Dags för lite fredagsmys och den utlovade artikeln om Nobelfesten. En trevlig och välarrangerad imponerande tillställning och ett privilegium att få närvara.
Lena och jag fick möjligheten att närvara på Nobelfesten i år, vilket är ett privilegium som förstås också förpliktar i bland annat etikett, klädkod och uppförande.
Det handlar om en av världens mest kända fester, kanske den mest kända av dem alla som allmänheten via medierna kan ta del av och där även egentligen vem som helst kan få möjligheten att bli medbjuden som medföljande till någon inbjuden. Platserna är förstås begränsade och med åren har säkerheten höjts rejält inklusive medgivande till och registerslagningar på besökarna. Säkerheten är i nivå med eller högre än under Almedalsveckan, trots att man alltså har koll på alla gäster.
I början av milleniumet var det fortfarande annorlunda berättade en gammal Nobelfesträv tillika vän till Lena på festen och då kunde journalister klä ut sig i frack och hänga utanför och sedan glida med in utan kontroller.
Så är det inte längre.
Många av oss har sett Nobelfesten på teve, men jag tänkte som besökare gå igenom hur det hela fungerar som gäst och hur vi gjorde.
Det tar förstås en stund att göra sig i ordning och frack respektive balklänning är väl inte världens mest praktiska plagg. Klänning visade sig dock vara bättre än frack.
Vår gode vän och min författarkollega, tillika testläsare och provläsare sedan evigheter, Chris Berg ställde upp för att ta lite foton på oss och eskortera oss till festligheterna, så det kunde bli lite foton utanför – det råder nämligen fotoförbud på själva festen och man kan ju inte räkna med att hamna på pressfoton eller i teve, men det där fotoförbudet var det väl si och så med i slutändan.
Till att börja med rådde det viss förvirring hos det yttre skyddet i form av polisen, medan det pågick demonstrationer på norrsidan om stadshuset. Det är som det ska och en del av demokratin. Både polis och demonstranter verkade respektera varandras gränser och det var väl inte mer med det.
Vi blev dock runtskickade av polisen kring var man skulle gå in genom avspärrningarna till kön till säkerhetskontrollen, men till slut fick vi rätt besked efter en del extra motion i den strikta och rätt opraktiska klädseln i ett blåsigt Stockholm.
Kön hanterades rätt fort på flera täter, och vi köade med författarkollegan Amanda Romare, som var ditsänd för att begå Gonzojournalistik åt Expressen.
Jag utelämnar vad de olika momenten i säkerhetskontrollen innebar.
Därefter är man inne och leds mot entrén in till Blå Hallens foajé längs en fackelrad hållna av svenska unga scouter som härdade ut i blåsten.
Väl inne hänger man av sig i garderoberna, byter till eventuella skor som inte lämpade sig för utomhus och har en möjlighet till mingel. Redan här träffade vi min skönlitterära chef på Norstedts och en annan författarkollega, samt fick möjlighet att prata med personskydd som sade att det var okej att ta foton, så vi fick en annan besökare att ta ett första foto på oss.
Man får en liten bok med bordsplaceringen, där man kan kolla upp sitt namn sorterat på efternamn, varpå man får titta på kartan över borden och sedan planerna för de enskilda borden, och går och sätter sig. Fotoförbud råder under hela bankeetten då konungen är närvarande, så det blir inte så mycket foton här.
Det ropas upprepade gånger ut att man snart behöver sätta sig, och hela banketten är minutiöst planerad, bokstavligen på minuten. Det går också ut det som redan kommunicerats innan, dvs att man ombeds sitta ner hela bankettens fyra timmar, vilket alltså ställer krav på både disciplin och kroppsliga funktioner. Ingen ställer sig upp så länge kungen sitter ner, helt enkelt. Om man inte är journalist …
Dessutom blir det varmt i alla fall i frack. Där vinner klänning, särskilt med bara axlar, så rekommendationen om du som man ska gå på festen är balklänning, så slipper du svettas. Man får ju varken knäppa upp i halsen eller ta av sig överrocken på fracken.
Champagne serveras i glasen, en alldeles utmärkt Blanc de Noir från en Grand Cru-by. Översatt till svenska betyder det ganska fint.
Därefter tar det ni ser på teve vid. Fanfar för kungen, alla reser sig upp och hedersbordets gäster tågar ner för trappan efter att ha gått in via en separat ingång där de fotograferats för att dömas ut för sin klädsel av pressen.
Två skålar där man ska stå upp och sedan tar väntan på maten vid.
Jag ska inte gå in på detaljer kring maten, utan det kan man se på SVT eller läsa i alla tidningar, men kortfattat så var den imponerande för att serveras samtidigt till 1 300 personer. Förrätten var svampsoppa, huvudrätten var piggvar och efterrätten var en björnbärssorbet. Allt i mycket bra klass, värdig en finkrog, och så pass lite att man inte behöver må illa.
