Dags för lite fredagsmys. Jag är ju ingen whiskyexpert, men jag vet att många andra läsare uppskattar whisky, så jag dumpar en lite tråd här för de som vill briljera med sin kunskap och goda smak.
Jag har alla år lyckats ducka att hamna i whiskyträsket och har därmed egentligen ingen annan uppfattning än att det bästa kaffen som finns är irländskt, fast då ska det väl vara whiskey.
Lena är mer beläst, men vi dricker generellt inte sprit. Hon har ju seglat i norra Skottland och Islay och fördrar därmed rökigare dito. Exakt citat från Lena:
“Den ska smaka en rak höger av skepparn, så man ligger på det tjärade däcket och andas in sitt eget blod och saltvatten, och kanske lite tång.”
Jag har måttlig kompetens inom vin, men alltså ingen inom whisky, men för alla er som i alla dessa år velat diskutera whisky så har ni här möjligheten.
Kom dock ihåg att Jameson, Glenlivet, Aberlour, Chivas Regal och Ballantines alla ägs av ryss-Pernod Ricard och ska bojkottas.
Trevligt fredagsmys på er! Kör hårt i kommentarsfältet!
199 kommentarer
Det är dåliga tider för Mackmyra som rapporterat storförlust. Man får gärna stödja dem.
God whisky gör de också och en trevlig service är ju möjligheten att få whisky på egen tunna där man själv med eller utan vänner prövat fram en smak man tycker om.
Tror aldrig jag druckit Mackmyra. Lagrar de fortfarande sina fat i den gamla militära ledningscentralen i Smögen?
Det känner jag inte till, de håller ju till uppe i Gävle men det är möjligt. Lagringen är inom landets gränser iaf vad jag förstår.
Om man inte nöjer sig med deras grundutbud eller ”kändis”-whiskey är det iaf att rekommendera att skapa en egen cask hos dem.
Varför ska man stödja Mackmyra?
Maken till scam får man ju leta efter inom landets gränser.
Ska ni dricka svensk whisky rekommenderar jag Gammelstilla.
Stora ord från dig som vanligt.
Hänvisar till Centurion nedan.
Nu är det så att jag råkar ha en fastighet i närheten av Mackmyra (med risk för lynchning).
Det är en scam med kokade böcker.
Ursäkta om jag inte tar dig på orden.
Sorry Dreampilot.
Jag tycker inte det är okey att lura investerare som nu har förlorat 95% sen intro.
När jag första gången kom i kontakt med Mackmyra på Öl- och whiskymässan i Nacka någon gång förra årtusendet tyckte jag att det var ett skämt när de talade om lagring i havsluft.
På Fjäderholmarna!
Håller lite med om Mackmura som scam där faktiskt, ingen sensation i dryckesväg tyvärr, provat de flesta även specialare som stjärnrök, håller inte för sina priser. Men det tråkigaste är inte att de underlevererar, utan att de lever på en hype, maken till kasst bemötande på mässa är svårt att hitta, helt ointresserade av att prata, utan bara ta saftigt betalt och håva ut… Trist men det har varit min upplevelse
Utan att vara expert, men Mackamyra är något av det äckligaste sprit jag druckit. Värre än den billigaste arbetargrappan.
Trist men det verkar väl vara så som Run Dmc sagt att Mackmyra som bolag är misskött och lider av andra problem än bara inflation och sämre marknadsförutsättningar.
Verkar gå att göra en egen ”Cask” även hos andra svenska tillverkare så kan ju vara en idé att välja dem istället.
Något verkar i alla fall ligga i luften på Mackmyra, bråk med storägaren om räntan på ett lån och styrelsen verkar vilja avgå
https://whiskybloggen.se/problem-i-mackmyra-styrelsen-hotar-att-avga/
Mackmyra har ju blivit kända på något sätt, genom pressrelease eller andra medel. Har testat en flarra Mackmyra för många år sedan, och – “nah, inte bra, jag har druckit sämre hembränt”.
Jag har samma erfarenhet av de lokalprocuderade öl och vitvin jag druckit från Östergötland för 15 år sedan. Mitt hembrygda maskrosvin slog russinvinet rätt ofta. Men kvalitén på åtminstone ölen har nog stigit sedan dess.
Gammelstilla var en nyhet för mig. Intressant att de hade olika priser för deras träfat och “eget fat”. Då jag inte hört talas om de tidigare så funderar man – är de kvar om 5 år? Det finns trender inom spritdrycker. Är rökig whiskey på väg ut, gin in? Jag har missat trenden “Aperol”, får testa den någon gång. :o)
Nu är det officiellt: https://news.cision.com/se/mackmyra-svensk-whisky/r/mackmyra-svensk-whisky-ab-s-finansiella-situation-och-ifragasatt-ranteandringsavtal-samt-fraga-om-st,c3765132
Jag tror faktiskt de har tre lagringscentraler! 🙂
Kommer ihåg hur jag också hade drömmar kring att starta whiskydistilleri men sen kom Mackmyra. Tänkte att det var kört.
Lagavulin 16 är ju extremt välbalanserad, Bowmore har ett par riktigt fina de med, om man gillar de lite mindre rökiga från Islay.
Två av mina favoriter, Bowmore är snäll och pålitlig.
Standard Laphroaig har en ren rökighet men inte så många undertoner. Sprit med rökessens?
Laphroaig är mycket riktigt mest rök.
“jag gillar rökig whisky” för nybörjare. typ
Har sett Mackmyra-skylten där för antal år sen men kan inte vidimera just nu om den är kvar. Det har dock anordnats visningar för intresserade, ibland. Fullt så djupt har jag inte lyckats sjunka … ini berget alltså.
I Klåvan på Smögen finns ett bryggeri, Smögen Ale, med en del uppfinningsrika sorter.
Mackmyra har sig lite själv att skylla. De hypade som den 1:a wirren i sverige och det var fan inget bra som kom ur detta.
Som svensk wirre vill jag lyfta High Coast (gamla box) som gör wirre på en riktigt fin råsprit.
Vi besökte anläggningen i Gävle med jobbet för en tid sedan. I samband med det ordnade en lite kunnig kollega en Mackmyra-provning och det var ingen höjdare.
Den ena var mindre drickbart än den andra tyckte 98 % av deltagarna.
Den billigaste var okej, men de dyrare 🤢🤮😫
Kanske var det 49 av 50 som hade dålig smak, så bäst är att du bilda dig en egen uppfattning.
Jag bör väl påpeka att jag uppskattar många olika typer av whisky, från de med kraftig smak och/eller rökiga till milda och lena. Även majswhisky kan jag uppskatta.
Testat tre olika Mack, ingen har imponerat på mig. Men får väl ge dom chansen någon mer gång.
Däremot är Box klasser bättre!
Intressant jag provade Mackmyra på en av Mackmyras provningar då de fortfarande utvecklade såna häxbryggder runt 2000-2002 tror jag det var. De hadde vid den tidpunkten lagrats mindre än 4 år tror de flesta var. 2år och de smakade rävgift men jag lämnade med tanken att iom att de var så unga så blir det väl så. Tycks som att det kanske var mer indikator för framtiden än vad jag förstod.
De var några smaker som jag var nyfiken på hur de skulle utvecklas, tall eller Gran samt En tror jag det var men det låter som jag kan sluta att undra.
Tråkigt att höra då ju Mackmyra är pionjärer här i Sverige vad gäller inhemsk whisky och de gör gedigen whisky även om jag kan känna att det finns svenska nykomlingar som gör ännu bättre whisky. Smakade lite från en kollegas tunna från High Coast och det var faktiskt bland det bästa jag smakat och jag har smakat ganska mycket bra whisky. Men som någon nedan påpekar så handlar whisky väldigt mycket om smak och det finns ju väldigt många olika stilar. Såvitt jag förstår drack den engelska överklassen inte whisky till att börja med, men sedan kom kriget och fransmännen slutade leverera konjak. Då letade den engelska aristokratin med ljus och lykta efter inhemsk sprit och fann att i det nyligen annekterade (!) Skottland fanns ju något som faktiskt gick att dricka och numera tror jag att whisky föredras. Whisky “on the rocks” ska för övrigt ha kommit från att under spritförbudet i USA så smugglade skottarna whisky dit men det smakade tydligen för mycket för jänkarna. Då kom någon på att om man stoppar massor med is i glaset så försvinner smaken. Tja…vad ska man säga? Skottar har inte is i sin whisky, däremot vatten om man vill och det är en smaksak. De har ett ordspråk som lyder något i stil med “Dont water ‘nother man’s whisky ‘n’ don’t dance with ‘nother man’s wife”.
