Västvärlden och de utvecklade OECD-länderna lider som bekant av allt mer stagnerande tillväxt, i en del fall värre än andra. Men den som tror att den ekonomiska tillväxten i världens mogna ekonomier ska återhämta sig till fornstora tillväxtår kanske bör fundera på sin verklighetsuppfattning.
Inte ens Internet-revolutionen och “den nya ekonomin” har lett till någon återhämtning att tala om. I en del fall märks inte de goda åren i slutet av 90-talet alls när man jämnar ut tillväxten över tiden.
En graf säger mer än tusen ord och bifogade grafer säger alltså mer än tusentals ord. Håll till godo.
Alla grafer är 10-åriga glidande medelvärden på procentuell ekonomisk tillväxt och datat kommer från Världsbanken. Det handlar som vanligt om reell ekonomisk tillväxt, dvs justerat för inflation, vilket är det man brukar prata om. Det är inte heller BNP per capita och tar inte hänsyn till befolkningsutvecklingen, lika lite som den lika relevanta energikonsumtionen. Som bekant är global ekonomisk tillväxt = befolkning + energi.
Eurozonen, PIIGS och Frankrike
Den som tror att t ex Italien eller Portugal helt plötsligt ska vända utvecklingen för sin ekonomiska tillväxt under dagens skenande skuldberg tror antagligen på mirakel. Frankrike har kommer knappast heller visa högre medeltillväxt än ca 2%, om de öht kan återhämta sig.
Som ni ser framkommer tydligt den tillväxthöjande effekten av EU och från införandet av euron även tillväxtökningen som Eurozonen fick med detta. Viss ironi kan finnas i detta stycke. Kom också ihåg att Portugal, liksom Irland, hela tiden fått massiva ekonomiska stimulanser från EU, även före skuldkrisen. Irland lyckades tydligen göra något med dessa stimulanser, men titta på Portugal…
Några andra OECD-länder
Asiens tillväxtekonomier (=ej Japan) och Kina
Detta är vad vi ska konkurrera med i väst och OECD.
Stabil ekonomisk tillväxt i intervallet 8-9% för Asiens tillväxtländer och stabila dryga 10% för Kina.
67 kommentarer
orsaken är inflation helt enkelt…långvarig inflation slutar till slut i kraftigt avtagande avkastning. Alternativet hade varit att ha ekonomier som förr, dvs före centralbanker och tider med felaktig tolkning av Keynes stimulanspolitik, dvs politiker som mer agerar kortsiktigt. Nu fick vi efter kriserna på 70-talet istället den nyliberala kreditekonomin som skapat en Potemkin-kuliss av rikedom(för alla). En ökande risk för våldsamma anpassningsproblem väntar. Att leva över vår egen förmåga slår tillbaka. Att leva över tillgångarna likaså. Särskilt när tillgångarna är kreditskapade under kort tid och som aldrig förr(jo på 20-talet).
Tillväxt är att vi i år kan konsumera lite fler varor och tjänster än vad vi kunde förra året. Det kan vi tack vare att vi producerar lite fler varor och tjänster. Varje vara och tjänst som konsumeras måste ju som bekant först produceras. Inflation har inget med detta att göra alls.
Lagen om avtagande avkastning har precis med kombinationen inflation och produktivitet att göra. Den leder slutgiltigt till deflation vilket dagens situation antyder. Med resultat att allt färre får plats i ekvationen. Ta USA som exempel. Där konsumeras allt mer för varje år under ständigt stigande reala nationalinkomster. Reallönerna (efterfrågan)faller däremot sedan 70-talets början. Förstår inte att alla vill mäta ett lands framgång med hur mycket man kan konsumera.
