Bytte några ord med Utrikespolitiska Institutets direktör Mats Karlsson. Han påtalade en del regioner och länder som får oförtjänt lite uppmärksamhet just nu.
Fokus just nu ligger väldigt mycket på Mellanöstern och även Ryssland, men det finns ett antal betydelsefulla länder eller regioner, som inte får den uppmärksamhet de förtjänar. Det handlar inte nödvändigtvis om konfliktzoner eller riskhärdar, åtminstone inte idag.
Nedanstående är mina tolkningar och inte Mats Karlssons ordagranna tankar.
Till länderna hör exempelvis Kina, Indien, Sydafrika och Afrika söder om Sahara, där väldigt mycket händer.
De kinesiska gränskonflikterna främst i Kinesiska sjön går mycket under radarn och bubblar på under ytan. Samtidigt börjar den kinesiska ekonomin att snubbla. Tillväxten är fortfarande jämfört med västvärlden hög, men inte alls lika procentuellt hög som tidigare och frågan är hur mycket av den kinesiska ekonomin som behöver mycket hög tillväxt för att inte krascha.
Kina hittas dock i nyheterna regelbundet. Värre är det med Indien, ett land med nästan 1.3 miljarder invånare, men som i mycket knappt uppmärksammas i media.
Slutligen är Sydafrika en krutdurk, där korruptionen växer kraftigt och riskerar sänka hela landet och med det hela södra Afrika, där man kunde varit en motor. En genomgående tråd i dessa regioner och länder är korruption.
Samtidigt pågår en revolution söder om Sahara. Afrika är inte folk i lerhyddor, utan städerna och länderna befinner sig i den linda som man i Europa befann sig i på slutet av 1800-talet, och står inför en kraftig tillväxt, ekonomisk utveckling och välståndshöjning. Även om det finns slumområden, så är samtidigt levnadsstandarden i städerna kanske att jämföra med Europa på 50- eller 60-talet, fast med IT-teknologi som krydda.
Ändå glider utvecklingen i Afrika mycket under radarn och det mediala fokuset ligger mycket på de konflikthärdar som finns och inte på den mycket positiva utvecklingen på många håll. Man ska komma ihåg att det finns 1.1 miljarder människor enbart i Afrika, som också är en gigantisk kontinent, vilket inte alltid framgår på platta kartor.
En helt egen reflektion (som förstås andra uttalat) är att Afrika är nästa stora tillväxtregion att titta på som investerare. Därmed är inte sagt att det just nu är perfekt timing, men på sikt finns det en enorm ekonomisk potential i Afrika. Om 2000-talets första decennium var Kinas, så kan nästa lyft bli Afrikas, kanske 2030-talet? Ett hot är förstås klimatförändringar, då närheten till ekvatorn kan göra att man drabbas mycket hårt av dessa. Andra hot är korruptionen, men Mats Karlsson lyfte hur Nigeria faktiskt av egen kraft kunna genomföra övergången till demokrati, inklusive att hålla fungerande allmänna val i ett land med nästan 200 miljoner invånare. Det finns förstås konflikthärdar i södra och norra Nigeria, men nästan 200 miljoner människor är på väg åt rätt håll.
Mats Karlsson uttryckte även frågeställningar kring USA, där primärvalrörelsen visar upp de sämre sidorna av USA:s demokratiska system, inklusive den täta kopplingen mellan finansiärer inom näringslivet och presidentkandidaterna. Det finns en seriös risk att Donald Trump faktiskt blir republikanernas nästa presidentkandidat, vilket inte bådar gott för internationella relationer.
Här i Europa kan vi också få en intressant utveckling. Främst ligger risken att Le Pen vinner presidentvalet i Frankrike.
Utrikespolitiska Institutet är en oberoende stiftelse, även om delar av finansieringen kommer från UD. Det finns mycket intressant material och analyser på institutets hemsida, som ni hittar här.