Det har alltid varit dåliga tider för Mackmyra. Som för många andra poiniärer inom sitt område-
Gillar dom för att dom är dom, sen att det är en hel del “dot-com-känsla” över hela företaget får man ta.
Hade en andel i bolaget tidigare men klev av beroende på att det vägdes mot sinne mer än hjärta.
Men! Haft några fat där och har nog nog några kvar som jag borde butteljerat fram till nu. Skulle gärna köpa ett till.
Har följt M under alla år och varit där fler gånger i Gävle för att följa produktionen. Roligt, överhajpat projket som ändå levererat sin produkt.
Finns dock ett litet skavsår som inte är deras fel:
Att dom ska lasta allt på ett lastbilsflak och köra ner flaskorna förbi min bostadsort till Köpenhamn, och jag ska sätt a mig i bilen och köra till Köpenhamn för att hämta dom är ju miljömässigt och för vilken normal person som helst, helt obegriplighet. Däremot så sparar jag 20.000 Kr i alkoholskatt… drivmedel inräknat. Kunde hämta ut flaskorna på Systembolget som ligger bredvid. här men då får jag betala dubbelt per flaska.
Nämn någon annan pionjär det gått åt helvete för?
Mackmyra är som Anoto, de kommer aldrig vända till vinst men kommer alltid ha sin fans som vägrar inse att de blivit blåsta.
Blåsta på vad?
Jag har personligen fått ut 100 flaskor helt bra sprit från deras anläggning (ja, dom kan faktiskt producera sin produkt) som föredelats ut till glada mottagare.
Köpte med en mestadel del hjärta och fick levererat det jag beställt.
Om någon däremot investerat sina surt förtjänade pengar i deras aktie i tron om att dom likt dot-com-bolagen kommer att vända upp&ner på hela världern, så har det inte med produktet i sig att göra.
Missförstå mig rätt, jag har förlorat, eller i all fall inte vinnit, mer än väldigt många andra på varumärket Mackmyra. Men tycker ändå att de som försöker ska ha beröm.
Sen kan jag såklart nämna hundratals pionjärer som ville förändra och som tyvärr inte lyckades. Hur lång lista vill du ha?
Med risk för att döda tråden innan den ens startat….
Jag fick höra en sanning för många år sedan. Whisky är inte ”en” sanning och det finns inget rätt och fel. Whisky väljs efter smaken DU tycker om, allt annat är fel!
Tycker du om en bourbon, helt ok. Tycker du om smaken av askfat, det är ok. Välj whiskey och sättet den serveras på efter DIN smak, neat, med eller utan is, med vatten, med cola etc etc.
Jag har min smak och du har din.
I mitt fall är det gärna ur en sherry cask men andra går lika bra beroende på situation och sinnesstämning.
Så, nu ska jag inte förstöra allas kväll, go nuts 😉 !
Det var väl ingen tråddödare. Eftersom smaken är individuell är det som bäddat för att alla ska vilja hävda att just de har rätt.. 😉
Du menar att det var fel av mig att bli upprörd när min bättre hälft gjorde Laphroaig och Cola med hänvisning till att det var allt som fanns?
Finare fransk konjak och ginger ale går att tvinga ner …
Inte mitt förstahandsval, men prövat. Utbudet på Island var något begränsat.
Svart Renault med lakritsbåtar.
Oh, den är tung.
Jag hade en (då) bättre hälft som jag tipsade att “gurgla med en wirre” när hon var tokförkyld. Sagt och gjort, tio minuter senare hade hon GURGLAT i sig typ en 8a av en specialtappad Ardbeg från 1976 när hon låg och snörvlade i ett hett bad.
Jag gick en promenad med hunden. Länge.
“(då) bättre hälft” skriver du, när hon var tokförkyld.
Blev hon bättre av kuren? Vetenskapen har ju sitt pris.
Haha, jag minns faktiskt inte. Det var inte mitt prio atm 😉 Och det var inte det som grundlade “då”-epitetet.
(Ja, visst, mitt eget fel i grunden men… hon hade väl knappt 10% chans att ta just den där.)
Snusmumriken, eftersom du inte hade vett att hjälpa till mer när hjärtats ros var sjuk så får du allt skylla dig själv.
Laphroaig och cola är ju gott! På den tiden jag drack alkohol annat än till nyår och midsommar var det en favorit.
Min dolk i ryggen levererades av hustruns lillasyster som satt husvakt när vi var på semester. Kom hem till att hon hadde druckit, med citron och is med kompisar, en hel flaska av Ardbeg 16 år som jag sparat cirka 10år vid den tidpunkten.
Köp en ny 😀.
Kul den kom till nytta 🙏
Smaken varierar inte bara mellan olika personer, men ibland även då enbart en person är inblandad. Jag är inte överdrivet förtjust i rökig whisky och gillar därför Loch Lomond Madeira Cask. Att Madeiraviner tillhör mina favoriter spelar kanske också roll.
Vadårå? Hallonsaft är gott ibland.
Jag gill dock även Caol Isla som är ganska rökig, men rökigheten balanseras av fruktigheten och en svag sötma. Jag tror åtminstone att det är sötma jag känner. Smaklökarna beter sig dock inte riktigt som vanligt när de drabbas av starksprit.
Bunnahabhain är också en favorit (med reservation för att jag inte har provat hela det bränneriets sortiment. Mòine och den tolvåriga har jag provat ordentligt, samt en okänt variant i en trevlig pub i Ballachulish. Olika rökighet bland dessa.
Oöppnad i spritskåpet och väntande på att bli provad står en Tomintoul 15 Years Old Oloroso Sherry Single Cask.
Sherry är nästan lika gott som Madeira. 🙂
Whisky och speciellt single malt är en av de mest överskattade dryckerna i världen.
De flesta inser inte att det egentligen är hembränd sprit av öl.
För det växer inte vin i Skottland.
Destilleras på i princip lika primitivt sätt nu som på lönnbränneriernas tid.
Bara i större skala.
Och eftersom snåla skottar på 1800talet kom på att det var billigt att köpa tomma sherryfat från den engelska överklassens sherrykonsumtion så lagras den traditionellt på sådana.
När amerikanarna fick för sig att de inte luktade alkohol om de drack vit sprit så blev vodka en absolut storsäljare.
Whiskyförsäljningen dök och skotska destillerier lades ner en masse.
Genom skicklig marknadsföring av single malt har intresset nått bubbelnivåer.
För mig är det fullständigt obegripligt att man vill dricka något som doftar som elektronik som brunnit och som smakar som att tugga på en stump tjärad tågvirke.
Finns inte mycket som slår tjärat tågvirke (Lenas beskrivning av en bra Whiskey stämmer bra).
Finska tjärpastiller (undrar om de finns kvar) är inte heller så illa.
Vad förespråkar du i glaset då?
Tarva!
Ja, att dricka en whisky från öarna, alltså en rökigare whisky, är ju barndomsbostalgi och skärgårdsminnen. Tjärade bryggor, tång, saltvatten. Inte mycket som slår det!
Ja, Teerenpeli är inte alls dum, faktiskt! Annars tycker jag själv att en av de mest prisvärda whisky som finns är Ardbegs standard, 10 år. Mycket smak för pengen.
Ardbeg, varje gång. Vid festliga tillfällen Corryvreckan. Finns liksom inget annat, och ja, jag håller med Lena.
Började min whiskybana med Lauders och några sådan. Föll inte för det.
Men sedan hittade jag till Islay, och då blev jag fast 😉
Jag borde åka dit någon gång 🥃
Destillerad torvrökt kornmäsk innehåller betydligt mindre metanol än destillerad fruktjuice..
Whisky, drink it, it’s good for you. / Whiskydrickare.
Helt rätt Nestor. Rökig otäck och smakar som brända gärdsgårdsstörar. En mild fin Bourbon typ Jim Beam, Wild Turkey etc. slår det skottska otyget med hästlängder
Den Jim beam vi får tag på hör innehåller alldeles för mycket “heads”. Smakar nagellacksborttagning i för stor utsträckning. Finns bättre burboun.
En bra whiskey smakar som en dålig rom.
På tal om rom:
Bra på bolaget, Diplomatico reservs exklusiva och Motorhead.
Bäst, Tres Hombres 27th edition.
Sen är grappa och saké jävligt gott också.
Motörhead var riktigt bra! Härligt att se att någon här slår ett slag för grappa. Sitter finfint efter maten med lite russindestillat.
Du vart att all den “finrom” du nämnt innehåller 20-40 gram tillsatt socker per liter?
