”Och jag som trodde vårt mål var att bibehålla vår frihet och oberoende”
Finansministern hade tagit henne åt sidan för några dagar sedan och påpekat att landet satsat cirka 600 miljarder kronor sedan sekelskiftet på sitt försvar.”Och när de behövs som allra mest kan de ställa upp med fyra sådana där korvetter och tre ubåtar för att ta ett exempel.”
Det bästa ni läst sedan Midvintermörker och Midsommargryning hittar ni i form av den fiktiva, men 100% realistiska, politiska och militära thrillern Korridoren till Kaliningrad, författad av Johan Wiktorin. Ni hittar den som bloggserie på Kungliga Krigsvetenskapsakademins blogg.
Jag har avsiktligt inte uppmärksammat den förrän nu, även om många av er redan följt serien. Nu på morgonen publicerades epilogen.
Det hela handlar om en inte osannolik konflikt kring Baltikum, där Litauen av inrikespolitiska skäl stänger Rysslands förbindelse till den ryska enklaven Kaliningrad sommaren 2015. Detta leder till en konflikt mellan NATO och Ryssland, där bägge sidor inför risken av eskalering blir väldigt intresserade av svenskt territorium. NATO vill basera flyg på svenska baser och Ryssland vill kunna stänga av tillgången till Baltikum genom att t ex basera på Gotland.
En konflikt behöver inte innebära krig, shooting war, utan det finns många andra nivåer. Vad Wiktorin suveränt (avsiktlig ordvits) visar är vad som händer med ett land utan försvar och som därmed blir till en leksak för stormakterna.
För som jag själv påtalat många gånger tidigare, så innebär frånvaron av ett trovärdigt och fungerande försvar att ett land kan drabbas då det inte kan upprätthålla sin territoriella integritet och alltså kan förlora sitt självbestämmande, sin frihet och sitt oberoende. Utan att ett skott behöver skjutas.
Initialt följer denna bloggroman Operation Garbos berättarteknik, vilket jag tycker är fruktansvärt, men litterärt höjer Wiktorin successivt nivån från initial synopsiskvalitet till riktig romankvalitet med personskildringar och allt. Ojämnheten i de första delarna fick mig att ställa frågan till Wiktorin om Korridoren till Kaliningrad i själva verket hade flera författare, men han har personligen intygat att så inte är fallet.
Om man ignorerar det ursprungliga Garbo-upplägget så påminner Wiktorin mycket om en ung Tom Clancy, där 90% av en 700 sidor lång bok ägnas åt politiskt spel och uppbyggnad, med möjliga kortare actionsekvenser där ingen skjuter ett skott, för att mot slutet nå ett klimax.
Även i Wiktorins fall är det värt 90% väntan för att få läsa slutet.
Tyvärr kommer allt för få läsa denna sedelärande historia, men förhoppningsvis sätter sig Johan Wiktorin och arbetar om det hela och ger åtminstone ut som en (gratis?) e-bok. Det är berättelsen värd, och när han väl fått fason på berättartekniken mot andra halvan så blir det riktigt bra. Arbeta om de första delarna, så har jag inget att anmärka på.
Detta påminner intressant nog om skillnaden mellan en roman och en bloggroman. Jag arbetade t ex om Midvintermörker ca 25 gånger, medan om man successivt publicerar något online i takt med att man skriver så lämnas inget utrymme för omarbetning av tidigare kapitel. Wiktorin hade haft mycket att vinna på att inte publicera serien förrän den var helt färdigskriven och genomarbetad1..
Men det är mycket läsvärt ändå, speciellt som Försvarsmakten precis offentliggjort faktiskt två kränkningar av svenskt territorium i sommar. Fler kränkningar och incidenter har absolut hänt under sommaren, försvaret medger fyra luftkränkningar, men dessa två är relativt oskyldiga och möjliga att offentliggöra utan att störa moderat försvarsretorik allt för mycket. Den ena handlar sannolikt om ett lufttankningsplan från NATO och den andra ett sannolikt ryskt spaningsflygplan som låg utanför Karlskrona och spanade. Läs också Liberala studenters Jonatan Berggrens replik till professor Hedlunds trams om Ryssland.
