film

Dags för lite härligt icke-ironiskt fredagsmys. Har nu sett stridsvagnsfilmen och pansarmjukporrfilmen Fury med Brad Pitt och spektakulära krigsfrisyrer. Omdömet blir delat.

I grund och botten kan man sammanfatta filmen med Saving Private Ryan, men med stridsvagn. En sedvanligt klassisk dödsdans. Inget fel med dödsdanser, Midvintermörker är en sådan. Eftersom vi inte pratar Spielberg här så är det mycket sämre och långsammare, men ändå hyfsat.

På den positiva sidan så finns det en viss realistisk skildring av andra världskrigets bruk av pansar på västfronten. Främst används stridsvagnarna som infanterikanonvagnar, då fientliga stridsvagnar var relativt ovanliga. Men realismen i filmen varierar rejält med handlingen.

T ex genomförs ett direkt frontalangrepp mot en position där tyskarna grävt ner sig och har pansarvärnskanoner. Trots att man grävt ner sig och är i en fast position, så skjuter pansarvärnskanonerna som krattor, medan stridsvagnar i rörelse, utan gyron, träffar allt. Och fly skogsbryn har tolkats lite fel, där tyskarna gräver ner sig i ståvärn framför skogsbrynet. Därmed bryter man mot i princip alla 7F utom fly skogsbryn, fältarbeten och frontalt skydd. Ingen flankerande eldriktning, inga fria omgrupperingssvägar, inga flygskydd och inga försvarbara skjutavstånd.

Inte konstigt att de fick pisk.

Sedan måste jag säga att om man skickas ut på ett uppdrag och tar 75%-iga totalförluster på förbandet, så skulle jag avbryta uppdraget. Jag skulle inte med 25% av styrkan fortsätta, utan skulle dra slutsatsen att det antagligen är ett bra tillfälle att omgruppera bakåt och anhålla om förstärkning. Speciellt när radion inte fungerar. Speciellt inte när man har massivt operativt och strategiskt övertag, luftherravälde och håller på att vinna kriget. Känns inte, likt i Midvintermörker, som en anledning att offra sig själva i det läget. Jag skulle åtminstone stoppa upp och kontrollera om det finns några överlevande i de övriga stridsvagnarna, som kan tänkas behöva medevac. Så tänker jag, men jag är väl för gammal och försiktig.

Sen känner jag djupt och innerligt, att om jag var en vagnchef på en Tigerstridsvagn, så skulle jag beordra pivotering så att fronten hela tiden är riktad mot den sista och kvarvarande motståndaren med sin ärtbössa (speciellt som det är en Sherman med en 76 mm ärtbössa istället för den ordinarie klenare 75mm ärtbössan). Men det är jag.

Att sedan kopiera Saving Private Ryan rakt av ner till rekryteringen av en pärmbärare till gruppen får man förlåta med att någon total n00b därmed kan få agera biopublikens totala frånvaro av kunskap kring ämnet. Ett bra knep, men det kunde väl lika gärna varit en faktiskt utbildad rekryt istället bara för att inte vara en övertydlig kopia av SPR? För övrigt är Spike Lees Miracle at St. Anna också en SPR-kopia med den operativt idiotiska linjen i sanden mot överlägsna odds. Vissa troper återanvänds helt enkelt i krigsgenrén.

Och att tyska soldater först alla bär var sin panzerfaust (pansarskott), men när helvetet väl slår till så har de tydligen packat ner dem i trälådor. Fast det är lite snyggt med den tyske officerens tal, varpå soldaterna går till anfall och officeren vänder sig om och drar åt andra hållet…

Sedan har vi det där med förlusterna.

Tydligen dör alla när en stridsvagn slås ut av t ex en tysk panzerfaust, eller om en stridsvagn träffas av en pilproj. Utom när det sker för protagonisternas stridsvagn, förstås.

Man får följa resterna av ett kompani, sedermera resterna av den sista plutonen i kompaniet, från 2:a amerikanska pansardivisionen, dvs Pattons egen Hell on Wheels under den sista Rhenkampanjen in i Tyskland. Under 238 dagar fick 2:a pansardivisionen 1 160 dödade, dvs 4.87 per dag. Typ en stridsvagnsbesättning på en Sherman (5 man) om dagen.

Under de två dagar man får följa våra protagonister, så dödas enbart bland stridsvagnsbesättningarna hela 24 personer. Tillkommer skyttesoldaterna. Striderna som förevisas är alltså knappt 3x så intensiva som i verkligheten, och då var det 4.87 dödade per dygn på hela divisonens gissningsvis 12 000 man. Nu inträffar i filmen dessa förlusterna på ett enda kompani.

Kort sagt var inte striderna så här hårda för 2:a pansardivisionen så här sent i kriget.

Det sagt så är förstås filmen underhållande. Man får Hollywood-svar på vad som händer om man skjuter någon i huvudet med en .50 kalibers kulspruta. Man får också Hollywood-svar på vad som händer om en vagnschef blir träffad av en pilproj från en 88mm kanon (ungefär samma som händer en skyttesoldat som träffas av en 120mm pilproj i Midvintermörker).

Stort plus för den (för att vara Hollywood-film) rikliga förekomsten av militärt bruk av hästar. USA:s armé använde väldigt lite häst, men i övrigt var andra världskriget fortfarande hästburet ända fram till slutet. Några hästar fick man iaf med, även om en tysk division normalt hade tusentals hästar och bara några hundra motorfordon. Två hästar och ett pansarfordon är iaf ett gott försök att vara realistiska. Fast man brukade ha kamouflagefiltar på hästarna, åtminstone så här sent i kriget.

Men det blev bara pansarmjukporr. Den Riktiga Stridsvagnsfilmen från andra världskriget är inte gjord än. Sam Peckinpahs övervåld Järnkorset från 1977 leder fortfarande VK2-genren, och där retirerar också protagonisterna när de är i hopplösa situationer istället för att dra en linje i sanden. Rätt besviken är jag på att man inte klarade av att leverera riktig pansarpr0n så här i den digitala filmåldern. Istället envisades Fury med att inte använda datormodeller, så det blev inte så mycket pansarpr0n.

Nej, nu ska jag beställa ny tid hos frisören känner jag. Riktigt mysigt fredagsmys på er. Fury finns t ex att hyra på iTunes. Trailer nedan. Slänger även med 70-talstrailern till Järnkorset, då den är helfestlig. Och Miracle at St. Anna, om ni missat den och gillar linjer i sanden och hopplösa odds trots operativt onödigt.

Trevligt fortsatt fredagsmys på er. Kom ihåg att det är långfredag, så späka er själva ordentligt. Piska er med ris, och törnekrona på. Vill eller kan ni inte självflaggellera, fråga någon om hjälp. Han dog för era synder, kom ihåg det.