Det är inte rom, det är likör. Det är ok att gilla likör dock. Jag gillar det med. Det ena behöver inte utesluta det andra.
Nej det visste jag inte. Men den smakar fortfarande godast av de vanligt tillgängliga. Men jag gillar portvin och föredrar sirap på pannkakorna också så det kanske inte är så konstigt att jag gillar den då 🙂
Och romkopf. Min mormors romkopf på strohrom. Magiskt god på vaniljglassen.
Rom är ett oreglerat härke, i princip. Men det finns absolut riktigt god rom att hitta. Jamaica har några riktigt estertunga smakrika rackare!
Men det är fortfarande inte mycket som slår en bra single malt. 😉
Grappa är en väldigt omfattande kategori. Mycket hemslöjd. Finns alla varianter, från färgborttagning till mångårigt fatlagrad (barricato – vilket äntligen förklarar etymologin bakom barrikad!)
Hade en grappa en gång som jag bjöd min mor på och hon undrade utan ett uns av ironi om jag hade hällt bensin i hennes glas.
😂
Den grappa jag beställer eller, väldigt sällan köper, har mer likheter med cognac än bensin. Trots att den är klar så smakar det så mycket cognac att om jag blundade så skulle jag ha svårt att smaka skillnad på en Renault VSOP och en blank grappa di Barolo. Typ.
Ohmy 😉
Jag förstår dock tanken- det har gått prestige utav helsicke i deg hela.
Jag har sluppit de allra värsta inflationerna då jag föredrar en 8-åring före en 16-åring varje dag i veckan (nu jäklar får Chat Control jobba övertid…) för jag upplever att all längre lagring tar udden av röken. Cask strength, helst. Laga 8, Quarter Cask, Wee Beastie – mums. Som ett hårt slag av det tjärade tågvirket rakt in i själen.
På SB finns det dock en rejält prisvärd blended (!) i Islay Mist Double Peated. Perfekt förkylningswirre 😉
“Hembränd sprit av öl” är väl mycket bättre än att koka hembränt på något så vidrigt odrickbart som vin, vilket resulterar i den djävulskt kräkreflextriggande smörja som kallas cognac (ryser av bara tanken att ta något så vidrigt i min mun en gång till). Öl, en mycket god dryck däremot , fungerar utmärkt att göra god dricka av. Detta på tal om olika personlig smak.
(Om du råkar gilla cognac kommer jag INTE att klassa dig som idiot för det. Alla gillar vi olika, det är så det blir bäst).
Ogillar du cognac måste du testa grappa. Det destillerar man på slaggprodukterna från vinet. Skal, stjälkar, kärnor och sånt mumsigt.
Jag har testat grappa med rätt kasst resultat. Odrickbart (nästan), jag fick då den geniala idén at blanda i 1 cl av den i rom & cola. Big mistake! Smaken slog igenom allt!
Men å andra sidan köpte jag den billigaste grappan som fanns i en lokal livsmedelsaffär i Italien.
Jag misstänker att grappa är torrt, knappt någon tendens till “fot” (fot=skaka glaset och det blir droppar som rinner ner), men har en “aceton/småbitter smak”. Kan ha varit dålig grappa jag testade, men skulle vara intressant att veta vad som klassificerar en “bra” grappa.
Är du säker på att det var cognac du drack, och inte “cognac”?
Det kanske var metaxa? 🙂
Om vi ska vara såna, så är förstås en bra konjak helt överlägsen. Världens bästa konjak heter ABK6. Finns på Systembolaget igen efter flera års frånvaro.
Många drycker har olika kvalitet och smaker och whisky är en av dessa som varierar allra mest i smak.
Prova sig fram vet jag. Själv har jag druckit Single Malt whisky i över 30 år och lärt mig vad som är bra, smakrikt till ett vettigt pris.
Just priset har de sista 10-12 åren blivit ett problem då det mesta blivit 30-100% dyrare och i vissa fall även sämre.
Vad är då sämre?! Mindre smakrikt(sämre harmoni – spretigare) och nedvattnat till lägre alkoholhalt-enligt mig.
Tyvärr är Svenska pionjären på området – Mackmyra- en mindre katastrof. Smakat några hyfsade och de har då varit privatfat. De officiella buteljeringarna överraskar alltid negativt.
Rekommenderar verkligen High Coast och Hven av de svenska destillerierna. Pröva High Coast Berg som finns på de flesta Systembolag.
Av de stora drakarna är det svårare och svårare att hitta bra grejer. Min egen favorit är The Balvenie och varför inte deras 12 åriga American Oak. Grymt bra för vettig peng.
En Lagavulin från beryktade Islay är aldrig fel.
Smaka på och bilda Er egen uppfattning men glöm inte att – glaset – det dricks ur är nästan lika viktigt som drycken.
Glencairnglas eller tulpanglas för provning är det enda som ska användas!
Har nu inte druckit starkare än lättöl de senaste 10 åren, och gav bort min lilla samling vid den tiden.
Hade dock inte hjärta att ge bort min favorit som då var Aberlour a’bunadh, så den står fortfarande kvar i ett skåp ifall jag skulle bli sugen på en liten stänkare igen.
F.ö. är Lenas kriterier rent verkligen “spot on” 👍
https://www.systembolaget.se/produkt/sprit/aberlour-44501/
Håller med, kan väl lägga till torv också annars är beskrivningen fulländad!
Nu får man ju ge upp Aberlour. Vet inte om jag har någon kvar i gömmorna? Men ingen ny blir det.
Nej, det är många saker som inte inhandlas numera !
Har tidigare haft ett stort whiskyintresse.
Div,resor till Scotland och mässor här o där.
Tröttnade lite samma folk, prat mm mm hela tiden.
På nästan alla prövningar jag varit på,,kommer frågan.
Vilken är din favorit?
Efter som jag lite tröttnat sån man blir full på..
Nu är jag inte riktigt så tramsig.
Har en favorit 23årig Glen grant slutlagrad på Olorosofat tyvärr urdrucken och antagligen för dyr att köpa mer av.
Kan inte heller så mycket om Whiskey men Lagavulin luktar lite som min fars eka och smakar gott så det är min favorit om pris inte spelar roll.
En av mina absoluta favoriter!👍
Har haft olika favoriter men som jag senare inte längre uppskattat men den håller!
Det finns inget mer klassiskt än Lagavulin, whiskyns Pilsner Urquell.
Hear hear. Exakt min uppfattning.
Älskar Lagavulin 16! om ni letar efter något lite billigare och liknande Lagavulin så kan jag tipsa om Dalwhinnie 15 (min standard bjudnings whiskey) eller Ardbeg ten.
Mycket fin whisky! 👍
Åh, Jura var länge sen man drack. Just Jura superstition var min första favoritwhisky (gillade att den var “kryddig” och smakrik, utan att vara så rökig. Ska nog anförskaffa mig en sådan!
Har på senare tid däremot blivit förtjust i Cask Strength (upp till 65%) för jäklar vilken smak det är i dem, kan varmt rekommendera! Med risk för att det kommer bli svårt att gå tillbaka till “vanlig” whisky igen 😉 Men å andra sidan så har man mycket utrymme att lägga till lite vatten i och verkligen känna hur smaken förändras, utan att den blir vattnig.
Jura är inte så tokig. Funkar även för dom som har svårt för whisky från öarna.
Jag hade en amerikansk flickvän en gång som påstod att whisky i sociala sammanhang skulle drickas stående och bara vara cirka 3-4 centiliter. Det skulle ge “a slight elevation of the mind” och göra folk mer begåvade än dom är. Det är vad jag kommer ihåg. Amerikansk drinkkultur?
jag förstår inte hur man kan tycka om whiskey, att dricka det rent har ju en sjuk eftersmak av sprit så man gör till sig grimaser, inget man mysdricker framför tvn precis? eller så är jag inte tillräckligt mycket alkoholist.
Jag håller med. Har aldrig förstått mig på whisky trots att jag är glad i alkohol. Konjak gillar jag väl inte heller. Brännvin går bra och rom. Vet inte varför. Jag tror folk uppskattar olika saker utifrån sin läggning.
Det beror helt på VILKEN whisky du väljer och hur du dricker den. Vissa har väldigt lite eftersmak andra väldigt mycket.
Och även hur du har whiskyn i munnen spelar roll. Om du sköljer runt eller sväljer direkt.
Lika så om man har i lite vatten eller en isbit.
Och om man äter nått efteråt eller före, tex torkat renkött som jag
Så det är ganska mycket till det här med hur whiskyn smakar.
