Idag har vi ett härligt väder i Göteborg. Eller som en skotsk kollega en gång sade.
“I love Gothenburg. It’s just like Scotland!”
“But it rains all the time?”
“Yes, isn’t it wonderful!”
 |
| Fasad under takfot |
Med anledning av mitt tidigare påpekande att man ska ha utskjutande takfot på svenska villor istället för att av “estetiska” skäl ha nyfunkiscontainers, så bifogas här ett foto. Vid fototillfället blåste det ca 10 m/s och ösregnade. Som man kan se är ändå den översta delen av fasaden torr. Med torr fasad överst torkar också resten av fasaden betydligt snabbare när väl regnet upphör.
Detta leder till avsevärt mindre slitage, mindre vatteninträngning (vatten som dessutom främst rinner ner på insidan av fasaden i den luftspalt som finns innan vindpappen som sitter utanför isoleringen. Skulle vatten nå vindpappen så rinner den ner på den istället för att tränga in i huset).
Har man en enstegstätad nyfunkisfasad så är förstås ett sådant här regn en ren katastrof, där vattnet piskas in i fasaden. Kom ihåg mörkertalet. Det kan handla om 10 000 nybyggda villor det senaste decenniet som redan har mögelskador man ännu inte upptäckt och förr eller senare kommer övriga ca 20 000 enstegstätade villor också drabbas av vatteninträngning och mögel. 10 000 är skattat utifrån slumpvisa kontroller som visade att 33% av de enstegstätade husen redan hade mögelskador. Exempelvis har många nyfunkishus byggts på prima jordbruksmark, utan fast underlag, och kommer över åren att uppleva sättningar. Det kommer ge upphov till mikroskopiska sprickor i fasaderna och sedan ordnar regnet resten. Men man gillar antagligen mögelost till de spröda hackade grönsakerna i sitt ljusa och fräscha hem, så varför inte?
Vi vet redan att man aldrig ska köpa en enstegstätad fasad, priset på andrahandsmarknaden på de villorna bör vara enbart tomtpriset, inkopplingen av VA, el och telekom, samt möjligen grundarbetet.
Men undvik också nyfunkiskartonger utan ordentligt utskjutande takfot. En del kanske tycker att en kartong är snygg, men är det värt högre slitage och ökad risk för vatteninträngning?
I värsta fall är det extra allt som gäller – enstegstätad fasad, platt tak, ingen utskjutande takfot, papptak, på mjuk mark och dessutom vindutsatt läge med havsutsikt. Och så undrar folk varför man ska amortera? Jo, man ska amortera så att man får ekonomiskt utrymme att renovera huset i takt med att det slits. En klassisk villa sägs ha 50 års livslängd. För en modern nyfunkisvilla kan livslängden vara 15 – 20 år. Det ger sig framåt 2020 – 2025, när 70-talisterna som köpt sitter där utan att ha amorterat och i princip måste riva hela huset. Och så klagar folk på amerikanska McMansions dåliga livslängd…
Det finns anledningar till att äldre bebyggelse i kustbandet inte byggdes med havsutsikt, utan i vindskydd i dalgångarna. Det finns anledningar till sluttande tak, tegel på taket, utskjutande takfot och klassiska fasader.
38 kommentarer
Hur mycket bör tacket skjuta över?
Det vore även intressant ifall man kunde få en artikel om olika brister på byggnader genom tiderna. Enstegstätade fasader är ju inte första gången man testar nya tekniker som inte visar sig vara så bra.
Räcker att titta på miljonprogrammen, där finns nästan alla historiens byggfel samlade i ett enda koncept. En enorm skuldbomb för kommunerna dessutom som i många fall sitter med dessa byggnader på hand, som nu måste inte bara renoveras utan helst uppgraderas en bra bit ovanför ursprungsnivån avseende energieffektivitet.
Med tanke på att dessa har hållt i 30-40år så kan det inte vara så illa ställt med byggfelen där. Det är ju iaf inte som enstegstätade fasader som fallerar i många fall innan de blivit 10år gammla.
Även om det finns byggnadstekniska brister i miljonprogrammen, så ligger problemet främst i brist på underhåll, där de kommunala bostadsbolagen hellre tagit ut vinst än återinvesterat i fastigheterna.
