Inflationen sjunker heter det, vi kanske rent av skall få deflation. Hur det nu skall gå till? När de flesta pratar om inflation pratar de om ett av symptomen på sjukdomen, nämligen priset på varor och tjänster som uttryckt via konsumentprisindex, KPI.
Riktig inflation är ökningen av penningmängden. Och den ökar fortfarande. Tittar vi på en graf över den svenska penningmängden 1995-2008 så ser det ut så här.
Oftast pratar man om den procentuella förändringen mot 12 månader tidigare, och den ser ut på det här viset fram till och med december 2008:
Även om ökningen av penningmängden har minskat, så fortsätter den fortfarande att öka. Och speciellt intressant är att även ökningen har börjat återhämta sig mot slutet av året. Kanske inte så konstigt med tanke på den mängd med nytryckta pengar som skjutits in i ekonomin, bland annat genom Riksbankens sexfaldiga ökning av sin balansräkning.
Det här är inflation. Och det kommer till slut att ge utslag i olika symptom, som stigande KPI eller stigande tillgångspriser, t ex guld. Och guldet har nästan dubblats sedan den akuta finanskrisen drog igång med start i Lehman-kraschen.
När det gäller KPI så kan knappast KPI fortsätta vara nere på 1.3% framöver. Svenska kronan har allvarligt försvagats, och med det har priset på alla importvaror stigit. KPI hålls antagligen nere genom att bostadslåneräntekomponenten sänker inflationen i takt med Riksbankens räntesänkningar. Men snart kan man inte sänka räntan mer. Exempelvis bensinpriset är på väg uppåt igen tack vare den svaga kronan.
Och den ständigt stigande penningmängden ligger och lurpassar och väntar på att få bryta sig ur balansräkningarna och ut som symptom.