Det går nästan alltid hittacen variant man tycker om… om man är villig att prova
Andas in, ta en sipp, dra ned klunken, andas ut delvis genom näsan och känn aromerna fylla hela go’ svalget på ett bra vis.
Andas ut, ta en sipp, svälj, andas in och spritångorna träffar insidan på din kropp och alla möjliga överlevnadsinstinkter sätter in.
Testa! Stor skillnad om du ger näsa och svalg aromerna, eller om du impregnerar hals och lungor med ångorna.
Instämmer. Har en sån j*kla basic alkoholkonsumtion trots 40+ att man ibland skäms i andras sällskap som är “vuxna på riktigt”. vinglas till alla utom mig kring bordet 🙂
All form av sprit smakar just bara… sprit. grimaserar av allt.
Vin, champagne och sånt, inte gott, inget intresse, dricker aldrig.
Det är bara öl av typen klassisk lager som går ner. En Bud light? absolut, den ligger i topp! vilket är kul att promota i dagens trender där IPA minsan är så poppis.
Hur kan Systembolaget INTE importera Bud light när det är den mest sålda i USA? den måste ju sälja bättre än alla obskyra IPA och annat smalt… fattar inte. Måste vara nåt annat som hindrar importen.
Om så, ta in ett gäng andra populära amerikanska lager då, gärna “light” varianter.
Men snälla nån. Sverige har ju inte haft annat än blaskig lager på lastpall efter lastpall. Man måste ju fortfarande gå till specialhyllan på mindre bolag för att hitta någorlunda drickbara IPOr.
Om du vill ge den moderna IPAn en chans, testa Stigbergets West Coast som nästan utesluter beskan och mer smakar av fruktjuice. Ingen frukt i dock, allt kommer från humlen! 🙂
Det här kan vara något av det mest provocerande jag har läst på den här domänen.
“Kvarteret Skatan” i SVT hade en utmärkt sketch där deltagarna skröt om sina whiskeyfavoriter vilket mest handlade om att uttala gutturala läten på Gaeliska om de olika öar och ingridienser som användes i deras favoriter…
Själv nyttjar jag endast whiskey i små mängder och då endast för medicinska ändamål när en förkylning lyckats överlista immunförsvaret.
I kaffe. Med socker och en klick vispgrädde.
The Irish way…
Har själv snöat in på Speyside singel malt typ Tamnavulin.
Passar otroligt bra ihop med torkat renkött.
Mcallan?
mjo de har jag för mig är Speyside med och rätt hyfsade
Tamnavulin finns i en rad olika versioner, olika fat. Finns även en med små flaskor.
Ganska neutral, funkar bra även för dom som inte är så inne på whisky. Vill man ha en fruktig variant kan man ta sherryfatslagrade versionen.
Beror på situationen givetvis, Lenas beskrivning är spot on efter en dag när väder och vind bitit i kinderna, men inte riktigt rätt efter maten en mer avslappnad semesterdag.
Mina tips/favoriter, utan inbördes ordning:
Highland Park, ju äldre desto bättre.
Talisker, gärna någon av de mindre batcherna.
Caol ila, den mest nyanserade tjärsmockan.
3 riktiga klassiker du tar upp, går inte ens att ifrågasätta urvalet.
Extra plus för Caol ila som är minst känd av de 3.
Jo, de där tre ligger högt. Highland Park ute på verandan efter att ha jobbat utomhus på höstkanten är svårslaget.
Såg nån skrev om Caol ila .
Visst 14 är bra.
Men om Jura.
Färjan till Jura går ju i dess närhet.
En mkt mkt spännande båttur.
Mycket godis där 🙂
Highland Park är fin fin. Yngre eller äldre efter smak och tycke.
Vad hushållet mäktar med är inte så illa….Lagavulin är en favorit,är för övrigt ödmjuk inför expertisen i ämnet.
Jag håller mig till det enkla men säkra kortet,drick det som är gott!
Skål i aftonen.
kan då tipsa om Ardbeg ten eller Dalwhinnie 15 som billigare alternativ till Lagavulin. vissa beskriver dem som snäppet sötare och lite mindre rökiga men personligen så tycker jag att de ligger i samma kategori.
Bästa smakrecensionen jag någonsin läst är väl denna:
“I munnen: Tänk dig att du står i motorrummet på en fiskebåt utanför Islay, och slickar på motorblocket som inte är rengjort sedan 1976. Precis så smakar det – på ett positivt sätt! Tjära, lakrits, brandrök, tobak. choklad, russin, aprikos. Peppar och salt. Läder”
https://www.whisky.nu/ardbeg-uigeadail/
Målande beskrivning!
Kanske inte bästsäljande för den breda massan, som nog jag tillhör. 🙁
Den där var härlig!
För länge sen lärde jag mig hur man dricker whiskey. Inget smuttande utan stora klunkar ska det vara, så att smaken stiger upp genom strupen och gommen.
Men jag dricker hellre bourbon än whiskey. 😄
Michters us1 är förjäkla god!
Som ung gillade jag inte whiskey men nu tycker jag bäst om de kraftigt rökiga. De flesta från Islay är bra. Kan rekommendera en segling i Skottland med 🥃 provning. När man bilar runt kan det vara svårt att hitta de genuina hotellen men ett tips är Glenmoriston arms vid loch ness som var väldigt mysigt. Att resa och snacka Whiskey med vänner blir aldrig fel.
Det finns mycket godis i whiskyvärlden. Tyvärr börjar det bli ett dyrt nöje. Prisstegringarna de senaste decennierna börjar bli helt absurda och styrs i hög grad av märke och sällsynthet snarare än smak. Jag har personliga erfarenheter av ökningar på tiotusentals procent de senaste 20 åren. Något som dessutom drabbar mig själv då min personliga favorit är whisky från det nedlagda destilleriet S:t Magdalene, en tynande resurs som numera får avnjutas alltmer sällan och per centiliter på välsorterade barer. Som tur är finns många andra goda sorter för överkomliga priser. Vilka som går ned bäst varierar med väder, årstid och humör. Rök för vinter, regn och rusk – men på sommaren hellre en härlig och syrlig eftermak av vanilj och citrus. God Helg!
Dricker nån whiskey-pinne då och då, men annars har jag snöat in på lagrad rom, det kn-llar gött i munnen om man hittar en fin rom, t.ex. Don Papa är ganska fin för överkommliga pengar!
Vad det gäller whiskey så kör jag helst blended!
Som någon klok människa sa: Varför nöjja sig med bara en trumpet om man kan få hela orkestern?
Jag har ett medicinskt spörsmål. Jag gillar whiskey skarpt. Men efter några glas blir jag kaxig och lätt aggressiv och säger tokiga saker (sanningen), ger mig in i diskussioner med okända och är allmänt skitjobbig.
Jag vill nog kalla mig proffs i drängfyllor och alkohol från världens alla hörn men ingen annan alkohol gör detta med mig.
Varför är det så, doktorn?
Jag inbillar mig att det är något kemiskt i tunnorna eller i processen.
Hoppas det finns en lösning för det är inget kul att skvalpa vodka istället för en rumsvarm Lagavoulin (skit i stavningen) med en droppe vatten och låtsas röka en cigarr.
En god och len kändisvodka är Crystal Head.
Skapad av vår favorit-spökjägare Dan Aykroyd.
41 kommentarer och ingen som nämnt Springbank eller Lowrow ännu? Antar att folk inte vill försämra oddsen ytterligare att haffa en flaska när de släpps. 😀 Skämt åsido: de ovan nämnda rekommenderas varmt.
Longrow*
Var en gång i tiden öl- och whiskeynörd, men ramlade sen rätt ner i vinträsket. Dricker nästan aldrig whiskey längre men har kvar ölintresset. Men Springbanks var en stor favorit på den tiden. Nu kostar tyvärr vinflaskorna jag köper lika mycket som whiskeyflaskorna jag köpte förr 😄
Jag och min gamle far brukar ta oss ett ärende i garaget, när dom kommer på besök. Där har jag ribben ståendes och den kräver alltid omvårdnad, om än på land.
Vi ursäktar oss efter ett tags social samkväm med damerna och säger att nu måste vi arbeta lite med båten. Väl i garaget lyfter vi eventuellt på motorkåpan, för att studera det numera mycket välputsade utrymmet.
När detta är gjort, tar far tag i den andra lådan i arbetsbänken och ger mig samtidigt en gillande blick.
Fram kommer två whiskyglas prydligt placerade på en bartendermatta.