Vinglasen, inklusive champagnen fylldes på upprepade gånger utan att man behövde säga till. Till varmrätten serverades Immelen från Kullabergs Vingård. Det kändes som att varmrötten var designad efter vinet, så bra var matchningen. Bloggen har tidigare uppmärksammat de svenska vinerna från Kullaberg och Österlen, och det här var ett av de absolut bästa.
Det förekom lite missar kring allergier, men trots stressen hörsammade tillkallad hovmästare och åtgärdade problemen. Mer än man kan vänta sig kanske.
Enda missen egentligen var att det skulle erbjudas både cognac och punsch som alternativ till kaffet, som serverades efter efterrätten. Punschen kom aldrig …
Förmodligen är Stadshuset ett av få ställen som har faciliteterna och kunnandet att servera enorma finmiddagar. Vi hade redan varit där på stormiddag på Norstedts 200-årsjubilieum, som också var fin och välarrangerad. Restaurangen Stadshuskällaren serverar samma meny som på Nobelmiddagen om man skulle bli frestad att prova.
När väl den så kallade taffeln bröts tågar honnörsbordet upp till Gyllene Salen för dans och intresserade övriga gäster kan hänga på. Lena och jag råkade hamna på SVT när vi dansade, närmast kameran här i två olika klipp. Kan tilläggas att jag är bra på att dra en vals i text, men inte på dansgolvet.
De flesta drog sig till andra salar för att mingla, vilket kunde vara mycket trångt om man inte ville dra till sig onda ögat från personskyddet som bevakade den avspärrning där VIP-gästerna minglade längst bort. Någon möjlighet att språka med Hans, dvs Hans Majestät Konungen, gavs alltså inte. Om man inte var nobelpristagare, vilket vi alltså inte var den här gången.
Dryck under minglet var inte gratis, utan om man ville ha alkohol fick man betala ur egen ficka. Och det fanns bara prosecco som bubbel, inte champagne, vilket inte direkt var ståndsmässigt. Kanske bjöds det på champagne bakom VIP-avspärrningen?
Festen i stadshuset slutar 01:00 på natten, men möjlighet fanns att för 1500:- köpa biljetter till SNNC – Students Nobel Nightcap – dit bussar skjutsade de som så ville.
SNNC genomförs med lång planering och mycket ansträngning av berörda studentföreningar och det bjöds på gratis småplock och fri dryck, men det visade sig att det inte var en möjlighet att med fotoförbud mingla med andra bankettgäster och pristagarna, utan 90% av besökarna var studenter där kravet verkar vara att man har en klänning eller en frack, samt 1 500:- kronor. Kort sagt var kanske det här bloggsällskapet lite i överkant åldersmässigt.
Som bankettgäst fick vi iaf ledas förbi kön av studenter som köpt biljett. Tydligen fick en del studenter köa i två timmar i den kyliga och fuktiga Stockholmsnatten för att komma in. Ölburkarna som låg kvar vittnade tydligt om detta.
Lenas fantastiska klänning – för övrigt helt i min objektiva mening snyggast på festen, både Lena och klänning, men eftersom SVT:s fru Bonnier hade härmat Lenas klänning så fick hon inte vara med på SVT:s uppradning – var kanske mindre lämpad för en studentfest där det var trängre än på Stockholms tunnelbana i rusningstid, enda skillnaden var att ungdomarna inte tittade in i sina mobiler utan var fullt fokuserade på att tömma de öppna barerna och bli så fulla som möjligt på sina 1500 spänn.
Stora behållningen med SNNC var – förutom att träffa en del trevliga läsare – att springa på de fantastiskt trevliga och Ukrainastödjande makarna Gunilla och Edward Blom och prata med dem.
Men vi stannade inte till SNNC stängde vid 05, utan exfiltrerade framåt 03.
Med det önskas ett fortsatt trevligt fredagsmys!
Fler bilder finns på Lenas Instagram.
43 kommentarer
Jag må vara en enkel gatustädare men har sparat era bilder och när jag bygger upp Ukraina igen så kommer någon av dom bli en mural på ett hus. (snyggast på fest är Etta)
Ni är grymt snygga och värda en sådan tillställning
+1
Intressanta spaningar
Verkligen ett stiligt par! Bra bilder och nu kan man se medaljerna mer tydligt än på gårdagens foton, speciellt Lenas. Lenas klänning är för övrigt fantastiskt vacker. Var Ukrainas ambassadör på plats?
Intressant med insiderberättelse om festernas fest. Ni har ungdomen kvar som höll ut till kl 03, själv så klarar jag numera knappt av att vara ute till midnatt. Tack för reportaget!
