Med anledning av att man inte kan lita på Apple iCloud och pågående offcloud-backuper av mina i skrivande stund dryga 55 000 foton, så följer här en liten historik över hur mitt fotograferande sett ut sedan jag blev digital 2005. Därtill går jag igenom kort hur jag tar offcloud-backuper på Apple Photos.
Smartphones har onekligen gjort att vi tar allt mer foton, men för egen del tog inte fotograferandet fart förrän 2012, då jag bestämde mig för att börja bygga upp en bildbank att använda för bloggen och min då nya iPhone 5S var av tillräcklig bildkvalitet för detta. Jag tar helt enkelt inte så mycket foton privat, utan fotograferandet är drivet av bloggens behov och av bokresearch.
Fotograferandet tog dock inte ordentlig fart förrän 2015 med anskaffandet av en systemkamera under sommaren, vilket gav fullt utslag 2016 där jag också började resa lite mer när ekonomin började tillåta detta och det blev en hel del bok- och bloggresearchresor. Det var också första året jag var i Almedalen och kunde börja få bra egna foton på makthavare som värsta paparazzi.
Sedan dess har fotograferandet pendlat runt 7 000 foton om året, eller knappt 20 stycken om dagen i snitt. 2018 noterade vi visserligen Mont Blanc, men det behövdes inte några utlandsresor för Fallet, som jag skrev det året, och bara 5 368 foton blev tagna.
Rekordet än så länge blev 2019, då vi bland annat var i Spanien, samt noterade Kilimanjaro, gifte oss, cyklade i Champagne, gjorde research för Redovisningsavdelning Marviken i bland annat Karibien och Ukraina, samt jag anslöt till Lena när hon för andra gången seglade tävlingen Rolex Sydney – Hobart den julen. Jag tog även omslagsfotona till Redovisningsavdelning Marviken, vilket var några hundra stycken.
2019 bytte jag också upp mig till en modernare spegellös systemkamera, en Sony A6400, istället för en begagnad Nikon D300 med GPS-tillsats. Just GPS-markering av metadata i systemkamerabilderna är ovärderligt, då jag t ex bara behöver skriva in island i Apple Photos så får jag alla bilder från Island. Utan GPS måste man om inte annat hålla ordning på datum man tog olika foton.
Sedan kom pesten och fotograferandet gick ner pga färre resor. Sedan har läget stabiliserats. Siffrorna för 2023 är preliminära och är helt enkelt 3x de fyra första månaderna så det är väldigt grovt skattat. Det blir fler resor i år, bland annat Almedalen.
Alla foton tar över 350 GB utrymme och får inte plats på min dator, så Apple Photos optimering används vilket innebär att många oanvända foton bara ligger som 1024-upplösta foton tills man zoomar in dem. Och uppenbarligen kan Apples iCloud-tjänst när som helst tappa data eller bli korrumperad, varpå bildbanken går förlorad. Lokala backuper via TimeMachine och cloudbackuperna via Arq till OneDrive tar då bara de lågupplösta fotona för många av de äldre bilderna och fulla originalfoton går förlorade. En del har varit rätt kostsamma att fotografera – antingen i tid, fysiskt och psykiskt lidande eller i pengar och kan anses vara oersättliga. Det vore lite trist att förlora dem. Andra foton kanske spelar mindre roll.
Tyvärr är det lite knöligt att forcera ner alla original, men jag har nu hittat en arbetsordning.
Om något händer under processen blir det problem, t ex att den alltid så känsliga USB-sladden från datorn till skärmen som även agerar USB C-hub råkar rubbas av en redaktionsmedlem, så därför har jag valt att ladda ner ett år i taget. Som ni vet är sökningen i Apple Photos suverän, särskilt som den nu även kan söka på text i foton och inte bara på GPS land-region-stad-gata-offentlig byggnad, tid och AI-identifierade föremål i bilden, eller personer man lärt den känna igen ansiktena på. Man söker helt enkelt på 2015 och får upp alla bilder från det året utifrån metadata, samt några felträffar där det står 2015 i text på ett foto.
