Bonnier/DN uppmärksammar ett fall där Skatteverket vill tvångsförsälja en barnfamiljs hus på exekutiv auktion för att få ut 36 000:- SEK på en skatteskuld, förutsatt att villan går till önskat pris på auktion. Inspelet är att man bryter mot FN:s barnkonvention i det här fallet och att det alltså borde vara förbjudet.
Till en början är det förstås rätt underbegåvat av Skatteverket, då skulden är 570 000:- SEK och den skuldsatte betalar 6 730:- SEK i månaden. Försäljningen riskerar höja familjens skulder, om den exekutiva auktionen går igenom till lägre än önskat pris, speciellt när man också tar in flyttkostnader. Boendekostnaderna, i det fall att man faktiskt lyckas få tag på en hyresrätt, kan också riskera att öka, och därmed också minska möjligheten att att betala av på skulden. Men det är en annan fråga och visar bara att den som är satt i skuld är inte fri, och den som är satt i skatteskuld är ofriast av oss alla. Man kan som bekant i princip aldrig vinna mot staten.
Men vad skulle ett följande av FN:s barnkonvention få för konsekvenser för bostadsmarknaden?
En barnfamiljs pant, bostaden, skulle vara värd noll för banken om bostaden inte kan tvångsförsäljas för att lösa bostadslånen. Konsekvensen borde bli att barnfamiljer måste ta blancolån för hela bostadslånet, eller åtminstone betala räntor motsvarande blancolån, då det i praktiken inte finns någon pant banken kan kräva in.
Tittar vi SEB (ger inte Swedbanks bolåneräntor längre, då de avslog min förfrågan om att vara affiliate hos Tradedoubler – av någon anledning ville de inte förknippas med min blogg) så är 3-månaders rörlig bolåneränta listad på 2.88%. Blancolån ligger från 4.75% och uppåt.
För enkelhetens skull kan vi säga att en strikt tillämpning av FN:s barnkonvention borde innebära två procentenheter högre ränta för barnfamiljer.
Man kan också tänka sig att om ett belånat par får barn, så kan banken vilja lägga om lånen och höja räntan för att i det läget kompensera för att man inte längre kan tvångsförsälja panten.
I en ständigt stigande bolånemarknad är barnkonventionen kanske inte ett problem för bankerna. Fast om priserna börjar falla varaktigt skulle barnkonventionen kunna göra att bankerna helt enkelt slutar att låna ut pengar till barnfamiljer.
Å andra sidan finns det ju sätt att få barnfamiljen att sälja huset ändå. Din Vän Banken AB kan t ex överlåta skulden till Domedagen Bank och Inkasso AB, som med sin höga servicegrad skickar hem sina handläggare till barnfamiljen för en första personlig kontakt med DBAB:s nya kund. På kvällstid. Man har trots allt hög servicenivå på DBAB. Handläggarna övertalar sedan barnfamiljen att sälja bostaden helt frivilligt. DBAB köper dock skulden av DVBAB till ett underpris och det hela innebär ändå att Din Vän Banken gör en kreditförlust och motiverar oavsett en högre ränta för barnfamiljer.
10 kommentarer
Fast det är skillnad på en utmätning i fastigheten och på att fastigheten är pantsatt för ett lån. Det är möjligt att det går att applicera barnkonventionen även på den sistnämnda, men det fall du refererar till kan rimligtvis inte likställas med hypoteks eller bankutlåning där fastigheten pantsätts.
Ja det är skillnad mellaan utmätning och pantsättning. Utmätning betyder ju att kronofogden lägger vantarna på gäldenärens tillgångar för att kunna betala fordringsägare, pantsättning däremot betyder att en fordringsägare (t.ex. banken) har första tjing på pengarna som kommer från försäljning av tillgången.
