Nedanstående är en gästartikel signerad Lena Wilderäng adrenalena.se tillika bloggarens fru.
Jag befinner mig just nu i Skåne där jag försöker besiktiga en brandbil, mer info om det kommer. Jag har haft en del att stå i sedan min senaste leverans i höstas. Utöver seglatserna, som är del av mitt yrke som professionell äventyrare, har jag haft ett flertal Ukrainarelaterade projekt. Jag förbereder förstås nästa Ukrainaleverans, som består av två brandbilar, men det är även viktigt för mig att engagera mig på flera andra nivåer.
I början av fullskaliga ockupationskriget var det i stort sett ingen som körde från Sverige till Ukraina och det var viktigt för mig att visa att det var möjligt, samt rapportera om läget och behovet. Nu under senaste året så är det många fler som har börjat köra, vilket är bra. Numera kan vem som helst köpa en bil och ratta den till Ukraina, och de får jättegärna göra det så jag slipper. Men eftersom behovet fortfarande är jättestort så fortsätter jag åka. Samtidigt så har jag sett till att bredda uppdraget, och samtidigt som jag levererat fordon har jag agerat guide till yrkesfolk som t ex ska göra research. Jag har även försökt omsätta mina erfarenheter till nytta hemmavid, och föreläst en del inom ramarna för svenskt civilförsvar. Inte minst har jag berättat om ukrainska brandmäns utmaningar för kollegor i Sverige, så att vi kan bygga vår beredskap och kunskapsbas.
Ett av projekten jag jobbar med just nu har just med civilförsvaret att göra. Projektet drivs av Marie Cedeschiöld Högskola i Stockholm, och är finansierat av MSB. Tillsammans med professor Magnus Karlsson, som är chef för Centrum för civilsamhällesforskning, gör vi en kunskapsöversikt som fokuserar på civilsamhällets roll i krigets Ukraina. Syftet är att beskriva och analysera forskning och andra relevanta kunskapsunderlag när det gäller civilsamhällets roll i UA och utifrån det identifiera lärdomar och kunskapsluckor med relevans för svensk civil beredskap.
Det här kommer göras tillsammans med ukrainska forskare med gemensamt seminarium i vår, och resultatet kommer som en vetenskaplig publikation inom ca ett halvår. Det finns redan material att dela med oss av. Vi presenterar info om projektet, närliggande forskning, erfarenheter från Ukraina och mycket mer nu på torsdag 18/1 kl 14-17 i Stockholm. Seminariet anordnas av Marie Cederschiöld Högskola, och det finns tillgängliga platser som kan bokas här. Det är öppet för såväl yrkesverksamma inom närliggande områden, som för allmänheten. Det vill säga att läsare som är intresserade får gärna komma förbi.
Jag är involverade i ytterligare ett projekt, tillsammans med Insamlingsstiftelsen Sverige-Ukraina. Projektet heter “Say It!” och handlar om att höja mentala hälsan i Ukraina. Specifikt handlar det om kommunikation gentemot traumatiserade individer och grupper. Just nu finns det väldigt mycket information om hur lärare, läkare, fritidspedagoger men även vanliga människor ska kommunicera med folk som har fått fysisk eller psykisk trauma från kriget. Tex folk som har varit vid fronten, barn som har varit bortrövade, folk som har blivit lemlästade eller våldtagna, har förlorat närstående, kommit tillbaka från ett ockuperat område, och så vidare. Det florerar dessutom en massa desinformation som sprids va Ryssland, vilket förvärrar läget.
Projektet drivs tillsammans med ukrainska Nationella Associationen för Psykologer, som tar fram forskning och material att använda i detta. Projektet kommer producera informationsvideos som kommer spridas på ukrainska sociala medieplattformar, men även i teve. Det finns redan liknande projekt, till exempel “How are you?” men det behövs mer. Filmerna kommer produceras i Ukraina, och filmproduktionen kommer kosta en del vilket betyder att projektet behöver mer finansiering. Se mer info om projektet här, kontaktvägen för att hjälpa till och finansiera projektet finns nederst på sidan. Det går även att donera direkt till Stiftelsen.
För att stödja mitt arbete med leveranser till Ukraina (bränsle, utrustning med mera) så kan man använda paypal.me/lenawilderang . Jag har ytterligare ett stort projekt som kommer lanseras snart, men återkommer om det i separat inlägg.
Slutligen lämnar jag kommentarsfältet fritt. Skriv gärna om ditt pågående Ukrainaprojekt och länka. Eller läs andras kommentarer och inspireras.