Sedan väljer samtliga uppsökta filer och därefter menyvalet File->Export->Export Unmodified Originals, vilka jag sparar ner på min krypterade 2 TB NAS-SSD-disk kopplad till min Mac Mini-server. Andra kanske sparar ner direkt till extern hårddisk kopplad till datorn.
Därefter får den tugga på. Jag har gigabit fiber här ute i skogen och gigabit internt ethernet, men det tar sin lilla tid. Flaskhalsen är att få ner filerna från iCloud. 2017 påbörjades 11:58 igår och var inte färdig förrän 20:00 för 6 707 foton, eller ca 500 i timmen eller om man så vill åtta i minuten. Att det tar åtta sekunder att få ner en bild är kanske acceptabelt när man vill zooma in på en bild som inte finns lokalt. Men det tar tid när man ska få ner 50 000 foton ur molnet.
2018 fick tugga över natten.
Och så är det bara att köra vidare. 2019 blev avbrutet pga ovan nämnda känsliga USB C-sladd och då identifierade jag senaste nedladdade fotot och markerade resten från 2019 och fortsatte. Det är en metod jag fått verifiera några gånger på vägen …
Filerna på NAS-disken har jag sedan successivt även kopierat över till en tredje disk som ska till bankfacket, och som förvaras i brandboxen tills dess.
Innevarande års filer utgår jag från fortfarande finns fullupplösta original av lokalt på datorn och backas därmed automatiskt till TimeMachine och Arq, så de får vara tills året är slut innan de laddas över till NAS:en och bankfacksdisken.
37 kommentarer
Varför inte skaffa ett par rejält större hårddiskar som extra back up? Själv har jag både molnet och ett par diskar på flera TB som back up. Finns nog inget system i hela världen som är helt säkert så det är bäst att ha både hängslen o livrem samt extra resår i linningen…
Läste du artiklarna
Fotona finns i
1. Helt i iCloud
2. Delvis på min Macbook
3. Delvis på tre roterande TimeMachine-backuper
4. Delvis på en Arq-molnbackup
5. Helt på min NAS
6. På en kopia av min NAS (i brandbox eller bankfacket)
Vet inte riktigt vad ytterligare hårddiskar skulle fylla för funktion.
Alla filer finns på 1+5+6, dvs tre kopior.
De som även finns på min dator finns 1+2+3*6+4+5+6, dvs i åtta kopior.
Jo jag läste men uppfattade det som du ändå var orolig för molnet tjänsten och trodde att allt skulle gå åt pipsvängen om molnet blev Korrupt. Men inser nu att du ju har massor av back up.
Jag hade dem inte utanför molnet i sin helhet förut, men nu har jag det. Så vi har bägge rätt.
Fina bilder förresten! Kör du enbart Sony som systemkamera eller har du annat också? Själv har jag Nikon 800 men det blir lite tungt att släpa på alla grejor så eftersom jag är gammal o latare nuförtiden får Iphonen oftast duga.
Kör bara Sonyn, men likt du så är det oftast bara min iPhone. Tillräckligt bra oftast, bara tele som saknas (vill ju ha optiskt, inte digitalt). MEn vill jag ta bra bilder eller åker bort så är det Sonyn som gäller. Ett enormt lyft mot den gamla tegelstenen D300.
D300. Jo, den väger ju en del. Kör själv Sony av äldre modell. En NEX-6 med den utmärkta reseoptiken SEL18-135. Räcker gott för de flesta behov trots bara 16MP. Sedan använder jag telefonen (Huawei P30 Pro) till det mesta i dagsljus men systemkameran är överlägsen i dåligt ljus.
