Bloggen avbryter nu ordinarie sändningar för att istället publicera lite foton från Hemliga Obesökta Kantarellstället (TM), i min tidigare skog. Dock har andra hittat dit, om än inte på två ben.
 |
| Kantareller |
Jag sålde min externa skog, som inte var knuten till gårdens fastighet, år 2015 av de vanliga anledningarna. Det innebar en rejäl vinst på cirka 200% mot köpeskillingen runt 2004, då jag köpte en fastighet och två utskiften, som slogs samman till en enda via en lantmäteriförättning som effektiviserade skogsbruket.
Som det mesta av allemansrättens skog satte aldrig en människa sin fot i den förutom mig som skogsägare och möjligen någon mer i jaktlaget.
 |
| Klassisk plantageskog av gran |
Detta gjorde att jag hittade helt orörda kantarellställen, som ingen som håller sig till vägar och kommunala stigar någonsin skulle hitta.
Som mest tror jag att jag på en timme plockat runt fyra kilo kantareller där.
Igår återvände jag för första gången sedan försäljningen.
Dessvärre har vildgrisen sedan dess etablerat sig och skövlat flera av de bästa platserna.
 |
| Vildgris har varit framme och plundrat |
Men inte alla.
Inte ens vildgrisen lyckas käka upp alla kantareller, så det blev väl knappt två kilo i slutändan.
 |
| Kantarell |
En gång plockade jag en enskild kantarell som vägde 800 gram. Mellan ögonen. Dessvärre var det innan smarttelefonernas tidevarv, så det finns inga foton. Denna gång var väl den tyngsta enskilda kantarellen bara cirka 300 gram.
 |
| Kantareller |
 |
| Mer kantareller |
Nu äger jag ju inte skogen längre, men det är rätt okej att vara den ende som utnyttjar allemansrätten på platsen. Det krävs trots allt lite hårdare terränggående förmåga och utrustning, samt visst pannben för att nå till platsen och är nog inget en storstadsbo ger sig på på ren spekulation. Dessutom finns det ingen mobiltelefontäckning.
Skogen är för övrigt ett monokulturellt granplantage.
 |
| Slutresultatet att servera på smörgås |
Detta väcker onekligen en del tankar om förekomsten av kantareller bortom stigar och vägar. Kan du fjärridentifiera rätt skogstyp, marktyp och fuktighetsgrad kan det vara värt att bege sig säg en halv kilometer rakt ut i skogen bort från närmaste transportled och se vad som finns. Allemansrätten nyttjas generellt bara säg inom 50 – 100 m från väg, vilket är vad folk orkar med.
8 kommentarer
Jag har mitt orörda kantarellställe ca 10 minuters cykelväg från villaområdet där jag bor, i en Stockholmsförort. Sista 500m är traktorspår så man behöver mountainbike alt. promenera sista biten. Jag har aldrig sett en annan människa där, eller spår av att någon annan plockat.. folk orkar inte ta sig så långt från vägen tydligen.
Nä.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Det finns stora skiften skog bortanför vårt bete endast genomskuren av skogsbilvägar, så även om hela grannskapet i byn vandrar i skogarna runtikring i jakt på svamp så finns det så det räcker och blir över till oss alla. Vi har dock inte hittat så mycket gul kantarell ännu dock, kanske får ge oss in ännu djupare i skogen. Gyllene tiden är väl nu innan älgflugorna blir för många.
Ser fram emot höstens första rotfruktsgratäng med kantareller, västerbottensost och älgskav 🙂
Eftersom jag har kor på skogsbete har antalet svamp ökat dramatiskt.
Främst Karl Johan.
På lite mer öppna platser finnes stolt fjällskivling och ängsschaminjoner.
För er som inte vet det är koskit bra mat för mykorriza.
Alltså svampmycelelet som binder kol i marken.
Så nu har jag lyxen att kunna följa kostigarna i mitt svampletande.
Självklar har jag på jämna mellanrum hängt upp varningsskyltar för folkilskna tjurar där de bästa svampställerna är samt förstås där för tillfället mina folkilsna tjurar befinner sig.
Det finns ju inget bättre än att ta en karta/kompass och bara gå rätt ut i skogen (och för god ordnings skull menar jag då inte 100 meter ut i skogen)! Man får se mycket fint där inklusive att man hittar en del svamp.
Härligt, här uppe i norr har de torkat bort men nu har det regnat några dagar så det finns hopp om att plocka på nån vecka. Som du säger så gäller det att ta sig en bit ut i spenaten där är det inte så många människor som rör sig. Kantareller är fantastiska på det sättet att hittar man ett bra ställe så växer de på samma plats år efter år så länge betingelserna är bra.
Känner mycket väl igen detta. Mitt ute i spenaten hittar man fantastiska svampställen och många spår av vilt. Jag tycker annars att det blivit allt lättare med åren att hitta svamp utmed skogsvägarna och gissar att det beror på att allt färre rör sig i skog och mark. Mer över till mig, deras förlust, så jag klagar inte men det är ändå en något oroande utveckling då skog och mark riskerar bli något vars värde endast uppskattas av ett litet fåtal.