Det är istället snarare förädlingsvärdet som bestämmer ett lands verkliga framgångar och det sjunker stadigt i relation till lönerna. Vitsen är ha ett högt förädlingsvärde som man kan få avsättning för. Är konkurrensen hård minskar möjligheterna men samtidigt skärper det effektiviteten. Nästa steg är robotisering(av samma produktion vilket bara förändrar företagets fördelar relativt de anställda). Ny typ av produktion behövs istället för att behålla/öka levnadsstandarden.
Arbetskraftsarbitrage till Kina etc som ersätts med låglönejobb inom konsumtion och äldrevård låter inte som ett vinnarrecept. Enda vinnare blir multiföretagen vars anställda inom hemländerna sakta krymper.
Och inom kort kan man ersätta de mänskliga robotarna i Kina med datorstyrda robotar, och då kan man flytta produktionen till där produkterna konsumeras. Då blir även kinesiska mänskliga robotar arbetslösa. Problemet är väl bara vem som ska köpa produkterna om väldigt många är arbetslösa.
@Karl; Javisst blir det så och inte minst pga 1-barns-politiken som gör att man får arbetskrafts-"brist" i Kina i slutet av detta årtionde. Man flyttar nog även den enklaste produktionen som inte robotar kan ta till Afrika vad det lider.
USA har nu påbörjat viss ny robotisering av t.ex nya typer av kretskort och annan elekronik. Blev inte mycket nya jobb.
Utan kontinuerligt billig energi ingen kontinuerlig tillväxt. Det är verkligheten.
Ser klart ut.
Men hur ser motsvarande "tillväxt" ut justerad för inflation och befolkningsutveckling?
Vid slutet av 50-talet och under 60-talet fick en nybliven mor stanna på sjukhuset en vecka om hon ville och det erbjöds "hemsköterska" när man kom hem med barnet. Hus kunde byggas, bilar köpas privat, tre barn födas upp på en inkomst.
Tänk er motsvarande idag…… efter 50 år av "tillväxt". Man kan förstås räkna på många sätt men för de som inte vill konsumera sig själva och jorden till döds med mer prylar så var det bättre förr – just det – bättre förr.
Ingen var fet, brottsligheten extremt låg i jämförelse med idag. Flygvapnet ett av de största i världen. Sverige var självförsörjande på livsmedel från i de flest fall ekologiska jordbruk.
(problem med DDT kom visserligen snart i dagen).
Om det inte vore för socialism och antisvenskhet hade Schweiz idag fått kämpa med Sverige i rikedomstoppen.
Märkligt, annars vräkte vi ut kvicksilver på åkrar och i skogar, delade ut Neurosedyn som godis, steriliserade asociala element och levde 10 år kortare trots den låga brottsligheten och fetman.
Du måste prata om ett annat 50-tal än det gängse.
Socialismen var dessutom fullt genomförd på 50-talet.
@RB; vi var ett formidabelt Kina men med mycket liten korruption (Luther) men med demokrati och välfärdsreformer parat med arbetsvilja och optimism. Vilket fantastisk tid i ett fantastiskt land. Ja det var förståerligt att man experimenterade inom flera områden. Men visst blundande man för miljön m.m. Synd att många politiker trodde allt bara skulle fortsätta på samma sätt!
20 år som landet aldrig mer får uppleva igen om vi inte åter står utanför nästa krig!
rttck: Det är såhär jag upplever Schweiz (minus allt som är negativt mot miljön). Efter mycket grubblerier har jag fastnat ordentligt i slutsatsen att det beror på deras direktdemokrati att deras krigsförsprång inte suddats ut.
"Who watches the watchmen?" brukar storkonsumenter av munktröjor klottra med sina sprayburkar, för att känna gemenskap och acceptans i gänget. I Schweiz är det folket.
Liknande RB beskriver är förresten det vanligt att frun är hemma och att man lever på en lön när barnen är små.