Korridoren till Kaliningrad hittar ni länkad nedan.
1. Något jag själv inte heller gör när det gäller bloggen. Jag publicerar som bekant blogginlägg innan de är färdigskrivna och genomarbetade. Det är så enkelt att trycka på publicera på Internet, och sedan skriver jag successivt om blogginlägg i upp till kanske en timme efter publicering, vilket gör att ursprungligt blogginlägg kanske inte är helt likt slutligt blogginlägg. En dålig vana som jag inte kan bli av med. Någon sådan risk existerar inte om man arbetar offline. Kanske borde börja skriva alla blogginlägg i Scrivener istället?
12 kommentarer
Blogginlägg skrives med fördel på skrivmaskin, för att sedan fotas av och publiceras på instagram. Vad ska man annars ha en bildblogg till?
Königsberg vet jag vart det ligger, men "Kaliningrad" kan väl bara existera i fantasin?
Efter VK2 deporterade, mördade, våldtog eller fängslade Sovjetunionen hela den tyska civilbefolkningen i Ostpreussen. Finns inte en tysk kvar där länge, då man genomförde en 100%-ig etnisk rensning.
Jo precis.
1939 var det visst nån gapig figur som också ville ha en korridor till Ostpreussen, fast från andra hållet den gången.
En historisk parallell som inte är så smickrande för Putin.
Kanske inte heller så smickrande för Neville Chamberlain, som vanäras posthumt genom att jämföras med våra svenska politiker.
Ja det skall man väl läsa, det har skrivits en del om Königsberg under WWII, skrämmande läsning, Hitler och Stalin lade inte fingrarna emellan.
Apropå det här med hur många kränkningar av luftrummet som inträffar: en relaterad fråga är ju att det kanske vore intressant att veta hur många gånger JAS och FSR890 är i luften, vart de flyger och så vidare. Skulle man kunna tänka sig en webbtjänst där folk rapporterar in observationer: tidpunkt, position, rörelse, beväpning under vingarna osv. Databas som bör gå att sy ihop med Google maps osv. Tänk räntekartan, tänk Artportalen, tänk Flight radar, tänk Svensk dagfjärilsövervakning.
Eftersom det tycks finnas ganska många MÖP:ar över landet borde man kanske få det att fungera. OSINT möter Citizen Science.
Å andra sidan: om det här kom till stånd och det hela fungerade, skulle det då förbjudas enligt samma lagrum som brukar anges på de där skyltarna som finns utanför försvarsinstallationer (förbjudet att beskriva, fotografera osv)?
Antagligen. Själva flygplanen kunde väl klassas, eller är klassade som, skyddsobjekt och får inte beskrivas eller avbildas.
Får väl passa på att ge dig lite konstruktiv kritik vad gäller Midvintermörker som jag upplever som rörig med allt hoppande mellan de olika platserna och händelserna.
Tycker även att det kunde varit lite mindre av detaljbeskrivningar av miljöer och olika vapensystem. Blir så svårt att greppa allt när man inte är van vid militära jargonger.
Vet att du medvetet vänt dig till militärt erfarna läsare men vill du nå massorna och sälja många böcker så kunde du valt en medelväg. Nu har du kanske ändrat på detta till uppföljaren men jag är bara halvvägs igenom första boken så det vet jag ingenting om.
Det där blev faktiskt mycket bättre i midsommargryning.
Jag gillade dock skarpt en skildring i början av boken där det ryska artilleriförsvaret(?) nedkämpades från bl.a. artillerield på Öland.
Luftvärn.
Kim, relevant kritik och jag ifrågasätter inte din upplevelse.
Midvintermörker var en debut och har sina brister. Jag gick till överdrift för att visa att jag visste vad jag skrev om, medan andra kan luta sig mot "officer i försvaret" och därmed få alibi för att allt de skriver är korrekt, även om det inte är det.
Hej. Har precis läst mkb från nordstream. Visste ni att 1800 fartyg över 300 ton samtidigt befinner sig i Östersjön? Fett många. Och att ca 100 000 odetonerade minor finns i Östersjön? Våga kasta en medelstor sten överbord när man ror på havet.