FRA

Med anledning av Rysslands vurmande för kärnvapenskalpellen och att den sk “ryska påsken” övade kärnvapenanfall mot Sverige, tittar vi här på vad för effekt denna skalpell ger vid en 200 kilotons markbrisad mot FRA på Lovön.

Ryska påskens simulerade kärnvapenangrepp mot Sverige utfördes med det strategiska ryska bombplanet Tu-22M, vilket primärt är tänkt att bära kryssningsrobotar. Idag är i princip den enda kärnvapenbärande ryska kryssningsroboten Kh-55 Raduga, i olika versioner. Den ska inom kort börja ersättas med den moderniserade Kh-102, som även ska besitta smygförmåga (eng stealth).

Kh-55 Raduga ska ha en termonukleär stridsspets (“vätebomb”) om 200 kiloton eller drygt 13 gånger Hiroshimabomben. Räckvidden är 2 500 – 3 000 km, beroende på version och robotarna kan alltså avfyras mot mål i Europa, inklusive Sverige, långt inifrån Ryssland. Att man inte gjorde detta under det simulerade anfallet mot Sverige under ryska påsken handlar förstås dels om signalpolitik, dvs ett direkt hot mot Sverige, och dels för att det inte ger så enormt värdefull övning att i trygghet avfyra kryssningsrobotar över eget territorium. Det kan också finnas taktiska och operativa anledningar till att vilja avfyra kryssningsrobotar på kort avstånd från målet, t ex vid ett överraskande angrepp under förespegling av att man övar.

Den moderniserade Kh-102 ska eventuellt ha 250 kiloton stridsspets, vilket jag dock finner osannolikt – Ryssland har antagligen inte utvecklat några nya stridsspetsar. Snarare handlar det om en osäkerhet kring styrkan på dessa kryssningsrobotars stridsspets. Låt oss säga 200 – 250 kiloton.

Nedan används 200 kiloton. Kärnvapenhistorikern Alex Wallersteins utmärkta Nukemap har använts här.

För att komma åt eventuella underjordiska hårdgjorda delar av FRA används här en markbrisad. En luftbrisad skulle ha större radier på sin verkan och antagligen slå ut eventuella master ovan mark. Man kan dock förvänta sig att FRA:s primära master står på annan plats, och att man via fiberkablar skyddade av betongrör är uppkopplade mot dessa. Därmed skulle underjordiska delar av FRA kunna fortsätta fungera. 

En luftbrisad ger “försumbart” radioaktivt nedfall, även om man får en högstrålande miljö de första timmarna medan gammastrålningen studsar runt i atmosfären. Som vi kommer se nedan blir de största skadorna av markbrisaden sekundära via det radioaktiva nedfallet.

Primära förluster

Utifrån Nukemaps kartläggning av befolkningsdensitet orsakar detonationen 4 170 omedelbara dödsfall och 55 210 skadade. Lovön är inte direkt tätbefolkat och de flesta skadade hittar man antagligen i Blackeberg, även om Bromma och Ekerö också tar en ganska rejäl smäll.

Huruvida ens Sveriges samlade akutvård kan hantera 55 210 skadade, varav många med akut strålsjuka eller tredje gradens brännskador lämnas som en övning åt totalförsvaret.

De stora förlusterna skulle antagligen komma från det radioaktiva nedfallet, men dessa förluster är svåra att modellera och exakt utfall beror helt på vindriktningen vid tillfället. Vi återkommer till dessa längre ner.

Tryckvågsverkan och eldklotet

Tryckvågen jämnar den mesta bebyggelsen på Lovön med marken, även om Drottningholms slott kommer stå kvar. Taket kanske blåser av och alla fönster blåses ut, men själva stenkonstruktionerna lär klara sig.

Inre orange cirkel är eldklotet, i princip en sol. Ingenting inom detta överlever, om det inte sitter i en hårdgjord anläggning på tillräckligt djup. Yttre röd cirkel är 20 psi i tryckväg, tjugo atmosfärers tryck. I princip alla byggnader kollapsar här, inklusive betongbyggnader, även om delar förstås kan stå kvar, helt eller delvis, bland annat beroende på vad för andra byggnader eller terräng som skyddar, vilket blir särskilt tydligt vid en markbrisad.

Yttre radie är 5 psi. Alla träbyggnader och andra klenare konstruktioner som plåthallar kollapsar. Drottningholms slott är precis på yttre gränsen här och får garanterat fönster och inredning utblåst, kanske även blir av med taket, men stenstommen kommer stå kvar. Det samma gäller många byggnader i Blackeberg, som kommer blåsas ut, men stommen står kvar. Eftersom vi pratar om en markbrisad här kommer terräng och skuggande byggnader att spela stor roll.

Yttre radie är här 1.5 psi. Inom denna radie krossas alla fönsterrutor och glassplitter kommer orsaka skador på personer som råkar befinna sig på fel sida av byggnader. Norra Ekerö och en del strandfastigheter vid Sätra får fönstren krossade, liksom ner till Ålsten på Bromma och hela vägen bort till Bromma flygplats, liksom Hässelby. Övriga Stockholm klarar sig från effekter av tryckvågen.

