Foton: Nitton mil cykelsemester Österlen på Sydostleden och Sydkustleden

Sommarens semester blev fem dagars cykling på natursköna Österlen via Sydostleden och Sydkustleden i lågsäsong så här i juni. Relativt enkel cykling, som kan anpassas efter vilja och förmåga, och dras ut eller kortas ner i tiden därefter.

Lena och Lars på cykelsemester

För mig har semester kanske inte riktigt samma innebörd som en för del andra. Jag jobbar fortfarande, och måste producera ett antal blogginlägg dagligen ändå, moderera kommentarer och hantera några hundra dagliga mail, men det kan ske under semesterliknande former på annan plats än hemma. 

På grund av Wuhan-pesten valde vi i år att stanna i Sverige och genomföra en coronasäker resa på cykel, väl socialt distanserade från andra under lågsäsong. Upplägget var inte camping och egen utrustning, utan relativt lätt packning med enskilda ombyten (i mitt fall ett par jeans och två olika skjortor) och boende på hotell eller B&B. 

Därtill besökte vi ett antal vingårdar och en fördel med cykelsemester är också att man kan dricka vin till lunch, eller kanske en drink eller kall öl, samt förstås äta rätt friskt.

Totalt blev sträckan vi cyklade 188 km inklusive avstickare till vingårdar, och vi följde mestadels Sydostleden och Sydkustleden, även om vi framför allt avvek från denna mellan Simrishamn och Ale Stenar för att välja den naturskönare kuststräckan istället. Cyklar man bara rakt på blir sträckorna förstås kortare, särskilt sista dagen då vi gjorde en rejäl avstickare på dryga tre mil bort till Hörte Brygga, som vi ville besöka igen. Man kunde förstås annars fortsätta vidare till Trelleborg, Falsterbo och vidare upp längs Öresund om man hade lust.

Cyklarna hyrdes inklusive cykelväskor från Ravlunda Cykel, som levererade dessa till vår startpunkt vid CSK i Kristianstad, och sedan hämtade dem från slutstationen Ystad Saltsjöbad.

Start vid sjukhuset i Kristianstad, CSK.

Jag kommer inte beröra vingårdsbesöken i detta inlägg, utan om dem kommer separata blogginlägg framöver. Besök behöver generellt bokas så här års, men från juli verkar många ha öppet, och en del rent av drop-in. Men kontrollera tider på deras hemsidor före om detta är av intresse.

Dag ett: Kristianstad – Åhus – Yngsjö 24 km

Den första sträckan från Kristianstad ner till Åhus var bra uppvärmning, då den var i princip helt platt även om motvind ställde till det lite. Vi följde leden hela vägen till Åhus, där det blev ett stopp på Absolut Home.

Lena framför Absolut Home

Det går att få guidade visningar av destilleriet, eller äta middag på Absolut Home, men vi hade andra planer och nöjde oss med en uppfriskande drink i den loungeaktiga utomhusbaren. Medelhavskänsla infann sig trots för säsongen folktomheten.

Soffgrupp på Absolut Home

Därefter blev det vingårdsbesök i Åhus, och sedan mat och övernattning på utmärkta Kastanjelunds Wärdshus, som hade god ambitioner vad gällde maten och även levererade detta.

Kastanjelunds Wärdshus

Dag två: Yngsjö – Brösarp – Haväng – Kivik 39 km

Andra dagen steg temperaturerna, men Sydostleden var intialt fortsatt helt platt, samt gick inne i skogen närmast havet och gav därmed skugga och svalka tillsammans med fläktandet från fartvinden.

Sydostleden ute vid havet

När man väl nådde havet fanns många möjligheter till bad för den som ville, men ge akt på att en del av stränderna verkar vara nudiststränder, särskilt de på förmiddagen populäraste.

Framåt Ravlunda skjutfält behöver man dock in i landet, och det blir snabbt varmare kombinerat med uppförsbackar. 32 graders värme började ta ut sin rätt, men tack och lov kunde man fylla på vätskeförråden på ombemannade stationer med lokalpressad äppelmust här och var.