Jag har vid denna tidpunkten redan tagit fram en butelj blended(han är inte så noga med fabrikat) till min far. Själv tar jag en flaska Ardbeg, gärna någon specifik utgåva. Kanske avsaknad av tjärdoft från flytetyget gör sitt till.
Vi vänder oss mot varandra och höjer våra glas. Tittar mot taket och utropar, SKÅL GUBBAR. En skål tillägnad alla gubbar som numera tyvärr inte finns bland oss längre.
Efter glaset är urdrucket, åker putsduken fram och vi putsar lite innan vi åter går in till damerna. Småler lite till vandra under den korta tid det tar tillbaka till huset.
Vacker historia. Man ska vårda sitt och de sina.
Ett ex morfar – Småland, runt 1990, han född kanske 1910-1915, bjöd gärna på en wiskey när vi där men inte i huset eller verandan, nej skulle det drickas alkohol så satte man sig i källaren så ingen skulle kunna se. Spriten köptes heller inte i närmaste stad – då kunde man ju träffa på någon man kände – utan när man ibland hade ärenden till den lite större staden längre bort. Apropå historier.
Hade en polare i Glasgow. Vi drog dit 2004 och gjorde rundan runt halvön med tur till Orkney och Islay. Mycket tältande och rundturer på destillerierna. Kan rekommendera att tälta vid runda kyrkan i Bowmore, där djävulen inte hade ett hörn att glömma sig i. Eller i parken i Port Ellen som också rekommenderades av the locals. Orkney och Scapa flow har ju så mycket historik så det kan inte heller annat än rekommenderas.
Vi hann väl med 18 besök på olika destillerier och vi köpte småflaskor på varje ställe. Sedan på en camping i Oban hade vi en blind massprovning. Döm om vår förvåning att Loch Lomond blended vann… 😀
Men whiskey är kul och rundturen på Caol Ila går till historien där en pensionerad master destiller höll i det hela med sin fru. När alla gått utom vi tog de fram de fina årgångarna och vi blev kvar över lunch. Japp det var en förmiddagstur. Sedan för att ta oss till Bowmore så var det enda alternativet skolbussen. Kändes malplacé men oerhört kul.
Turen avslutades på Guinness och Jamesson på nästa ö. Kom bara ihåg att alla vägar i Skottland är som cykelvägar och väj helst vänster vid möte!
Och kom ihåg att fåren har fårkörsrätt. Det vet de mycket väl.
Cykelvägarna har dock ofta mötesplatser. Om man möter en lastbil är det inte den som backar till senaste mötesplats.
Kommer bara ihåg att det var extremt trendigt att dricka whisky för 15 år sedan och sedan har det varit både rom och gin som kommit och gått. Jag gillade åtminstone den rökiga whiskyn, av typ islay. Sedan fanns det annan typ av whisky som är lite mildare och det kan säkert vara trevligt om man inte vill bedöva sina smaklökar totalt. Det är definitivt en smakupplevelse med rökig whisky.
Rökig maltwhisky är det som gäller för mig. Laphroaig, som gemene man inte kan uttala, är riktigt fin.
Jo, en riktigt rökig single malt är mumma. Men när det gäller Laphroaig, som jag varken kan uttala eller dricka, då säger jag som min mormor sa, att jodsprit ska man bara använda utvärtes.
Kul tråd! Trodde fler skulle gå igång på detta, men kvällen är i.o.f.s. ung. (Alla möpare rannsakar nog sina spritskåp just nu och inser att allt dyrt redan är uppdrucket.) 🫣
Har tre rekommendationer:
1) Svenska “High Coast”, givet var den härstammar. Bäst överlag tycker jag.
2) Västkust-destilleriet “Hven”, mycket eleganta brygder. Nåt för Bloggar’n kanske?
3) “Springbank”, en konservativ Islay som går mot strömmen genom att inte vara rökig. Ej kollat ägarskap, hoppas den inte ägs av alko-lucifer…? 🧐
Sist vill jag säga att whisky lagrad på cherryfat är klyshigt som fan, men i mitt tycke bäst ändå. 😋
En rekommendation om du likt mig inte gillar rökigt; Glengoyne Single Malt 20-årig (mycket ’angels share’). Rökig whisky = skedmatad handtvål…
Tack för tips! 👍 Jag gillar aningen (!) rökiga, kanske för att jag trivs runt doften av dålig förbränning. 😅 Men det blir fort för mastigt… ☺️ Bowmore, där går nog min gräns.
Min inkörsport till den breda vägen hette Glenmorangie, som min något yngre kusin rekommenderade. Hon var då reseledare på trakterna. Tror den är blended; riktigt len och lättsmuttad för en ung man. Halsen hade en kul bula som gjorde att det kluckade avslöjande.
Glenmorangie är förtjusande. Ingen rök – blommig kryddig. Var speciellt glad åt Glenmorangie Cellar 13, fanns förr bara på taxfree så det blev inte så ofta. Sen försvann den. Då gick den på en 4-hundring ungefär , såg nu att den finns igen , men kostar 3 papp …
Glenmorangie, den som oftast hittas på bolaget är 10-åringen. Den är single om jag minns rätt. Rätt trevlig 🙂
Hven är kul då de halt startade som laboratorie åt de stora skotska destillerierna. De hade redan sammansättningen klar för sig, vad ska en “bra” whisky innehålla. 🙂
Om det är något destilleri jag skulle vilja jobba för så är det just Hven, även om det ligger på fel sida av Svedala.
Har ledsnat på maltwhiskyn och tar hellre en välgjord Bourbon on the rocks, på Systemet hittar du en handfull välsmakande dito. I kväll valde jag Buffalo Trace…
Buffalo Trace är ett utmärkt val. Destilleriet har inspekterats på plats. Efter rundgången blev det provsmakning, hela linjen från Ancient Age till Pappy Van Winkle (Van Winkle fick man betala en liten extra slant för att prova). Köpte hem Eagle Rare som dyker upp ibland på systemet. Men i hemmet fylls Buffalo Trace på när den tar slut.
Många minnen från visningen, men bäst var ladorna där whiskyn lagrades, aromen kändes 25 meter utanför, och väl inne var den fantastisk.
Är ingen sk expert. Var dock en av de första i Sverige att dricka Mackmyra, tror jag? Då en god vän hängde på låset när den släpptes, för sisådär 12-15 år sedan?
Jag dricker sällan starksprit. Men en rökig Whiskey. Som Bowmore, med några år på nacken går alltid ner. Även om det inte köps hem!
Mackmyra har väl minst tre varianter?
Övervägde att investera i en av de första årgångarna för att sen vänta fem år på att få kasken öppnad (i Köpenhamn, av spritskatteskäl) men hade inte 25 lock att avvara så länge. På den tiden var man ju inte rik som ett troll. Dessutom lät hela upplägget lite väl invecklat. Kan ha lockat några libertarianer, av princip.
Jag bjöds på ett glas av den första strax efter släppet, men där dog mitt intresse för Mack 😉
Ni som ska på seglats mot Odessa efter de(kapitulationen) må bunkra myndigt med “Loch Lomond”. 😜 Man kanske kan tro att de bara gör fulsprit men jag är ett fan! 👍 Prisvärda, sjömila snapsar..
“Anfäkta och anamma!!!”
Besök gärna Restaurang Dalwhinnie (https://www.dalwhinnie.se/) om ni är i Östersund. Länge sen jag var där nu men imponerades av både maten och whisky-utbudet.
Har varit där en gång för rätt länge sedan. Dom hade fler goda saker än vad jag hade pengar 😅
Som gammal whiskey älskare så måste jag förorda Gammelstilla whiskey, klart bästa Svenska whiskey. Fick en del av ett fat i 50-års present, sen var jag såld.
Kul, då är vi iaf två som håller Gammelstilla som nummer ett i landet.
Eftersom detta är rätt forum; de drycker jag valt att reservera för ukrainska framgångar är en Ardbeg Uigeadail.
Hade tänkt en Heavy Vapour men den lyckades jag inte få men kanske har tur om någon vecka på Main Release men inget jag räknar med – har hängt på det virtuella låset vid flera SB-släpp men jag lyckas aldrig beställa nåt.
Svarar mig själv på Heavy Vapour – hoppade den till förmån för Lagavulins 2022’a. HV i Main release har fått rejält med stryk jämfört med CR för att de vattnat ner den. Verkar ha tagit udden av den.
