En användbar funktion av prisökningar, det som till vardags i media felaktigt kallas för inflation, är att politiker kan låtsas öka anslagen till olika verksamheter medan de i praktiken drar ner. Vi låtsas i det här inlägget att KPI-prisökningar och inflation är samma sak.
Egentligen är verklig inflation ökningen av mängden pengar och krediter, samt omsättningshastigheten på dessa i förhållande till produktionen av varor, tjänster och tillgångar, och tar sig uttryck i form av prisökningar på tillgångar, varor och tjänster.
Alla känner förstås till det sk hundtricket. Att låtsas tappat bort sin hund i parken för att få prata med snygga tjejer som rastar hundar. Låtsas göra något för att imponera på målgruppen.
Stat, landsting och kommuner använder istället det sk inflationstricket. De ökar anslagen till någon verksamhet eller förvaltning och slår sig för bröstet för att de minsann skjuter till mer pengar till vård, skola, omsorg och infrastruktur eller vad det nu är. Men de ökar anslagen lägre än KPI-inflationen. Detta är inflationstricket.
T ex kan en kommun öka anslagen till alla förvaltningar med 0.5% för 2011, samtidigt som KPI-inflationen är på 2.3%. Det är alltså i själva verket en minskning av anslagen med 1.76%. (eller om man vill räkna ungefärligt 2.3%-0.5%=1.8%)
Väljarfårket applåderar. Äntligen får skolan höjda anslag! Sedan fattar de inte varför skolböcker dras in och lärare sparkas.
Men i valrörelsen kan politikerna stolt peka på att de ökade anslagen.
Man kan ju konstatera att eftersom man får förmoda att folks löner höjs någorlunda i takt med KPI-inflationen, så ökar i själva verket kommunernas intäkter i takt med inflationen, men ändå klarar de inte av att höja anslagen i samma takt. Dessutom har kommunerna en svag hävstång på skattefårkets löneökningar pga grundavdraget och gränsen för kommunalskatt. Så skatteintäkterna ökar i själva verket snabbare än folks löner.
Så vart tar de ökade skatteintäkterna egentligen vägen? Detta varierar förstås från kommun till kommun. En populär grej är att skicka kommunalpolitiker på viktiga studieresor till varma länder. Tyvärr med returbiljetter. Eller kanske anslå pengar till politikerutbildningar, som med fördel utförs på en trevlig konferensanläggning med spa och middagar.
Hur ser det ut i din kommun?
På statlig nivå kan man också använda inflationstricket och på så sätt sänka anslagen till saker man vill nedprioritera utan att stöta sig med berörda väljargrupper.
24 kommentarer
En annan grupp som är offer för tricket är bolånepöbeln. De tror stenhårt på att inflationen ska äta upp deras lån.
Bolånekollektivet är en obildad pöbel som alliansen manipulerar genom bröd och skådespel. Ekonomer tillhör nog de mest blåsta av alla.
Jag vet inte riktigt hur du tänker dig den hävstången? Storleken på grundavdraget styrs av prisbasbeloppet som jag antar följer inflationen ganska väl.
200 000 i bruttolön, 18000 i grundavdrag. 30% i kommunalskatt.
0.3*(200000-18000)=54600
Höjs lönen säg 5% till 210 000 blir skatten 0.3*(210000-18000)=57600.
57600/54600=1.0549. Skatteintäkterna steg med ca 5.5%, inte lönepåslaget med 5%. Det är en hävstång, om än svag.
18:37
Hur menar du? Cornu hade ju ett inlägg om inflation och bolån men det gick ut på att räntan skulle bli uppåt 15% och att bolånarna inte skulle ha råd med detta. Om vi istället tänker oss ett någorlunda normalt ränteläge på maximalt ca 6% så är det väl i allra högsta grad så att inflationen äter upp lånen med tiden?
/Mackan
Du har en poäng. Men om man är intresserad av varför man kan anslå mer pengar till vård/skola och liknande men ändå behöver skära ned i verksamheten måste man även ta hänsyn till 'Baumols cost disease'. Ska man ha samma kvalitet och omfattning på en tjänst kommer den att vara dyrare och dyrare med tiden, ska man dessutom ha mer eller mer avancerad tjänst blir det ännu mycket dyrare.
/Maria
Mackan, nja, 15% var ett hypotetiskt exempel.
Riksbankens inflationsmål är 2%. Så länge inflationen är högre kommer Riksbanken höja räntan. Vad man skall kalkylera är alltså säg 6-7% i faktiskt bolåneränta och endast 2% inflation. Det kan knappast kallas att inflationen äter upp skulderna.
Vid hög inflation och låg realränta kanske man kan tycka att lånen försvinner, men det förutsätter också att man inte förköpt sig alldeles för dyrt, vilket många (inte alla) har. Ju högre räntan blir, desto fler kommer få problem att betala.
Redan nu har fogdens jobb med utmätta bostäder ökat rejält, och då är styrräntan fortfarande under 2%.
