Booli: Allt färre bud och allt fler prissänkningar

Närmar sig? Med lite högre räntor är stoppet förbi sedan länge…

Centern pratar väl om att sänka inkomstskatten och fler jobbskatteavdrag. Samtidigt höjer ju inte RB räntan trots att inflationen klättrar. På lång sikt i takt med att SEK minskar i värde och köpkraften och sparandet utarmas lär ju detta innebära bättre löneutveckling än 2-3% per år och därmed ökar ju även beloppen i dom lånelöftena och priserna kan fortsätta uppåt.
110 000 i Sthlm är ju worst case exempel. Det kanske står still men resten av landet och utanför Sthlm innerstad är ju priserna inte där än.

Snittet i sthlm ligger väl strax 80 000 sek / kvm medans snittlönen (26 000kr netto / månad) och medianlön (22 000 netto / månad) enligt SCB. Håller med om att det finns en stor förmögenhet i den äldre generationen, dock ttor jag den till allra största delen består av värdestigning på bostaden – som man sedan belånat upp mer. Det syns ju även en explotionsartad ökning i blancolån bland unga, skulle tro att fler insatser kommer därifrån. Men håller med om att fortsatt låga räntor (i 10 år), bibehållet ränteavdrag, påökat jlbbskatteavdrag, ingen fastighetsskatt, ökad skuldkvot, lättade amorteringskrav och inga yttre hot kan innebära en (inflationsjusterad) höjning. Känns bara så oerhört osannolikt.

Rapporten är rätt intressant läsning förresten.

@Toni: Jo, du har en bra poäng. Jag kan mycket väl ha fel, men jag är rätt säker på att det finns en drös bland befolkningen som är 80/90-talister som har missat tåget eller inte kunnat/velat hoppa på det.
Sen vad gäller jobbskatteavdrag så håller jag med att det måste komma på bekostnad av något i välfärden eller så. Det är mer sannolikt att man lägger ner något än att man faktiskt tar tag i hela stats/välfärdssystemet och gör en revision och bland annat täpper till alla små ineffektiva läckor i systemet. Då skulle man nog också kunna spara lite här och var trots all rationalisering – tror jag.

@Teheimar: Vi vet ju inte vad morgondagen har att bjuda på. Så enkelt är det. Jag håller med om att det bör vara logiskt att alla trevliga sagor även har ett slut men när det kommer till ekonomi och privatekonomiska intressen för rätt många i det här landet då till och med bankerna avråder från börsen men tycker att man ska exponera sig mot bostadsmarknaden så är det rätt djupt rotat i Sverige att priserna på bostäder inte kan eller får sjunka och med tanke på alla signaler som politiker och RB och kommuner sänder och dom beslut som dom tar komma fram till slutsatsen att dom kommer göra allt som står i deras makt för att inte sagan ska ta slut utan försöka förlänga den så mkt som möjligt. Jag är rädd för att detta kan fortgå i rätt många år framöver men jag hoppas att jag har fel.

@Joakim: Det enda problemet jag kan se med detta är ju att folk får pendla mer och mer för att ta sig till jobbet. I förlängningen kan det dock innebära att människor inte tycker det är värt det att skuldsätta sig för att få ett högavlönat jobb utan kanske till och med nöjer sig med "lättare" jobb i mindre städer samt att Sverige får problem att locka till sig kvalificerad arbetskraft och folk med spetskompetens då dom inte ser någon möjlighet att bygga en bra framtid här. Problemet i så fall är väl begränsat till att tillväxten inte blir lika bra som den hade blivit om vi inte hade haft dom bekymmerna.

Vad ser du för problem?

@Joakim: Det är lite därför (som du skriver) som jag drar fram mitt "nordamerikanske urbana scenario" i Stockholm iaf. Det blir flera samtidiga effekter, däribland kanske en segregerande omvandling, liksom fortsatt white flight, men även en mättnad (dvs priserna kan inte öka hur mycket som helst)som nog går att uppskata baserat på tidigare bostadskärriärer och lönenivåer.
Om detta får många med cash och ambitioner att till slut flytta bort från Stockholm primärt och storstäderna för att få vad man ser som "normalt" boende enligt svenska mått är väl en öppen fråga, men det är ju inte en omöjlighet. Särskilt inte givet att en hel del har väl släkt (läs föräldrar) ändå utanför Stockholm?