@mptb; Det är möjligt att det är så i Schweiz. Jag vet för lite men visst har Schweiz en relativt stort näringsliv per capita som Sverige. Direktdemokratin har nog flera orsaker. Kanske att de likt BW och Bayern på andra sidan sjön är väldigt måna om den lokala sammanhållningen, byn om man så vill. Sedan får man inte glömma att landet består av tre olika språkdelar vilket krymper landet än mer. Vetskapen att man kan påverka makthavarna via omröstningar är säkert väldigt viktigt för känslan av att politikerna inte helt kan segla iväg som de vill. Ta deras nya ersättningsmodell i Sverige t.ex. Sjukt. Nu har man i Schweiz påverkat bonus-systemen vilket politikerna själva inte klarade eftersom de kanske åker snålskjuts via den s.k löneglidningen i toppen.
Avser siffrorna ökning av BNP eller BNP/capita? Och avser siffrorna reell eller nominell BNP?
Det står inget om per capita, så det är BNP, inte BNP per capita. Eftersom inget annat nämns är det som alltid reell tillväxt. Men tack för påpekandet, jag tar sådant här för givet, men förtydligar i texten ovan.
Bra att du frågar.
kalla det nominell eller real BNP men det handlar likväl om prisnivåer i förhållande till efterfrågan. Att vi genom stigande produktivitet ökar vår förmåga, dvs blir effektivare måste även synas i efterfrågan. Vi måste mao då efterfråga än mer för att företagens vinster skall bli intakta. Om dessutom värdet av en allt större andel av efterfrågan (import) går utomlands ELLER till våra multinationella företag som använder allt större andel av vinsterna(investeringar) utomlands så kommer våra inkomster totalt sett minska relativt förr. Detta är givet så länge vi inte lyckas hitta nya verksamheter som kan hålla uppe våra höga relativlöner. Men trenden är tydligt nedåt, och särskilt i USA. Alla får det inte bättre längre helt enkelt. 70-talet blev vattendelaren. Sverige tillhör dock de lyckligt lottade med sin stora exportsektor och höga utbildningsnivå som fortfarande skapar innovation. Med det krackelerar sakta underifrån.
Men när svenskana når peak-lån så borde BNP gå ner, vilket förmodligen är rätt snart.
@Karl; Hur länge lyckas man skjuta på problemet genom att ha syntetiska lågräntor etc? Syftet är förstås att inflatera bort det real värdet av skulderna genom att de som är skuldsatta skall få högre realinkomster framöver. Deflation är inte bra om man är skuldsatt!
Hemska siffror och en tragisk utveckling! Men vi har ju själva låtit flytta alla jobb till Asien och sedan lånat för att hålla upp konsumtionen.
Hemska siffror – ja!
Men hur skulle vi ha kunnat stoppa företagen att flytta tillverkning till Kina? Sänka lönerna till en tiondel? Hur många hade sagt OK till detta?
Löner? Vi kan väl börja med alla skatter och avgifter som inte har någonting med lön att göra? Det skulle sänka produktionskostnaden avsevärt och precis allt kanske inte hade varit billigare att importera istället för att producera här?
I.o.f.s. Men vilka skatter och avgifter i så fall?
"narva35"Jag sa inte att vi hade kunnat det. Men vi hade kunnat låta bli att låna till överkonsumtion!
QE eller någon form av stimulans ryms i ekonomin när vi har deflation.
Men man måste tänka själv för att inse det självklara.
Deflation är inte bra, 2% inflation är målet vi ska nå.
Riksbanken kan ge staten så mycket gratis pengar att inflationen blir 2%
I högkonjunkturer kan man inte göra så men för att häva en depression med deflation så kan man göra så.
När krisen blir tillräckligt djup så inser många att åtstramningen inte fungerade, sen vänder opinionen mot en stimulering av av ekonomin.
USA Har gjort QE och där pekar det uppåt, Europa gör motsatsen och där pekar det neråt.
ja euro-eliten gör vad de kan för att slå sönder Europa. Men Japan och USA kommer ut sist i kommande skuldimplosion via devalvering/ny dollar. Vi är på väg mot en s.k exponential-topp. En tidsfråga bara.
