Vad Obamaregimen egentligen tar med sig till Köpenhamn

Det blev stora rubriker i Sverige om att USA minsann skall erbjuda utsläppsreduktioner av koldioxid om 17% till år 2020 vid mötet i Köpenhamn, och 83% till år 2050. Obama kommer själv rent ut av till mötet.

Men det här är bara Obamarama, Europas förälskelse i Obama. Går Obama på toaletten hurrar Europa går Washingtonordspråket.

För det enda konkreta förslag man är beredd att lägga på bordet är 17%-reduktionen, och det säger inte heller något om vad för motprestationer man i så fall kräver. 83% är en långsiktig extrapolering och ett långsiktigt mål, inget som USA tänker erbjuda. Se Vita Husets PM:

“The White House also announced that, in the context of an overall deal in Copenhagen that includes robust mitigation contributions from China and the other emerging economies, the President is prepared to put on the table a U.S. emissions reduction target in the range of 17% below 2005 levels in 2020 and ultimately in line with final U.S. energy and climate legislation. In light of the President’s goal to reduce emissions 83% by 2050, the expected pathway set forth in this pending legislation would entail a 30% reduction below 2005 levels in 2025 and a 42% reduction below 2005 in 2030.”

Notera att det inte är president Obama som bestämmer, utan det är kongressen. Dessutom är det sannolikt så att eventuell amerikansk lagstiftning inte kommer kunna klubbas förrän efter nästa kongressval, och då riskerar demokraterna att hamna i minoritet.

Vad som kommer till Köpenhamn är 17% och Obama själv. Några 83% kommer inte läggas på bordet.

Notera speciellt att för att USA skall acceptera 17% så kräver man uttryckligen att Kina och övriga tillväxtländer skall ta till “robust mitigation contributions“. Eftersom hela klimathysterin handlar om förmögenhetsöverföring från I- till U-länder, så vet USA mycket väl att motparterna inte kommer svara upp och USA kommer därmed inte klubba igenom några 17%. För U-ländernas ståndpunkt är som bekant att I-länderna skall minska, U-länderna skall få fortsätta öka och dessutom få betalt tusentals miljarder i kompensation för dåligt väder. U-ländernas inte sällan korrumperade regimer ser hela klimathysterin som en fantastisk ekonomisk mjölkko och ännu ett sätt att fylla upp sina offshorebankkonton. Rent av bättre än svenska SIDA.

Men som sagt när Obama fiser gör svensk media vågen. Ännu ett Washingtonordspråk.

Men hur skall USA uppnå 17%?

Talk is cheap.

Kanske internationella utsläppsrätter som USA kan köpa för nypressade digitala dollar? Någon annan får avstå, men USA fortsätter. I utbyte får andra länder allt mer värdelösa digitala dollar?

För hur USA skall kunna reducera utsläppen frivilligt med 17% på 10 år vet inte jag.

Vad jag vet är att oljan sinar pga peak oil, och med start i de fattigaste länderna och de fattigaste personerna lokalt kommer alla tvingas minska sin konsumtion av olja eftersom det helt enkelt kommer finnas mindre olja att konsumera per dag. Peak oil är ett akut problem, men inte vad som skall diskuteras i Köpenhamn, även om åtgärderna oftast är samma som för minskade CO2-utsläpp, undantaget CO2-lagring som bara drar ännu mer energi.

Men USA spränger bort hela berg för att istället bryta kol, och sitter på rejäla tillgångar av fossilgas. Visserligen når även de sin peak framöver, och som alla vet så finns det inte tillräckligt med fossila bränslen för att uppfylla IPCC:s scenarier om global uppvärmning.

Nej, det blir intressant hur USA kommer påstå sig lyckas minska utsläppen med 17% till år 2020. Å andra sidan har Sverige påstått sig kunna reducera med 50% till år 2020, iaf oljekonsumtionen. Göran Persson kallade 50% att vara oberoende av olja…

Men i nuvarande takt lär inte ens vi inte hinna med det till år 2020. För sedan Göran Perssons oljekommission lade fram sin rapport 2005 så har faktiskt absolut ingenting väsentligt hänt. Fem år bortkastade. Som bekant är i princip hela den svenska elproduktionen redan CO2-fri, undantaget de nya fossilgaskraftverk som startats i Malmö och Göteborg de senaste åren. Annars gör inte några vindkraftverk att våra CO2-utsläpp minskar. Möjligen att de inte ökar lika mycket i t ex Tyskland dit vi exporterar vår el. Plus att kraftverken i Malmö och Göteborg antagligen svarar för lika mycket elproduktion som de senaste årens alla nya vindkraftverk. Vi springer fort men står bara stilla.

Fast vad Sverige behöver göra för att minska vårt beroende av olja är förändra konsumtionen av drivmedel till våra fordon, inte producera ännu mer fossilfri el. Men det sker inte i praktiken i någon förhöjd takt, och fordonsparken tar lång tid att byta ut. Endast om samtliga bilar och speciellt tunga fordon som köps byts mot helt fossilfria fordon och de gamla direkt skrotas så kommer vi kunna nå målet om 50% till år 2020. Fast då får förstås bilparken stå stilla, för fossilfritt bränsle i de volymerna kommer vi inte få tag på.

Glöm inte att personbilstrafiken bara står för en bråkdel av vår oljeförbrukning. Det ser fint ut att köpa en E85-bil, men inte ens om alla personbilar kördes på E85 skulle vi reducera vår oljeförbrukning med 50%. Den tunga trafiken måste över. Dessutom innebär E85 idag bara att oljeförbrukningen hamnar i producentledet istället, dvs förflyttar problemet till en jordbrukare någon annanstans.

Något vi generellt gjort med vårt oljeberoende. Vi redovisar den inte, men en del av Kinas utsläpp av CO2 är de plastprylar vi köper till julklappar här i Sverige. Vi kan gnälla på Kinas utsläpp, men de utsläppen sker därför att alla vi här i Sverige köper billigt importerat skräp.

Vi exporterar vårt oljeberoende, så ser det bättre ut på pappret. Sedan klagar vi på dem som tagit över industriproduktionen åt oss och slår oss för bröstet för att vi minsann är så duktiga.

Men om nu USA skall kräva reduktioner från de U-länder som vi köper vårt konsumismskräp från, vem skall då producera prylarna? Skall vi ta hem industrin igen och öka våra egna utsläpp?