Jag har tidigare skrivit om bland annat hur Toyota lägger ner flera snål– och miljöbilssatsningar och att norska elbilstillverkaren Think står på konkursens brant.
Samtidigt pratas det om att det är just snål- och miljöbilar som skall vara räddningen för Volvo och Saab. Och även för GM, Chrysler och Ford. Men efterfrågan faller tillsammans med oljepriset. Och nu tankar hälften av etanolbilsägarna bensin i sina miljöbilar. Som skrivits om tidigare så har försäljningen av etanol halverats de senaste månaderna.
Oavsett så är inte miljöbil samma sak som hållbar utveckling.
Volvo och Saab kan inte leva på den rätt klena hemmamarknaden, och förmånerna för miljöbilarna plockas nu bort i allt fler städer. Inköpsrabatten på 10 000:- SEK tas också bort från den förste juni.
Långsiktigt är detta förstås olyckligt, men egentligen är det bra att åtminstone felsatsningen på etanol kommer av sig. Tyvärr spiller det över på nästa generations etanoltillverkning, som antagligen kommer få brist på kapital framöver. Det centrala är att bilarna skall vara snåla och små, inte att man skall använda etanol som ursäkt för att få ha 250 hästkrafter i en bil.
En hållbar utveckling innebär mindre bilkörande med mindre och snålare bilar, inte att vi tankar med etanol från grödor som dels brukas med fossilbränsle i jordbruket, och dels kunde använts till livsmedel istället. Men när endast 7% av persontransporterna i Sverige sker med tåg, så är väl hoppet rätt lågt att man kan bli av med behovet av bilen.
Det är däremot positivt att hälften av etanolbilsägarna fortfarande tankar etanol, trots att det är dyrare. Visserligen är dagens etanol fortfarande en belastning för miljön, men det betyder åtminstone att det finns de som inte sätter pengar i första rummet, även om det är felriktat. Eller så är det Saab Biopower-ägare, som vill åt de extra hästkrafterna men annars skiter i miljön…
Att miljöbilsrabatten tas bort, och även parkeringsförmåner etc, visar bara att man aldrig kan lita på något som bygger på statlig subvention. Alla former av bidrag skall ses som en tillfällig ynnest. Exempelvis kommer nu EU:s gårdsstöd avskaffas för småbrukare med mindre än fyra hektar mark, trots att man rent av fått pengar tidigare för att t ex återställa dessa marker av just EU. Det kommer drabba ca 13000 hållare av ofta ganska intressant betesmark och slåtterängar. Regeringen håller på att tillsätta en utredning för hur denna minskning skall gå till, dvs lägga pengar på att utreda hur Sverige skall få mindre pengar tillbaka från den avgift vi betalar till EU, högst per capita bland medlemsländerna.
Staten ger, och staten tar. Det enda man kan vara säker på är döden och skatter. Och inflation.