@ekvationsteorin
Har du nu övergivit teorin att pengatryckande inte påverkar inflationen?
Angående nyttan med QE, när kommer vi se den i japan?
För övrigt är det väl ganska allmänt känt att inflationsmålet på 2% är tämligen godtyckligt valt…
Rttck
Europa styrs inte av någon chefskock, kökspersonalen bestämmer och dom styrs av okunskap, tusen viljor blir en soppa som smakar illa.
Ingen har huvudansvaret för köket, alla ska vara med och smaksätta soppan.
Ekonomin styrs inte av ekonomer den styrs av lobbyister politiker och och tyska väljare.
Det blev en bitter eftersmak på krislösningen.
Anonym
Om inflation är penningmängdsökning som du tror så måste vi nu sakna pengar när vi har deflation, men du byter nog åsikt efter vädret.
Är 2% deflation målet.
Varför vill du inte göra någon form av QE så ekonomin stimuleras och att inflationsmålet nås.
Om du har fri lönebildning så kan mer pengar leda till inflation men om du har en reglerad lönebildning som styrs av en riksbank så slipper vi orealistiska löneökningar och en ökning av penningmängden leder inte till inflation.
Just nu i krisen så är det inte troligt att vi får stora löneökningar, det är bättre att behålla jobbet än att riskera att jobbet försvinner om lönen höjs.
@ekvationsteorin
Du fantiserar rätt friskt, om man har ett inflationsmål på 2% så är det väl rätt uppenbart att man bör öka penningmängden om man i annat fall hamnar på deflation (negativ inflation, dvs lägre än målet). En annan fråga är dock vilket som är lämpligt mål för inflationen (eller penningpolitiken generellt ifall man har andra mål för penningpolitiken) och varför.
anonym
Jag kan inte förstå att cornus läsare går på dina vilseledande argument.
Vist kan man diskutera inflationsmålet, men du undvek att säga att vi kan nå nuvarande inflationsmål med att öka penningmängden, riksbanken ger staten så mycket pengar (gratispengar) att inflationsmålet nås.
Statsskulden ökar inte med en enda krona, inflationsmålet nås och staten får in pengar till budgeten.
När vi har 2% i inflation så kan man inte göra så men nu kan vi.
Var det inte du som sa att inflation är samma sak som peningmängdsökning?
Då måste penningmängden nu vara för liten när vi har deflation.
Deflation är bra. Det stimulerar folk att producera och sälja mer nu innan priserna sjunker imorgon. Detta som travesti på keynesianerna…
Penningmängden (betalningsmedel om du är kinkig med gränsdragningen mellan peng och kredit) har ökat dramatiskt. Det har ökat priserna på bostäder och andra fastigheter dramatiskt. På sistone i USA har penningmängden ökat ohyggligt, men bankerna som fått de nya pengarna håller på dem eftersom de uppenbarligen är rädda för framtiden. Men förr eller senare kommer pengarna att användas till att köpa varor och då stiger priserna. Det finns en stark ovilja bland människor i alla slags roller, även som FED-chef, att förstöra sina pengar. De kan ju alltid användas på bättre sätt än så… Olika priser stiger väldigt olika beroende på hur och var och när pengarna kommer i omsättning.
Kapitalist slopa avdragsrätten för bolån inför en fastighetsskatt på 10% av värdet så sjunker priserna även om du öka penningmängden för mycket.
Som kapitalist så borde du veta att det finns konkurrens som gör att nyproducerade varor inte kan stiga i pris hur som helst.
"USA har penningmängden ökat ohyggligt, men bankerna som fått de nya pengarna håller på dem"
Om bankerna har pengarna så har inte penningmängden egentligen ökat, det som räknas är hur mycket pengar som cirkulerar i ekonomin.
Pengar som bankerna eller riksbanken har i sina valv finns inte ute i vår ekonomi.