22 kommentarer
Först!!
Men jag har inte tid att skriva, ska försöka skriva några rader om vad jag brinner för, ledtråd i mitt nick som jag kanske får byta nu när Ukraina snart är genom sin andra krigsvinter!
Har börjat engagera mig politiskt som medlem i ett parti. Kommer bla driva stöd för Ukraina och bojkott av företag.
Lenas arbete är beundransvärt! Vilken modig person!
Jag och kompisen herr Binks skickar bara paket till Ukrainas folk via Postnord. Idag blev det B-tema inköp till nästa paket och senare lite komplettering. Det är på den nivån som vi orkar och det har kanske blivit ca 20 fulla flyttkartonger hittills, med grejer som har stått på deras önskelista.
Det är ju jättebra!! alla gör vad de kan här.
Tack Lena för allt du gör!
+1000
+1000
Då, nu ska jag försöka få på pränt vad jag hoppas kan vara lite inspirerande…
Jag har sedan några månader efter den fullskaliga invasionen följt och läst denna blogg på nära daglig basis men inte varit särskilt aktiv i kommentarsfältet. Till största delen har jag inte känt att jag har någon sakkunskap att tillföra men hela tiden förvånats av den goda tonen och höga höjden på inlägg, har helt enkelt inte känt mig värdig att kommentera.
Hösten 2022 bubblade det i bloggen om kaminer och en insamling av Kenneth Gregg och en kvinna i Stockholm som hette Natalka, de pushade för en insamling för fältkaminer lokalt tillverkade i Ukraina. De hade ett mål på 1000 kaminer och det donerades friskt av bloggen. Jag fick en tanke att försöka göra något med dels det företag jag jobbar på samt mina kontakter med alla våra underleverantörer.
Jag ritade ihop en kamin med tanke som hyffsat mobil fältkamin, den skulle vara billig, robust och lätt att transportera. Insikten att ju billigare desto fler kunde vi producera fick mig att brottas med djävulen på min ena axeln som ville konstruera världens bästa kamin med extra allt. Jag lyssnade mer på den andra som förespråkade funktion före fåfänga och till dags datum har vi svetsat och skickat 2250 kaminer till vårt dotterbolag i Ukraina. En av våra anställda var inkallad i motsvarande hemvärnet tidigt i kriget och hans förband fick ett gäng kaminer inför förra vintern, denna höst var hans kontrakt avslutat och jag träffade honom på en mässa i Tyskland över varsin öl, gåshud och en påminnelse hur nära kriget är oss.
Det jag skulle vilja belysa med detta inlägg är hur man kan få en sjujäkla hävarm på en liten ide´ med ett gott nätverk av företag med trogna relationer, en hel hög med fantastiska kollegor och förmånen att jobba på ett företag med sunda värderingar. Det är över 200 av mina kollegor som återkommande på kvällarna går ut i verkstan och svetsar kaminer efter arbetstid, företaget bjuder på pizza och alla går hem med vetskap att man gjort något som är viktigt på riktigt. Runt 20 av våra underleverantörer har stöttat, antingen med direkt material eller med inköp av material och omkostnader, vissa bolag mer och andra mindre men samtliga efter sina förutsättningar.
Efter att några tidningar, radio och till sist TV uppmärksammat detta blev jag nedringd av andra företag som bad om ritningar och tidigt bad vi tidningen ATL lägga med en länk för nedladdning av ritningar, skärfiler och instruktion. Dessa kan man googla fram på ATL+ Ukrainakaminen, finns säkert 500-1000 företag i Sverige som kan tillverka direkt utifrån dessa ritningar. Någon gång i somras räknade jag ihop att ca 10 000 kaminer tillverkats på dessa underlag av ca ett 20-30 företag jag haft kontakt med och ett stort antal gymnasieskolor. Vad jag vet om är det ett par tusen under tillverkning just nu runtom i landet.
Till slut vill jag bara säga att utan denna blogg hade jag aldrig kommit på idén att påbörja det här, stort tack till paret W!
Stort tack 🙏till alla ni som gör ett fantastiskt arbete för att stärka Ukrainas motståndskraft mot diktatorns kreatur. Allt vi kan göra och bidra med, frigör resurser i Ukraina. Det är lätt att tänka: Detta här hade små Ukrainska företag kunnat göra och skaffa sig en inkomst på. Jag tror att de istället skaffar sig ännu viktigare arbetsuppgifter som bidrar till att styrka Ukraina. Samtidigt har vi i Sverige en fungerande produktion och logistik som inte riskerar att bli bombad vilket ögonblick som helst.