@Teheimar: Jag tror också det är ett möjligt scenario. I synnerhet bland inflyttare. Ett annat alternativ är ju att man flyttar från landet också eftersom man inte tycker det är värt att leva för. I min klass var det inte många som blev kvar i Sverige.
Dom bor numera i Danmark, Norge, Tyskland, Schweiz, Österrike, Kanada, Australien, USA och Brasilien och hör och häpna….Dom har ej återvänt!

Jo, det är ju fina ställen du nämner. Det är ju inte säkert att en nyexad ingenjör nödvändigtvis måste bo där.

Om man kan tänka sig att pendla lite längre så kan man annars satsa på Borås om man vill får ner boendekostnaden lite. Då behöver man inte spara lika mycket.

Det går nog aldrig att få ihop önskemålet "bo centralt och nära till jobbet i en ägd bostad utan att spara mycket pengar", och det har nog inte varit så historiskt sett heller. Den som tagit risker har blivit belönad.

I verkliga världen (i mitt fall i Skåne) bor nästan alla mina kollegor antingen i samma stad som jobbet eller inom max 45 minuters pendlingsavstånd, i både ägt och hyrt boende, utan att någon har några problem med detta. Vissa gillar att bygga eget, vissa bor i bostadsrätt, någon trodde på bubblan och sålde BR för att flytta in i HR, någon bor och är glad i HR och så vidare. Så det känns inte särskilt dystert.

Menar du att man inte kan bo i Borås och jobba i Göteborg? Anledningen till att få gör det är kanske att det finns tillräckligt med bostäder närmare staden och att den billigare bostaden inte är värt pendlingstiden. Men vad är i så fall problemet? Hur lång tid tar det från Borås, 45-60 min enkel väg?

Ett litet problem om man nu tillhör de som försörjer sig på svartarbete och inte gillar att spara pengar är att det blir lite svårt om/när man inte har möjlighet att jobba längre och man har glömt spara till sin egen pension. Börsen är ju för riskabel tycker du, så då sätter väl svartarbetaren in sina pengar på sparkontot där de krymper ihop, medan man sedan kan se fram emot en låg garantipension. Bra val där!

Hej, I Skåne finns relativt välbetalda arbeten, rätt likt lönemässigt som Göteborg kan jag tänka.

Hyfsade priser på hus på elcykel-avstånd (<30 minuter). Dock verkar priserna försätta stiga i rask takt. Kollektivtrafiken verkar någorlunda bättre här, själv kör jag bil, dörr till dörr 10 min. En kommun till en annan.

Låga skatter är en fördel här, för många kommuner. Dessutom har vi nordens enda vettiga flygplats i vår närhet. En skånekommun ligger topp tre på lönelistan, I en annan duggar det tätt med miljonärer.

Jag skulle tro att stressen är lägre här.

Ni glömmer en sak gällande bostadspriserna grabbar. Det är något som varken riksbanken eller staten kan göra något åt.

Faller börsen så viker i stort sett hela bostadsmarknaden kort därpå. Då spelar det ingen roll vilket önsketänkande vi har denna gång eller att vi tror att låga räntor och andra stimulanser fortgår.

Vi är långt ifrån var vi var under 2008, ocj då föll priserna "bara en aning". Idag skulle de falla rejält vid en börskrasch och vi kan inte stimulera någonting för att rädda marknaden (alla verktyg har använts).

Det är snarare det ni ska ha koll på än den inhemska bostadsmarknaden och centralbankens försök att hålla igång den.

Haha, Stefan. Den fick mig att skratta gott!

Ser man historiskt så är ju nyproduktionen en viktig faktor i att knäcka bobubblor, kanske den enskilt viktigaste.

Har nu nyproduktionen kommit ikapp? Jag är tveksam, bostadsbristen är alltjämnt stor, men det kan mycket väl vara så att den välbeställda klassen nu är mättad, det finns helt enkelt inte tillräckligt många som kan & vill betala dessa priser. Då har vi en långsam press nedåt framför oss, givet allt annat lika, då priserna letar sig nedåt för att hitta köpare.

Sen har vi förstås andra faktorer, räntor, skatter, amorteringskrav m.m. som mycket väl kan accelerera utvecklingen.

