Överseglingen till Antigua bjöd på härligt väder och segling med Atlantens tvåmeters dyningar som gjorde seglatsen lite skumpig. Några foton nedan, och länkade filmer.
Undantaget de sedvanliga plötsliga regnskurarna så var det rätt händelselöst. Blöt blev man oavsett tack vare vågorna.
Det är svårt till omöjligt att göra vågor rättvisa från ombord på en båt. Dyningarna från Atlanten låg väl på runt två meter, men eftersom båtar flyter så är det i princip omöjligt att fånga de på bild eller film.
En film har jag lagt på Bluesky här och en andra film här. Det gungar och skvätter en del.
Starlinken hade förstås utmärkt teckning, men då datorn låg nere i hytten och sjögången gjorde det komplicerat att röra på sig och därmed riskera tappa datorn så gav jag mig på ett försök att uppdatera bloggen nere i hytten. Där låg dock gränsen för vad Scopodermplåtser kan göra åt sjösjuka, så jag gav upp de försöken och återvände till sittbrunnen istället för att blogga.
Förmiddagens tupplur för att kompensera för nattens bloggande fick också bli liggande på en bänk i sittbrunnen, då jag inte orkade gå ner till hytten igen.
Vi fick se brittiska Montserrat (fr Sågtandsbergen) vid horisonten, inklusive den vita strimman från den aktiva vulkanen. Större delen av ön är som bekant evakuerad och har tillträdesförbud och det råder väl allmän misär och utslagen turism på platsen och vi valde bort att besöka ön, inklusive all administration det skulle innebära.
Istället fortsatte vi till English Harbour på landet Antigua och Barbudas ena stora ön Antigua.
English Harbour med världsarvet Nelsons Dockyard och intilliggande Fallmouth, vars hamnar endast är separerade av en smal landtunga, var återigen en plats av helt annan karaktär än tidigare stopp, men är värda en egen artikel, vilket får bli nästa i serien. Stora kontraster, vilket skulle vara genomgående för Antigua, som inte tillhör EU utan som självständigt land inte får några EU-stöd i kontrast mot Guadeloupe.
19 kommentarer
Man skall aldrig tala om för någon att ingen någonsin dött av sjösjukan
ety man då har berövat vederbörande det sista hoppet…
Ja. Finns två steg av sjösjuka.
1. Man är rädd för att dö.
2. Man är rädd för att inte dö.
Har bara varit riktigt sjösjuk en gång. På den flatbottnade båten till Gotska Sandön. Minns inte våghöjden förutom att vågorna slog in över de lyckans satar som hade kläder för att tåla havet. Vi andra låg utspridda nere på durken och önskade
..att livet skulle ta slut.
Jag har aldrig varit så sjösjuk att jag spytt av det, men en gång ombord på en liten segelbåt på Ålands hav tackade jag yrvaken nej till den kalops som en medseglare hade brassat till frukost.
Min “bästa” sjösjukehistoria är från den gången vi åkte 200-båt från Muskö till Utö och det blåste 27 m/s.
Om ni inte har provat en 200-båt så är det en trupptransportbåt som kan ta en hel pluton. Man sitter (som frakt) nere lågt i skrovet på sketna träbänkar och helt utan fönster. Upplagt för skoj om man ger sig ut i storm, skulle man kunna säga.
Till saken hör att vi visste i förväg att det var överlevnadsveckor som gällde när vi väl kom till Utö, så folk hade förstås försökt tanka mat så mycket som det bara gick, under frukosten.
Först var det inte så brutalt, det är lite inomskärs under början på vägen. Bara kanske 10-20% som spydde där.
Men sen är det ganska jäkla öppet vatten ett tag, och det var ruggigt slagig sjö den dagen. Då spydde resten förutom vi kanske 5% som är nästan immuna mot åksjuka. Och kräks började slaska runt överallt på durken förstås. Lukten var… imponerande.
Just som jag också höll på att spy av att vara i ett stängt utrymme tillsammans med en massa kräks så var vi framme och kunde stappla ut genom bogportarna.
Mest roande personligen var min KSP-skytt som var en väldigt seriös pojke. Han hade målat kammo så att han var mörkgrön/-brun över halva huvudet innan vi gick på båten. Efteråt hade han svettats bort i princip allt och var bara lite blekgrön i ansiktet, plus att han hade spytt i sin hjälm. Stackars Nyström. (Men tack för att du alltid var min bästa soldat.)
Höll på att glömma, när dom två 200-båtarna gick tillbaka till Muskö så gick bogvisiret sönder på den ena och vatten forsade förstås in i utrymmet där folk sitter. Det hade varit nåt att minnas om det hände bara en timma tidigare. Jaja, det sköljde väl förhoppningsvis bort kräkset i alla fall.
Usch ja. På väg från Gotska Sandön gick det inte bra. Och det kommer från mig som mer eller mindre gastade konstant på segelbåt upp till 36 fot i min ungdom under en kanske tioårsperiod. Fast det var i Vänern så det kanske inte räknas?
Jaha, och det skulle vara svar till Marcus såklart.
Barnuppfostran på 70-talet: Biscayabukten, Grängesbåt på väg till Liberia – “Ät och spy så går det över”. Och det gjorde det, efter två dygn. Så jag antar att man kan lita på sjömän.
Något off kanske, men hur funkar ett förstag på en catta? Det är ju fäst på en tvärbalk o inte i båten. Tänkte närmast om man vill tajta det på kryssen när det blåser. Har noll erfarenhet av cattor.
Ja, den är fäst i en balk. Ingen skillnad mot att den är fäst i båten.
Förstaget går från masttopp ned till ett vajer Y-stag vilket i sin tur är fäst vid båda ändarna på bommen mellan förskeppen. Staget trimmas efter mastresning i hamn med en vantskruv till rätt mastvinkel.
Under segelbelastning kröker sig masten och trimmas då av ett block med talja vilket är fäst mellan akterstagets fäste mot bakre Y-stag som går till de bägge akterskroven.
Hur stor är båten?
42 fot tror jag.
Vackra bilder och ser väldigt trevligt ut. Fantastisk möjlighet att kunna mönstra på sådär. Det som saknas är navigation genom solhöjder men det ägnar sig väl ingen åt längre?
Hamnförsvaret – nu till det viktiga, är det 12 pundare? (frågar åt en bitter spanjor som kanske vill göra strandhugg).
Enligt lokala Antiguaguiden på Tripadvisor har hamnkanonerna den dubbla kalibern, dvs 24-pundare (ca 12 kilos kulor).
Nog tycker jag det märks på filmerna att det gungar i alla fall även om båten flyter “ovanpå” vågorna.
Imun mot sjösjuka. Seglade katamaran en gång till Gotland i 4 meters dyningar. Halvvägs fick vi rodehaveri, bara å vända om. Däremot kan man bli trött av den ständiga rörelsen. Gick å la mig i ena pontonen, blev väckt efter nån timma och sprang upp och räddade ena rodret som börjat segla i väg akterut, snabbt ner med motorn å bärga segel.