Funderar dock på att uppgradera den gamla trotjänaren, en begagnad iPhone12 Pro Max vore nog bra om man nu kan stå ut med Apple. Även min gamla MBP från 2012 kanske skulle kunna uppgraderas men jag har inte så stora behov.
Kör dock allting på mina hemmasnickrade NAS och gör backup då och då på extern SSD.
Japp, kör oftast mitt 18-135 numera, sällan jag tar på telen eller den lilla.
Jag gör backup bara på 3-4 separata hårddiskar. Eller några SD. Har aldrig litat på molntjänster. Sparar bara dom 1-3 bästa bilderna, och inte alla andra man tog av samma grej. Är mobilkameran tillräckligt bra nu ? Använder mest en bra kompaktkamera med zoom, helst Canon.
Ja dom senaste mobilerna är riktigt bra. Kan dock inte jämföras med en fullformat systemkamera (24×36)
Sen beror det ju på vad du ska använda bilderna till…
Min Sony A6400 duger iaf till snart fyra professionella bokomslag.
Jag sparar inte raw, eller högsta upplösning. Ingen bok eller print. Bara så att det räcker till att kolla på TV / pc. Men det är viktigt med inställningsmöjligheter, och speciellt att färgerna blir bra och naturtrogna, och att man kan ställa in en del.
Sen blir foton förvanskade mha skärmen som man använder. Pc och Lcd-tv kan göra olika färger starkare el svagare, så bilden speglar inte verkligheten längre.
Sen finns det många som förvränger allt mkt mer med olika filter. Gillar inte onaturliga bilder egentligen.
Så länge skärmarna är så dålig som de är spelar kameran mindre roll.
Inte ens oled är tillräckligt bra efter kalibrering.
Fortfarande papper som gäller om man vill ha snygga bilder.
En bra datorskärm kan färgkalibreras, men sådana är dyra.
Enda gången jag använt RAW var för de där Marvikenbilderna. Körde inte RAW för Hjärta-seriens foton, behövs inte.
LW:
När besteg du Mt Blanc?
Och var övernattade ni för att nå toppkammen redan 0730?
När jag och några kompisar besteg MtB gick vi från tältet vid Tete Rousse vid 03. Då nådde vi toppen föst kring lunch.
Att släpa tält högre upp än så var vi inte sugna på.
Står nog på länken hur exakt det gick. Vi sov i refugen ovanför Grande Collouir eller vad det nu heter.
Kul att läsa! Har sett några av dina bilder och anat att du har ett liknande intresse som mig. Vad har du för favorit objektiv, dvs vilket sitter oftast på?
Postprocessar du bilderna också? Program för det?
18-135
Nä, kör bara lite filter i Photos på sådant som ska till bloggen.
Som iPhone/iPad/appleTV – men inte Mac-användare har jag länge klurat på hur jag i bulk ska komma åt foton från iCloud i full upplösning och spara ner lokalt. Det finns vissa nåt iCloud for Windows, men det lämnar mycket övrigt att önska… Har till och med övervägt att köpa en begagnad Mac enbart för ändamålet..
Men artikeln om korrupt iCloud aktualiserade ju problemet. Dags att ta tag i det.
Google Photo har för övrigt en föredömligt enkel funktion för att exportera sin data i lagom stora zip-filer, som bara är att tanka ner och packa upp på hårddisken. Men det hjälper ju inte här.
Du kan hämta foton 1000 åt gången från iCloud.com. Annars finns nog Apple Photos för Windows.
Bloggaren följer principen om tre kopior, varav en off-site. Mer än så är orimligt för de flesta. Men det är en viktig fråga, de flesta litar på molnet och en enskild leverantör. Ja jag är smärtsamt medveten om att jag också gör det. Det som är en liten bubblare är att många myndigheter och kommuner litar blint på att molnlagring från en leverantör är tillräckligt.
