Tekniskt behöver förstås inte den normalbegåvade titta på några charts, utan förstår att alla börsindex ligger i hård sälj och att det än så länge inte finns några som helst tecken på återhämtning. Det betyder förstås inte att vi kan börja få se tecken på en botten nästa vecka, men det kan lika gärna fortsätta nedåt.
Tidigare har jag skrivit om att börsindex som t ex franska CAC-40 siktade på att först gå till mars månads början, sedan siktade den på botten från februari-november, men den har nu fallit vidare och slutade på nivåer vi inte sett stängning på sedan juli 2009.
Samtidigt har CAC40 nu nått ett område där man såg en topp i maj och juni, och det kan alltså finnas ett stöd för den franska börsen med början på de nivåer den nu nått, dvs 3300-3400. Sedan finns ett annat möjligt stödområde 3100-3200 och till sist botten från juli runt 3000.
Spontant känns det alltså som att en eventuell nedgång kommer sakta in och råka på lite stöd. Å andra sidan har tidigare stöd sopats undan helt brutalt i veckan som gått. Fortsatt nedåt kanske, men inte lika fort.
Tidigare relativt välmående Australiens All Ordinaries tillhör också de index som slaktats hårdast.
Index har fallit till 4507, vilket är en nivå som inte setts sedan september 2009. Stöd finns egentligen inte förrän 4000-4100, runt 3900 och i området 3700-3800. AORD har helt enkelt inte nått ner till de nivåer som franska CAC40 nu nått fram till. Än.
Nordamerikanska index har ännu inte avslutat vid stödet hos februaribotten, men har intradag varit nere och rört vid stödområdet. Jag exemplifierar bara med S&P-500.
S&P-500 slutade på 1110 och stöd finns åtminstone på 10600-10800. Frågan blir om de amerikanska börserna nöjer sig med att söka upp februaribotten, eller om denna bryts och man följer efter t ex AORD eller CAC40 mot större djup. Till saken hör att det finns fler och tätare stöd hos S&P-500 än för Frankrike eller Australien.
Det finns olika grader i helvetet. Brittiska FTSE-100 är nere och nosar på februaristöden och februaribotten, medan t ex tyska DAX mer ligger i linje med de nordamerikanska indexen, dvs ännu inte nått så lågt som till februari.
Vilket för oss till Sverige och OMXS30.
Vi är nere och nosar på det stödområde som februaribotten borde utgöra, med OMXS30 på 944 och stöd i området 925-950. Här liknar vi alltså brittiska FTSE. Därefter har vi betydligt tätare stöd än vad t ex franska CAC40 eller AORD har och liknar här mer S&P-500. Man kan betrakta hela 850-900 som ett stödområde, och det är först i området 800-850 som det borde gå speciellt fort ner igen.
Lite intressanta länge glidande medelvärden som MA55 är brutet, och MA233 kan också ses som ett möjligt stöd. Det är rent av så att OMXS30 var nere och vände just på MA233 på fredagen och fortsätter det här att hålla är 930 stödet just nu. Nedsidan är i så fall begränsad för OMXS30.
Så min tro är att vi inte kommer fortsätta ner lika snabbt, lång och brutalt som t ex den franska börsen. Inte än iaf. Det vänder nog inte här, men den hastiga nedgången är nu tagen och de snabba uppgångarna mars-april är nu borta efter några dagars nedgång. Men att arbeta tillbaka nedgången kommer ta månader, så man behöver knappast känna sig stressad att gå in igen.
Andra småsparare, dvs de som sparar i fonder till skillnad mot den här småspararen som bara sparar i aktier, kastar sig ut i panik, men hamnar åtminstone om man får tro Expressen efter då fonderna påstås ha problem att gå ur sina positioner. Låter lite underligt tycker undertecknad. Men inget överraskande, småfolket ligger alltid generellt efter lite smartare pengar.
För egen del tror jag att jag avslutar mina XACT Bear 2 nästa vecka.
Slutligen vill jag följa upp att jag skulle vara en kontraindikator.
PA Resources (OMX:PAR,OSE:PAR) ovan.
Tittar man på charten för S&P-500 lite längre upp så ser man att det kom mycket signaler fram och tillbaka under en period, och samma var det för OMXS30. Jag påtalade det redan då att slagighet i signalerna är ett tecken på osäkerhet. När sedan säljsignalen kom på riktigt i både S&P-500 och OMXS30 i mitten av april så slutade det också att strömma in signaler och det tekniska läget blev stabilt. Sedan dröjde det visserligen några veckor innan raset kom, men signalerna från mitten av april var riktiga även om jag blivit rejält häcklad för dem.
Sammanfattning
Jag tror att den snabba och stora nedgången är bakom oss nu. Fortsätter det nedåt går det framöver inte lika fort, och det gäller även tokslaktade index som CAC40. De snabba och enkla pengarna är tagna nu på nedgången, och man kan nog börja leta efter åtminstone tillfälliga köplägen veckorna som kommer. Men det är stor försiktighet som råder. Likvid är man tryggast.
Trygga pojkar får kyssa flickor, det är bara risktagarna som påstår något annat.
Tillägg: Att det kanske inte går så fort nedåt framöver baserar sig på teknisk analys, och inte fundamental analys. Ställer t ex Grekland in betalningarna den 19:e pga att euro-länderna inte lyckats enas om nödlån och på så sätt skjuta problemet framåt en period så kommer antagligen hela Europas finansiella korthus att rasa ihop, oavsett teknisk analys av börsen.
Läs också bloggrannen Flute om avkastningskurvorna för statsobligationsräntorna i PIIGGS-länderna. Tipset är att bevaka vad som sker med Portugals räntor.
