Bland bloggarna så har t ex Brachyura skrivit lite om den svenska linjen att skaffa eget plutonium till kärnvapen. Bland sådant som alla kanske inte kände till så låg Sveriges första reaktor under KTH mitt i centrala Stockholm, och Ågestaverket låg vid Farsta. Det skedde för övrigt ett ganska allvarligt tillbud i Ågesta 1969, men det lyckades man hantera. Annars kunde Sveriges huvudstad idag kanske hetat Göteborg.
Ågestaverket ligger i malpåse, och har alltså inte monterats ner, vilket dock har skett med reaktorn under KTH. Viss utrustning har dock avlägsnats från Ågesta och sanerats.
Men det bästa blogginlägget om kärnkraften hittar man hos bloggrannen Flute, och handlar om de nya kärnkraftsverksbyggenas ekonomiska problem. Läs det inlägget.
Det har nämligen inte alls blivit som kärnkratstalibanerna predikat. Det har blivit förseningar och det har framför allt blivit dyrt. Mycket dyrt.
Citigroup slår fast att ny kärnkraft i exempelvis Storbritannien skulle kosta 64 öre per kWh, allt förutsatt att budgetar och tidplaner hålls, vilket inte skett i Finland. Vindkraft kan produceras för 40 öre per kWh, liksom vågkraft. Du kan idag teckna ett fastprisavtal på tre år till ca 54 öre per kWh här i Sverige. Lägre än vad ny kärnkraftsel skulle kosta.
Det finska bygget Olkiluoto 3 är två år försenat och beräknas än så länge gå 75% över ursprunglig budget.
Dessutom är det en cirkus utan dess like, där underleverantörskontrakt förstås har gått till den billigaste entreprenören, med förutsägbart resultat när det gäller kvalitet. Bland annat döljer man felaktigheter med betong, och svetsar utan ritningar. Mer att läsa om detta i Helsingin Salomnat (på engelska) eller Der Speigel (också på engelska). Gör det, och bli mörkrädd.
Om Olkiluto 3 rasar ihop får man för Sveriges del hoppas att det sker när det blåser i riktning österut.
Men det fundamentala är att ny kärnkraft inte blir billig, inte ens när tidplaner och budgetar håller.
Det andra är något som Ågestaverkets haveri visar på. När man använder ny teknik så kan felaktiga designbeslut slinka igenom, och det är först när det går åt helvete som man upptäcker dessa och vidtar nödvändiga åtgärder. Vi kan därför inte förutsätta att nya kärnkraftverk är säkrare än gamla, tvärt om så kommer de som precis all ny teknologi att ha barnsjukdomar. Man får bara hoppas att sjukdomarna är milda och begränsas till kostsamma driftsstopp.
För en annan sak är säker. När man stoppar allt fler ägg i samma korg, och det dessutom är en väldigt stor korg, så ger driftstopp stora konsekvenser. Det har vi fått se med elpriserna nu under vintern, då stora delar av den svenska kärnkraften stått stilla.
Därför är Maud Olofssons förslag att vi skall bygga får kraftförsörjning på tre ben istället för dagens två ett alldeles utmärkt förslag.
När det gäller barnsjukdomar, så om vi under en period av 50 år skall fasa ut oljan, fossilgasen och kolet eftersom produktionen av dessa minskar via peak oil, peak gas och peak coal, så behöver det byggas tre nya kärnkraftverk i veckan. Varje vecka, i 50 år. Allt förutsatt att inte efterfrågan på energi också ökar i takt med jordens befolkningsökning. Och ju fler verk, desto sannolikare att något går väldigt, väldigt fel.
I övrigt skriver också Naturskyddsföreningen läsvärt om kärnkraften, med haveristkommentarer och allt.