Jag är också frälst i Photos och blev nöjd med min lösning. En separat MacMini (som även kör HA m.m) och har Photos satt att behålla original (ej optimera lagring). Biblioteket lagras på en extern USB-hårddisk (om man håller in ‘alt’ när Photos startar kan man välja bibliotek). Eftersom Photos synkar helt automatiskt har jag alltid ett original lagrat bara några minuter efter. Jag har nöjt mig med detta, men givetvis skulle man kunna tänka sig att köra en TM på den externa disken dessutom.
Tillägg: Den lagrar iCloud-filer på samma sätt
Jag använder PhotoSync för iPhone för att kopiera alla bilder automatiskt i full upplösning till min NAS. Då har jag en kopia på min egen Nas och en i iCloud. Jag har inte använt på PC/Mac för bilder ej från iPhone men jag tror att det ska gå att automatisera även den överföringen.
Låter som en bra lösning. Jag har jobbat med foto och fotograferar fortfarande mycket och mest med systemkamera för objektivens skull. Jag har en NAS med speglade diskar så jag kan ta ut en och förvara på ett helt annat ställe. Sen sätter jag en ny på dess plats och det skapas en ny kopia. Har bara moln för att dela bilder med andra, det går fortfarande inte jobba mot molnet för det går för långsamt. Jag har en extern ssd som läser/skriver 1gb/s om jag reser och vet att jag tar mkt bilder. Annars backupar allt mot NASen var jag än befinner mig.
Ett väldigt bra tips i din post som jag helt håller med om är GPS-funktion. Mellan 2003 och 2015 hade jag det inte alls. Sen dess kan jag inte tänka mig va utan. Det är verkligen oerhört lyft i bildhanteringen.
Intressant att LW ofta verkar veta och skriver ungefär vad jag går runt och funderar på 😉
Vad har herrskapet för metoder för att rensa bland foton? Jag sitter också på +25000 foton. Säkett 80% skräp, man tar ju ofta flera foton av samma motiv och hoppas att något av dom blev OK.
Men fotona är ju inte bara något man sitter och beundrar.
(Gör man nånsin det? Vi samlar ju liksom aldrig in familjen för att glo på diabilder efter en semester som man ggjorde på 90-talet 😉 )
Däremot så fungerar det ju som ett extra minne till hjärnan. (Vad gjorde vi eg sommaren 2015?)
Men tillbaka till frågan, hur ska man tänka kring att rensa? Gör ni det?
Jag nog mindre bilder vid varje tillfälle än vad andra gör. Kanske kvarleva sen analogtiden. Det blir dock väldigt mycket bilder ändå så jag kör hård disciplin när jag importerar till datorn då jag rensar bort uppenbart sämre versioner av alla bilder. Då brukar hälften försvinna. Sen betygsätter jag den version jag tycker är bäst och näst bäst och jobbar med dom. När jag är klar med redigering kollar jag snabbt igenom om det finns nån bild jag missat samt avgör bästa versioner. När jag är klar med det tar jag bort alla andra. Jag kanske har kvar 10% av bilderna tillslut. Ska sägas att bland backupar jag ett helt simkort direkt om det är nått jobb typ bröllop eller nån speciell resa eller händelse.
Jag rensar i princip bara suddiga eller över- och underexponerade bilder. För mig är det mycket likt du nämner ett extraminne och ibland bläddrar jag igenom och påminns om saker jag glömt. Rätt trevligt.
Jag rensar bara ibland men är också glad över vissa bilder jag inte rensat eftersom man kan rädda många fler idag än man kunde för 10-15 år sedan. Försöker dock ta bort det värsta redan vid import (då jag tar bilder med min systemkamera vill säga, telefonbilderna är det inte lika noga med).
Jag rensar inte alls, men jag är nog mer sparsam med exponeringarna än de flesta. Seriebildstagning använder jag i stort sett inte alls, och jag försöker vara noga med att varje bild jag tar är värd att spara.
I början av den analoga karriären var jag tvungen att gaffla (bracketing) alla diabilder eftersom de är så exponeringskänsliga. Ett tredjedels bländarsteg fel så var bilden knappt användbar. S-V var ju inga problem, som regel.