Kaminer 2023:
Oerhört imponerande! Du borde få en medalj av kungen för din insats.
Jag tycker det här är fantastiskt. Viktigt. Intressant. Heja Lena och alla andra!
Alla kan göra något. Alla behövs.
Det absolut viktigaste måste ändå vara att vi inte blir nyttiga idioter, någonsin. Ryzzland har visat vad de är kapabla till.
Jag kommer aktivt kampanja och dissa allt som har med det det landet att göra, förmodligen resten av mitt liv. I alla fall så länge de finns kvar i Ukraina och eller bedriver sitt folkmord och terrorhandlingar mot oskyldiga civila männislor.
Helt rätt! Det absolut viktigaste vi kan göra för Ukraina är att inte bli nyttiga idioter! Jag applåderar ditt dissande och kampanjande! Internetwarriors är nog det finaste man kan vara i dagens samhälle, önskar att det fanns fler med ditt mod och den kraft och tid du uppenbarligen lägger på detta krig och alla offer! Bra jobbat Jordnara!! Ditt bidrag i denna kamp kommer för evigt uppskattas av Ukrainas, ja hela Europas befolkning!!
Ja, aktuella projekt. Det är massa saker vi vill göra på UkrainaHjälpen.
Vi har dragit igång försäljningen av innetofflorna “Strofflan” igen. Vinsten går till vattentäta vinterhandskar till fronten. Ursprungligen tänkte vi köpa in 10’000 par, men de är lite små i storlekarna så jag tror vi skippar den minsta varianten.
Vi håller på att öppna en webshop. Det som segar nu är att hitta en bra 3PL-partner, dvs en firma som sköter logistiken med plock o pack till oss. Vi hade en på gång men jag vet inte riktigt hur det går. Men det kommer att hända, om inte annat måste vi ha någonstans att sälja alla multitools med coolt mönster.
I samband med ovan, så jobbar jag parallellt med informativa flygblad där det står om några olika betrodda organisationer. Vi har distribuerat några tusen på prov, och vår bedömning är att det gav tillräckligt för att det skall vara meningsfullt att fortsätta. Folk som beställer strumpor eller strofflor får några stycken i försändelsen, och kan då dela ut till vänner, kollegor o bekanta. Varje organisation presenteras kortfattat, och så finns det Swish-uppgifter.
Vi har *äntligen* skickat ner några pallar med FrontSockor med hjälp från Drones2Ukraine, och sedan kommer drönarskolan Dronarium att distribuera vidare. Det kommer väl något litet inlägg tids nog när det gått så långt att vi kan lägga ut bilder. Så, ni som köpte UkrainaSockan kan sträcka på er och känna att ni stöttar drönaroperatörerna handgripligen.
Vi har ett än så länge lite hemligt projekt med en annan värmande sak.
En idé som inte hunnits med ännu är att sätta samman en liten kortfattad guide med konkreta idéer och förslag på vad “vanligt folk” kan hjälpa till med.
Hela tiden samlar vi in saker, barnvagnar, kryckor, varma kläder, djurfoder, samt köper in med skänkta medel. Det hela körs sedan ner på olika sätt. Ibland kan vi skicka med andra organisationer, ibland kan andra ta hjälp av våra transporter.
Ja, det där var lite lösa tankar om vad vi har på gång från UkrainaHjälpen. Vi ger fan aldrig upp.
Du är ett föredöme!!
Tack Lena och alla andra här som gör saker!
Jag känner ibland att jag “bara” donerar pengar. Samtidigt har jag pengar, men väldigt lite tid, och väldigt lite kompetens inom ngt som skulle göra nytta för Ukraina. Och alla frågar ju ändå efter pengar, så försöker känna mig nöjd med att det är det enda jag bidrar med.
Skänker därmed en slant till “Say It!”, prosjektet att höja mentala hälsan i Ukraina.
så viktigt.
Mmm mycket viktig bidrag tack Sofienarval. Du gör skillnad. Själv har jag donationsstopp från chef nr2 tills elräkningen kommit och vi har råd att betala..
Klart rimligt att inte låta familjen frysa Wesslan!
Jag kan säga att det förenklar något OERHÖRT att folk donerar pengar, när vi hittar något lovvärt eller en bra deal på saker. När man hittar 10’000 par vinterhandskar till generös rabatt, som vi gjorde, ja då vill det till att någon annan har stöttat med pengar, antingen direkt eller som i det här fallet genom att köpa varma tofflor. (De varma tofflorna är för övrigt tillbaka i webbshopen på Lannersocks.com).
