Jag har blivit så gammal att jag nu börjat slänga gammal skit, vilket är enormt befriande. Dit hör exempelvis kurslitteratur från universitetet på 90-talet, rent av gymnasielitteratur och mycket annat som aldrig kommer användas igen.
Ni vet hur det fungerar. Man ställer undan något för “det kan vara bra att ha” och sedan går det tio år och svaret är “nej, det var det inte”. Sedan råkar man bo i en villa med gott om lagerutrymme, eller ännu värre i mitt fall över 18 år på en gård med en lada.
Förutsägbart vad som händer således.
Jag har redan gjort en utrensning för några år sedan, men nu har jag dragit igång den Stora Utrensningen (TM). Nu åkte t ex kurslitteratur, inklusive Adams klassiker inom en- och flervariabelsanalys, eller Rice matstatbok eller varför inte Konstruktion och verifiering av imperativa program med Dijkstras metod från härliga kursen Beräkningsbarhet och lambdakalkyl. Som man också ser ovan finns det gymnasieböcker som äntligen slängdes. Bort gick också en massa O’Reilly och annan datalitteratur från runt millenieskiftet när jag var IT-konsult. Och kokböcker. Och sjuttioelva kollegieblock med föreläsningsanteckningar som jag aldrig en enda gång gått tillbaka och tittat i.
Idag tittar man upp recept med två klick på nätet, liksom allt som har med IT att göra. Fast jag jobbade som IT-konsult i nio år, jag har varit bloggare i sexton år och publicerad författare i tretton, så det där var bara en parantes.
Och nej, jag är författare. Jag slänger hur mycket böcker jag vill.
Kläder har allt som är helt gått till välgörenhetens second hand-försäljning, och resten som inte används har gått till energiåtervinning utom sådant som hängts åt sidan som maskeradutstyrslar. I princip har jag bara kvar kläder jag faktiskt använder.
Gamla möbler som hamnat i ladan har också åkt, och åker. Gamla leksaker. Jösses. Grejer från 1970-talet alltså. Vill inte tänka tanken på hur giftiga de plasterna är vid det här laget. Modelljärnväg. Finns väl ingen under 50 års ålder som är intresserad eller ens hört talas om modelljärnväg idag.
Visst, man kan lägga ut saker på Blocket, men orka. Det är enormt befriande att bara ge det till energiåtervinning eller råvaruåtervinning i ovanligare fall.
Jag har rent av lämnat alla böcker jag fått utan att be om dem och inte läst och inte tänker läsa till återvinning, så biblioteket i bara ska vara böcker jag faktiskt läst eller är intresserad av att läsa (pga Rysslands invasion i Ukraina är min backlog i litteraturen ca 70 böcker nu).
Målet är att det inte ska finnas en enda låda, inte en enda pryl, som faktiskt inte fyller ett behov kvar i lada eller förråd. Inga kan vara bra att ha som sedan tio år senare fortfarande inte använts. Eller två år. Tack och lov har inte Marks Kommun någon begränsning på hur många vändor man får passera in på återvinningscentralen. Eller ja, räknaren på personnumret börjar på 1 000. Så mycket skit har jag inte samlat på mig under 54 år av liv.