Det kan se liknande ut för 00-talets villor framöver, då ägarna inte amorterar och skaffar därmed inte skaffar det ekonomiska utrymme som behövs för nödvändig framtida upprustning.
en kul grej som flera företag har sysslat med i samband med stambyten i Stockholm de senaste dekaderna – är tydligen att dra helt nya rör (bra!), men låta bli att ta bort och/eller plugga de gamla (obra!)
det finns numera väldigt mycket råttbon bokstavligt talat i väggarna i innerstan… bläääk..
Bristen ligger delvis i underhållet, men även normalbegåvade inser att ett prefabbygge från 1965 med kanske 75 mm isolering innanför innerväggen aldrig kan vara lika energieffektivt som ett modernt bygge med tredubbla isoleringen. Även om man renoverar miljonprogrammen kommer de alltså att vara ineffektiva rent energimässigt. Till det kommer t ex det faktum att man placerade husen efter hur lyftkranar kunde arbeta, och innergårdar mm blev inte direkt trivsamma av det.
Såna saker är knappast underhållsfrågor.
Utöver ovanstående ska vi kanske inte heller glömma PCB i alla dilationsfogar och rejält med asbest i de gamla badrummen! PCB förbjöds ju redan 1973, vilket innebär att fasaden på många av miljonprogrammen blev en gigantisk ekonomisk och miljömässig liability minst lika fort som de enstegstätade fasaderna.
Angående parallellen villaägare/kommunal fastighetsägare kan man notera att även de kommunala bostadsbolagen låtsats som att underhåll överhuvudtaget inte behövs. Det var bara några veckor sen som Lari Pirkä-Kangas (miljöpartist för övrigt) var ute och fiskade på nån ledarsida efter statliga stöd för renoveringar. Storstädernas kommunala bostadsbolag, med i stort sett 100% beläggning på alla lägenheter, borde ju om nåon ha kunnat bygga upp en inre reparationsfond, men icke…
Nja, miljonprogrammen har ofta bra planlösningar och stabila stommar. Största problemet med dem är att många fastigheter har dåliga ägare som inte har underhållit dem kontinuerligt och att de områden som kallas för miljonprogram har en stadsplanering inklusive brist på variation som gör dem otrivsamma.
Det tråkigaste med dem rent tekniskt är att isoleringen är dimensionerad när oljan var nästan gratis och en del av dem har platta tak. Näst tristast är alla trevåningshus som saknar hiss och det är ofta så dyrt att ordna i efterhand att det är bättre att bygga nytt och flytta vilket är en politiskt impopulär åsikt.
PCB och Asbest var teknikutvecklingsotur som borde ha insetts lite tidigare.
Bra planlösningar och stabila stommar. Det låter lite som om du försöker sälja en begagnad Skoda från 1983 med nya däck, för mycket mer positivt har du nog inte att säga. Och liksom med Skodan beror det inte bara på dåligt underhåll och slitage, utan på att det var ett billigt skitbygge från början.
Det kostar 5-600 kkr att få ytterligare ett steg på fasaden. Efter rotavdrag alltså. Denna typ av hus är f.n svårsålda i hela Skåne, enligt min helt ovetenskapliga rundfrågning.
60 cm exkl hängränna kan vara ett bra mått på "överhänget", men egentligen är just det inte så viktigt. Resten av väggen blir ju blöt, det syns ju även på bilden. Den fukten måste så klart tas om hand oavsett takfoten. I en traditionell vägg är det viktiga att få till luftspalten bakom panelen, plus att ha ett lämpligt material på baksidan av panelen. Vindpapp som Cornu skriver om är anpassat för riktigt gamla hus utan en invändig fuktspärr, ty då kan väggen torka utåt i någon mån. I nya hus med fullgod fuktspärr kan man ersätta vindpappen med cellplast istället, men behålla spalten mellan panelen och cellplasten.
Och visst kan man bygga enstegstätade fasader! Så länge man gör det med lättbetong… Det är kombinationen av en relativt tät fasad och organiska material som skapar förutsättningar för mögel. 70-talsproblemet med träsyll direkt på betongplatta är ju ett delvis snarlikt problem, för övrigt.
Vad är era åsikter om isoblock förresten? Där har man ju inte heller en yttre sköld som tar smällen.
All lättbetong innehåller kopiösa mängder vatten vid leverans. Det krävs enormt mycket uttorkning för att inte få problem. Jag har personligen sett mögel bakom både köksskåp och tapeter pga fukten från lättbetongblock i villabyggen…
Just isoblocken innehåller ju delvis polyuretan varför uttorkningsproblemet är mindre, men alla betongkonstruktioner såväl platsgjutna som prefabricerade behöver ju sin torktid. Även om de skulle komma torra från fabrik kan de ju exponeras för ett och annat på ett bygge. Det är oerhört enkelt att mäta fuktkvoten i materialen med ett instrument för ett par hundralappar, så sådana där problem är rent och skärt slarv.
