Efter gårdagens partiledardebatt måste man ställa sig frågan när möjligheten att kvitta underskott av kapital, det sk ränteavdraget, mot inkomst av tjänst försvinner. Alla pratar om det och miljarderna kommer behövas i en snabbt blödande statskassa.
Statsminister Löfven medger dock att om man drar ner på ränteavdraget kraschar bostadspriserna och dessutom kraschar den privata konsumtion av ändliga resurser som likt ett mantra påstås hålla upp svensk ekonomi. Till DN säger statsministern:
“Om vi är rädda för att en bubbla ska spricka ska vi själva inte spräcka den. När man gör förändringar för människor ska det kännas ändå tryggt, långsiktigt och förståeligt så att inte vi själva drar igång en utveckling som leder till minskad konsumtion och därmed problem i ekonomin.”
Han medger alltså
- Bubbla
- Bubblan är subventionerad och hålls under armarna av ränteavdraget
- Om hushållen inte får denna subvention dör Pippi Långstrumpekonomin när hushållen inte längre har råd att konsumera
Statsminister Löfven medger alltså att hela Sveriges ekonomi bygger på en skuldbubbla och en bostadsbubbla som under inga omständigheter får spricka. Det var ärligt.
Hos liberala GP skriver Cwejman1. att ränteavdraget bör avskaffas:
“Läget är akut. Även om priskraschen ligger långt framför oss, eller inte alls kommer, behövs reformer för att minska den ekonomiska sårbarheten. Regeringen bör därför avskaffa de kostsamma ränteavdragen som ökar belåningen.”
Frågan blir också om regeringen har något val. Svensk statsbudget kommer gå massivt back, sämre än alla prognoser, för att inte tala om kommunernas budgetar under rådande situation. Den föreslagna statsbudgeten är redan helt inaktuell och det behöver till kraftigt höjda skatteintäkter. Ett slopat ränteavdrag kan ge åtminstone ett tiotal miljarder, lite beroende på vad för räntor de svenska hushållen sitter med.
Och ärligt talat, om svensk ekonomi inte klarar en minskad privat konsumtion på 10 – 20 miljarder kronor så är läget ännu värre än vad statsministern medger ovan. Så frågan blir när och inte om ränteavdraget försvinner. Dessutom har ett avskaffande av ränteavdraget önskade socialistiska fördelningseffekter, då den kreditvärdigaste (=högst lön) med de största skulderna drabbas hårdast medan långtidsarbetslösa i ghettonas utanförskap inte drabbas alls. Åtminstone inte direkt. Alla nöjda och lyckliga alltså.
1. Av sk rättviseskäl har inga män nämnts vid förnamn i detta inlägg, så inte artikeln av diverse automatiska rättviseräknare klassas som en manssvinartikel.