Personligen är jag dock långt ifrån säker på att boracet är över, utan vill nog se att inflödet av nybyggen fortsätter i samma takt.

Samtidigt så är det väl så att nyproduktion tidigare nästan uteslutande sålts via andra kanaler än hemnet, att de nu flyttat ut dit kan skvallra om en vikande marknad för nyproducerat rent generellt och därmed en viktig vändpunkt för bostadspriserna.

Ni är något på spåren. Marginalerna och vilka har "pengar kvar" spelar in såklart.
Men även att om det finns bostäder som ingen vill köpa men är nya och fullt fungerande så kan det bli en samhällsfråga och debatt om vilka som skall bo där – de kommer ju vara dyra.
Poolen av boende är inte så statisk.
Även det är väl något som skall med i den psykologiska värderingen.

En sak jag tex funderar på är om inte det iaf i Stockholm håller på sker en sort "nordamerikansk" urbanisering som förändrar staden. Där det allteftersom blir inte bara segregation mellan förorterna utsn även mellan vem som bor i städerna och ytterförorter.
Rent konkret: I vissa fall närmare förorter fattigare/nyare immigranter etc. I vissa ytterförorter eller satellitstäder (med avståndet och kvm/person som generell måttstock) mer medelklass och välbärgade.
Det i sin tur talar ju inte emot att bostäder närmare centrum är dyra – bara att fler delar på dem.

Bengt: Håller med men frågan är vad man gör istället då? Inte går man all in på börsen heller. Är det en bättre idé att t.ex köpa en bostad i Berlin och hyr ut den då marknaden inte är särskilt övervärderad där bara för att bibehålla värdet på pengarna. Att vänta på en börskrasch kan man ju vänta i ytterligare 10 år. Om vi får en bestående inflation på ca. 3% per år har man förlorat rätt mkt på 10 år men samtidigt kan man ha oturen att gå in på börsen i detta läge och förlora 50% på 1 år och behöva vänta många år innan det åretgått till samma värde samtidigt som inflationen fortgår och man betalar ISK skatt på innehavet. Det är ett jobbigt dilemma.
Regeringen säger ju utåt att vi måste spara mer men samtidigt sänder dom tydliga signaler från alla håll och kanter om att man ska bestraffas för att man har pengar sparat. Det kanske är bättre att göra som alla andra och bara låna låna låna och se det som hela landets problem.

Linus…vad får du det ifrån? Ifrågasätter dig inte mest nyfiken. Ur ett snävt Stockholmsperspektiv verkar det som det är tvåor och treor som är hett villebråd. Treor ovsett om de är brf eller hyres (även om många idag rent anekdotiskt ser ner på hyresrätt..iom potentiell avkastning. Får höra det ofta.)

@Joakim Persson. Håller helt med om "potentiell avkastning". Jag anser det vara spekulation och därmed risktagande.
Det går att få tag på HR faktiskt, men är helt beroende på vad man vill betala. Det är bra att det byggs HR äntligen men det blir en ojämn effekt av det eftersom så många redan bor i BR. Däremot vet jag inte om det byggs mest 1-2:or för singelhushåll eller större lägenheter för de med småbarn/familj.

HR går att få, men det kräver lite tid. T.ex. i göteborg – är det tak över huvudet du vill ha så kan du besöka någon mindre hyresvärd i angered och få något relativt snabbt. Vill man sedan ha något bättre så kan man lägga 10 timmar/månaden på att besöka olika värdar i slutet av månaden men ansökan osv. Går lättare än många tror, men ingen lägger tiden. Gjorde själv detta och fick tillslut en etta för 3100kr/månaden i övre Eriksberg.