Så skönt att ha överhäng… 😀
Det är möjligt att klimatförändringen ger att överhängen borde bli ännu längre då de både skuggar vägg och fönster när solen står högt och skyddar mot regn.
Sedan är det populärt med gigantvarianter på en tre meter i form av uteplatser. 😉
Ännu en faktor som kommer driva upp efterfrågan om sekelskiftslägenheter i storstäderna.
Ja, hus som byggdes för 110 år sedan är ju väl anpassade till hur vi lever idag.
Ja.. hög takhöjd, kakelugnar, fiskbensparkett, höga fönster, hantverksbyggda lägenheter (inget prefab här inte) låter som saker som ingen i dagens samhälle vill ha.
Dessutom kan man slippa hiss och få gå i trappor vilket är bra för folkhälsan.
Och så har de koppartak, som väl håller tätt i princip för evigt.
Ända tills någon snor taket:)
Plåt, koppar(främst lite finare hus)samt tegel är det vanligaste.
Sköter man underhållet så ska det inte vara några problem.
http://www.stadsmuseum.stockholm.se/byggvard.php?kategori=42&sprak=svenska
Koppartak kan man lägga på moderna hus också. Men man bygger mig veterligen aldrig in konstiga planlösningar, skadeinsekter och urusel akustik i moderna hus. Men det kanske är värdehöjande?
Usla planlösningar och dålig akustik?
1. Utan serveringsgångar, så måste man ju se betjänterna
2. Med dämpad akustik måste man skrika för att kalla till betjäning. Fast här kan man förstås använda någon modern telekomlösning istället. Men serveringsgångarna måste vara kvar. Helst genom hela lägenheten, så tjänarna även kan gå och bädda eller hänga in de nystrukna skjortorna utan att man ser dem.
Ja, till exempel hade inte alla husen eget badrum, vilket innebär att man måste ta andra utrymmen i anspråk för det. Och det är ju inte lätt med 35 cm tjocka bärande tegelväggar överallt, som man byggde med 1890. Eller märkliga pigkammare/smårum om 7 kvadratmeter som det inte finns nåt vettigt användningsområde för. Eller varför inte nästan räta vinklar överallt – klart utmanande när man ska bygga om köket.
Du kanske gillar att det hörs genom bjälklaget vad grannen har för sig dag som natt. Jag föredrar att inte veta. Men smaken är som bekant olika.
7 m2 sk "halvrum" var stadgade enligt svensk Byggnorm fram till åtminstone 1990. Dock händer det ju att man bygger större rum än så, men 7 m2 ansågs till 1990 (har inte koll på efter) vara tillräckligt för ett sovrum för en person.
Utläggning. Gamla byggnormen stadgade 7 m2 för enpersoners sovrum ("halvrum"), 10 m2 för två bäddare ("helrum") och 12 m2 för föräldrasovrum. Varje lägenhet (villa=lägenhet) skulle ha minst ett föräldrasovrum, i övrigt behövde man garderober, köksbänk och förråd för att matcha 2 personer vid 10 m2 sovrum eller 1 person vid 7 m2. Det innebar att man ofta gjorde sovrum 9 m2 stora för att hålla nere antalet garderober, förrådsutrymme och köksbänkslängd. Ett hus med 12 + 10 + 10 m2 stora sovrum skulle ha utrymmen för sex personer, medan 12 + 9 + 9 bara fyra personer. Påverkade också kraven på antalet badrum och toaletter.
Någon gång på 90-talet ströks alla krav på planlösningen ur byggnormen och man fick sedan bygga bäst fan man ville planlösningsmässigt.
Typ. Eventuellt var sanktionen att man inte fick statliga lån/räntebidrag om man bröt mot dessa regler för planlösningen. De togs bort i samband med 90-talskrisen så kraven blev därmed ändå meningslösa.
Det viktigaste är inte m2 per person utan om ventilationen räcker till, det går utmärkt att ställa en våningssäng i ett 7 m2 rum.
