bostadslån

Bostadsmarknaden är en trög marknad. Det tar tid för den att vända riktning, och när den väl vänt så tar det många år för marknaden att rikta om sig. Bostäder är inte likvida tillgångar, utan reala tillgångar som inte går att sälja av i småbitar. En obelånad bostad kan alltid i princip bytas mot en likvärdig bostad. Medlemskap i bostadsrättföreningar bör dock inte ses som realkapital, även om banken tillåter att man lånar pengar mot medlemskapet som säkerhet.

Samtidigt måste alla bo någonstans.

I söndagens GP skickade mäklaren M2 med en glassig reklambroschyr där de minsann berättade att de får sålt sina objekt, för de ringer sin långa lista av intressenter och sätter rätt pris. Man får hoppas att rätt pris betyder att de alltså svarar upp mot sitt ansvar att både representera köpare och säljare, om nu någon fortfarande tror på det.

I broschyren gjorde PEAB Bostäder reklam för några av sina nya bostadsrättsprojekt, t ex längs ut på Eriksberg i Göteborg. Lägenheter för 2 – 5 miljoner kronor, där extremfallet kostar 5 291 000:- SEK och är 136 kvm stor. Som en rätt liten villa alltså i storlek, men några villor i pris. Fast med en månadsavgift på 7000:- SEK. Priset är som för en bra belägen och arronderad gård i Västsverige med ca hundra hektar mark, stort bostadshus med god standard, lada på åtminstone några hundra kvadratmeter och antagligen fler ekonomibyggnader. För ett klubbmedlemskap i en bostadsrättsförening. Enligt listan hos PEAB Bostäder är uppskattningsvis ca 2/3 av lägenheterna i denn BRF Terra Nova sålda. Obesedda. Vad händer med klubbmedlemskapen i den föreningen om 1/3 av lägenheterna gapar tomma när bygget är klart och föreningen skall ha in månadavgifterna?

Kommer ni ihåg skandalmässan BO 01 i Malmö? Även om det tids nog löste sig, mycket tack vare de låga räntorna och medföljande bostadsbubbla och högkonjunktur, så var det inte helt lätt att få sålt en del lägenheter där. Många köpare drog sig ur, något vi börjar se igen för nybyggda objekt. Lägenheter som i mycket påminner om ovanstående i både utformning och läge, fast priserna var lägre för BO 01.

Man skall också vara skeptisk mot statistiken som Mäklarförbundet presenterar. De är sakägare, och även om de skall representera både köpare och säljare, så har de ett egenintresse av att få så bra betalt som möjligt. T ex kan ju eventuella ökningar av priser sett till ett helt år fortfarande dölja att priserna fallit sedan i våras.

Skall man minnas 90-talets bostadskris, så kryllade marknaden av objekt när jag letade lägenhet i början av 90-talet. Det var bara att ringa mäklaren och bestämma en tid för personlig visning närhelst man ville, för mäklarna hade inte bråda dagar. Man kunde ta en månad på sig och titta runt på olika lägenheter som i princip enda spekulant, även om man mot slutet konstant var nedringd av mäklare som undrade om man bestämt sig än.

Blev det bättre mot andra halvan av 90-talet? Nej. Lägenheten skulle säljas och vi skulle flytta till hus. Det tog nästan fyra månader att få sålt lägenheten. Och under de månaderna var det totalt tre stycken personliga visningar av lägenheten. Någon budgivning var det inte tal om, å andra sidan var det inte heller tal om att pruta. Lägenheten låg inom gångavstånd från Kungsportsavenyn i Göteborg. Priset hade nästan halverats från början av 90-talet, då priset redan hade fallit när lägenheten köptes.

Nu lever vi alltid ju alltid i en unik tid. 90-talet innebar bland annat att man avskaffade räntebidragen vilket drog upp många föreningars månadskostnader. Å andra sidan kommer vi få se samma sak nu med stigande räntor, vilket kommer slå inte bara på räntekostnader för klubbmedlemmarnas lån, utan även på föreningens månadsavgifter. Samtidigt rapporterar nu DN om tvärstopp på bostadsmarknaden.

Samtidigt skall man inte oroa sig om man har små lån som kan betalas av på några månadslöner eller är helt obelånad och föreningen har en god ekonomi med låga avgifter och inga skulder. Nybyggda föreningar kan alltså få problem, precis som under 90-talets början.

Den obelånade bostaden kan alltid bytas mot en motsvarande någon annanstans, via försäljning och köp. Men sitter man med skulder är det inte alltid lika enkelt. Det finns också en risk att man tvingas sälja vid fel tillfälle pga arbetslöshet eller förändrade familjeförhållanden.

Tittar man på enkäten här ute till höger, så är det ju glädjande att se att så pass många svarat att de sitter med obelånat boende. Dessutom verkar inte skulderna vara katastrofalt höga. Alla har inte köpt sin första bostad under 2000-talet. Svara gärna på undersökningen, jag kan inte se vem du är eller var du sitter.

Vad är dina minnen från bostadsmarknaden på 90-talet? Kommentera gärna.