Så här är det du kan inte diskutera nationalekonomi, en diskussion avslöjar direkt fel i din modell.
Att du inte påtalar att löneökningar förstör värdet i ditt sparkapital gör att jag vet att du inte har tänkt själv, orealistiska löneökningar är långt värre kapitalförstörare än en liten och sund penningökning som ger oss 2% inflation.
@ekvationsteorin
Men för f*n lär dig läsa istället. Du skriver i ditt svar:
"Vist kan man diskutera inflationsmålet, men du undvek att säga att vi kan nå nuvarande inflationsmål med att öka penningmängden"
på svar till:
"Du fantiserar rätt friskt, om man har ett inflationsmål på 2% så är det väl rätt uppenbart att man bör öka penningmängden om man i annat fall hamnar på deflation"
Det visar ju bara att du fantiserar istället för att läsa, jag tror jag skippar att diskutera vidare med dig – du kan ju alltid fantisera ihop egna diskussioner ifall du vill…
Fantastiskt hur bra centralplanering fungerar. Kina har nästan exakt 10% tillväxt sedan 20 år. Hur tror ni siffrorna tas fram?
1) Genom en noggrann mätprocess administerad av en oberoeende statistikcentral
2) Genom att siffrorna kopieras direkt från kommunisthögvarterets femårsplan
Hur svårt är det att nå 10% tillväxt när man har över en miljard fattiga bönder att bygga fabriker åt?
Hur svårt är det att ha 10% i tillväxt när den ansvarige politikern fruktar för sitt liv? 65 000 000 tomma bostäder var den senaste siffran jag hörde. Man ju liksom inte vara provinsguvernören med lägst tillväxt-siffror….
Ja jag tycker också det är otroligt att man tar Kinas statistik på allvar, kommer ingen ihåg Sovjetuninomens propaganda?
Men det är klart fiatvaluta passar väl länder med fiatstatistik.
Jag har sett diagram som visar en tydlig missmatch i handeln inom asien. Däremot är statistiken mot USA inte förvrängd. Jag syftar på statestik framtagen av västbanker i Kina som löpande jämförs med d:o från kina-myndigheter.
Sen är ju tillväxt ett ganska flytande begrepp i en planekonomi. I en planekonomi kan, som Överlevare skriver, man bygga 65 miljoner tomma hus men ingen tycker nog att det är riktig tillväxt då inget av värde har skapats.
Tillväxt är bara ett mått som är relevant i en marknadsekonomi eftersom marknaden (=folk i allmännhet) fördelat resurserna där, och eftersom EU är 50/50 procent marknadsekonomi/planekonomi så säger inte tillväxtmåttet så mycket där heller.
Sant och det hänger bl.a ihop med att det går att ganska lätt styra ekonomin via planer i det första stadiet, dvs den lätta biten när allt växer och påfyllning med folk behövs och alla vill starta fabrik i Kina. Inte en lågkonjunktur på 13 år! Nu är den resan över och landet måste balanseras om mot mer konsumtion och mer naturligare affärscykler som inte så lätt låter sig styras. Sociala problem, orättvisor, omfördelningsbehov via nya skatter och transfereringar.
HongKong har inga kollektivavtal. Staten lägger sig inte i speciellt mycket.
Och så får dom hela tiden dras med invandring av lågkvalificerad arbetskraft. (Analfabeter).
Ändå så rullar det på mycket bra där. Vi kanske skulle försöka exportera lite fackföreningstänk, socialism, och bidragssystem dit. Ja, så får vi lättare att konkurrera.
Annars är det bara en tidsfråga innan dom kör förbi oss. (Ser man till köpkraftsparitet har dom redan gjort det).
Kinas landsortbefolkning motsvarar även de gästarbetar-kollektivet som betalar priset. Deras barn kanske däremot får tillhöra en framtida medelklass, men inte dagens vuxna. De utgör bränslet får politrukkernas multiförmögenheter som skapats genom nepotism inom den jättelika partiapparaten. Korruptionen är Kinas största hot mot kommande imperie-drömmar.