Mackmyra ja….Var för kanske 15 år sedan på julmiddag med jobbet, på Fjäderholmarna. Där lagrades Mackmyra, och man kunde beställa Mackmyra “raw”, som det kallades om jag inte minns fel. Nog var den “raw” alltid, smakadee halvdålig skogsstjärna. Annars när det gäller whisky, så kommer jag väl svära i kyrkan nu, Men jag gillar Lauders. 250 spänn för en stor pava på bolaget, mycket prisvärd tycker jag. Har testat en massa single maltvarianter, men de är ingenting för mig.
Skål tammefan! 😉
Lauder’s är stabil, duger bra till “vardags”. Jag har en flaska i skåpet för det mesta
Lauder’s är väl stapelvara* mer än lagervara, men stabil som du säger och fullt användbar.
* blinkning till er sjöbussar som gått om flera varv 😉
Den där Arran är inte alls dum. Den har en syster som är mindre rökig också och lagrad på sherryfat.
Ardbeg är annars standarddrickan här, ibland Lagavulin förstås.
Skål 👍🏻
Mycket goda saker det där 🥃
Här kan man botanisera lite https://www.thewhiskyexchange.com/search?q=cask+strength
Yummy !!
Bara massa rök….nä, Glenfarclas 105…👍
Vore roligt att höra vad Lena (och ni andra) tycker om Laphroaig Cask Strength. Det är det rökigaste jag smakat. Mycket stark och god.
https://www.whiskybase.com/whiskies/whisky/195979/laphroaig-cask-strength?variant=2ebd620amxfd#whisky-note-holder
Glen Moray är min favorit om vi pratar single malt till överkomligt pris. Mer svåråtkomlig är The Arran, Amarone cask finish. Den är nog min absoluta favorit, det var den whisky jag drack efter att båda mina barn fötts, tyvärr svår att få tag på. Jag hade en lite skvätt kvar som min fru tydligen tyckte att hon förtjänade en tisdag under påsklovet medan jag nattade ett av ovanstående barn. Jag nattade mig själv så fort jag fått klart för mig vad som skett.
Blended vill jag slå ett slag för den kanadensiska Crown Royal, finns tyvärr inte på systemet.
Crown Royal fick jag en gång av nära släktingar som varit över i Kanada. Påkostad butelj i imiterad kristall med plastpropp, men passade innehållet.
Cornu: ang dina tidigare inlägg om räddningstjänstens arbetstider
Nu har skr/ kommunal kommit fram med ett nytt avtal…
Spännande!
Vet du mera?
Själv säger jag Calvados, det är mycket bättre. Eller sljivovica, helst hembränd direkt från en serbisk bergsby.
Fick en hemkörd sljivovica av en kollega, smakar utmärkt, men drickes med försiktighet. Minst 80 %.
Ah, jag nappar! Har läst alla åsikter ovan och förundras över de enorma skillnaderna. Vet inte alla att Talisker, Caol Ila och Ileach är suveräna? Att whiskey ska vara riktigt rökig och att mackmyra (originalet) smakar skotskt och därmed toppen? Mackmya med andra namn är bara meh, men Hven hade någon jag gillade. Loch Lomond är oväntat bra. Originalet. Notera att man med min plånbok får lära sig tycka om budgetvarianter, men en whiskeyresa i Skottland skulle det bli om jag fick lite oväntade pengar. Men kan Ukraina befria lite territorium snart ska jag gärna inhandla något dyrare att fira med. Gör Ukraina whiskey?
Ukraina gör faktiskt whisky. En ganska ny produkt får man anta.
“Віскі Микулинецьке” => “Whisky Mykulynetsk”
https://brovar.org/en/product/odnosolodove-viski-43-2
Lagrad i minst minst fem år.
Vodka görs en del också, men det är kanske off topic i den här tråden.
Hoppas den kommer till Sverige!
Om man gillar mycket smak och karaktär så pröva raw cask. Svårt att få tag på och ofiltrerat så det blir lite bitar av trä i munnen om man inte är försiktig. Som förr i tiden när det serverades direkt från tunnan.
En så mysig tråd! Jo jag kan hålla med er i måna fall 😉 Jag gick ner till min lilla bar i min “man cave” och gick igenom vad som står på hyllorna. Jag hör till dem som gärna “smakar runt” för att få en bild över vad som smakar bra till vad och framför allt efter vad. Maten, kaffet och virren hör liksom ihop och de följer varandra så för att få bästa utfall har jag samlat på mig lite olika sorter som:
Mackmyra – svensk lite spritig men passar bra efter en rustik rätt och ett mustigt kaffe.
Highland Park, Viking Honor – God kaffekompis bara så där.
Aberfeldy 16 – Som ovan.
OBAN Distillers Selection – Köpt på destilleriet och väl värd transporten.
Glernburgie 16 – Lite snällare, bra till kaffet efter en lättare middag.
Lagavullin 16 – en rejäl kaffekompis.
Loch Lomond 15 – Lite kryddigare, bra efter en mustig middag.
Glenfiddich 15 – visserligen en blended men bra som den är.
Glenlivet 15 – Som ovan.
Ardbeg 15 – en skön stund efter kaffet med mycket eftersmak.
Ballechin 10 – Som Glenlivet, bra variantering.
Kornog – En FRANSK whisky från Bretange vill jag minnas, god rökighet men lagom efter en lättare middag.
Glenturret – en rökigare variant från samma destilleri som annars gör Famous Grouse. Denna är bättre.
Inchurrin – ett av Loch Lomonds märken, helt OK.
Singelton 12 – Vill minnas detta är en Speyside och mycket trevlig som den är.
Balvenie 10 – Som ovan.
Yamazaki – Den enda Japanska i min bar. lagom rökig och mycket trevlig. Japsen gör bra whisky.
Svensk Ukrainawhisky – Har inte provat denna än. Sparar till segerdagen.
Hven – ett par ut Tychos Star-serien. Bra svensk virre. Passar till medelmustiga rätter och ett gott Zoega-kaffe därefter.
Vad gäller Konjak kan jag rekommendera Braastad XO och VSOP.
GrandMarnier som apelsinlikör passar ovanligt nog förträffligt som sås till Ris á la Malta! Pröva!
När det gäller Rom använder jag gärna Plantation Reserve till bl a grillad ananas som efterrätt till det grillade köttet – mums.
Skål tamejfan!
Väldigt mycket gott där 🙂
.
Har testat Rozelieures av de franska, ok faktiskt
Problemet med rökig whiskey är att den skär sej med cigarr.
Tycker Longmorn 16 eller bourbon som Evan Williams Bottled-In-Bond däremot funkar utmärkt.
Förutom just konjak då …
Jag tycker det är intressant och förunderligt att människor gillar whisky. Själv kan jag möjligen få i mig lite rökig whisky, men tycker inte det är fantastiskt men mer ok då. Jag brukar vara ärlig och säga att whisky är som godast om den är gammal, lagrad och med mycket cola i. Vilket är väldigt ärligt, men också en trigger på de som gillar drycken.
Däremot rom. Söte göte. Rom är gott och intressant.
Ärlighet varar längst.
Kan rekomendera Kyrö Malt Rye Whisky, görs i Storkyro av samma destilleri som gör Kyrö Gin, finns bättre, men den är bra.
Gillar själv rökig skotsk whisky, speciellt Bowmore men även andra. Av amerikansk vara gillar jag Kentucky Gentleman och vetewhiskyn som kommer från Taos.
För övrgt anser jag att fransoserna har rätt, Armagnac är att föredra framom konjak eller brandy, visserligen så är bästa konjaken jag smakat satt på flaska före rysk-japanska kriget ( där Mordor fick storstryk 🙂 ) Upptäcke för övrigt att tjeckisk brandy är verkligen prisvärd. Synd att Ararat sorterar under ett visst franskt företag, det är fina droppar.
Mina tips och preferenser:
Jag gillar whisky och då framför allt de lite rökigare varianterna från Islay
Laphroig 10 är en oborstad sådan som är god och Laphroig PX, lagrad på sherryfat blir ännu bättre.
Lagavullin 16 är något för de som gillar rök.
Min favorit bland de rökiga är dock:
Ardbeg och då framför allt Ardbeg Uigeadail som också den är lagrad på sherryfat. Den är vass!
Port Charlotte heavily peated 10 är riktigt bra den också och ingen som gillar rökig whisky blir besviken.
Vill man ha lite mindre rök så är Talisker ett bra alternativ.
Ytterligare lite mindre så tycker jag Balvenie doublewood och mycket som Bowmore gör är bra och inte att förglömma klassikern Oban 14 som är så en perfekt allround whisky som funkar vid alla tillfällen.
Det är ju inte alltid man vill ha så rökiga grejer…….
