I går söndag var en härlig höstdag här på Sveriges framsida. Riktigt kallt och strålande sol som gnistrade i frosten på morgonen.
Av flera anledningar fann jag mig på ärende till Stora Staden (Göteborg). Jag fann också anledning att passera en av områdets Gräddhyllor/Medelklassghetton, nämligen Helenevik i kranskommunen Mölndal. Helenevik ligger fantastiskt till med utsikt över Rådasjön, på vilkens andra sida ligger kranskommunen Härrydas gräddhylla Mölnlycke.
Läget och kommunikationerna är helt fantastiska. På fem minuter med bil befinner man sig vid Korsvägen i Göteborg mitt vid evenemangscentrumet för Göteborg med omedelbar tillgång till trafikstockningar och brist på parkeringsplatser. Samma sträcka tar kanske 15 minuter att cykla in till Göteborg, och det dubbla tillbaka då man måste förhandla med sin kropp upp för Kallebäcks Lider (lid=backe). Sätter man sig istället på bussen når man samma mål på 33 minuter eftersom Göteborgsområdets kollektivtrafik är ytterligare ett exempel på hur kommunpolitiker leker företag, och främst är till för att undvika att få passagerare.
De som bor i Helenevik verkar generellt sett vara lyckliga, då jag endast hittar ett enda hus till salu, till det facila priset 8.3 MSEK, eller blygsamma knappa 38 000 per kvadratmeter. Anledningen till försäljningen låter jag vara osagt, mäklare brukar svara “det vanliga” vilket alla vet vad det betyder. Men i det här fallet vet jag inte.
För några år sedan avverkades skogen på norra sidan av berget vid Helenevik, och den överlycklige markägaren styckade av tomter som såldes för miljontals kronor styck och där det nu står en bunt med riktigt brackiga och stora funkisvillor som riktigt andas bostadsbubblans arkitektur.
Notera här att detta är tagit ca klockan 14 under strålande solsken. Infarten till området ser ut enligt nedan, iaf enligt en suddig iPhone-kamera.
Det är illustrerar fint en sanning som alla känner till. Alla bra platser att bygga hus på är redan upptagna. Så det får bli norrsluttningar där man lika gärna kunde bo i Kiruna eftersom man ändå inte får se solen större delen av året.
Nu menar förstås vän av ordning att det inte spelar någon roll, eftersom de som bor i sådana hus ändå jobbar hela dagarna, och vintertid nyttjar de ändå det sociala arbitraget och reser till Thailand eller Mauritius beroende på hur mycket pengar som är kvar när räntorna är betalda.
Och maten kommer ändå från ICA (flådiga Focus, där hälften av kunderna har Burberryaccesoarer, gissar jag med tanke på läget). Så att det inte går att odla ens potatis på en sådan norrsluttning är ett mindre problem.
Men på andra sidan berget, i gamla Helenevik, där ser det annorlunda ut. Husen är äldre och mindre. Och här ges på södersluttningen andra möjligheter. Jag såg minst två hus som hade täckt hela sitt tak med solceller för 100 000-tals kronor. Skall man ändå betala 6-10 MSEK för villan så kan man gott slänga ut lite pengar på solceller med statligt bidrag också.
Det hus närmast vägen som hade prytt sitt tak med dessa ståtligheter.
Ståndsmässigt i min bok. Två tummar upp.
En del bor på södra sidan berget, och gamla sanningar som att det är i de soliga lägena man skall bygga sina hus står sig än idag och kan bli allt väsentligare framöver. Här får man också passiv solvärme som värmer husen så här om hösten och vintern. Det får man inte på andra sidan berget.
När bostadsbubblan väl spricker så får de som bosatt sig i skuggan på norrsidan fundera på vad som är attraktivast. Men vad gör man inte när alla bra platser redan är bebyggda?
Nåja, sommartid orkar iaf solen upp över bergets krön. Google Streetview låter oss besöka helve, förlåt, Helenedal som norrsidan heter.
View Larger Map
Ett äkta medelklassghetto, med trädgårdar stilrent installerade av proffs. Ser ni hur alla barnen är ute och leker på de perfekt klippta gräsmattorna i det underbara solskenet? (För er som inte är födda på 70-talet och inte kan detektera ironi så ser hela området otäckt sterilt och livlöst ut. Inte en leksak ute på tomterna, perfekt manikyrerade uppfarter och perfekta gräsmattor som inte en fot verkar ha rört. Man nästan vill samla ihop en massa groddbladfrön och smita förbi en mörk natt och sprida lite mångfald på gräsmattor och uppfarter… Här bor nog bara perfekta människor.)
Inträdesbiljett minst 8 MSEK i låneutrymme, men det hindrade inte Google Streetview från att smita in och fotografera. Anyone for espresso?
15 kommentarer
Vem är egentligen lycklig i ett så sterilt område? Det lär ju bli ramaskri om man skulle få en enda maskros i gräsmattan tex. Eller att man eldar i braskaminen så får några barn i grannskapet astma..
