Nu skall vi diskutera skuldkrisens ursprung. Inte själva orsaken till krisen, utan varifrån begreppet kommer.
Bloggrannen Cristoffer Stockman har helt ödmjukt påtalat att HQ Bank följer hans rekommendationer, så fort han själv skriver något om bolaget. Bra så.
Då återstår att se om bloggar ligger bakom begreppet skuldkrisen. Skall man tro på Wikipedia så är skuldkrisen en etablerad benämning för den skuldkris som drabbade “Söder” (som Nord-Syd, rikt och fattigt) på 80-talet. Diverse vänsterpress och vänsterpublikationer använder begreppet i samband med att de vill att man efterskänker tredje världens skulder.
Men nu handlar det istället om den aktuella europeiska (och även amerikanska) skuldkrisen.
Själv använde jag begreppet som inläggsetikett för första gången den 13:e mars, efter att ha använt det engelska sovereign debt crisis tidigare. Hittar inget inlägg av mig som är äldre och nämner ordet.
Jag skall dock inte slå mig för bröstet att jag var först. Istället var det In the end we’re all debt, som använde begreppet i det här sammanhanget den 21:e februari. Den 4:e mars använde så Europaparlamentets översättare begreppet.
Om någon annan kan hitta en artikel skriven av gammelmedia före den 21:e februari som talar om den aktuella suveräna skuldkrisen i Europa som “skuldkrisen” innan den 21:e februari, kommentera gärna. Kan tilläggas att Forum Syd använde begreppet “skuldkrisen” i sitt gamla sammanhang i höstas, dvs relativt U-ländernas skulder, men det gällde alltså inte tillämpat på Europa.
Tillägg: Det ser ut som att utmärkta Andreas Cervenka på E24 var först, två dagar innan In the end, iaf i tillämpningen av begreppet på Greklandskrisen. Även TT har använt begreppet den 10:e februari i en översättning. Se kommentarer från Flute.
14 kommentarer
Andreas Cervenka skrev en artikel för SvD daterad 2010-02-19, alltså två dagar tidigare.
Dags för den riktiga skuldkrisen
Sedan har vi en notis i SvD 2010-02-10:
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/kronan-allt-starkare_4239821.svd
Dessförinnan talades det redan i slutet av november om "skuldkrisen i Dubai":
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/minskad-oro-for-krasch-i-dubai_3861087.svd
Har bara kollat SvD…
E24:s Johan Myrsten 2010-02-11:
http://www.e24.se/makro/varlden/tysk-plan-for-grekland_1855069.e24
"för att isolera den grekiska skuldkrisen så att den inte får ännu värre spridningseffekter i andra euroländer"
2010-01-16: Översättning av något som Martin Wolf sade:
http://www.e24.se/makro/varlden/svar-vag-till-utgangen_1798397.e24
"en mycket stor risk att det som ursprungligen var en finanskris kan övergå i en statsfinansiell skuldkris och en valutakris. "
E24 / Andreas Cervenka / 2010-01-03:
http://www.e24.se/business/bank-och-finans/tre-bokstaver-att-halla-koll-pa-2010_1770477.e24
"I Europa har vi som bekant vår egen skuldkris. Det blinkar rött i Grekland, Spanien, Irland och flera andra länder när notan ska betalas efter finanskraschen."
"statsfinansiell skuldkris" är ju en fin översättning av "sovereign debt crisis".
En fråga, alla har enorma skulder, men vem är det som vi har skulder till? Ibland har jag känslan av att det finns ett stort svart hål i mitten av världsekonomin där pengarna borde finnas. Finns det någon sida där någon förklarar vem som är vår gäldenär(om ett sådant djur nu ens finns)?
Komplicerat. Delvis är det till dig själv, t ex äger våra pensionsfonder bostadslåneobligationer, så din egen pension kan sägas vara beroende av att du kan betala dina egna skulder.
Inget att skriva något utförligt svar om i en kommentar dock.
Hmm, tack för svaret i alla fall, jag tror jag greppar det lite bättre nu. Då vet jag i alla fall i vilken riktning jag ska söka information.
Ingenjören: Om du är skuldsatt som nation så kan du följa ECB:s och FED:s devis och låna pengar till dina grannar som lånar ut pengar till dig och så kan du lite smått skriva upp en skuld till dig själv. Det är lite coolt iom att man genom denna kvicka handling räddat sig själv och sin granne undan konkurs.
Så om du som land är bankrutt och din granne också är det så kan du skapa pengar som du lånar ut till denne (t.ex. 100 IngenjörsKR) samtidigt som denne lånar ut 100 konkursdinarer till dig. Helt plötsligt är du 100 KKD rikare och din granne är 100 IKR rikare och ni kan betala era räkningar en månad till. Förr eller senare blir dock räntekostnaderna så höga att man som Lettland behöver gå till banken och be om ett nödlån för att betala räntorna på SMS-lånen.
Att begära ackord eller trycka egna pengar för att komma ur SMS-lånefällan (monetarisera) är inte något som banken gillar eftersom de bara kommer få tillbaka en bråkdel av skulden då och själva riskera konkurs så dem ger dig ett lån så du kan ha business as usual, men med sparkrav så SMS-lånegivarna får sina pengar tillbaka och inte bara en nominell betalning som visar sig vara värdelös.