Skall man spara pengar och ha billigare dryck så är Famouse Grouse bäst i sin prisklass tycker jag.Den är enkel och inte alls lika mycket karaktär som de ovan men för en bråkdel av priset så tar jag gärna en sip.
Vill man ha något icke skotskt så är Amrut fusion från Indien god och det finns bra japanskt också.
Kavalan från Taiwan tycker jag är överratat liksom Mackmyra.
En otippat enkel men ändå god whisky är Jack Daniels Gentlemans Jack som är en len, rätt söt whisky som slinker ned bland de som gillar både whisky och rom.
Det var min lista. Baserat på det jag gillar, har någon lite förslag på saker jag missat?? (kul att höra om det är någon som håller med också).
”Farmors grus” är bra, den har vi med fördel i honungsvatten när man känner sig lite risig. Utmärkt till det.
Sedan om man är borta hos någon som bjuder så tackar man inte nej och håller givetvis sina åsikter om nämnda whisky för sig själv
Det var så många som pratade om rom i tråden så jag lägger till lite om det också. Rom är gott!
De tre standardromer av hög kvalite som jag främst vänder mig till om jag vill ta en sip är:
Zacapa 23
Diplomatica Reserva och
Plantation XO.
Alla tre är väldigt lika varandra men jag håller den senare som lite vassare än de andra.
Ännu bättre i samma prisklass är mycket av rom från Abuelo men volymerna där är mindre och de tar ofta slut på bolaget.
Barcelo Imperial är OK. Quorhum har gjort en del bra grejer. Don Papa 10 är intressant för den har så mycket fruktkaraktär. Motörhead lite billigare och enklare men klart drickbar. Billigare grejer än den känns mer som något man blandar grogg på. Har inte hittat någon där ännu som inte är för tunn i smaken för att dricka som den är.
Åt andra hållet, när det gäller rom så känns, för mig, de varianter där flaskorna kostar fyrsiffrigt inte riktigt prisvärda. Det är fortfarande rätt sött och då inte värt att lägga lika mycket pengar.
Omvänt, jag har lite svårt för agricole romerna med mindre sockerhalt. Det blir för mycket grappa för mig.
…..och när man druckit rom ett tag och tröttnat på den goda, lättdruckna men oftast söta smaken så är en whisky gott på en helt annan nivå….
eller vad säger du?
Ska man ha en bra whisky så är de Ardbeg Uigeadail som oftast slinker ner. En riktigt whisky ska smaka nedbränd fiskebod annars kan det vara och man kan lika gärna ta en finare Ron Zapaca istället.
Undertecknad dricker inte starksprit förutom när seden så kräver. Whisky gillar jag inte alls och det gör inte heller hustrun trots att hon är skotska. I matlagning duger whisky till att flambera med när man vill ha lite röksmak.
Som normandisk lokalpatriot slår jag ett slag för Calvados, men den ska vara hembränd, lagrats på fat i minst 20 år, hålla mellan 50 och 60% alkohol och ha en lätt smak av koskit, vilket är bevis på att det är äkta vara. Detsamma gäller också för cider. Koskitsmaken kommer sig av att böndernas äppelträd växer på betesmark. När äpplena samlas upp följer alltid lite av koläddorna med.
Under 90-talet brukade grannkommunens borgmästare bjuda in till jakt. På mötesplatsen serverades frukost bestående av rykande het tripes à la mode de Caen vilken nedsköljd med 60% calvados serverad av borgmästaren själv.
Grannens alambik: https://www.fotosidan.se/gallery/view.htm?ID=387181
Äkta normand med Calvados i glaset: https://www.fotosidan.se/gallery/viewpic/383577/3690798.htm
Mycket trevliga bilder. Inte många ambulerande destillatörer kvar. Finns väl nästan bara till Calvados.
Skinande blank apparat, det här är seriöst hantverk!
Inspirerande.
Tack för komplimangen!
Tyvärr är Calvadosbränning på gården snart slut här också. Tillstånden att bränna hemma är personliga och kan inte ärvas. De flesta personer med tillstånd är gamla och ligger snart i graven. Jag är väldigt tacksam över att ha upplevt en era som snart är slut.
Intressant är att destillatören arbetade två arbetspass när kunden var pålitlig. Först ett där resultatet bokfördes med största noggrannhet. Därefter vid midnatt en ny destillation av en mindre sats för bonden själv, helt utan bokföring och destillatören betald i kontanter.
Den Calvados som saluförs legalt ska vara “coupé”,dvs vara utspädd med vatten till max 40% alkohol. Den smakar inte alls likadant.
Rör inte våra traditioner: https://www.youtube.com/watch?v=LEv6utDS59M
Dra åt helvete så avundsjuk jag blir!
Jag vill också ha ett liv som hembrännare! Vad mer kan man beära?
Ja, förutom en blank apparat så behövs det ju bara (populärkulturell referens): Loose shoes, a tight *, and a warm place to shit.
#MANDAGHELAVECKAN 00:18#
Tja, om du har god aptit. Du blir också tvungen att sätta i dig bondens hemlagade 7-rätters, 4 timmarlunch, med tillhörande dryckjom. Annars är du oartig.
Whiskey intar jag väldigt sällan men som så mycket annat så är det tillfället som gör det. Som efter en bitande kall promenad en solig vintereftermiddag till exempel. Då sitter en liten pinne rätt fint. Men den ska vara len och sockrig/vaniljig enligt mig. Fanns en sort på systemet tidigare som hette Drumguish som jag tyvärr inte sett på länge nu.
Dom där rökiga sorterna som smakar cigarr i käften i timmar väljer jag bort helt.
Cola är gott utan whiskey. Whiskey kan va gott utan cola.
Till bloggaren. Kan vi kanske se fram emot ett liknande blogginlägg om konjak?
Noterade att det i samband med bloggarens “hemleverans” av Ukrainskt vin bl.a. från Shabo också ingick liten flaska brandy från samma vinhus.
Vid min förra födelsedag kände jag mig väldigt nöjd. Jag fick två whiskyflaskor i present. En av min bättre hälft och en av farsan. Det unika i sammanhanget var dock att jag köpt en flaska till mig själv en kort tid dessförinnan, så vid detta sällsynta ögonblick hade jag tre flaskor hemma simultant i min samling. Det varade i lika många veckor och sedan hade jag noll och intet kvar igen.
Whisky (rökig single malt) är väldigt gott, men det leder till lite för hög konsumtion för mig att ständigt ha hemma, så jag köper väl kanske en flaska i kvartalet. Eftersom jag dessutom är snål brukar det bli Ileach som duger och kostar nån hundring mindre (324 kr på bolaget) än de man kanske hellre vill ha.
Farsan är dock betydligt bättre än jag både på att köpa in (dyra) flaskor till sin samling och att dricka med måtta, så jag brukar försöka få mitt begär på single malt stillat när jag är där. Det brukar inte bli billigt för den stackars gubben, men man kanske kan se det som ett förskott på arv?
Så är det för mig också – annan sprit kan stå länge innan den går åt men whiskey, oavsett sort, går åt alldeles för snabbt så det har jag slutat köpa. Utom någon gång ibland men då dricks den upp för snabbt.
Jag har börjat gömma min whisky, köper in en flaska då och då, som göms och i ett stort hus minns man inte riktigt var man la dem….så får man inte ge sig ut o leta heller. Hoppas hitta dem om 10-15år 😀
Rökigt ska det vara, favoriter är Ardbeg, Lagavulin samt Laphroaig
Lite lustigt att folk på Islay trodde att de hade släktskap med ursprungsbefolkningen. Visade sig att de var släkt med ockupanterna…dvs vikingarna!
Watch “How DNA reveals Vikings never left Scotland – BBC REEL” on YouTube
https://youtu.be/dw3VbJ0RTcQ
Jag missade en mycket trevlig Islay-whisky från destilleriet Bruichladdich. https://www.bruichladdich.com/
De har tre nivåer på sin maltwhisky:
– Classic Laddie – Unpeated
– Port Charlotte – Heavily peated
– Octomore – super-heavily peated.
Både Port Charlotte och Octomore smakar helt underbart. Octomore ger den där tjärat rep-dasken med god effekt.
Lyckades delta i deras världsrekordförsök i whiskyprovning när det gick av stapeln i Göteborg för några år sedan. Kul tillställning och ett världsrekord till det.
Tror inte jag sett en enda kommentar om Irländsk whiskey så jag slår ett slag för Teeling small batch.
Finns på SB och är prisvärd.
http://www.teelingwhiskey.com.
Vid nästa jobb i England skall jag investera i en Teeling Renaissance 18 serie 5.
Tillverkas endast 9000 flaskor.