Jag känner flera som dom senaste 3-4 åren bott i billiga hyrestvåor i centrala Gbg…Med billiga avser jag <6000 kr i månaden för >45 kvm och dom har köpt bostadsrätter p.g.a. att jag citerar "Vara med i prisökningen för jag vill ju ha råd att bo i villa någon gång i framtiden och bor man kvar i hyresrätt måste man spara och jaga riskfylld avkastning någon annanstans för att hänga med i prisökningarna" och inte p.g.a. brist på tak över huvudet. Det är alltså enklare att köpa vad som helst i Gbg och säga upp hyreskontraktet för det är få som tror på att priserna ska sjunka. Då köper man istället lägenhet där priserna inte skjutit i höjden och hoppas på att dom anpassar sig mer efter omgivande objekts prissättningar och på så sätt får loss pengar till att köpa en villa i utkanterna där priserna följer inflationen istället för +20% per år.
Tänk er själva när man hittar sin partner och vill flytta ihop och köpa en villa och båda har bott i hyresrätt så börjar man kolla på villor för 4,5 miljoner (rätt billigt). Då ska man först hoppas på att man hittat en partner som tjänar hyfsat så att det räcker med 15% kontantinsats och om man lyckas med det så ska 675 000 kr fram på bordet. Sparar man 11300 kr i månaden i 5 år så har man det men problemet är att priserna ökar ju även under tiden man sparar så det är brådis.

… eller så sparar man i något som ger avkastning istället för att envist förlora köpkraft på sparkontot.

Det går absolut att spara ihop till en kontantinsats. Din bror har ju gjort det, som du själv nämner. Eftersom det räcker med 15% av priset till kontantinsatsen, så är risken obefintlig att prisökningarna springer iväg "för snabbt".

För tre år sedan kostade snittlägenheten i Göteborg 35 000 kr/kvm. Säg att du siktar på en etta som "ingångslägenhet", säg 40 kvm = 1,4 miljoner. Du behöver då spara ihop 210 000 kronor, vilket inte är särskilt svårt om man är intresserad och har t ex ett ingenjörsjobb. Säg att det tar tre år (knappt 6 000/månad).

Hoppsan! Priserna steg till 50 000 kr/kvm, så lägenheten kostar nu 2 miljoner. Katastrof! Eller? Nej, kontantinsatsen som behövs är nu 300 000, så det är bara 90 000 kronor som saknas, vilket med samma spartakt är 15 månader till.

På 15 månader hinner bostadspriserna sannolikt inte stiga lika mycket som på 36 månader, så förr eller senare kommer kontantinsatsen "ikapp" även om priserna skulle utvecklas lika snabbt som senaste tre åren.

Man kan vänta på kraschen precis hur länge som helst. Om man nu känner att man behöver en lägenhet, köp den då. Annars är det inget som helst fel med att hyra, och kan idag i många fall vara billigare.

Joakim: Problemet är att dom allra flesta i det här landet kan 0% om börsen och bränner sig i princip bara och dom allra flesta vill inte offra sig och leva snålt för att spara ihop till en kontantinsats på många hundratusen. Dom på jobbet belånar ju sina hus för att barnen ska kunna flytta ihop med tjejen. Dagens ungdomar har bara lån (inga tillgångar förutom föräldrarna då). Man pluggar och reser och börjar livet med 500 000 i skuld och sen får man 1 miljon av föräldrarna och köper bostad och så lånar man på hela livet. Förhållandet till pengar idag är inte särskilt gott.

Kanske det men när det inte finns något någorlunda säkert alternativ att investera i förutom bostaden som är proppsäker jämfört med börsen som skulle kunna falla 50% på 1 år så känner man sig ändå illa tvungen att lägga pengarna på något. Annars är det ju rent idiotiskt att inte panikslösa hela sin lön och leva från månad till månad.

@Teheimar har aldrig ens ryktesvägen hört talas om någon som varit villig att lägga >2.5 miljoner och inte lyckats hitta en liten BR-tvåa att köpa för det i sin stad. Ingen. Någonsin. Det fenomenet har aldrig existerat, inte ens kortare perioder där utbudet krypit ihop.

För den som egentligen vill hyra – vilket gäller väldig många – är det dock väldigt mycket pengar för en stad man inte vill bo i på lång sikt, där man helt enkelt inte är intresserad av att köpa något. Det är dessa människor som pressats att köpa en lite skruttig BR för så lite pengar de kan (så kvm-priset går upp extremt på små hål i väggen), för att vi har länge haft planekonomiskt dikterad brist på HR.