Swish är räddaren i nöden

Annars är sträckan fram till Brösarp i princip helt fri från service, så man måste ha mat och vätska med sig.

Väl framme i Brösarp blev det lunch och dryck på food trucken framför Österlenbryggarna.

Food truck

Iskall mikrobryggd IPA till lunch. Efter Kilimanjaroölen den bästa öl jag druckit.

Därefter blev det en vända förbi ännu en vingård och ner för bad på Havängs strand, innan vi fortsatte till Kivik.

Dagen bjöd på den hårdaste cyklingen – inte bara på grund av värmen, utan för att det från och med Ravlunda skjutfält var kuperad terräng. Bra cykelvägar delar av sträckan, men likväl mycket backar. I Kivik övernattade vi Kaptenshuset, som dock inte hade A/C på rummen, vilket gjorde att det kanske var lite varmt. Mat intogs på Tryffelsvinet, som var alldeles utmärkt.

Dag tre: Kivik – Simrishamn 19 km

Tredje dagen bjöd på den lättaste cyklingen.

På väg ut från Kivik

Det tog bara lite drygt en timme ner till Simrishamn, på utmärkta cykelvägar och var den absolut enklaste cyklingen på resan.

Mandelmanns är jätte-jätte-jättestängt för besökare, oavsett hur mycket du ser på teve

Det var förvisso planerat, då bloggaren fyllde år och resten av dagen skulle spenderas i Simrishamn.

Värdig lunch på Cimbris i Simrishamn i väntan på att rummet blir klart. Utmärkt service, och precis lika god mat som det ser ut.

Här hade vi hyrt ett rum i uthyrningsvillan Snödroppen, som överträffade alla förväntningar och var väldigt fint och prisvärt. Med tillgång till privat veranda kunde vi också ta emot ett par gäster coronasäkert utomhus.

Sovrummet

Middag åts på En gaffel kort på Maritim och sedan spenderade vi kvällen tillsammans med goda vänner på stranden.

Österlenskonstnärer målar i solnedgången över stranden i Simrishamn

Dag fyra: Simrishamn – Sandhammaren – Ale Stenar 47 km

Väl uppvärmda och utvilade efter den korta cyklingen på tredje dagen skalade vi upp till ett lite längre pass där Sydostleden går över till Sydkustleden. Här avvek vi dock från kartan, som skickar in cyklisterna i landet, utan körde på längs havet. Vi cyklade även i bar överkropp för att hantera värmen, vilket var ett rejält lyft prestationsmässigt. Bara att dra på sig tisha när man stoppar någonstans.

Dagen bjöd på den absolut bästa cyklingen. Även här var det brist på service, då sista mataffären i Skillingen var stängd pga söndag. Lunch intogs vegetariskt på Jord & Bord i Örnahusen, vilket var sista möjligheten att äta något innan kiosken i Sandhammaren, vilket kanske inte riktigt var av samma ambition och kvalitet.

Jord & Bord

Den fantastiska stranden på Sandhammaren var värd en avstickare, även om det är någon kilometer ut dit från vägen, så svalkan från badet och dryck från kiosken var snabbt förlorade på vägen tillbaka.

Sandhammaren

På tal om väg – efter att vi lämnat Sydkustleden så var större delen av dagen cykling på bilväg. Bilarna var dock respektfulla och det var egentligen inget problem, även om det var smalt. 

Exempel bilväg

Det planeras att dras cykelväg på sträckan, men det finns en konflikt med lokalbefolkningen då de boende anser att Trafikverket inte lyssnar på vad som är bäst och trafiksäkraste sträckningen. Den som vill veta mer kan alltid fråga lokalbefolkningen i ämnet eller besöka deras FB-grupp.

Sedan blev det ett otippat stopp innan Ale Stenar på Backagården, som hade butik med bland annat konst, fin äppelmust och café. Ser helt anspråkslöst ut utvändigt.

Backagården

Men invändigt … 

Värt ett stopp bara för miljöns skull.