Man får dock ta i beaktande hur HD motiverar sitt beslut också. Man skulle ju kunna ta i beaktande den betalning som faktiskt görs och hur den ställer sig i förhållande till skulden. Gör man det så är det ju inte säkert att man kan per automatik gå och vräka folk till höger och vänster för att man tycker det går lite trögt att få in sina fordringar. Man kan också tänka sig att HD resonerar så att eftersom familjen har betalningsanmärkning och därmed är pariah på bostadsmarknaden så blir det inte förenligt alls med barnkonventionen med vräkning. Som sagt återstår att se vad HD säger.
Efter att ha läst artikeln så verkar ju skattemyndigheten förbannat kantig i det här fallet, men å andra sidan så tror jag inte vi fått läsa hela historien. 570.000 i skatteskulder är ingen liten summa, och man undrar ju hur den uppkommit, samtidigt så skulle en försäljning bara resultera i 36k minskning av den skulden. Med tanke på att övriga 3 familjemedlemmar är "oskyldiga" och att mannen faktiskt betalar av på skulden känns tvångsförsäljningen futtig, oempatisk och fullständigt byråkratiskt stelbent. En viss flexibilitet borde man kunna kräva.
Men rent principiellt så ser jag inte hur barnkonventionen ska kunna "skydda" folk från att betala sina skulder, teoretiserar man vidare på det så skulle i praktiken detta ge barnfamiljer "rätt" till vilka bostäder som helst, på statens bekostnad då, eftersom lånemöjligheterna kommer bli ytterst begränsade.
Jag fick uppfattningen att det skulle bli 36tkr över efter att SKV tagit sitt – att sälja huset för att få loss 36tkr verkar ju onekligen overkill, isht när de faktiskt får ur 80tkr/år.
Det finns säkert endel som inte nämns i historien – frågan är om det inte rör sig om en BLT som bölar ut i massmedia (med ett överskott på 36tkr för att betala mannens skuld innebär ett överskott på 36tkr för mamman vilket innebär att man har 72tkr själva i bostaden – om detta skulle utgöra 15% av bostadens värde skulle den kosta 480tkr). Man bör ju rimligen även förvänta sig att även föräldrarna tar ett visst ansvar och låter barnens bästa komma i första rummet: Varför har man 570tkr i skatteskuld (ie inkomster på över 1milj man "glömt" betala skatt på)? Har mamman gjort vad hon kunnat för att komma tillrätta med skatteskulden? Har man uttömt möjligheterna att få fram pengar på annat sätt?
Se det som ett sätt att öka betalningsviljan!
Tror inte media ger hela bilden!
En bra sak med detta är att alla som vill ha barnkonventionen till svensk lag, à la "för allt bra och mot allt dåligt" får chansen att tänka efter en gång till vad det skulle innebära.
Det var väl för några år sedan som en fritidshusägare skulle se till stugan och upptäckte att en familj med småbarn (och utlandsregistrerad bil) hade tagit den i besittning och det visade sig svårt att få dem att ge sig av igen.
Och i England hittades en stulen husvagn i somras, men polisen kunde inte återta den till de rätta ägarna, därför att familjen som nu bodde i den hade barn.
Jag ser möjliheter för samvetslösa att utnyttja denna barnkonventionsbugg…
Men säger inte barnkonventionen också att föräldrarna har ett ansvar att tillse att barnets rättigheter tillgodoses? Att bete sig på ett sätt så att myndigheterna borde ingripa är inte att tillgodose barnets rättigheter – man skall ju fråga sig att ifall det är föräldrarnas fel eller hyresvärdens/bankens fel att de riskerar bli vräkta.
Tillägg: sen vad (den utlandsregistrerade) bilen har med saken att göra ser jag inte. Det var väl inte bilen som tagit fritidshuset i besittning?
Det komplicerade myndigheternas ansvar – lagtekniskt är kommunerna ansvariga för tillse att inte heller besökande barn far illa, men säg den kommun som vill ta tag i det problemet med tång?
”(ger inte Swedbanks bolåneräntor längre, då de avslog min förfrågan om att vara affiliate hos Tradedoubler – av någon anledning ville de inte förknippas med min blogg)”
De kanske tycker att du har en fientlig inställning till banker?