Swedbank avråder dock från börsen men rekommenderar bostadsköp.
Så om du har 2 miljoner och sätter in dom idag och dom rasar till 1 miljon så skiter du i vilket. Du sover gott om natten trots att du vet att det tog 10 år för dig att spara ihop det som försvann i värdeminskning för om 10 år så har du återigen 2 miljoner lagom tills nästa ras? 🙂 Jag tror inte det oavsett vad du påstår. Dessutom måste man avkasta väldigt bra och komma in vid rätt tillfälle för att få ut något av börsen. Ponera att man har en allvädersportfölj som du nämner ovan. Backtrackar man sådana kanske man historiskt kanske förvänta sig en genomsnittsavkastning på 7%. Anta en inflation på 2% per år, En genomsnittlig ISK skatt på 2% per år (över lång tid), Fond och Guldförvaltningsavgifter och dylikt ca. 0,5% per år så innebär detta 7-4,5 = ca. 3,5% per år i realvärdesavkastning (skattade pengar).
Har du tur och inte prickar en nergång när du går in med dina 2 miljoner och låter dom ligga där i 20 år så har du 1,035^20 = 1,99 d.v.s. typ en dubbling av ditt sparande. Bättre än ingenting men det är inte ett jättemäktigt resultat.
Sen finns det många börsgurun som kan skryta om kortsiktiga avkastningar på 20-30% per år men det är mer tur än skicklighet.

Ja syftade på allvädersportföljen med 4 tillgångsslag i mitt exempel. Men om du då jämför köpa bostad i en svensk storstad idag med fortsatt urbanisering jämfört med kanske få 7% kanske och dubbla din insats på 20 år och jämför riskerna. Tror du inte att du kan förvänta dig ungefär samma realvärdesökning på bostäder på 20 år till lägre risk än en allvädersportfölj med aktier, guld, silver, räntefonder, obligationer o.s.v.?
Om du hade haft pengar till att casha en bostad i Sthlm idag kontra lägga in hela det beloppet som en engångsinsättning i en allvädersportfölj vad hade du då gjort?
Sen vill jag även tillägga att trots att sådana portföljer avkastat OK och dubblat värdet på 20 år är det ju inte säkert att dom kommer fortsätta göra det. Vi har t.ex räntefonder som man bara kommer förlora på om man använder dom som krockkudde om man nu inte tror att räntorna kommer sjunka ännu mer. Obligationer med längre löptider = samma sak, Aktier som är ganska högt värderade om räntan stiger och Guld som historiskt sett ligger högre än vad det brukar ligga på….

Varför hade du isåfall gått in med så mycket som 50%. Nästan ingen tror ju på boprisfall på >30%. Det är väl bättre att använda pengarna på att investera i värdeskapande företag istället i så fall?

Du kommenterade aldrig mina påståenden angående räntekonton, långa obligationer och historiskt höga guldpris. Vill man ha med dom tillgångsslagen i en allvädersportfölj verkligen?
Frågar du mig så hade jag kanske begränsat mig till guld, råvaror, aktier och likvider på sparkonto på nischbank men då har man helt plötsligt inte en allvädersportfölj längre vilket innebär att man likväl kan ha råka ut för en 50% dipp på 1 år.

@Linus Joensson: Det där med >2.5 Mkr känner jag inte till som myt. Tänkte mest av det jag hört, läst, bekanta och kollegors köp etc (snävt Stockholms perspektiv) som pekat på först tvåor och sen treor. Min uppfattning har varit att det idag blivit så att dessa lägenheter idealt ses som OK för ett barn, sen gäller hus.
Har inte tänkt så mycket på själva köpsummorna.

Stora problemet i Sthlm idag är kravet på max 4,5 ggr bruttoinkomsten i beviljat lån. Dvs för din unga ingenjör med 30k/mån = 1 620k i lån.

@Toni: Den tyska ekonomin är INTE en låne-och skuldbaserad ekonomi som den svenska/anglosaxiska..

Minnena av Weimarrepublikens tokinflation och dess konsekvenser lever kvar och man prioriterar ett starkt och bestående penningvärde samt en lite "långsammare" ekonomi där det privata sparandet prioriteras. Även om man i Bayern tycker att Berlin slöasr för mycket.. 😉

Sedan så är Sverige så mycket mer än "nollåtta" och jag anser likt många andra här att (västra) Skåne är en het optimal region att bo i med pendlingsavstånd (45 min) till "det mesta"

Primärt måste maa ju ha någonstans att bo och OM man inte vill bo tillsammans med [den rosa elefanten i proslinsbutiken] så är ett "köpe-boende" att föredra. Dock måste man se till at tinte "spekulationsköpa" och kunna ha marginaler för höjda räntor, samt att kunna amortera så mycket som möjligt.