Sen funderar jag hur det ser ut om 5 år, dessa enstegstätade fasader är knappast ideal att ha i västkustens fuktiga klimat. Stora fuktskador hittas ofta redan innan inflyttning i nyfunkishusen av idag.
Bilden av perfektion enligt media och de trendkänsliga svenskarna, undrar vad det slutgiltiga priset blir? Det känns som om vi lever i en virtuell värld och verklighet i detta samhälle.
Snälla, skriv en bok där du ger din syn på dagens samhälle mot förr, samt en framtidssyn. Det hade varit kul.
När jag läste detta, som var ganska så roligt, så kom jag att tänka på att det borde vara dags för nästa inlägg om skogsbruk snart?
Och sedan funderade jag vidare och tänkte att du kanske borde ge ut en tidning, inte månadsvis, men kvartalsvis åtminstone? Lite rolga artiklar som denna, och lite mer specifika analyser som vanligt.
Det vore väl något?
Ja e int bitter 🙂
Espresso?
De är Cafe Latte som gäller.
Kokkaffe kör ni med på landet…..
När du beskriver moderniteterna i dagens ghetton, känns det riktigt lyxigt att bo i ett timmerhus som byggdes 1908 mitt ut i skogen en kilometer från närmaste granne. Där finns allt det nödvändiga till ett gott och bekvämt liv till en bostadskostnad av en tjugondel av kostnaderna i Göteborg.
PS. I Kiruna har man sol dygnet runt i 4 månader, från maj till augusti. DS.
Hehe, kul att du lyckades pricka just det nybyggda området Helenevik där man själv faktiskt varit och är bekant med en av de nyinflyttade 🙂
Sant att det fortfarande ser lite sterilt ut: gräsmattorna kom till efter sommaren, vägarna var inte färdiga för ett par månader sen då jag var på besök hos paret tandläkare med volvotjänsteman i 40års åldern + 6-åring.
Mitt intryck var att husen var ganska bra designade med helt ok fördelade utrymmen.
Oavsett norr- eller södersluttning vill jag tro att ingen av dessa husägare kommer försöka sig på storodlingar på sina tomter, och det är knappast stort problem vilket håll solen lyser ifrån när man är hög(s)t upp på kullen. Ok för terrassen då.
Fuktskador etc, som vissa lyckoönskare tar upp i kommentarerna, får man hoppas uteblir. Men vilka tror att äldre hus är bättre isolerade och problemfria? Nje, perfekta är saker inte, men källare i 70-tals-villorna har man sett… och luktat.
Är det "värt" det att köpa ett (nybyggt) hus? antagligen inte om man ser till ekonomin.
Men känslan av att kunna göra "vad man vill" är ju också värd något, så må medelklassgettot leva och låt oss hoppas att de kommer ha råd att leva trots lånekostnaderna.
Medelklassghettona växer i många fall fram på jordbruksmark. Människan är fantastisk. Utmärkt text!
14:42, jag önskar inte ngn bosatt någonstans illa. Betyder dock inte att jag vill bo i vad jag kallar medelklassghetton, speciellt inte på en norrsluttning. Räknade kallt med att ngn kände ngn som bodde där, eller rent av att jag rejäl trampat ngn stackars läsare på tårna som själv köpt hus på platsen.
Inlägget är mer en studie av ett samtidsfenomen, som säger mycket om var vi är idag. Eller inte.
14:52 Här rör det sig åtminstone om fd skogsmark.
Läs själva om enstegstätade fasader i nya hus, kunskap ger makt som det heter 🙂
Många har pengar men få har kunskap verkar det som. Har bott i ett liknande område, fick krupp över hur sossigt det var, sen blev det bara bråk med JM om alla skador på husen, jag sålde och slapp helvetet. Ska man köpa ett hus, köp ett från innan 1960talet är mitt tips.
Lustigt att du kommer ihåg en liten oansenlig skogsplätt på kanske 50×50 meter.
Jag minns den också. I synnerhet efter det att jag försökte gå igenom den nyss fällda granskogen. Den låg fälld åt öst och jag kom från väst. Det gick riktigt bra i början, men efter en stund när man kom upp i det riktigt täta grenverket och träden dessutom låg över varandra kunde jag successivt konstatera att av alla dåliga idéer tillhörde den här en av mina sämre. Jag klarade det med ett par trasiga jeans och ett ganska stort rivsår lite väl nära ögat.
/km
Johan, so much to do, so little time. Vet inte om så många skulle betala för några av mina artiklar. Dessutom ställer sådant krav på kvalitet och leveranstid som inte ställs på en blogg på samma sätt.
Från en sak till en annan, kan man få önska sig en update på vetepriset?
Tack för en läsvärd blogg!
Ett trevligt nedslag i verkligheten. Tackar! Mer sånt.
I USA har de country clubs där de väljer sina bekantskaper.
I Sverige har vi inte denna typ av uteslutande föreningar, om man inte genomskådar systemet och ser områden som clubarea.
Betala inträde och få trevliga likasinnade grannar och skolkamrater!
Eller slipp otrevliga dito!/Oppti