Så, var nöjd och stolt över att du sköter om den viktiga biten, ungefär som jag är nöjd och stolt över det jag kan göra, och överlåter åt andra att sköta om leveranser ända fram till fronten.
Tack Whyllian!
Jag tror bara det är det att pengar känns inte meningsfullt på samma sätt som andra sätt där man är mer personligt engagerad. Sen förstår man på ett rationellt plan att pengar är skitbra pga helt versatile, kan användas till vad som helst. men det är nog känslan som jag upplever som annorlunda.
Men apropå stolt, om man ser på rosa bandet, hur framgångsrikt det blivit, genom att det gav en möjilghet att få något konkret som bevis på att man donerat. man ska nog inte underskatta sådant, små symboliska saker.
Håller på att lära mig kyrilliska alfabetet och Ukrianska. Tänkte att det kan vara bra att kunna när återuppbyggnaden sker. Men det är svårt. Hade man varit 20 när man började så hade det varit mindre problem. Men nu är man inte det längre… jaja gilla läget. Tids nog fastnar det. 2 appar och en lärarinna ska väl råda bot på det.
Vi driver on-line seminarier mellan ukrainska och europeiska fysiker. Det första var före Jul, och nästa blir 6:te februari. Information kommer efter hand på Bogoliubov-institutets hemsida (http://bitp.kiev.ua/news). Seminarierna är öppna, och kan vara intressanta för den som är aktiv inom eller vill orientera sig i ämnet.
On-line seminarier är hur vi bedriver mycket av vår verksamhet på högskolan efter pandemin, så naturligt för oss. Men kan nog vara ett sätt att stärka banden även mellan andra yrkesgrupper i Sverige och Ukraina.
Ja, vad gör man…
De första dagarna kändes allt hopplöst, och det enda jag så framför mig var en gigantisk flyktingkatastrof. Så Röda Korset och UNHCR fick några extra bidrag.
Men redan efter en knapp vecka började de goda krafterna engagera sig. Det första jag gjorde konkret var att bjuda en tjej från Ukraina på kopiering när hon kom in på biblioteket (mitt jobb alltså) och skulle göra flygblad. Visserligen inte sanktionerat från högre ort, men kommunen hade börjat flagga med Ukrainas färger så jag antog att det var ok att efterskänka några hundralappar.
Sen kom Ukranian Volunteer Hub i Stockholm igång med sin insamling, och jag kavlade upp ärmarna och rensade i förråden både hemma och på jobbet. Jag pratade med familj och vänner och uppmanade dem att leta hemma också, och fick ihop ett rejält lass med militärkläder, sjukvårdsmateriel, konserver, sovsäckar och annat som jag lämnade in för vidare transport till Ukraina. Jag skickade några protestbrev och mail till ryska ambassaden också, innan jag insåg att de totalt skiter i vad vi säger ändå. Bättre att lägga energin på att stötta Ukraina.
Jag drog igång några insamlingar när föräldrar och syskon fyllde år under våren också, och vi skänkte pengar till bland annat Läkare utan gränser (pappa är läkare), Reportrar utan gränser (mamma är journalist), ett scoutinitiativ för att sätta ihop sjukvårdsväskor och skicka (vi är en gammal scoutfamilj) och lite annat. Nu var det ett tag sedan vi skickade en födelsedagsgåva, men till pappas nästa födelsedag ska jag nog skramla ihop en slant för återuppbyggnad av frontnära sjukhus.
Sen har det blivit flera lass till Ukrainan Volunteer Hub, bland annat varma kläder, mat och hygienprodukter, några penningbidrag, några paket via Postnord, och en massa uppmaningar till vänner och bekanta, mest via Facebook, att engagera sig och bidra med pengar eller förnödenheter. Svårt att veta exakt vilket genomslag det har fått, men jag känner till några donationer som faktiskt blivit av efter att jag tipsat om det. Jag är mest stolt över en rejäl laddning flyttkartonger som levererades efter att volontärhubben efterlyst dem, och jag lyckades samordna leverans från några kompisar som just flyttat.
Så lite känner jag att jag stöttat med i alla fall. Jag brukar inte prata om det så ofta, men det känns ändå bra att få skryta lite i skydd av en pseudonym i ett kommentarsfält. Och det ger energi att läsa om alla andra som efter förmåga stöttar Ukraina i kriget och underlättar för den kämpande civilbefolkningen. Kämpa på!