Who’s John Galt? Vem är John Galt?
Det är en term från den ultraliberala filosofen och författaren Ayn Rands skönlitterära magnum opus Atlas Shrugged (Och världen självde, översatt av den liberala tankesmedjan Timbro för antagligen en ansenlig summa pengar). Den är i vissa kretsar att anse som en bibel, om annat pga att den är 1400 sidor lång (världens tionde längsta roman i latinskt alfabet). I sig en bedrift för en enda skönlitterär roman. Exempelvis är min betydligt mer underhållande Harper Collins-utgåva av Lord of the Rings bara på 1178 sidor, inklusive de appendix som gavs ut som separat bok på svenska.
Nåja, en del av oss har läst hela den oavkortade Bibeln från pärm till pärm (ca 550 sidor, iaf den tjockaste versionen i mitt bibliotek) eller klarat av att avsluta Neal Stephensons oändligt mer underhållande The Baroque Cycle via Quicksilver (944 sidor), The Confusion (815 sidor) och System of the World (915 sidor). Plus den relaterade förgångaren Cryptonomicon (918 sidor). Vi som gjort det skrattar förstås åt småverk som Atlas Shrugged. Å andra sidan har jag än så länge inte träffat någon verklig person annan än min spegelbild som lyckats läsa hela The Baroque Cycle. Många har liksom för Atlas Shrugged kännt sig kallade, färre har lyckats, iaf i min bekantskapskrets.
Handen på hjärtat, Atlas Shrugged är urtrist läsning. Men den är avsedd som en bok som undervisar i Ayn Rands filosofi objektivism, som kan sammanfattas som ultrakapitalism och ultraegoism (plus diverse filosofiskt åskådningstrams, som inte har några praktiska tillämpningar), och som sådan tilltalar den förstås framför allt yngre människor.
Däremot är själva handlingen som science fiction väldigt intressant. Nu följer Atlas Shrugged i kortform. Tesen här är att en liten extremt begåvad elit bär upp världen på sina axlar, likt jätten Atlas. Romanen utspelar sig i ett dystopiskt USA, och handlar om hur under ledning av John Galt världens (=USA:s) alla mest begåvade och driftiga entreprenörer, företagare, vetenskapsmän och konstnärer helt enkelt försvinner och överger sina verk, rent av förstör dem innan. Detta som protest mot den kollektivism och överstatlighet som begränsar deras möjligheter att tjäna maximalt med pengar och låter andra profitera på deras verk. En sorts brända jordens taktik. Kvar blir alltså mer och mer inkompetenta makthavare och ett samhälle med sammanfallande infrastruktur.
Känns det igen?
Detta är högaktuellt idag, och kan egentligen appliceras på hela västvärlden i nutid, där vi styrs av allt inkompetentare makthavare som begränsar vår frihet och vill ta våra pengar och ge till dem som inte anstränger sig. Fast nu lägger förstås de flesta kompetenta helt enkelt inte ner och går och gömmer sig, utan fortsätter tyst att betala sin skatt. Iaf i västvärlden som helhet. För Sveriges del så lever vi dock Atlas Shrugged. Är man kompetent och tjänar mycket med pengar så tar man sitt pick och pack och lämnar landet och ger långfingret åt de som är kvar. Om man nu inte har det sådär halvbra så att man kan nyttja skatteparadiset Sveriges fördelar, skala ner och betala minimalt med skatt. Kravet är dock att man tar bort sin kompetens från arbetsmarknaden, och inrättar sin egen lilla pseudofristad, en egen liten Galt’s Gulch. Cornucopia’s Gulch? För skall man tjäna pengar på arbete i Sverige så blir innebörden (inklusive arbetsgivaravgifter/egenavgifter) att någon annan får en allt större del av dina pengar och ditt arbetes frukter.
I verkligheten skulle det förstås inte fungera om alla begåvade lade armarna i kors och vägra spela med, men det är som all bra science fiction tankeväckande.
Att jag råkar ta upp Atlas Shrugged just precis nu beror på att verket nu kommer som film i två delar. Man tar sig för pannan. Men här är iaf trailern för första delen.
Wow, liksom. Mycket tåg blir det, då huvudpersonen råkar vara tågmagnat och tar hjälp av Spank Rearend, förlåt, industrialisten Hank Rearden för att bygga Den Bästa Järnvägen Någonsin. Spännande. Inte. (Befriande är iaf att bl a rektorn från Buffy är med. Den andre rektorn alltså, inte den förste som blev uppäten av hyenor, utan han som blev uppäten av borgmästaren.)
Ayn Rand påstås ha influerat Alan Greenspan, men, ursäkta, fan trot. Kompetens och objektivt korrekta beslut är inte direkt någon som utmärkte Alan Greenspans regim som centralbankschef. Däremot finns det stora likheter mellan Obama och USA av idag och den dystopi som Ayn Rand målar upp.
Kanske är det ingen slump att det blir en filmatisering just nu. Hela tea party-rörelsen med Sarah Nalin Pekgul i spetsen kommer flockas till biograferna.
Andra som influerats är t ex serieskaparen Frank Miller (kanske känd hos allmänheten för filmade alster som övervåldets 300 eller Sin City). Frank Millers kanske totalt sett bästa verk är serien om Martha Washington, med första delen Give Me Liberty (verkar tyvärr vara out-of-print förutom en samlarutgåva som alltså kostar 1 187:- hos Bokus. Whew. Tillägg: Det finns numer en samlingsutgåva med samtliga Frank Millers Martha Washington-verk för endast 298:- hos Bokus med titeln The Life and Times of Martha Washington in Twenty-First Century. Den finns också i samlingsutgåva för 1 106:- kronor om man är sådan.) och den andra Martha Washington Goes To War. I Millersk anda är bägge förstås övervåld, men Martha Washington Goes To War är i princip samma handling som Atlas Shrugged, fast med action och övervåld istället för tråkiga människor i kostymer. Miller bekänner också att han kopierat Atlas Shrugged. Så där får man samma grundtes med att alla framstående och kompetenta människor försvinner och endast lämnar inkompetens kvar till hela landet faller under inkompetensens tyngd, fast utan att man behöver gäspa. Återstår att se om åtminstone Give Me Liberty någonsin kan tänkas bli film. Till skillnad mot Ayn Rand så är åtminstone Frank Millers läsvärd.
Tillägg: Karaktärsnamnen i Atlas Shrugged bara inbjuder till parodi. Huvudpersonen heter Dagny Taggart, vilket t ex kan bli Randy Haggard. En annan huvudkaraktär är industrialisten Hank Rearden, vilket lämpligen blir Spank Rearend eller Rank Rearend. Rank Rearend och John Goat finns för övrigt i parodin Procrustes Stretched om jag inte minns fel.
