Hushållens skuldfinansierade konsumtion räddar svensk BNP

Som bekant så är det viktigaste som finns här i världen att Sverige visar upp stigande BNP, även om vi förstås inte visar det mer väsentliga stigande BNP per capita. Det viktiga är att BNP stiger, då är Anders Borgfot lycklig och nöjd och kan klia sina håriga fötter när han möter finansministrarna utanför Fylke. Återigen räddar svenskarnas skuldfinansierade konsumtion svensk BNP-tillväxt och utan ännu mer skuldfinansierad konsumtion hade Fylke nu varit i en recession.

Totalt ointressant nominell BNP. Ingen pratar om denna, då det är BNP justerat för prisökningar som är relevant.

Samtidigt finns det förstås en hel del medial förvirring kring BNP, t ex minskade BNP under andra kvartalet jämfört med första kvartalet, helt beroende på hur man tittar på saken.

Jag kan med 100% sannolikhet tvärsäkert säga att BNP kommer falla tredje kvartalet jämfört med andra kvartalet, men det är helt oväsentligt och beror som alltid på semestertiderna i juli. 

Real svensk BNP per kvartal 2007 – 2013. Recessionen slutet 2008 och 2009 framgår.

Det är naturligtvis helt oväsentligt att jämföra olika kvartal, då det finns ett stenhårt säsongsmönster, och det är alltså alltid samma kvartal som bör jämföras, dvs andra kvartalet i år med andra kvartalet 2012. Sedan verkar en kalenderjustering göra att andra kvartalet blev svagare än första kvartalet, för både de nominella och reala siffrorna pekar på stigande BNP för andra kvartalet jämfört med första.

Han ser ändå nöjd ut, Anders Borgfot,  när SCB redovisar BNP-utvecklingen.

Vad vi kan konstatera när man jämför kvartalsvis BNP, så har real BNP bara stigit 2.83% K4 2007 till K4 2012 och real BNP, om man nu ska jämföra fel kvartal, har bara stigit 2.46%, sedan fjärde kvartalet 2007. Inte direkt imponerande ordnat av Anders Borgfot.

Det mest väsentliga är ändå att på 12 månader steg real BNP bara 0.6%, medan befolkningen ökade med 0.85% och BNP per capita fortsatte alltså att falla, trots att svenskarna lånar pengar till konsumtion för att få Anders Borgfot (m) och Fylke att se bra ut. 

Svensken fick det alltså fortsatt sämre som kollektiv även om real BNP ser ut att stiga.

Hushållens konsumtion ökade BNP med 0.8 procentenheter. Utan ökande konsumtion hade vi alltså haft recession. Offentlig konsumtion ökade 0.5 procentenheter och lageruppbyggnad, dvs osålda produkter, ökade BNP med 0.6 procentenheter. Högst diskutabelt att räkna in osåld produktion i BNP, men så är det. Vad gör man inte för snygga siffror? Gå nu ut och producera något och ställ i ett förråd, så svensk BNP blir bättre.

Ja, alla som har skulder och inte amorterar ansvarsfullt på dessa konsumerar på kredit, även om de tror att de inte gör det. Det är alltså inte bara de som direkt höjer sina skulder som är kreditkonsumenter.

Väntad skuldökningstakt för svenskarna är mellan 4% och 5% av BNP på rullande fyra kvartal, medan nominell BNP bara ökade 1.4% på tolv månader. Återkommer när den ironiskt benämnda Sparbarometern från SCB kommit, så vi kan se hur skuldberget når nya höjder i förhållande till BNP. Sikta på en ökning av skuldberget om ca 1.05/1.012=3.75% på fyra kvartal. Ja, skulder är nominella och ska alltså jämföras med nominell BNP, inte real BNP. Däremot ska BNP per capita jämföras med real BNP, för att spegla svenskarnas välståndsminskning – att bara höja priserna är inte en välståndsökning eller real BNP-tillväxt.

Kom nu ihåg att Sverige, med fallande BNP per capita, är Anders Borgfots uttalade himmelrike och ideal på jorden, Fylke och något han säger sig önska hela världen kunde få uppleva.