Tack för tipset. Är den också triple distilled som irländsk whisky brukar vara?
Jag tror att den är en double.
Tillsammans med Hvens old hare är det min normala “snackewirre” när kompisgänget kommer tillsammans för att ljuga för varandra.
Apropå Mackmyra.
https://www.msn.com/sv-se/ekonomi/nyheter/storbr%C3%A5k-i-mackmyra-styrelsen-hotar-att-avg%C3%A5/ar-AA1aP4j0?ocid=msedgntp&cvid=7517ab9cc4944b98a57223d58de85e1f&ei=10
Suck, det gick ju inte att gå förbi whiskyavdelningen efter denna tråd. Blev en highland park 10 år viking scars för ca 290kr. Vi får se vad den smakar
Inte så dum, tyvärr så såg frugan glaset så nu blev jag av med den 16åriga lagavulin som är hennes favorit…
https://www.youtube.com/watch?v=TD2Niae26Ow
Generellt sett säger jag att man inte ska krångla till whisky med is, cola, vatten eller grönsaker. Men, och detta är ett stort “men” som sitter långt inne, ska ni blanda whiskey med något gör det med Baileys. ca 2 delar Baileys och 1 del whisky.
Ta gärna en whisky av det rökigare slaget och vips har du Oboy med smak av tjära.
Famous Grouse tycker jag bara smakar finkel. Men smaken är som baken…
Tänker sticka ut hakan rejält i denna tråd. Håll i er! Vid blindsmakningar av olika sorters W så har det visat sig vara mycket svårt att artbestämma olika märken. Den starka alkoholhalten bidrar givetvis. Men som med en hel massa annat så handlar det om psyops. Givetvis känner de flesta skillnad på rökiga och icke rökiga sorter men sen blir det betydligt svårare. Gör gärna ett eget experiment hemma (utan att ni vet vilka sorter det handlar om) så får vi se vad ni drar för slutsatser. Gillar själv W dock ej de rökigare varianterna men vid blindtest har jag haft oerhört svårt att avgöra vad som är vad. Missade t o m att det var en Cognac inblandad så det var riktigt skämmigt….
Var student i Lund under 90-talet. Någon studentnation hade kommit på att det där med whisky ska utforskas och för en rätt ansenlig summa så fick man vara med på deras whiskyprovning. Där fick man klart för sig att whisky dricka i särskilda glas (fel idag) och att den SKA spädas med 15% vatten och helst från samma bäck som man destillerat ifrån. Nu var vi som sagt i Lund så det gick tydligen bra med vatten från Bolmen.
Döm om min förvåning när jag bodde i Skottland runt millenieskiftet och såg en inhabitant ta sin fin-fina whisky med is. Det var ju tydligen förbjudet. Så på en artig fråga svarade skotten: för att jag vill.
Där och då ändrades mycket av mitt förhållande till både mat och dryck, man får göra som man vill och behöver inte på svenskt kvastskaft i röven-manér dyvla på andra hur saker och ting ska vara. Men, saknar man religion får man ta till annat.
Mortlach var då min favorit, den sjönk ner i träsket när det blev än mer populärt att dricka whisky, den har återkommit men verkar jobba mer med marknadsföring än att göra whisky. Likt vårt svenska Mackmyra.
Svensk whisky som är bra är:
High Coast (Box)
Smögen
Bergslagen
Skottarna är alla annorlunda, god vid sina tillfällen och att ha EN favorit är nästan väl besvärligt
Gilla eller inte gilla. Min farmor sa alltid, “Smaken är som baken, delad. Först när man försöker blidka alla hamnar man i mitten med de problem det medför.”
Kort, antingen gillar man whiskey, spelar ingen roll vilken. Eller så gillar man inte whiskey och då har man fel. Men de finns de som påstår att vin smakar gott också. Så då är vi tillbaka vid smaken och baken!
Att påstå framtagningen av Whiskey är enkel eller simpel så då vet man inget. Ett berömt destilleri, så berömt att jag glömt namnet, var tvungen att byta sitt kopparkärl efter en olycka. Trots att man minutiöst följde recept och tider fick man det inte att smaka likadant. Först efter att man gjort avgjutningar av det gamla kärlet och på millimeter replikerat dessa skavanker, bullor och gropar fick man det att stämma. Inte konstigt att det kallas livet vatten. Whiskey, som livet är svårt!
Gillar man som de flesta faktiskt gör i Sverige rökig whiskey samlas man till visa sorter, oftast kustnära eller öarna. Gillar man annat hamnar man i highland, Japansk eller till och med Svenskt.
Min resa började på ett PX i en del av fd Jugoslavien där jag hittade Balblair från 1968 till ett löjligt billigt pris. Sedan dess har det blivit hundratals flaskor och de flesta hamnar på hyllan för som jag kallar det, mitt alternativa pensionssparande. Men firande, sörjande eller bara en stund på verandan när solen går ner kan det bli en liten med i mitt fall 5 droppar vatten per centiliter.
Men som sagt var. Antingen gillar man whiskey eller så har man fel!
Om ni skall besöka ett destilleri i ert liv, ta Ven och Spirituell of Hven.
Det är outstanding.
När man landar på ön så stannar tiden.
Henrik är en av världens bästa destillatörer.
Kanske för som han sa; Jag kan få kartong och smaka som den bästa biff, och ni har ingen aning om vad ni äter!
Deras bar var utsedd till Sveriges bästa bar flera gånger minns jag….
Spirit of Hven skall det vara
Hatar autokorrigering
Efter att genom åren ha testat mig fram vet jag precis vad jag gillar och i princip spelar Islay i en helt egen division i min värld. Finns såklart undantag från den regeln, men här kommer några guldkorn:
– Ardbeg 1975. Klart bäst, helt makalös smaksensation. Fanns i bolagets standardsortiment på 90-talet men tillverkningen upphörde för 20-25 år sen vill jag minnas och man hittar nog bara exemplar på auktion numera. Om jag hade haft råd hade jag inte tvekat att punga upp med ett femsiffrigt belopp för en flaska. Övriga Ardbeg håller även de en extremt hög klass.
– Bowmore 17. All single malt peakar vid en viss ålder. För Bowmore är det 17 år som gäller, varken mer eller mindre.
– Trist val kanske, men Lagavulin är jäkligt fin. Finns ingen anledning att testa någon annan än den vanliga 16-åringen eftersom det är då den peakar.
– Laphroaigh. Men köp inte 10-åringen utan lägg ut lite mer och välj 15-åringen (jämför grön resp mogen banan). Destilleriet ligger på gångavstånd från Lagavulin och är det klart bonnigaste av de jag nämnt. Smaken ligger också den ganska nära Lagavulin men är betydligt mer utblommad och komplex.
Så vart det då dags att lämna ett litet tyckande om de flytande produkter som gjorts av och för Ukraina. Här ser vi de tre jag har i min lilla man-cave-bar:
https://daaseberga.se/Forumbilder/Gubbagrottan/UkraineDrinks.JPG
Från vänster ser vi den whisky som blandats av nio svenska destillerier för Ukraina. Destillerierna är: Agitator Whiskymakare, Bergslagens destilleri, Gammelstilla whisky, Gotland Whisky, High Coast whisky, Mackmyra, Norrtelje brenneri, Smögen och Spirit of Hven.
I glaset längst till vänster ser vi en ljust bärnstensfärgad blended whicksy. Jag upplevde den som först lite anonym, men snart kom en lätt rökig pepprighet som stannade kvar rätt bra i munnen. Den är inte så extrem som en del kan vara utan jag upplevde den som en bra blended med sin egen karaktär som passar bra som avec.
I Mitten ser vi Nemiroff, den Ukrainska vodkan som nyss följde med hem. Det blev ett litet standardglas för avsmakningen som jag tror passar miljön där vodkan kommer ifrån. För min del kändes den snäll i smaken, bedrägligt snäll ska jag säga. Utan att vara vodkakonnässör en kvalitet som nog står lite över vår egen Absolut. Jämn och fin utan tillstymmelse till finkelsmak. Bra där.
Så längst till höger ser vi den omtalade Obolon, ölet som blivit vanligt på svenska hyllor. Sparar den här burken till ett bättre tillfälle, men den jag redan druckit ger mig vibbar av något åt hållet tjeckisk öl. Rätt fruktig i karaktären men absolut en bra öl. Hustrun tyckte lika, men vi är båda mer IPA-fantaster (gärna Guinness eller Ocean’s Göteborgsporter som är nästan lika mörk).
Finns det en IPA gjord av Obolon så skulle det vara mycket intressant?