Liksom demografin
Hong Kong går nog inte att ha som hel förebild i väst eftersom ytan är så liten och systemet bygger på att de flesta är antingen högutbildade/företagare eller så tillhör man helt enkelt tjänarkollektivet. Ett framgångskoncept som bygger på en slags frihandelszon för specialister…om dom får plats. Å andra sidan så byggdes Kina upp som statskapitalistisk stat genom att man under 70-talet anlade 2 frihandelszoner nära kusten som fick bli testområden med HK som förebild. Dessa gav Kina värdefull kunskap inför fortsättningen.
I Sverige skulle vi behöva skapa några nya tillväxtzoner på andra platser än Stockholm och övriga storstäder. Frågan är hur man skall undvika att suboptimera.
Ni ska kanske inte titta alltför mycket på Hong Kong av idag.
Hong Kong rullade på ganska bra innan återföreningen. Och jag vet inte om man kan säga att de som flydde dit betalade något speciellt pris i att leva där. Det var till Hong Kong folk flydde inte från. Inte förrän återföreningen kom på tal och då var det inte till Kina man flydde.
Iom att staten var så liten vet jag inte om man kan tala så mycket om politruker. Politruker är möjligen något som kommit från Kina efter återföreningen.
Men eftersom transfereringssystemet varit närmast obefintligt har folk som flytt dit fått sätta igång och jobba för att överleva. Därav en minimal arbetslöshet. Och ett sjudande näringsliv.
@xycorr; I det inlägg där jag nämner politrukker skriver jag bara om Kina, inte HK!
Ja HK är en frihandelszon för företagere. Allt bygger på det. Resten är företagstjänster. Idag är det förstås fler vanliga kineser i HK men man säger väl att HK i stort sett fått fortsätta som förr.
Singapore är britternas andra kolonialhandelsmetropol som blomstrar idag.
Men när vi alla når 0-tillväxt så lär väl alla Miljöpartister bli lyckliga.
Det är något de efterfrågat länge.
Även folk på vänsterkanten om jag inte missminner mig. (Fast 0-tillväxt på löner och bidrag brukar dom inte vilja höra talas om).
Om man talar tillväxt av BNP/capita (kan tänkas föreställa folks levnadsstandard) vilket är mer rimligt (men man kanske räknar med noll befolkningstillväxt också – även befolkningstillväxten finns det gränser för) så bör det inte vara så farligt. Folk har förvisso vant sig vid att man skall få högre och högre standard och när det inte längre sker så blir man kanske kinkiga, men å andra sidan om man behåller sin levnadsstandard så tycker iaf jag det är ganska OK.
Den bästa förklaringen jag har hört ges av Chris Martenson i Crash Course, kapitel 18, 2m 25 sekunder och, tja, resten av videon faktiskt:
http://www.youtube.com/watch?v=PfAQktktGgQ&list=PL7E8A774DA8435EEB#t=2m25s
Cornu´s diagram visar med önskvärd tydlighet hur PIIGS framgångar byggt på kredit. Villigheten att låna ut pengar till länder som inte kan betala tillbaka visar hur illa finansmarknaderna fungerar men ingen vågar prata öppet om hur en typisk missallokering av kapital funkar. Detta bevisar hur illa marknadsfunktionen kan fungera. Att människan inte är rationell och att kortsiktiga vinster inte behöver skapa långsiktiga resultat. Rationella förväntningar och Effektiva Marknaders Hypotes är stendöda som understödsvapen för nyliberalism och laissez faire.