Därför har jag i ryggraden att ta många bilder och det har jag haft nytta av i den digitala eran också. Jag hade (och har) oerhört duktiga kollegor som jag studerat noga hur de jobbar, där har jag också sett att de tar påtagligt många skott på samma vinkel. Speciellt med porträtt så kan de vara oerhört små skillnader i ansiktsuttryck som gör en bild antingen magisk eller usel.
Med dagens digitala kameror kostar det ju ingenting att fotografera. Eller ”ösa på”, som man säger. På den analoga tiden gjorde man av med tusentals kronor i film och framkallning, bara på ett jobb. Då gällde det att inte vara allt för triggerhappy för då försvann hela vinsten …
När det gäller RAW-formatet så handlar det nästan helt om möjligheten att finjustera i efterhand. I praktiken går det att gaffla en bild flera bländarsteg om man utgår från RAW. Då är det relativt enkelt (allt som spar tid är bra!) att till exempel göra två exponeringar av samma bildruta och lägga dom i två lager i photoshop. Genom att snabbt sudda fram och tillbaka mellan de två lagerna kan du ganska enkelt få fram en bild som blir oerhört mycket bättre tekniskt, jämfört med en JPEG-bild. Påminner ganska mycket om hur man jobbade i mörkrummet med S-V framtagning av pappersbilder.
LW:s bild längst upp i artikeln är ett sådant exempel. Solen fintar upp exponeringsmätaren på läktaren och bilden blir totalt sett helt underexponerad i väsentliga partier. Stämningsfull och bra, men också lite onödigt otydlig i sina många mörka delar. Tittar man på bergen till vänster, långt bort, är de rätt exponerade. Himlen och solen är också hyggligt rätt (en smaksak, som så ofta). Snö är ju alltid svårt att exponera i förhållande till andra delar av motivet. En RAW-bild hade kunnat göra underverk med detta utmanande motiv. Men även två lager av JPEG-bilden och lite tålamod vid skärmen hade gjort motivet bättre rättvisa.
Foto är kul. Har som sagt haft ynnesten att jobba ihop med mycket duktiga kollegor och kunnat fråga. “Hur tänkte du där?” kan bli början på en lång och rolig diskussion. 📸
Istället för stora löpande utgifter (film och framkallning) har man idag stora fasta kostnader (dator och kamera).
Fast det är så oerhört mycket billigare idag att påbörja sin utveckling till att bli en bättre “plåtis”. De flesta har nog en dator i vilket fall, men givetvis kostar programvarorna en del.
De gånger någon yngre förmåga frågar mig om råd så är det alltid: “Ös på!” Det är genom att testa och utmana som man lär sig något. Misstag är alltid mycket mer lärorika än framgångarna. 📸
De flesta kanske redan har en dator men det är mer sällsynt att man redan har en skärm som duger för fotografiskt arbete. Digitala kameror är också dyrare än vad filmkameror var då det begav sig. Jag vill sålunda inte hålla med om “oerhört mycket billigare”, men “mycket billigare” kan jag hålla med om. 😉
Att öva och träna lönar sig, men jag har fått intrycket att många “nya” och digitala fotografer använder trial-and-error istället för att först lära sig grunderna och sen träna och öva.
Det tar tid att rensa dåliga bilder.
Intressant, den iakttagelsen har jag också gjort. Flera yngre talanger ser bara undrande ut när jag pratar bländare och skärpedjup. Eller skillnaden mellan bländare 11, slutare 500 samt bländare 16 och slutare 250. “Samma sak?” brukar jag få som ett undrande svar. 😉
Och bildstabiliseringen i moderna objektiv ska vi inte prata om. Min senaste investering sätter med brännvidd 500 blixtskarpa bilder med slutare 1/50. Det ska ju vara omöjligt, egentligen.