Gästartikel: Observationer från Ukraina – skydd

11.4K

Nedanstående är en gästartikel av Lena Wilderäng.

Gästartikeln baseras på mina upplevelser i Ukraina, samt det jag har fått till mig när jag pratat med lokalbefolkning. I krig och kris, sök information från myndigheter, vänd dig till MSB och P4 för pålitliga och uppdaterade källor.

Nu är det dags för några reflektioner kring skydd i krig. Det finns många olika approach till det, och jag kommer berätta om mina egna tankar och upplevelser utifrån alla de gångerna jag har varit i Ukraina sedan fullskaliga ockupationskrigets start.

När jag är på plats i landet brukar det alltid komma ett eller flera flyglarm. Ibland märks de knappast eftersom jag är i en bil och färdas på en väg ute på vischan. Ibland är det väldigt påtagligt, när tre eller fler larmanordningar vevas igång i ett större bostadsområde – ett ljud som jag aldrig kommer riktigt kunna vänja med till, eftersom det låter så ångestfyllt. Agerandet vid flyglarm beror på var i landet jag är, vad som finns runt omkring mig, hur mönstret har sett ut på senaste tiden i det här området och i resten av landet, samt vad som orsakar flyglarmet.

Sedan tidigt 2022 finns det ganska informativa appar och meddelandekanaler som visar vad som pågår i landet – vilka regioner har flyglarm, varför, samt konsekvenser av eventuella bombningar. Man får det i hyfsad realtid, och kan därmed ta ett beslut kring vad som är rimligt. Jag brukar monitorera situationen någorlunda generellt, men ett tag innan jag åker så börjar jag följa den informationen noga. Ofta går det att se tydliga mönster, om inget annat så fördelat på dagar eller veckor. Jag håller även kontakt med många ukrainare och frågar dem hur det har varit under senaste tiden. Ibland kan man få en exakt prognos för hur det kommer att vara under kommande dagar, eftersom bombningarna har varit tajmade. Ibland är det mer generellt. Men egna beslut gäller.

Ett flyglarm är inte det andra likt. Det är viktigt att ha en plan för olika scenarier, och då gäller det att ha relevant kunskap. Det är t.ex viktigt att förstå skillnaden mellan inkommande S-300, glidbomber, artilleri, Shaheder, Kinzjal-bestyckade MIG-31, Iskanderrobotar och allt annat. Varifrån kommer hotet och vart är det riktat? Hur mycket tid har jag på mig? Hur söker jag skydd på bästa sätt utifrån vad som väntas? Vad blir konsekvensen om det slår ner i närheten? Vad är sannolikheten att det slår ner i närheten?

Utan de kunskaperna är det lätt att bara gå runt och vara rädd hela tiden. Ständig oro är inte nyttigt, det tär på en, det blir större risk att ta felaktiga beslut baserade på panik och inte på fakta. Det är ännu värre att inte vara orolig på det hela taget, och inte ha en plan, i ett område där det finns risker att räkna med. Jag har sett folk från Väst med den attityden – “ingen annan verkar oroa sig, så jag struntar i det hela och följer med flödet”. Det gäller att vara informerad, och att undvika bli en belastning för folk i landet.

Jag tänker inte ge några specifika tips eller råd här på bloggen, utan överlåter det till experter samt som individuellt beslut för den som är på plats. Här är en bra ukrainsk artikel på engelska kring det där med att söka skydd – sajten mycket annat matnyttigt (blackout vintertid, CBRN, eller att överleva fångenskap).

Av samma anledning kommer jag inte rekommendera några appar eller kanaler för information om flyglarm. De ändras, blir mer eller mindre aktuella, det kommer nytt. Om du tar din säkerhet på allvar så tar du tid att kolla på befintliga, jämföra och se vilken som passar dina behov bäst.

Det jag kan säga är att väldigt få ukrainare går till skyddsrum. I vissa organisationer är det obligatoriskt, t.ex för förskolebarn. Men de allra flesta anser att det är hyfsat onödigt. Varför?