Irland har förstås även sin unika "skatteparadis"-status kvar
”Att beskriva verkligheten i strid med människors sanning leder inte sällan till att folk känner sig kränkta och nedvärderade. Detta eftersom det är viktigare att ha rätt i dagens samhälle – än vad som ÄR rätt !” – slut citat härifrån
@Josef; Kan vara men inte desto mindre dags för omprövning eller åtminstone en intellektuell rakryggad debatt. Problemet anser jag inte egentligen härstammar från att "ha rätt" utan mer oförmågan att "erkänna fel". Ett mänskligt tillkortakommande kanske vilket tydliggörs i ett samhälle som individualiserats. Jag tror folk också är lättkränkta för att de saknar integritet. Deras åsikter har mer än förr blivit en del av identiteten där kritik följdaktligen upplevs som personlig kritik. I Sverige är tillhörighet mycket viktigt. I synnerhet när pendeln slagit över från ett systemfel till ett annat med så få kritiker(fram till krisen eller inte ens därefter tack vare vår Tiger-ekonomi). En gruppindentitet innebär annars ett bra skydd mot känslan av kränkthet.
Det tog t.ex (s) 10-20 år innan flera makthavare vågade sig ut offentligt för att bekänna färg. Något tidigare om de haft behov av att slå ifrån sig kritik. T.ex i självbiografiska böcker.
@Josef; Intressant blogg i flera avseenden. Hoppas jag kan ta lite tid för läsning!
Just hemkommen från Avanza forum blir man rätt kluven. Där fick man en rätt positiv bild av läget i världen (nja, ok, kanske utom just delar av Europa då). Det värsta av lågkonjunkturen ligger bakom oss (botten var faktiskt i nov förra året). USAs ekonomi är på stark återhämtning, huspriser stiger. Och USA kommer att bli självförsörjande på olja och gas (från skiffer), det påtalades flera gånger.
Och nu den här dräparen från Cornu. Vem ska man tro på?
Vad är det för pucko som lurar, ja lurar i folk att USA ska bli självförsörjande på olja?
Inte ens EIA:s mest positiva prognoser visar på mer än drygt 50% självförsörjning när produktionen peakar.
De enda som påstår något sådant är muppar som läst andra muppar som fantiserar.
Enligt EIA kommer 32% av USA:s bränslebehov uppfyllas av inhemsk produktion av olja, 36% är import, mellanskillnaden är NGL och biobränslen och coal-to-liquids etc.
Någon självförsörjning finns det inga prognoser om. Då räknar ändå EIA med fallande konsumtion och EIA:s samtliga tidigare prognoser har varit för positiva mot utfallet i verkligheten.
Vad gäller Avanzas (lögnaktiga) information om USA:s energi kan du nog hitta svar här hos Cornu och hos Alekletts energy mix.
bra att huspriserna stiger lite men frågan är varför? Många pekar på att det är hedgefonderna som drivet priserna i sin senaste spekulations-drive. Hyrorna faller faktiskt på flera ställen nu vilket är en ny tendens som tyder på prisrisker pga stort utbud och hårdare konkurrens!
Självförsörjande på olja är en dröm som bygger på ovissheter om skiffer-förekomsten. Men vem vet vad USA är i stånd till om energipriserna håller sig uppe. Kan tänka mig att man politiskt lobbar för att t.ex städer som Detroit skulle kunna skövlas bara man hittade oljeskiffer strax under ytan. Miljön bryr man sig inte om i USA. Bara på knappt på pappret. De flesta moderna lagar är skrivna under stort inflytande av lobbyister som ser till att kryphålen och tillämpningarna gör dem svaga.
Clean Water Act t.ex. Man blir ständigt förbluffad samtidigt som man förstår vilka som styr. Inte är det folket iaf.
Börsen tar lite paus nu tror jag. Sedan stormar det vidare framförallt i USA dit kapitalet söker sig. Dollarn kommer att segra t.v innan även den betalar priset om ett antal år. Det mesta talar för att guldet i termer av dollar står still eller faller…..tills den sista fasen i uppgången.
Börsen är mao inte längre konjunkturen är min slutsatsen.
Kinas siffror kan man inte lita på. Där trollas det oerhört med siffror.
