liksom vad som finns tillgängligt inom energin, arbetet och kapitalet. Det uppstår även en allokering till den mesta nödvändiga apparaten genom den ökande komplexiteten utanför energisystemet. Nettot tar slut. En liten extern störning kanske inom importen får apparaten att sjunka. Fallet går fort och bromsas bara av vad resterna erbjuder.
Stenåldern kommer naturligtvis inte till det här landet redan år 2050. Resterna hindrar detta, under lång tid. När gränsen är nådd faller komplexiteten snabbt från högsta till lägsta och de strukturer och kunskaper som finns försvinner och glöms. Då är det bara att ta tag i lokala rester och göra det bästa möjliga. Resterna räcker inte för att bygga upp något som kommer i närheten av vad som finns idag. Kan grupperna kommunicera över långa avstånd? Det är svårt att tänka sig i restkulturen eftersom det inte finns kvar tekniska fungerande lösningar. Bara att laga ett cykeldäck blir nog för mycket. Samtidigt blir resterna värda väldigt mycket. Ett hus betyder exempelvis att man inte behöver bo en koja i skogen, så länge huset finns förstås.
@ Urban,
"Ha, ha, ha, Richard Bandler, mästerhypnotisören förmodar jag…". Japp 😉 Jag försöker avhypnotisera fårskocken så gott jag kan. Men de är djuuupt hypnotiserade av etablisemanget så det är ett hårt jobb.
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/sveriges-ekonomi-kraschar-2015_8477810.svd
Klockrent! 🙂
grattis till att SvD har gett dig en stor artikel med fulla hänvisningar! SvD har väl nästan lika många läsare som din blogg har, fast de får över en miljon skattekronor i veckan som bidrag för att kopiera dig.
Dessutom är artikeln länkad med fet rubrik i Aftonblaskan (samma ägare som SvD), så antalet läsare som "nås" är faktiskt ännu större. Å andra sidan – hur stor andel av den senare läsargruppen klickar på ekonomiartiklar, dessutom med den muntra rubriken "Sveriges ekonomi kraschar före 2016"…?
Cornu: skulle ju vara lite intressant att få veta om antalet besökare ökade idag.
Då Sverige har haft handelsöverskott sedan 1983 ser jag lösningen via fackligt håll. Den amerikanska finanskrisen beror direkt på att de amerikanska löntagarna har finansierat sitt löpande hushållsekonomiska underskott med lån över lång tid. Men i det läge Sverige är i med handelsöverskott är det rimligt att löntagarna kan begära löneökningar som bryter den trenden utan att de svenska företagen går omkull. (De lär dock gnälla en hel del när det sker.) Det är dessutom så att man från politiskt håll i Sverige har en betydligt sundare inställning till konsumtionslån än vad de av Wallstreet köpta politikerna i USA har.
Urban Persson är en komplett sociopatisk idiot.
Urban Persson , Storforspolitikern som slickade på tunnelbaneräcken i Stockholm för att smittas av Corona våren 2020.