Många anser att ”tvåväggsprincipen” räcker gott och väl. Det skyddar mot splitter, vilket är den allra största risken. Man måste dock tänka på var man väljer att ta skydd. Ett badrum kan vara kaklat, med speglar eller glasdörrar – och då får man garanterat ett splitterregn oavsett. Ett alternativ kan vara hallen, eller liknande. Jag har fått höra från ukrainare flera gånger att trapphuset inte ska vara säkert, eftersom de rasar ihop på sovjetiska och postsovjetiska byggen.

Utifrån de skadeplatserna jag har sett så har en S-300 förmågan att totalförstöra ett flertal lägenheter på ett par, tre våningar. Resten av huset kommer stå intakt, lite beroende på vad det är för storlek och konstruktion. Antingen så har du riktig otur – eller så klarar du dig hyfsat med tvåväggsprincipen. Är det dock en glidbomb så kan du räkna med att hela huset blir till en pannkakstårta. Det är förstås skillnader på ukrainska och svenska byggen, men jag har svårt att tro att någon byggnad står emot de mängderna spräng. Om någon då befinner sig i skyddsrummet i källaren så blir de ögonblickligen begravda. Och då är det inte någon idé att stressa fram och tillbaka till skyddsrummet. När det kommer till glidbomberna så har man nämligen mycket lite tid på sig att ta skydd, och behöver vara på helspänn och förbereda sig på att springa så fort flyglarmet går igång.

På vissa ställen, som Kramatorsk där jag var placerad nyss, så hinner inte ens flyglarmet gå igång innan explosionerna. Där är det ingen som bryr sig om larmet. Att du hör larmet är snarare ett tecken på att det är längre bort som det smäller. Jag hann aldrig vänja mig vid de frekventa larmen så jag vaknade varje gång det gick igång, vilket kanske inte var jättebra för sömnen. Explosionerna långt borta vid horisonten var inte oroande, det är snarare ett bra sätt att träna örat att höra skillnanden på inkommande och utgående eld. Däremot gäller det att förstå att även bostadsområden i Kramatorsk bombas då och då, och riskminimera därefter.

Det säkraste skyddet är förstås evakuering från områden som blir utsatta för glidbomber, alltså områden som är hyfsat nära gränsen (Tjernihiv, Charkiv, Cherson, Sumy, Donbas, Zaporizjzja mfl). Och för folk som besöker Ukraina så kan det vara klokt att inte åka dit om man inte har ett specifikt mål som inte kan utföras av någon ukrainare som redan bor där.

När det kommer till Shaheder och kryssningsrobotar så går det ofta att följa deras rutt i realtid (gäller att ha rätt app/kanal, förstå språket, samt ha bra täckning). På vissa ställen är luftvärnet riktigt bra, så det gäller att försöka övernatta på sådana ställen (ostört sömn minimerar andra risker när du ändå är i en krigszon). Jag rekommenderar inte att bo i närheten av luftvärnet – även om de ofta lyckas skjuta ner 100% av inkommande drönare och robotar så finns det risk för bråte som faller ner och skadar byggnader, bilar och människor – samt startar bränder. Det kan också uppkomma trafikstockningar som följd, vilket försvårar logistiken under eventuell evakuering. Innan läsare börjar fråga efter ”säkra” områden så vill jag poängtera riskerna med att skriva ut sånt i klartext på nätet. Det finns inte heller områden som kan räknas som 100% säkra absolut alltid, eftersom kriget och allt annat förändras hela tiden. Riskanalys behöver göras om hela tiden. Men reser man in i Ukraina så bör man unna sig några riskminimerande aktiviteter – läsa på, följa utvecklingen, göra research och komplettera kunskaperna genom att fråga folk som har kompetensen.

Det kan vara smart att välja låga våningar och byggnader som är skyddade på alla sidor – kanske en väldigt liten riskminimering, men det är klokt att noga ta vara på alla bäckar små. Boende nära militära mål, kritisk infrastruktur eller platser där mycket folk samlas är förstås inte rekommenderat. Ibland känns det som att det är helt godtyckliga områden som bombas, men ofta försöker ryssen göra så mycket skada som möjligt.

Befinner man sig i ett område som nås av artilleri så får man nästan skylla sig själv, och jag räknar med att man har kollat upp vad som gäller och hur man kan skydda sig själv. Samma gäller områden inom drönaravstånd.