Intressanta grafer. Allt tyder på att tillväxten per capita planar ut och lägger sig på omkring noll, där den sedan håller sig nästan fram till den universella kollapsen i många länder inklusive det här om kring 2050. Tills dess faller nog inkomsterna och välståndet med cirka 1,5 procent om året, som det har gjort i USA nedan 90-talet. Skulle tillväxten falla så kommer kollapsen ännu tidigare.
http://en.wikipedia.org/wiki/File:Gdp_versus_household_income.png
Spridningen mellan BNP per capita och inkomsterna kom redan på 70-talet och beror på samhällets allmänt ökade komplexitet och den tillhörande utvecklingen inom tjänster, byråkrati, säkerhet, brottslighet, skatter, sjukdomar, rundgång med pengar med mera. Den totala idiotin ökar och någon måste betala och det är inget som man kan ändra på.
Även naturresursernas kraftigt ökade andel av BNP typer på en kollaps omkring 2050. Detta sammanfaller matematiskt med komplexitetens effekter och är inte heller något som kan påverkas. Kanske detta uppmärksammas om ett tiotal år. När det sker så kommer en helt ny tid med stora sociala förändringar och krossade myter på alla plan. Och det är svårt att försäga. Men det blir nog en liten påverkan i grunden för det här är redan bestämt.
Vid kollapsen faller BNP rakt ner till noll. Isolerade fattiga celler kämpande för överlevnad med ett liv värre än på stenåldern uppstår. Då kanske myterna ändras en gång till. Men den stora förändringen kommer nog när den nya tiden accepteras och kommer till uttryck i vardagen.
Intressanta grafer som säger en hel del. Cornu, för att enklare kunna se skillnaden. Sätt samma skala på alla graferna och lägg ihop flera i en graf, alternativt, sätt samma skala på alla grafer.
Cornu vad händer om vi ökar penningmängden och fryser lönerna?
Ett mirakel?
Att lönerna kan öka håller jag med om men vad händer om vi kunde begränsa dom orealistiska löneökningarna.
Vi kan om vi vill lagstifta om att riksbanken bestämmer över dom centrala löneökningarna och facket och arbetsgivarna får förhandla om hur pengarna ska fördelas.
Löneökningar över en viss nivå leder bara till inflation och noll reallöneökning, därför är riksbanken den som ska avgöra dom centrala löneavtalen.
Ekv:
Du har tydligen missat att lönens andel sannolikt redan minskat.
Hur långt hade du tänkt dej?
Typ: FAS3 att arbetsgivaren får betalt, ja då av arbetaren förståss?
Du har nog också missat att finansiärernas uttag ur 'finanseriet' fördubblats på nån 15-år, iaf. i USA.
minns jag inte fel skulle det ev. vara värre i Sverige, har inte Sverige den största förändringen av Gini?
Eller då är du, en av finansiärerna som vill säkerställa din ökade andel.
Nils samtidigt har vi fått en credit crunch.
Penningmängdens ökningstakt har minskat, snart så minskar den i krisens spår.
Om du inte vet hur pengar skapas så kan du aldrig förstå hur ekonomin fungerar och varför vi får ständigt återkommande kriser i ekonomin.
Det handlar inte om lönesänkningar, reallönerna ökar när ekonomin växer.
När krisen har blivit tillräkligt djup så kommer alla att inse vad som behövs,
en penninmängdsökning och stopp för orealistiska löneökningar.
Jag väntar bara på att krisen blir så djup att folk börjar tänka själva.
Per-capita är det enda intressanta – jag förstår inte poängen med att visa siffror på total tillväxt. Tämligen intetsägande utom i en tävling om storlek (snarare än om välstånd). Och idén om att tillväxt = befolkning + energi är totalt nonsens. Att man hittat något som ser ut att matcha skapligt betyder inte att det har någon signifikans eller samband överhuvudtaget.