Krav på planlösning har väl aldrig direkt försvunnit, mest förändrats. Numera finns ju en kvarboendepolicy vilket innebär att i princip alla bostäder ska kunna gå att bo i med rullstol. Resultatet är att en bostad knappast går att göra mindre än 40 m2, give or take. Lägger man samman det med de tuffa kraven på energieffektivitet, inneklimat, akustik, med mera, gärna parat med några lokala detaljplanekrav som småpåvarna på kommunhuset totat ihop, så blir resultatet dyra bostäder. Men det är klart, Det är enklare att skylla på att byggbranschen är korrupt kanske.
Den höga takhöjden kom ursprungligen till för att man (enligt dagens normer) hade undermålig ventilation på 1800-talet. Större luftvolym innebär åtminstone lite utspädning av den begagnade luften. Se där ytterligare en charm med sekelskifteshus – släpper man sig vid läggdags riskerar man att att få lukta den ända tills morgonen!
På morgonen har dina luktreceptorer blivit helt bedövade och du känner ingen lukt, Hur mycket du än släppt dig under natten.
Det där är bara ett bekymmer för tjänstehjonen som kommer in i sovrummer på morgonen för att städa själv märker du inget.
Turisten till norsk flicka:
-Regnar det alltid här i Bergen
Flickan:
-Jag vet inte, jag är bara tio år
En utskjutande takfot eller ännu hellre takskägg över alla fasaderna, där takskägg definieras som den del av taket som sticker ut utanför och skyddar fasaden från "väder och vind", är en djävligt bra byggteknisk detalj på våra breddgrader, som jag ser det.
Utöver de fördelar som har nämnts av bloggägaren, ger takskägget bl.a. skugga. Soliga, heta sommardagar då solen står högt, skuggar takskägget stora delar av fasaden och möjliggör en önskvärd lägre inomhustemperatur. Takskägget hindrar inte i nämnvärd grad den värmande solen, som skiner på och värmer upp fasaden och som ger ett extra värmetillskott till huset under kalla soliga vinterdagar, eftersom solen står så pass lågt på himlen.
Hus utrustade med takskägg jämfört med "funkis-containrar" utan takskägg har, när man för ett värmestrålningsresonemang enligt nedan, en bättre uppvärmningsekonomi under kalla, stjärnklara vinternätter. (Lite förenklat, så pågår det ett energiutbyte mellan en varm och kall kropp, genom att (netto)värme strålar från den varma kroppen till den kalla kroppen, ända tills kropparnas värmeskillnad har upphört.)
En ytterfasad (med temperaturen ca 0° C) på en funkis-container, som för enkelhetens skull står fritt på ett horisontellt underlag en kall, stjärnklar vinternatt med utetemperaturen -30° C, har ett energiutbyte med himlen, som har en temperatur på ca -270° C och som upptar en fjärdedel av hela rymdvinkeln sett från fasaden.
Detta ska jämföras med en ytterfasad med ett takskägg, där takskägget förslagsvis har en temperatur på ca -20° C. I övrigt är det samma premisser. Fasaden ser inte en lika stor del av himlen, på grund av takskäggets avskärmande verkan. Därmed strålar inte lika mycket värme ut från fasaden ut i rymden. (Det sker även ett energiutbyte mellan fasaden och takskägget, men eftersom takskägget är betydligt varmare än himlen så förlorar fasaden inte lika mycket värme som fallet är då energiutbytet sker med himlen.)
Med ett liknande värmestrålningsresonemang inses att man har inte lika mycket snö intill fasader med takskägg.
Har noterat att tegelhus söderöver i danmark och holland sällan har någon utskjutande takfot alls. Förmodligen handlar det om att bygga på rätt sätt så fungerar även det. Och att envisas med att bygga underhållskrävande hus i trä är tydligen tradition i Sverige, kanske ett arv från fattigsverige. Sen är det inte bara regn och vind som nöter på träfasader. En träfasad mot söder slits betydligt fortare än norrfasaden. Ommålning var 10-15 år behövs. Trä är ett riktigt dåligt material att exponera mot utsidan.
Två ord: svenskt klimat.
Alla misstag beror på att man försöker härma kontinenten och andra klimats byggsätt – platta tak, papptak, putsfasader etc. Vi bor i Sverige. Att vi är med i EU ändrar inte det. Men med ojämna mellanrum glöms det bort och husköparna får betala. Igen.
http://www.byggahus.se/forum/arkitekter-arkitektritat-extern-design/202586-varfor-hatar-dagens-arkitekter-utskjutande-takfotter.html