Vad kan Sverige då lära sig av detta, när det kommer till skydd av befolkningen?

Jag har frågat ukrainare kring lessons learned, men det mest frekventa svaret jag har fått är ”gör inte som i Ukraina”.

För det första så har Ukraina genomfört ett ganska misslyckat projekt när det kommer till nybyggda skyddsrum på gatorna. De syns lite här och där i frontnära områden, utplacerade nära platser där folk brukar samlas – tex busshållplatser. De är väluppmärkta och ser ganska brutala ut, själva projektet kostade en hel del pengar. Problemet är att projektet är inte genomfört i sin helhet.

Tanken med sådana betongburar var att man grävde ut först, så att folk tog skydd under marken. Sedan placeras en sådan bur på toppen, för att agera splitterskydd. Rent logiskt kan man ju förstärka upp utsidan med utgrävda jorden. Men pengarna tog slut (det viskas förstås om korruption) och man placerade betongburarna på gatorna utan att först gräva ut. I praktiken betyder det att du får en gigantisk resonanslåda för explosionen. En ukrainare demonstrerar detta för mig genom att be mig att komma in och sedan säga något. De tomma betongväggarna förstärker rösten som ekar vidare. ”Tänk dig nu om något detonerar härute”, säger personen. ”Tryckvågen har ingenstans att ta vägen”. När jag frågar huruvida det finns några fall där folk har blivit skadade genom att använda dessa, så får jag som svar att eftersom de aldrig används så är det inga skador som har uppstått. Man är mest förtvivlad över bortkastade pengar som borde ha lagts på försvaret.

I Ukraina går det att söka skydd i tunnelbanan i städerna Kyiv, Dnipro, Charkiv och de underjordiska stationerna i Kryvyj Rih. Under sovjettiden byggde man tunnelbanan specifikt som ett jätteskyddsrum mot kärnvapen. Den som har besökt sovjetisk tunnelbana har säkert tänkt på den långa nerfärden med rulltrapporna och den typiska utformningen på stationerna. Gäller samma i Stockholms tunnelbana? Spoiler: det är klart att det inte gör. Stockholms tunnelbana går både i bergtunnlar, betongtunnlar, på broar och viadukter samt på öppen bana, vilket gör att långt ifrån alla ställen är säkra. Det finns ofta gångtunnlar och liknande i anslutning till tunnelbanan, vilket är bättre än inget. Stationerna som är under jord är också bättre än inget, men förvänta dig inget skydd bara för att det är under jord. Vissa specifika stationer är klassade som ”skyddat utrymme”, dvs med skydd mot bombning men inte mot CBRN. Sedan finns det riktiga skyddsrum modell större i anslutning till Fridhemsplan, Hötorget, Odenplan och Rådmansgatan. Vissa tunnelbanestationer kan i efterhand utrustas med t ex splitterskydd, vilket man ser på diskreta detaljer på väggarna. Här finns det en artikel om det. I början av Rysslands fullskaliga ockupationskrig mot Ukraina publicerade DN en lista på stora befolkningsskyddsrum i Stockholm, men de går också att fördjupa sig i det på Wikipedia. Och för dig som inte bor i Stockholm så finns MSBs verktyg ”Skyddsrumskarta” här – kan kika av nyfikenhet om inget annat.

Finns det något vi kan lära oss av Ukraina när det kommer till skydd? En aspekt är att Sverige en del skillnader när det kommer till hur vi bygger hus. Sedan har vi inte någon direkt gräns mot Ryssland, vilket gör det mindre troligt (just nu) att Sverige blir utsatt för samma bombningar som Ukraina. Och det bästa skyddet mot väpnade attacker är oavsett evakuering. Det går inte att räkna med att skyddsrummen är färdigställda innan två dygn, och på två dygn hinner man långt. Observera att det alltid gäller att följa myndigheters anmodan om evakuering, inte random information online.

