Det skall vara semester hemma i Sverige i år tydligen. Nio av tio svenskar kommer ta sin semester i Sverige rapporterar DN. Blir nog trångt på vägarna, och dags att fixa boende i god tid. Svag valuta kommer också innebära ännu fler utländska turister.
Man får inte glömma att bilsemester är betydligt mer miljövänligt än att flyga, och åtminstone för en del kan ske med förnyelsebara bränslen som biodiesel eller biogas. Ännu bättre är förstås tåget eller cykeln, men bilen är att föredra framför flyget.
Bland populära resmål för barnfamiljer hittar man förstås ALV och Kolmården. Eller som det borde skrivas, Kol-mården.
Det är nämligen så att en av Europas största kolkraftverksinnehavare och ett av de företag som satsar mest pengar på kolkraft i Europa råkar vara sponsor av Kol-mården, nämligen Vattenfall. Tack och lov sker det ganska diskret, ända tills man besöker delfinshowen.
Väl där får man innan showen startar genomlida en reklamfilm, där en fet katt från Vattenfall sitter och rabbar ut floskler om global uppvärmning, förnyelsebar energi, Vattenfall, klimathot, djurlivet hotas bla bla bla. Återigen tar jag här ingen diskussion om huruvida CO2- och klimatpaniken är korrekt, utan baserat på försiktighetsprincipen så bör vi likväl anta att larmen stämmer. Dessutom så är de flesta medel för minskade CO2-utsläpp samma åtgärder som behövs för att anpassa oss till livet nu efter peak oil.
Dit hör inte Vattenfalls publicitetsexperiment med att försöka lagra CO2-utsläpp från sina kolkraftverk i bergrunden. Detta är inte teknik som är testad i praktiken, och oavsett så kommer den inte börja tillämpas förrän tidigast 2020, och då endast successivt, förutsatt att tekniken fungerar. Tills dess spyr Vattenfalls kraftverk, både fossilgas- och kolkraftverk, ut enorma mängder fossil CO2 varje sekund, året runt.
Så svenska statens snack om CO2-reduktioner och hela snacket om att Vattenfall om 41 år, dvs år 2050, skall vara CO2-neutralt, baserar sig på något som inte är testat i praktiken. Fast det kommer inte finnas tillräckligt med kol och fossilgas år 2050 ändå, eftersom detta är ändliga energikällor. Till skillnad från de förnyelsebara som Vattenfall, trots den feta kattens fagra ord inför delfinshowen på Kol-mården, minskar sina investeringar i.
Sedan bör väl tilläggas att den sågning av klimatlarmen som sk “tunga ekonomer” stod för igår kanske inte bör tas helt på allvar. Ingenting som Lady Marian Radetzki säger behöver man nämligen fästa någon som helst uppmärksamhet vid. T ex så skall oljan bara kosta 10 USD (OK, egentligen 5 USD, när den kostade 10 USD 1998 så skulle den enligt honom halveras, men istället gick den till 148 USD, och ligger nu runt 70 USD mitt i den djupaste recession världen skådat i mannaminne). Radetzki vill också att svenskan skall avskaffas som språk, och engelska skall införas istället. Och framför allt så menar han att peak oil inte kan inträffa, eftersom den magiska ekonomin förhindrar detta, alternativt att olja är en förnyelsebar energikälla… Däremot kan det finnas andra man kan lyssna på, men inte Lady Marian.
För att återvända till Kol-mården, så kan jag höra framför mig hur djurparkens sponsorsäljare pratade med Vattenfall. -“Ni är ju det svenska företag som använder mest kol, så det vore väl passande att ni sponsrar oss här på Kol-mården.”
Tyvärr berättade inte säljaren att självaste Markoolio tillämpar nya affärsmodeller och gått bortom att försöka sälja plastskivor, och varit medproducent till delfinshowen. Hade det bara rört sig om hans musik kunde man kanske ignorerat det hela, men istället blir man utsatt för en flera minuter lång och plågsam videosnutt med Markoolio, som släpper ut CO2 i ena änden och växthusgasen metan i andra, med lämpliga ljudeffekter. Symboliken och kopplingen till Vattenfall blir nästan för mycket. Innan videon visas så diskuterar en delfinskötare utklädd till pirat (Markoolio hade som sagt producerat showen, därav den uteblivna logiken, eller så har det något med fildelning att göra) med en inspelad Markoolio som säger att de gjort en video om produktionen av föreställningen. – “Vill ni se den!?” ropar den inspelade Markoolio retoriskt till publiken, som svarar med ett rungande -“Nej!!”. Tyvärr lyssnade inte videon, utan man fick se det hela ändå.
Fast jag vet inte vad som var värst, Markoolio eller den feta katten från Vattenfall. En av dem jobbar iaf för pengarna. Ledtråd: Han kan inte sjunga. OK, den ledtråden hjälpte kanske inte?
Jag ser här en affärsmöjlighet för Kol-mården. De kan sälja en vuxenversion av delfinshowen. Lite högre pris, men ingen Markoolio. Inte ens barnen skrattade.