Fast om räntan är 6-7% så är ju inte inflationen 2% vid samma tidpunkt utan mycket högre. Det är ohederligt att argumentera på det viset.
http://www.riksbank.se/templates/Page.aspx?id=11017
Här kan man läsa att inflationen var 2,3% i december 2010 och räntan på ett vanligt bottenlån låg vi samma tidpunkt på ca 3%. Har man 2 miljoner i lån så motsvarar ju 2,3% i inflation en månatlig amortering på 3833 kr, vilket får sägas är rätt skapligt ändå. Lägg dessutom till ränteavdraget så hamnar vi ännu bättre till i kalkylen.
/Mackan
Har rätt bra insyn när det gäller en kommun och ett landsting och visst används inflationstricket relativt ofta men måste faktiskt säga att konferensresor faktiskt inte är en speciellt stor post och visst har det förekommit studieresor till varma ställen men inte utan att betala ett politiskt pris. Det blir nämligen fina fina rubriker av sådant beteende i lokalpressen. I övrigt så håller jag med Maria.
…eller så kan man använda sitt inflationsbegrepp för att överskatta BNP-tillväxten. Genom att med substitution, exkluderande av vissa kostnadsposter etc blir inflationen lägre än den egentligen är, vilket resulterar i en lägre BNP-deflator än man borde ha och därför slutligen en högre real BNP-tillväxt än man egentligen har…
Anonym 20:44: Många som sett sin föräldrageneration få lån bortinflaterade argumenterar så här. Vad man inte ska glömma är att dessa hade kraftiga ränteavdrag som gav kraftigt negativa realräntor på grund av att avdragen var på de höga nominella räntorna, därtill en mycket hög inflation. Därtill så amorterade de kraftigt (därav uttrycket att man fick leva på radhusbiff). Detta smälte bort deras lån, inte en inflation på 2,3%.
Anonym 21:59: Visst, inflation kan vara positivt om man samtidigt har löneökningar som är större. Annars kommer inte din skuld upplevas som mindre…
Eller så belånar man huset max och köper Bull Silver X4 för rubbet, sen betalar man av hela lånet om ett halvår 🙂
/Mackan
Eller så blir man ruinerad.
Nej Mackan, det funkar inte så. Om inflationen sticker över 2% kommer räntan att fortsätta höjas till inflationen/inflationsförväntningarna knäcks. (Googla Paul Volcker.) Vi kan alltså mycket väl få räntor som ligger långt över inflationen – så länge denna (mätt med KPI/KPIF) är över 2 procent och riksbanken följer sitt inflationsmål.
Jag förstår hur du tänker, men tyvärr kommer inte Riksbanken att acceptera att KPI ökar med 8% och räntan är 6%. KPI skall vara 2% och räntan kan bli hur hög som helst tills inflationen kommer ner till det målet.
09:43. Just. Dessutom så skall Riksbanken styra på KPI, även om KPI trycks hårt uppåt av bristdrivna prisökningar, dvs sådant som inte räntan kan påverka utan att knäcka ekonomin.
Får vi matbrist, energibrist, drivmedelsbrist, så kommer Riksbanken höja räntorna, utan att detta kommer skapa mer mat eller energi. Tvärt om kommer höjd ränta göra det svårare att investera i ny matproduktion och ny energiutvinning och alltså försämra situationen relativt.
Det är tur att såna som Mackan finns, annars skulle ju banker, marknadsförare och dylika gå under 🙂
Han tar notan som vi andra inte vill ta. Han är dessutom stolt över det.
Jag får göra dig besviken, Cornucopia. Det vore en dröm att hitta det svarta hålet i kommunerna där pengarna försvinner.
Sanningen är att det mesta av kommunens kostnader är personalkostnader. I min egen hemstad läser jag enl http://www.lund.se/Global/F%C3%B6rvaltningar/Kommunkontoret/Utvecklingsavd/%C3%85rsredovisning/2009-%C3%85rsredovisning.pdf följande (grovt avrundat):
In (skatt): +4.0 Mdr
In (stadsbidrag): +0.2 Mdr
In (andra intäkter): +1.3 Mdr
…
Fördelade kostnader per kostnadstyp:
…
Personalkostnader: 3.1 Mdr
Material, varor, inventarier: 0.3 Mdr
Tjänster, avgifter köp verksamhet, bidrag: 1.3 Mdr
Lokaler, admin omkostn, avskrivningar: 0.8 Mdr
Finansiella kostnader: 0.1 Mdr
Kostnader per typ av verksamhet:
…
Politisk verksamhet, central administration: 0.1 Mdr
Gator, park, brandskydd, kollektivtrafik: 0.3 Mdr
Fritid och kultur: 0.3 Mdr
Pedagogisk verksamhet: 2.1 Mdr
Vård och omsorg, arbetsmarknad: 1.6 Mdr
Var så god och skär! Den bistra sanningen är att det är svårt att göra någon riktig nedskärning utan att röra "välfärden" i kommunen. Det är alltså personalkostnader i skola/omsorg som kostar, inte lyxiga studieresor och andra fantasier. Det är felräkningspengar i sammanhanget.
