Lite fukt gör stor skillnad för gräset

Kan konstatera att gräsmattan i anslutning till odlingarna fortfarande är grön, trots att den inte vattnas. Det räcker tydligen med den naturliga spridningen av fukten (kappilärsugning) från vattningen av odlingarna för att gräset ska förbli grönt trots denna varma soliga torra sommar.

Odlingarna i anslutning till växthuset. Det gröna gräset följer odlingsbänkarna helt ortogonalt.

Odlingarna har förstås vattnats hela sommaren vid frånvaro av regn. Sommaren har bjudit på 18.3 mm i maj, 43.1 mm i juni, 13.8 mm i juli, och 2.3 mm nu i augusti. Så det har i princip vattnats varannan eller var tredje dag hela sommaren.

Bevattningen sker dels med en droppanläggning för bänkarna och växthuset, och övriga utspridda odlingar och t ex rosor vattnas med vattenkanna.

Trots att inte gräsmattan fått något vatten är den alltjämt grön nästan perfekt symmetriskt med odlingarna, växthuset och odlingsbänkarna.

Annan vinkel.

 Den fukt som tillförs odlingarna är uppenbarligen tillräcklig för att hålla anslutande gräsmatta grön enbart via kappilärstigningen/sugningen i marken och tillhörande spridning av fukten. Nu är det förvisso en sluttning, så gravitationen kanske hjälper till, men det har vattnats så lite att allt vatten sugs upp av jorden vid odlingarna. Det rinner inte något synligt vatten på ytan.

En möjlig lärdom av detta är att ett klimatanpassat hembruk vore att sprida ut odlingsytor över gräsmattan med lite större mellanrum på 3-4 meter. Idag är det ungefär 120 cm mellan odlingsbänkarna och mellan dem och växthuset – tillräckligt för att robotgräsklipparen ska kunna ta sig fram och hålla efter gräset.

Sprider man ut odlingsytor borde gräset alltså kunna hålla sig grönt mellan dessa om man bevattnar odlingarna, även om sommarens väder blir vanligt förekommande.