@Teheimar: Jag har aldrig vart ett fan av att enbart spara i svenska tillgångar om det är aktier/fonder du tänker på? Globala breda indexfonder är inte mkt svenskt. Hur gör du själv? Hur bevarar du värdet på ditt sparande och varför köper inte du bostad när man ändå går med vinst på den om man bor där i minst 10 år?

@Bengt: I know that. Har släktingar i Tyskland och jag är själv uppfostrad av föräldrar som indoktrinerat mig i att det lönar sig att jobba och spara och att låna är för idioter. Gissa vad fel dom haft. Hade man bott i ett land som premierar sparande framför lånande och slösande så hade man ju lyckats bra men i Sverige är ju dom som lånar rika och dom som sparar bor oftast i en sunken hyresrätt, betalar fondavgifter, ISK skatter, inflation och allt möjligt och betalar för allt och alla och får inga avdrag.

Toni: Anledning till min fråga angående tjänstepension och PPM är för att det också är ett sorts sparande.

Jag gör precis som du, och har PPM i AP7 SåFa. Det har gått mycket bra, den har till och med en sorts hävstång så att den går ungefär 1,25 ggr index (både upp och ner).

Även om det "bara är lite pengar" så är det ju samma resonemang. Du behöver ju inte sätta in allt du äger privat på börsen om du inte gillar risker, men tydligen kör du ändå "hög risk" i din PPM. Tänk på att tjänstepension + PPM innebär att minst 6,5% av din lön, förmodligen mer beroende på lön och avtalsområde, automatiskt sparas, förmodligen i olika aktie- och ränteprodukter.

Sen, om man inte gillar risk så får man ha pengarna på sparkontot. Det är inget fel med att jobba och spara pengar och betala skatter, jag vågar nog gissa att man oftast har en bättre standard då än den som är extremt högbelånad (då tänker jag på konsumtionslån osv). Kanske en annan diskussion i och för sig.

Och det finns som sagt ingen risk att bostadspriserna sticker iväg, om det nu är så att du har ångest för att du inte hinner spara ihop till en kontantinsats. Bolånetaket sätter stopp innan.

@Joakim: Sedan vill jag även tillägga att man kan göra avsteg från det där bolånetaket om man är duktig på att prata (förtroendeingivande), har ett bra kassaflöde och ett svenskt namn. Jag är inte den som brukar lämna något åt slumpen. Har ringt till samma bank och fått lägre lånelöfte än en kompis med svenskt namn med lägre lön. Har även diskuterat detta fenomen med folk jag känner som jobbar på banker och dom har ju sagt att det är självklart ingen nerskriven policy att låna ut mer till dom med svenska namn men som kreditgivare är man ju främst mån om sina pengar och hur säkert det är att låna ut pengar till personen man lånar till och sannolikheten för att någon med svenskt namn förblir arbetslös vid en konjunkturssvacka är lägre än för någon med utländskt namn. Dom flesta kommer dock dementera att det är så. 🙂

PPM är dina egna pengar och räknas som "privat sparande" till skillnad från inkomstpensionen, så de är tämligen säkra.

Så ja, 6,5%++ sätts automatiskt av i olika former av privat pensionssparande, snarare 7,5-10% eftersom många avtal nu har "flexpension" och mycket högre avsättning ovanför ett visst tak.

Det är nog värt att kolla upp detta, rätt vad det är så har du 1-2 miljoner sparat i PPM + tjänstepension.

Hm..var det verkligen så? Hade för mig att det byggdes ända in på dagen de slutade nästan.
Kanske var så.
Men precis…det är realtid jag är ute efter.

Under ett valår så kommer alla kurvor som ska peka uppåt att peka uppåt, klä bruden helt enkelt.

Jag ser mest tal om skattehöjningar, och vilket regeringsalternativ går till val på nya jobbskatteavdrag?

SKL talar om 2% skattehöjning i närtid.

SIWOTI: SKLs tal om 2% skattehöjning var innan de aviserade högre statsbidragen. Det bör inte bli särskilt stora kommunalskattehöjningar utan det pareras av statens överskott.