Kanske de ensamkommande "barnen" med tidig skäggväxt?
Träffade på några sådana på akuten i oslo.
"16??? ok grabben jag har sekretess det är lugnt"
eeh 26 egentligen..
Enligt media och politiker går den svenska ekonomin urstarkt. Vi nämns till och med som en Tiger ekonomi. Hur går det ihop med att pensionerna för första gången någonsin sänks och dessutom tre år i rad.
Det var något lurt med brevet från Amerika, det var postat i Yxelkroken.
Vi är många som vaknat sent. Tagit stora lån och tänker ungefär som du Mackan. Många hoppas på att inflationen ska jämna ut de ekonomiska övertrampen.
Personligen inser jag, som så många andra som bemödar sig att läsa bloggar liknande denna, att vi går mot tuffare tider. Det kapitalistiska pyramidspelet, sinande naturresurser, miljöförstöringar och asiatiska stegringar gör mig livrädd.
Men vad är lösningen? Alla kan inte sälja bort, flytta till billigare boenden och leva skuldfria över en natt. Det om något skulle väl krascha bostads- och finansbubblan?
Vad gör alla vi som försovit oss? Amorterar? Politiskt då?
Hur låga nivåer skulle bankerna behöva kräva på ett bottenlån om bostadsmarknaden ska kunna friskna till? 75%? Lägre?
Hur höga krav på amortering?
Eller är det helt enkelt kört..
Vem har sagt att jag har stora lån utan att amortera? Jag för bara ett resonemang kring inflation och bolån eftersom det hävdas ditt och datt här och jag vill gärna veta lite mer om varför.
Sen är det förstås inte bra för någon del av samhället med en extremt hög inflation, >5%. Men i ett någorlunda normalt läge med räntor på mellan 2 och 6% och en inflation runt 2% så finns det ingen anledning att tokamortera och leva på "radhusbiff". Särskilt inte när det nyss konstaterats att Avanza Zero gav 21% förra året och mina rörliga lån låg på under 3% i snitt.
Jag och min sambo har ca 45 000:- ut efter skatt och lån på 1 650 000:- Huset köpte vi 2005 för 1 950 000:- och har fått det uppvärderat till 2 200 000:- Vi har på 5 år amorterat av ungefär 220 000:- då vi inte lånade till hela köpeskillingen. Vi har alltså lån på 75% av husets värde och så länge räntorna håller sig under 5% ser jag ingen anledning att amortera nämnvärt. Däremot sparar vi ca 15 000:- i månaden, kör betalda, lite äldre, bilar och lyxkonsumerar inte särskilt mycket alls i jämförelse med grannar, kollegor och vänner (Jag har t.ex. ingen iPhone Cornu). Den dagen det behövs kan vi alltså göra en eller flera större amorteringar och sänka lånekostnaden rejält på ett bräde, men just nu gör pengarna bättre nytta på annat håll.
/Mackan
Men vi lever likväl i en bubbla. Det fungerar så länge vi kan lura oss att tro på evig tillväxt och stadig låg "inflation". Men resurserna börjar sina. Pyramidspelet rasar. Huvva.
Jag har liknande situation som du, Mackan, ekonomiskt. Har dessutom gjort en rejäl vinst på den marknad som jag nu inser är helt vriden. Återinvesterade vinsten i ny kåk, renoverade och skulle på nytt kunna sälja med god vinst. Men det är inte det jag är ute efter. Jag överväger JAK för att trygga sinnet. Skulle inte politiken och CB kunna trygga finanserna på liknande sätt med krav på sparande och amortering?
Skulle cb byta till JAKs system skulle de bli utkonkurrerade av "vanliga" banker över en natt. Fundera på hur JAK fungerar i tider av deflation?
Berätta.
Jag är ingen ekonom.
Om alla banker krävde högre täckning för utlånade pengar skulle väl den allmänna risken med ränta på ränta och exponentiella stegringar minska?
I både inflation och deflation?
En krona för en krona.
Kom igen Gustav. Jag vill också veta vad du menar med deflationsproblemet och JAK!
Cornu, fungerar inflationstricket på bostadsmarknaden också? Om lönerna höjs med KPI kan vi luras att tro att husets värde ökar trots att vi förmodligen bara får betala för högre räntekostnader. Lånet blir vi aldrig av med. Bubblan spricker och värdehöjningen med den..
// Robban
JAK kör en egen ekonomisk bubbla oberoende av marknaden i stort. Givetvis påverkas den enskilda medlemmens ekonomiska avvägningar, men för sparlånesystemet gör varken inflation eller deflation någon skillnad.
Det man borde kunna vänta sig rent allmänt i en deflatorisk ekonomi är att intresset för att spara ökar, medan intresset för att låna minskar.