Primär gammastrålning, krater, brännskador och bränder

De inre två mörkgröna cirklarna visar kratern, som slukar i princip hela FRA på Lovön. Den inre radien på kratern är 110 meter, dvs kratern är 220 meter i diameter. Djupet är sextio meter och man kan förmoda att alla hårdgjorda anläggningar under mark utplånas. Kratern omgärdas av en kant ut till en radie på 230 meter, dvs inklusive kanten av uppkastad jord och berg är kratern 460 meter rakt över. Inget inom detta kan sägas finnas kvar i fungerande skick och ingen här kan överleva. Den första ljusgröna radien är gränsen för 5000 rem i gammastrålning. Inget här överlever utan dör omedelbart, om man inte har ett omfattande strålskydd – vi pratar om flera meter berg eller betong – utan att titta på det gissar jag på att ett tiotal meter berg behövs. Nästa gröna cirkel är 500 rem i omedelbar gammastrålning. Här dör 50 – 90% enbart av akut strålsjuka om de inte får omedelbar vård, vilket förbättrar oddsen något, om de nu överlevt tryckvågen. Döden inträffar inom timmar upp till veckor.

Tredje gradens brännskador. Oskyddad hud, som händer och ansikten (och kanske ben och armar sommartid) ej i skugga av explosionen drabbas av allvarliga tredje gradens brännskador. Detta kan innebära döden om skadorna är omfattande och utan vård. Tredje gradens brännskador kan slå så långt bort som till strax innan Bromma flygplats, men desto längre bort, desto sannolikare att man befinner sig i skugga från markbrisaden.

Bränder. Inom denna radie kan man förvänta sig att torrt trä börjar brinna, t ex fasader på trähus, i den mån de klarade av tryckvågen. Om det regnar vid tillfället och trä är fuktigt kan effekterna bli avsevärt lägre och många träd klarar sig oavsett eftersom dessa inte är torra. Fast de blir generellt fällda av tryckvågen istället…

Sekundära effekter – radioaktivt nedfall

Den omfattande kratern förvandlas till radioaktivt nedfall som de kommande timmarna kommer falla ner i vindriktningen. Delar träffas ganska omgående och inom de hårdast drabbade områdena måste man komma i nedfallsskydd inom sex till sextio minuter för att garantera överlevnad.

Vindriktningen är här mot nordost, men skulle vinden blåsa in mot centralare Stockholm skulle förstås konsekvenserna bli annorlunda.

Halveringstiderna på avfallet är till skillnad mot ett kärnkraftshaveri mycket kort och redan inom några dagar bör man åter kunna vistas deltid utomhus även på de värst drabbade delarna, åtminstone med andningsskydd för att undvika att andas in radioaktiva partiklar.

Nukemap utgår här från ca 6 m/s i vindstyrka och utfallet varierar förstås stort med annan vindhastighet. För ledande myndigheter inom totalförsvaret blir kartläggning av vindförhållanden helt avgörande när det gäller evakueringar och vistelser i skyddsrum.

Den mörkaste radioaktiva fallosen visar område som får 10 Gy per timme. 10 Gy är 100% dödligt, även med sjukvård. Vill man bara ha upp till 5% dödlighet vill man ner till 0.1 Gy i dos på kort tid och måste alltså inom det mörkaste området sätta sig i skydd, och ha sanerat eventuella partiklar på kropp och kläder, inom sex minuter. Den näst mörkaste fallosen innebär 0.1 Gy i dos per timme. Här bör man alltså söka skydd, men en dos på runt 0.02 Gy bör kroppen kunna skaka av sig, även om kvaliteten på fortplantning och livslängd kan påverkas. Övriga områden bör evakueras, men det är inte akut. Vi ser här att Blackeberg, delar av Bromma, Spånga, Sundbyberg, Järvafältet och Kista omedelbart måste evakueras, alternativt att samtlig befolkning måste ner i nedfallsskydd i ett antal dagar.

Det primära nedfallets 0.1 Gy-fält sträcker sig upp till Danderyd. Det sekundära nedfallet börjar falla ner över Fredrik Reinfeldts älskade Täby och vid start Rosenkälla kommer nedfallet bli så kraftigt att man dör om man inte omgående uppsökt ett skyddsrum.

Totalt sett sprids resterna av FRA ut hela vägen upp till Östersjön. Hela Norrtäljes befolkning måste söka skydd eller evakueras inom några timmar för att garanteras överlevnad.

Den ryska kärnvapenskalpellen fungerar alltså utmärkt för att slå ut FRA med endast några tusen döda av de primära effekterna och ett drygt 50 000-tal skadade. De sekundära effekterna av det radioaktiva nedfallet blir dock omfattande, för att inte tala om de psykologiska effekterna och den panik detta skulle utlösa i Stockholmsområdet.

Ryssland visar aldrig upp någon som helst hänsyn till andra länders civilbefolkning, vare sig i Afghanistan, Ukraina eller Syrien och skiter även i sin egen civilbefolkning, t ex i Tjetjenien och Dagestan. Det finns ingen anledning att tro att man skulle bry sig om svensk civilbefolkning när man tar fram kärnvapenskalpellen. Däremot kan man förstås välja en luftbrisad över FRA istället, vilket ger större primära effekter, men i princip obefintligt radioaktivt nedfall.

En luftbrisad över Lovön skulle istället omgående döda ca 25 000 människor, skada 255 000 och krossa rutor på delar av Kungsholmen, men förstås skona surdegshotellen på Södermalm.

Sveriges enda försvar mot ett sådant här angrepp, där kryssningsroboten avfyras långt in över Ryssland, är redan korrekt utgrupperat kvalificerat modernt luftvärn, redo att verka 24/7. I teorin kan förstås även ett JAS-plan lyckas skjuta ner en kryssningsrobot, men man kan förvänta sig att detta sker i en miljö med hög målfyllnad och där svenskt jaktflyg därmed är upptagen med annat än att jaga enskilda kryssningsrobotar. Särskilt innan man vet att kärnvapenskalpellen är framme.