För två veckor sedan skrev Bahnhofs VD Jon Karlung en debattartikel om behovet av digitala sprängkistor när ryssen kommer. Detta för att förstöra datalagringslagens personuppgifter. Men de digitala sprängkistorna behöver vara mer omfattande än så.
Bahnhof har alltid profilerat sig för intregritet och mot övervakningsamhllet, så det är rätt naturligt att det är just mot datalagringsdirektviet Karlung vänder sig.
“Det här gäller särskilt datalagringen. Här finns känsliga personliga uppgifter och medborgarnas privata kommunikation. Datalagringen är på många sätt ett färdigt komplett kartotek över oss alla – vilka grupperingar vi tillhör och vilka vi brukar prata med. Datalagringen innebär en kartläggning som i värsta fall blir ett verktyg för att servera en främmande makt medborgarna på ett silverfat. Hotet kan komma från andra länder eller oönskade inhemska regimer – eller helt enkelt någon okänd faktor som vi just nu inte kan föreställa oss.”
 |
| Serverhallen Pionen. Foto: Bahnhof |
Karlung föreslår och har tillämpat teknologi för att snabbt radera de enligt datalagringslagen (ej direktivtet, då det inte längre gäller, men de övervakningsivrande svenska regeringarna håller fast vid lagen ändå) lagrade personuppgifterna.
Resonemanget är förstås korrekt, dvs att datalagringens loggar över privatpersoners kommunikation med andra, utgör ett utmärkt personregister för en ockupationsmakt.
Men det är inte den enda databasen. Alla våra myndighetsregister är också sådana databaser. Ockupationsmakten vill direkt ha tillgång till vapenregistret, för att snabbt kunna få tillgång till alla som har vapen och kan vara ett hot mot ockupationsmakten.
Skatteverkets data över inkomster, bankernas transaktionsdata, sjukvårdens journalsystem, partiernas medlemsdatabaser, tidningsredaktionernas e-post osv är alla utmärkta personregister för en ockupationsmakt att ta kontroll över. För att inte tala om svenskarnas e-postlådor. Eller Facebooks serverhallar.
Digitala sprängkistor behöver alltså omfatta långt mer än vem som kommunicerar med vem och när. Bahnhof och Karlung har en viktig poäng här. Det är inte bara hamnen i Slite som behöver sprängtunnlar för snabb demolering.
Faktum är att detta kan vara ett argument för att lagra uppgifter i molnet. I molnet utomlands, därtill krypterat. En svensk exilregering behöver förstöra allt data i Sverige, men ha kvar tillgång till den från utlandet.
Som privatperson kan man åtminstone välja att lägga sin e-post hos utländska leverantörer som Google. Dock har Google serverhallar i Finland, vilket är mer utsatt än Sverige, så det är inte helt självklart. När det gäller Amazons molntjänster kan man åtminstone välja i vilket land man ska lagra sitt data, medan det är osynligt i fallet Google, och antagligen handlar om närmaste geografiska plats, dvs Finland, för svensk del.
En sak är säker – en ockupationsmakt eller icke-demokratisk kommande svensk regim har via all lagrad data ett helt fantastiskt läge. DDR:s Stasi, Sovjetunionens KGB eller Nazitysklands Gestapo skulle snabbt kunna utföra sitt arbete och koncentrera alla som matchar slagningar i lämpliga omskolningsanläggningar. Anläggningar man antingen lämnar inprogrammerad med den rätta läran eller inte alls.
Svenska myndigheter behöver förbereda hur man snabbt ska kunna förstöra sitt data på ett säkert och permanent sätt.
Detta inlägg kan bara publiceras vid en tidpunkt på dygnet.