Vi sov på eftermiddagen för att orka …
Jag känner en djup tacksamhet för allt ni gör för Ukraina. Jag kan inte tänka mig värdigare gäster på festernas fest till Nobels minne. Det gläder mig särskilt att ni tycks ha haft en fantastisk kväll. Kul att ni sprang ihop med med paret Blom. Jag tror att det var Edward som myntade uttrycket folkmords clownen om GB. Så vitt jag förstår har GB nu helt lämnat Moskvastaten vilket hedrar dem.
2xLW är absolut värdiga festdeltagar.
Tänk så många som akdrig blivit inbjudna till en av världens mest kända fester, kanske den mest kända av dem alla som allmänheten via medierna kan ta del av.
Gratulerar till inbjudan. Immelen är riktigt bra men dyr. Men vit Bourgogne är också dyr om man vill ha kvalitet. Närmast skandalöst att det endast fanns Prosecco vid minglet. Cava eller Cremant går an. Men om man nu ska betala själv finns det billigare champagne.
Fixade: Förf t v. 🙂
Stadshuskällaren är en väldans fin krog rent objektivt.
Kul att ni fick avnjuta! Välförtjänt invitation.
Schådig stass förresten! Ni överglänser blomsterprakten.
Tack för rapporten.
Som mys betraktat svåröverträffat.
Ni är ett vackert par och Stockholms Stadshus är en bättre balsal än slottet faktisk! Själv var jag där på kadettbal någon gång på stenåldern. Vår statsminister fick ju mycket kritik för sitt armbandsur. Men Furst Jaroslav den vises or
den tycker jag borde uppväga den lilla fadäsen 😂
Otroligt tjusiga, verkligen!
Tack för insidereportage
Ett mycket stiligt par! Noterar att bloggaren se allt muntrare ut allt eftersom åren går.
Har inte haft förmånen att träffa honom men flera vänner har hamnat i samspråk med Edward och kan intyga att han och Gunilla äro precis så trevliga privat som de är “i tjänsten”.
En av våra få genuina “kändisar”
De som en gång i tiden lyssnade på hans podd kan dessutom intyga att Gunillas två gästspel var riktigt bra. Hon är en riktigt duktig journalist utöver allmänt trevlig och gemytlig.
Tips!
Om det blir för varmt i frack så har du en fusk-väst, dvs utan rygg så blir det behagligare.
Jag har utan rygg. Varmt ändå.
Fan vad coolt! Att få förmånen att gå på förmodligen den mest kända festen i världen är ju en magnifik avbockning på bucketlistan!
Får man vara lusafräck och fråga hur ni blev inbjudna? Vem bjöd in er?
Det är Nacka Sjöscoutkår som står med facklor varje år. Mitt barnbarn stod förra året. Då stannade drottningen upp och hälsade på dem. Det var stort!
Vilket vackert par! 👍
Vackert par på en vacker fest!
Roligt att läsa sett från en besökares perspektiv!
Fyra timmar utan att få lämna bordet?
DEN GAMLE och andra med prostataproblem är alltså direkt diskvalificerade, har ju inte en chans!
Ska försöka få tag på Almnäs Tegel ost, så man kan få känna på ett litet hörn av Nobelflärden!
Testa gärna också Vrångebäcksosten som dom också producerar. I mitt tycke är den faktiskt bättre.
Ah, då får det bli den! Tack för tipset!
Supervackra båda två, kortet på er två vid blomsterarrangemanget är värt att måla på duk. Tack för att ni delar med er, vilken ära! Årets fest verkade dessutom vara extralyckad, det var estetiskt vackert, sublimt!
Stilpolisen rycker u: Frackrocken bärs aldrig knäppt!
Tack för ert arbete för Ukraina!
Den är inte knäppt, den hålls igen med ett snöre för att inte flaxa vilt.
Mer relevant stilpolisande är att frackvästen inte ska titta fram under kanten på kavajen, men där är bloggarjäveln i gott (?) sällskap med hela kungafamiljen, förutom herr Chris O’Neil, och så gott som 90 % av resten av de deltagande. Såg att en av pristagarna hade undvikit det problemet genom att istället stoppa in västen i byxorna.
Jag har lärt mig att den SKA sticka fram, därav låter jag den sticka fram.
Första fotot är spegelvänt. Verkar vara vanligt förekommande. Ser det ofta på foton med personal i basker.
Kallas selfie.
“ok boomer” skulle elaka ha sagt.
Men här är vi snälla med varandra 😀
Ooooh! Bloggaren är uppgraderad till B-kändis. Stort grattis! 😄
B-kändisuppgraderingen var väl ett tag sen. Nu är det minst B+ 🙃
Tjusigt par! Denna upplevelse var Ni värda!
“…efterrätten var en björnbärssorbet.”
