Film från vargattackerna i Sätila

Mikael Jägare från Jaktfilm.se har spelat in en film från den ena rivna, och helt utraderade, fårbesättningen sydväst om Sätila.  Filmen följer och dokumenterar vargprofitörernas arbete, dvs Länsstyrelsens högavlönade personal som lever på att djurhållare får sina djur dödade av statens vilt.

I artiklarna på nätet kan man notera i den expanderade artikeln hos Markbladet hur fårägaren skuldbeläggs för att inte ha stängslat tillräckligt bra. Lätt för vargprofitörerna att säga, då det inte är de som stängslar dessa mycket kuperade naturbetesmarker som finns på bergen och sluttningarna runt Sätila. Vi pratar inte om fyrkantiga platta fotbollsplaner.

Länsstyrelsens personal ljuger också oss djurhållare rätt upp i ansiktet när de säger att ingen djurhållare i området behöver oroa sig, då det inte föreligger någon risk för ytterligare angrepp. Men verkligheten är att det är just precis det som gäller. Som Vargfakta noterar är det mycket vanligt med återkommande angrepp i ett område, och detta angreppet följde alltså ett angrepp för tre veckor sedan som Länsstyrelsen hävdade handlade om en tacka som trillat omkull och självdött och att vargen som åt på djuret inte alls hade dödat det.

Hos Gota Media/BT står det att Länsstyrelsen uppmanar fårägare i området att se över sina stängsel. 

Jag kan som fårägare i området konstatera att Länsstyrelsen inte alls kontaktat mig och uppmanat mig om något. Alla fårbesättningar finns i register och det är en enkel sak för Länsstyrelsen att slå upp alla fårhållare i området och kontakta dem, men detta har alltså inte skett. Ej heller har de proaktivt informerat mig som djurhållare i förväg när vargen observerats i området.

Uppmaningar i media räknas knappast. Man kan inte förutsätta att alla minutbevakar tidningarna. Många djurhållare kommer först läsa om attacken idag i tidningen, och de som inte har tidning kanske inte får reda på något alls.

I själva verket är uttalanden med skuldbelägganden av djurhållare, lögner om att det inte finns något att oroa sig över och att man skulle uppmanat fårägare om något riktade till stadsbefolkningen, som ska invaggas i tron att landsbygdens djurhållare inte har något att oroa sig och om de drabbas är det deras eget fel.

För övrigt har Sätilaområdet en stark jakttradition. Inte bara Mikael Jägares jaktfilm.se, utan klädesmärket Härkila har sitt ursprung i just Sätila på gården Härkila någon kilometer utanför byn. Härkila är också en av Sveriges ledande kennlar med jakthundar och organiserar ett älgskötselområde på några tusen hektar, varav 1200 hektar tillhör mitt jaktlag. Jakten i området är dock knappast hotad av varg, eftersom vildsvinsstammen är på kraftig tillväxt. När älg och rådjur försvinner får jägarna jaga vildsvin istället – och vildsvin i flock, som går till motanfall med vassa betar vid angrepp är inget som vargen håller efter. Ett fullvuxet vildsvin har lätt 5-10cm späck under huden på framkroppen och den varg som försöker ta struptag på ett vildsvin kommer knappt skada grisen. Och de uppträder som sagt i flock och försvarar sig, så det är inte ens speciellt enkelt att komma åt en kulting, som ganska snart är större än ett får…

Det är alltid roande att se folk bevisa att de inte vet vad de talar om när de uttalar sig om hur lätt det är att skydda sig mot varg – vargdödande hundar, rovdjursstängsel, lamor, herdar etc. Det visar bara att de inte har en aning vad de talar om. Det är alltid lätt att med en oneliner bevisa att man inte har en aning om förhållanden i verkligheten.

Verkligheten är kuperade marker, med decimetertunt jordlager. Verkligheten är kilometervis med stenmurar som gör att varg kan hoppa över stängsel, och EU-åttaganden att hålla marken betad, som gör att man får betala tillbaka 10 000-tals kronor i EU-stöd om man flyttar stängslen bort från stenmurarna. Verkligheten är att 95% av alla svenska fårbesättningar är så små att man inte kan motivera kostnaden för licenspliktiga och allemansrättsstoppande vargdödande hundar. Verkligheten är att varg, precis som rådjur, hoppar rakt igenom både fem- och sextrådiga elstängsel – även jag tar ibland en elstängselstöt av ren lathet istället för att gå runt – vad gör då en hungrig varg? För att inte tala om lamor. Vill du vara fåraherde? Jag kan betala dig 50 öre i timmen, inklusive arbetsgivaravgifter! Men oneliners gör att stadsbor och vargkramare kan känna sig präktiga.

Själv hoppas jag att vi klarar oss året ut – sedan löper mina miljöåtaganden kontra EU ut och mina utrotningshotade gutefår (finns ca 5000 mot 200 000 vargar, varav 50 000 i Europa) kan slaktas ut och markerna måste inte längre betas med hot om återbetalning av fem års miljöersättningar. Absurt nog gör att jag får stöd för utrotningshotade lantrasdjur att jag omgående måste köpa in nya djur för resterande månader av året om de befintliga blir rivna. Därefter blir det plantering av den granskog som staten via Naturvårdsverket och Länsstyrelsen vill att vi ska ha på våra med höga naturvärden klassade marker, som är fornåkrar som odlats sedan stenåldern.

Jag har inte sovit något vidare i natt. Jag har vaknat kanske tio gånger och lyssnat efter dödsskrik eller andra misstänkta ljud. Fåren och lammen levde och mådde bra nu när jag gick ut till dem i morse, men varje gång jag går ut framöver så kommer det vara med en gnagande oro över att möta en riven fårbesättning. Eller som det också heter en härlig naturupplevelse!

Kom ihåg att statens alla myndigheter aktivt motarbetar landsbygden och det är ingen idé att kämpa emot nu när allt färre väljare har kopplingar till landsbygden. Enklast är helt enkelt att lägga ner. Siste hen släcker ljuset!

Viktigt tillägg: Hos Jägarförbundet kan vi läsa att den ena gården hade vanligt fårstängsel, dvs det säkraste man kan ha (om man inte har stenmurar eller kuperad terräng som gör att det går att hoppa över stängslet) och den andra gården hade vargsäkert stängsel med fem trådar och 8000 volts spänning. Att stängslingen har brister upptäcker man först när den testas.