Ungefär så skapas pengar idag och där har du det svarta hålet. Man är direkt och indirekt skyldig sig själv pengar, men förr eller senare så måste vissa skuldsaneras.
Ack, Sverige er en liten ankdamm och bloggares ankdamm er uttorkat.
Är det någon som vet varför vi överhuvudtaget ger bistånd till andra länder? Ett krav för att få vara med i FN?
@Anonym: Skälen till bistånd varierar. Skrämmande ofta handlar det dock om att promotea Svensk industri i utlandet. T ex Amerikanerna har ofta regler för sitt bistånd som innebär att en del av det måste gå till att köpa grejer från USA, dvs ett förtäckt industristöd…
Ingenjören påtalar något väldigt intressant här och något som jag själv tänkt på flera gånger. Rimligtvis borde det ju vara så att det enda man kan låna ut till någon faktiskt är något man själv har (t.ex. fysiskt guld). Jag är tyvärr inte så pass insatt i ekonomi för att veta detaljerna, men efter att t.ex. läsa inläggen om USA:s statskuld och alla andras statskulder samt den ökade belåningsgraden hos privatpersoner så undrar jag ju givetvis vem alla lånar av, för det är ju inga små belopp vi talar om.
Och alla de "rika" storföretagen kräver ju ständiga bistånd från staten, så pengarna verkar inte vara deras heller (mot några undantag, men de kan ju knappast stå för allt?).
Min (kanske helt felaktiga) uppfattning är att bankerna tillåts "tillverka" fiktiva pengar som de lånar ut till företag och privatpersoner. Detta eftersom man förväntas tjäna på affären genom räntan och det är vaserat på en förväntning om att pengarna kommer tillbaka. Men, och detta är ett viktigt men, varför ska bankerna ha den förmånen (om det är så det fungerar)? Varför ska de ha ensamrätt på att låna ut pengar som inte finns och leva på det?
Hur skulle det se ut om en mataffär sålde tomma matförpackningar?
Jag skulle som privatperson inte ha något emot om någon sade att jag plötsligt kan låna ut 10 miljoner till valfria personer och att jag får ta ut ränta på det. Men det får jag ju inte, jag får ju bara låna pengar av banken, eller låna ut pengar till banken till obefintlig ränta.
Samtidigt finns det lagar (har jag också för mig) som säger att man inte får ha över en viss summa i kontanter av pengatvättskäl, d.v.s. man måste ha pengarna på banken (av en "slump"?) så att banken kan tjäna pengar på en.
Något luktar väldigt mycket skumt i allt detta. Ett utförligt förklarande inlägg om detta Cornu misstänker jag skulle vara väldigt uppskattat av flera. Jag misstänker att jag inte är ensam om att inte ha koll på hur det egentligen fungerar.
Juggen, nästan. Bankerna måste låna sina pengar av någon annan, och lägga undan lite i reserv. Pengaskapandet sker när de lånar av centralbanken (Riksbanken), eller när de lånar ut bankspararnas pengar (om jag har 1000:- pengar på banken och banken lånar ut 900:- av dessa så finns det ju nu 1900:- pengar, och banken har alltså skapat 900:- nya).
Det är väl bara reserverna som kommer från Riksbanken. Resten trycker bankerna upp själva från tomma luften..
//HPD
@Cornu:
Rimligtvis borde det ju vara så att de endast får låna ut pengar som är frysta, d.v.s. utlånade till banken på bestämd tid?
En sak som ändå verkar märklig är ju vems pengar de lånar ut om majoriteten är belånade? Min spontana känsla är att gemene man har mer skulder än tillgångar. Och de som har tillgångar har de inte i rena pengar. Då undrar jag: vad är det banken lånar ut?
Kan t.ex. banken, baserat på ett fiktivt värde – fiktivt eftersom det inte är realiserat – på t.ex. ett hus, låna ut pengar som banken inte har, d.v.s. om de har en "garanti" för husets värde på något sätt (t.ex. genom en mäklare)?
Exempel: Jag köper ett hus för 2000 000 kr och betalar 200 000 kontant. Efter två år säger en mäklare att huset är värt 2500 000 kr och jag lånar 300 000 till av banken. Var kommer pengarna ifrån, egentligen? "Försvinner" det 300 000 kr från någons konto i verkligheten som banken sedan måste skrapa ihop ifall att ägaren vill ta ut dem?
Om så är fallet så blir det ju lite väl galet med tanke på att pengarna man då har lånat egentligen inte finns. Hur kan man låna ut något man egentligen inte har?
För att det ska fungera på riktigt borde det ju vara så att någon sätter in pengar på banken mot ett avtal om att inte ta ut dem under en längre tid. Jag vet ju att man kan göra så.
Frågan är: hur mycket pengar måste bankerna ha i säkerhet att "spela med"? Och blir inte effekten ganska farlig av att ha ett system som fungerar på det sättet? Det känns väldigt bräckligt.