Hmm…den efterrätt Hans och jag serverades bar en omisskänlig smak av slånbär… 😉
Nacka Sjöscoutkår stod för fackelborgen. Med deltagare från kårens alla åldersgrupper
Sitta ner i fyra timmar?
Sveriges skitnödigaste fest?
Men, det viktiga är att ni är skitnöjda.
Punschen kom aldrig, ljuv och sval?
Mycket trevlig och läsning. Stiliga var ni också. Jag måste ändå fråga varför valet av fluga landade på en fördigknuten? Verkar bli allt vanligare som man ser på tv-biöderna från festen.
Att det är krångligt att knyta köper jag inte som förklaring, då man hjälp Youtube på tre minuter kan lära sig att knyta en fluga. Visserligen är det lite svårare än att knyta flugan till smokingen, då den glider bättre när den är i blankt siden, än den perforerade vita. Men när man ändå lagt ned så mycket möda på att klä upp sig är den lilla detaljen en droppe i havet i sammanhanget. Ändå väljer så många bort den sista lilla detaljen som (enligt mig i alla fall) gör så stor skillnad i helheten.
Mycket trevlig och läsning. Stiliga var ni också. Jag måste ändå fråga varför valet av fluga landade på en fördigknuten? Verkar bli allt vanligare som man ser på tv-biöderna från festen.
Att det är krångligt att knyta köper jag inte som förklaring, då man hjälp Youtube på tre minuter kan lära sig att knyta en fluga. Visserligen är det lite svårare än att knyta flugan till smokingen, då den glider bättre när den är i blankt siden, än den perforerade vita. Men när man ändå lagt ned så mycket möda på att klä upp sig är den lilla detaljen en droppe i havet i sammanhanget. Ändå väljer så många bort den sista lilla detaljen som (enligt mig i alla fall) gör så stor skillnad i helheten.
Intressant läsning. Det har uppenbarligen skett en del – inte minst på säkerhetssidan – sedan jag var på samma tillställning 1992 som student inkvoterad via det lotteri som jag tror finns än idag. Då kostade det om jag minns rätt 700 per person för själva banketten och ett par hundra för Nobel Night Cap.
Säkerheten då var i princip noll – jag reflekterade själv över det när jag och min dam var ute och hämtade luft efter sittningen och det sedan bara var att knalla rakt in igen och upp till dans och mingel. Vilket visade sig några år senare när SvT skickade in en reporter samma väg…
Även vid dansen var det betydligt friare då. Min dam uttryckte tanken att det vore fränt att komma hem och kunna berätta att man dansat med statsministern, varvid jag helt enkelt sa till henne att “jamen gå och bjud upp honom då”. Det gjorde hon (det var som många kanske vet Carl Bildt som var statsminister då), han tackade ja och de dansade, och hon återkom med ett brett leende och kommentaren “han var ju skitcool”.
Nobel Night Cap är ju kanske mindre känd så det kan vara intressant att berätta om hur den gick till då. 1992 var det KTH som arrangerade och man bussades från Stadshuset till deras kårhus Nymble, som för aftonen helt hade smyckats i tema Astrid Lindgren, troligen en tydlig blinkning till Svenska Akademiens ovilja att ge henne Nobelpriset.
Utanför stod Tengilsmän med hästar och långa spjut vid eldar, trappan upp ledde till Katlagrottan, och stora matsalen där festen hölls var omgjord till Katthult, komplett med Snickarboa och t.o.m en liten sjö där det flöt en eka. Festen i sig var en komplett gasque med sittning, där det serverades Biff Rydberg som för kvällen var omdöpt till Biff a la Lindgren. Toastmasters var Emil och Karlsson, och när sittningen var avklarad spelades det upp till dans. Jag har för mig att festen den gången pågick längre än till 05 eftersom vi avvek så dags och festen alltjämt var i full gång. Vi var dock rätt slut vid den tiden eftersom vi varit uppe tidigt för att resa från Umeå till Stockholm.
På hela taget var det i alla fall en enormt kul upplevelse och jag kan bara hålla med bloggaren att det är en rejäl fest värd att ta chansen att vara med på om man får den.
Tack för den berättelsen! Fantastiskt ändå att det kunde vara så “öppet” på den tiden. Eller så var det bara naivt och oproffsigt – beror kanske helt på hur man ser det. Grattis till att du fick uppleva det i alla fall och tack för berättelsen om Night Cap!
Inser att vad jag än skulle säga emot så vore det ”surt sade räven”.
O är ändå på rätt gott humör så får gratulera författarjäveln med kvinna till att vara del av en församling som sällan ses. Personligen hade jag haft grava funderingar, men inser att det är en sällan given möjlighet.
O som fredagsmys på en esoterisk nivå även om jag ej lockas. Men grattis som fan då, fattar detta är viktigt! 👍
/JB