Lars har tidigare skrivit om svenska skyddsrum och ifrågasatt de enorma satsningarna. Utifrån det jag sett kan jag bara hålla med. Det finns inget rimligt scenario där hela Sverige kommer tvingas sitta i sina skyddsrum samtidigt. Kalla kriget är borta, idag finns det en annan hotbild – att basera byggen på scenarier med kärnvapenanfall (och utdaterad forskning som visar att exakt 3 dygn skulle gälla i skyddsrummet) känns inte rimligt. Vad är realistiskt? Troligen kommer man evakuera något område. Troligen kommer folk stanna kvar och vägra evakuera, precis som i Ukraina. Och precis som i Ukraina så kommer dessa inte använda skyddsrummen. I värsta fall kommer man söka skydd i sin egen källare, som kommer funka lika fint som de upprustade skyddsrummen – utifrån den nya hotbilden. Istället för att investera i att bygga nya dyra skyddsrum av kallakrigsmodellen så kan vi investera i avskräckande försvar. Vi bör förstås inte glömma bort skyddsrummens betydelse som psykologisk snuttefilt, men effekten bör bli större om resurserna istället går till exempelvis Myndigheten för Psykologiskt Försvar. Idag är det en handfull existerande experter/besiktningspersoner som kapitaliserar på det, säkert någon mer aktör – men nyttan är jag inte övertygad om. Vi får inte hamna i samma fälla som Ukraina, där det spenderas massa pengar på skyddsrumsprojekt till ingen nytta.

Befintliga skyddsrum, källare osv kan gott finnas kvar och användas. I Ukraina har jag besökt flera – t.ex en halvinredd källare längst ner i ett bostadshus i Kramatorsk – och ett spa som blev ombyggt till shelter (världens troligen lyxigaste skyddsrum inklusive bubbelpool och gym, visst blir man sugen på att flyglarmet ska komma?) Detsamma kan gott göras i Sverige, utan enorma investeringar i onödan. Allt behöver anpassas till realistiska scenarier.

Framför allt måste vi skifta fokus från skyddsrum som är avsedda för boende, till skyddsrum som är avsedda för folk som jobbar. Där finns det ett reellt behov, om någonting ska byggas. De som är krigsplacerade ska prioriteras. Några exempel: brandmän som har jour ska lämpligen ha ett skyddat rum där de kan vila. På vissa brandstationer i Ukraina har man haft källare som man inrett – på andra har de varit tvingade till att skapa temporära skyddsrum. Men är det för långt bort från stationen så kommer personalen ändå inte gå dit, för det stör för mycket – och då blir jobbet till en omedelbar livsfara, som om det inte vore nog med redan nog så farliga jobbuppgifter. Samma tänk med sjukhus – det behövs möjlighet att bedriva vård i skydd, både för personalens och patienternas skull. Och så vidare – även om folk inte alltid väljer att söka skydd så är det rimligt att arbetsgivare inom kritiska samhällssfärer åtminstone erbjuder skyddsmöjligheter.

Svenskar behöver även utbildas kring när man ska söka skydd. Vet till exempel du och din familj hur flyglarm låter i Sverige? Tips: det är inte samma signal som testas fyra gånger per år. Kommer du ens höra det där du bor och/eller jobbar? Vet du vad du ska göra vid flyglarm? Vid beredskapslarm?

Jag har pratat med folk som tror att flyglarmet låter hela tiden medan det finns fara, så att när det tystnar så är det säkert att gå ut. Så är det ju inte. Jag skulle gärna vilja se att man tar med sånt här under tex brandövningar, eller under utbildningsdagar för olika organisationer. Detsamma med personlig beredskap. Nu är det tack och lov fler som klarar av att ta hand om sig själva i händelse av krig eller kris. Men det finns fortfarande många som inte är särskilt informerade. Ju fler som är beredda desto mer robusta är vi som samhälle. Och om man vill göra något utöver grundläggande beredskap, och börja stödja samhället på fler sätt, så går det kanon att kontakta den lokala Frivilliga Resursgruppen. Rätt vad det är så kanske de behöver förstärkning.

Här är info (på engelska) om ukrainska skyddsrum och vad som gäller där.

Här är MSBs infosida om skyddsrum i Sverige.

Fler inlägg från min senaste insats i Ukraina kommer. Nu är det Almedalen där jag bl.a deltar i samtal kring hur vi kan hjälpa Ukraina på bästa sätt, hos Ukrainsk Hubb kl 10 på fredag – och presenterar Solroseffekten på samma scen på tisdag kl 18.

/Lena Wilderäng