Backagården

Vi fortsatte bort förbi Ale Stenar och Kåseberga till fantastiska B&B Vinkille för ombyte och avlämning av packningen, innan vi återvände.

B&B Vinkille

I lite mer socialt acceptabel klädsel besökte vi först Ale Stenar för midsommarblotet.

Ale Stenar med blotstenen

Därefter cyklade vi ytterligare tillbaka Löderup för middag på Löderups Strandbad och en drink på surfarstället Strandkompaniet, som kanske hade lite mer gäster än strandbadet, men brist på personal.

Rökta räkor på Löderup Strandbad

Strandkompaniet var faktiskt fullsatt utomhus

Dag fem: Ale Stenar – Hörte Brygga – Ystad Saltsjöbad 59 km

Sista dagen var ambitiösast, då vi skulle avsluta på Ystad Saltjsöbad, men först ville vidare till Hörte Brygga som vi ätit på tidigare. I princip helt platt cykling, men med avstickare för ett vingårdsbesök landade dagen på nästan sex mil.

Och det blev åska.

Ser inget vidare ut vid Kabusa skjutfält

Och ösregn. Det hade varit åska och regn i fjärran även tidigare, men nu cyklade vi rakt in i det.

Resultatet blev att vi lämnade de dyblöta väskorna i bagagerummet på Ystad Saltsjöbad, bytte om till torra(re) cykelkläder och fortsatte till Hörte brygga, som inte gjorde oss besvikna.

Bloggaren ombytt framför Hörte Brygga

Vin, inklusive svenskt naturvin från Flyinge vingård,  i väntan på lunchen på Hörte

På vägen tillbaka till Ystad Saltsjöbad passerade vi passande nog startpunkten för Sverigeleden.

Startpunkt Sverigeleden i Ystad

Kvällen blev en välbehövlig spavistelse och middag på Ystad Saltsjöbad. Delvis en besvikelse, särskilt för att drivas av ESS Group (Pigalle och Bellora i Göteborg, Steam Hotel i Västerås mfl). Servicen var proportionell mot mängden tyg hotellet gett personalen som uniform och blev således bättre med den personal vars kläder var mer påkostade, medan vad som man kan gissa var nyanställd säsongspersonal lämnade en hel del att önska. Hade man varit oärlig kunde man fått väldigt många gratis drinkar beställda av andra. Men i de delar där personalen var mer påklädd nådde man fullgod service, när den väl anlände.

Dag sex: Hemresa

Efter en promenad på några kilometer till Ystad Arena, då cyklarna hämtades på Saltsjöbadet påbörjades hemresan.

Ystad Arena

Sydostleden och Sydkustleden bjuder på fantastisk cykling med många möjligheter till att anpassa efter förmåga och ambitionsnivå. Delar är dock relativt fria från service, så se till att ha mat och vatten, särskilt om ni har yngre med dåligt tålamod i sällskapet. Generellt håller både boenden och restauranger väldigt, väldigt bra service och kvalitet, med fokus på gästerna.

Sedan får man väl aldrig vara riktigt nöjd antar jag, efter att gamla bilen under tiden fått obeställd uppmärksamhet, blivit av med fronten, rutan på förarsidan, en del lack, samt en kniv genom dieseltanken.

Blev bärgning, svårt köra med hål i tanken

Vi återkommer med ett antal inlägg om svenska vingårdar. Svenskt vin håller utmärkt kvalitet, men ställer ibland krav på matchning och kanske inte lämpar sig för längre lagring.

För den som undarar över våra hölster, så är det Lenas Unipörs i tacticoolt utförande, som förstås fungerar utmärkt att ha mobiltelefon, plånbok, nycklar, powerbanks etc i medan man cyklar. Har även brukats på Mont Blanc (under kläderna mestadels), Kilimanjaro, cykelsemester i Champagne och många fler utflykter, samt dagligen av bloggaren över eller under kläderna.

Som professionell äventyrare hittas bloggarens maka Lena även på adrenalena.se.