Min blogg- och ideologiska granne Flute har skrivit lite mer om Dubai.
Vad jag speciellt vill trycka på är att ni läser Johann Haris långa artikel The dark side of Dubai, som Flute ofta refererar till.
Skall ni läsa en sak om Dubai så är det den artikeln från i våras. Varning för obehaglig läsning dock.
En underbar sak med utländsk press, åtminstone brittisk och amerikansk, är att de kan kosta på sig lite längre artiklar och bättre research än vad ytliga svenska gammelmedia normalt klarar av. Jag har gett tidigare exempel, t ex Vanity Fairs skildring av Island.
Dubai är en moralisk öken. Naturligtvis förnekar de som älskar Dubai detta, men landet är inte bara byggt ovanpå en fysisk öken där rent vatten är dyrare än den ändliga olja och fossilgas som krävs för att hålla öknen borta, utan ovanpå en moralisk öken och ryggarna av 100 000-tals slavarbetare. Slavarbetarna lockas dit från t ex Filippinerna, Bangladesh, Indien och Sri Lanka, och säljer allt de äger för att ha råd med flygresan dit med löften om höga löner. Väl där tar arbetsgivaren deras pass och ger dem en tiondel av den utlovade lönen och fruktansvärda arbetsvillkor. Lämna fängelset i öknen blir omöjligt och det krävs många år av arbete för att få råd att betala biljetten hem. Om man nu överlever tills dess och arbetsgivaren ger tillbaka passet.
Det är inte ens så fagert för de expats (västerländska utvandrare) som bor i Dubai. Klarar man inte av att betala sina skulder åker man i fängelse, och det är inte svenska fängelser om vi säger så… Inte konstigt att många expats i spåren av finanskrisen bara helt prompt tagit bilen till flygplatsen och bara lämnat landet. För säger man upp sig blir bankerna direkt underrättade och polisen knackar på dörren. Så det kanske inte bara är gästarbetarna som är slavar, utan egentligen alla som tagit lån i Dubai? Skillnaden är att expats har en chans att lämna allt om de inte likt i artikeln råkar säga upp sig först i ett missriktat infall av moral.
Dubaikramarna förnekar förstås allt det här, och förträngning är en absolut nödvändighet för att alls kunna leva och verka i denna moraliska öken.
Man kan fundera på vad som händer med de tusentals slavarbetarna om deras arbetsgivare nu går i konkurs. Att överleva i öknen utan ens den lilla mängd vatten, mat och skydd som arbetsgivarna än så länge gett blir i det läget omöjligt. Och att lämna är lika omöjligt.
Att det existerar andra problem i andra delar av världen ändrar inte hur det ser ut under ytan i Dubai.
Jag misstänker att Johann Hari inte är välkommen tillbaka till Dubai för en uppföljande granskning av den nu allt akutare krisen på plats. Fast det kanske är lika bra. Dubai är en totalitär diktatur, och vad de skulle göra med Hari efter hans artikel kan man fundera på.
