Bonusläsning från Vargblod av Chris Berg

Artikeln innehåller betallänkar för Adlibris, Bokus, Storytel och Bookbeat.

Nedan följer lite bonusläsning från nya boken Vargblod av min gode vän och kollega Chris Berg. Eller snarare ett i redigeringsprocessen struket första kapitel. Boken ska släppas idag och finns hos Adlibris för 216:- SEK eller Bokus för 199:-, samt förstås din lokala välsorterade bokhandlare som Akademibokhandeln och hos SF-bokhandeln för 239:-. Du kan förstås även lyssna på den på Storytel eller Bookbeat.

Jag har själv blurbat omslaget, där hela blurben faktiskt togs med och hamnade på framsidan:

“Ett välkommet nyskapande tillskott till den svenska technothrillergenren, både stilistiskt och i handling, och som lyckas introduycera en helt unik mytologi.”

Kapitlet följer. Som struket kapitel är texten oredigerat råmanus, men för oss som läst hela manus så är den fortfarande korrekt för handlingen.

En skuggas död

Han kunde nästan känna doften av deras hat över stanken av ruttnande kastanjer och höstlöv. Deras blickar skavde där han rakryggat fortsatte nedför den regnvåta kullerstensgatan invid parken.
Den här delen av staden var i stort sett öde så här dags, och ljudet från hans lackskor ekade ensamt nedför gränderna.
Mötet, platsen och tidpunkten hade känts fel redan från början men hade varit för viktigt och för brådskande för att skjuta upp igen.
Han stoppade micro SD-kortet i kondomen han köpt tidigare, knöt åt och stoppade det lilla paketet i munnen. Verkade han inte komma undan skulle han svälja det, vad kunde han annars göra?
Regnet som gått på sparlåga den senaste halvtimmen började allt hårdare hamra staden igen. Vädret var en god ursäkt för honom att ha med sig det kompakta paraplyet. Tyvärr hade han aldrig tänkt använda det som det var avsett. Han kände de tre skiftnycklarna innanför det tunna tyget i hans improviserade klubba. Han hade aldrig tyckt om att röra sig ute obeväpnad, en effekt av en trasig uppväxt som tjänat honom väl genom livet.
Han svängde ned i tunnelbanan, lika mycket för att komma undan regnet som för att försöka skaka av sig sina förföljare. På monitorn i taket såg han sig själv samtidigt som tåget lämnade den nu öde perrongen. Kanske hade det varit ett misstag att gå under jord. Nästa tåg skulle komma först om fyra minuter.
Ja, definitivt ett misstag.
Han behövde inte vända sig om, han hörde tydligt stegen från de som följde honom. Grus som fastnat i kängornas sulor skrapade som klor mot marmortrappan. Tre Vargar. Nej, fyra nu.
Tre minuter.
En rörelse i andra änden av plattformen. Åtminstone två till från andra hållet.
Han svalde paketet och plockade fram sin telefon.
Vargarna höll sig på avstånd medan de placerade sig för att skära av hans flyktvägar.
Han skickade sitt meddelande, raderade det innan han stoppade telefonen i innerfickan och sträckte på sig.
Han lossade något på slipsen och den vita kragen, rullade med axlarna för att mjuka upp inför det oundvikliga. Tyngden från hans improviserade batong kändes bra i handen, en lugn kraft som väntade på att få släppas loss. En känsla som skänkte viss trygghet.
Han skulle inte leva länge nog för att se nästa tåg rulla in på perrongen, det insåg han nu. Det var här det skulle ta slut och det var dags att välja hur han skulle möta döden.
Han kunde inte låta bli att le. Han hade alltid fruktat att inte få välja, att livet skulle slitas ifrån honom på ett sätt han inte kunde påverka.
Detta var hans tid och plats, hans val. Inte en jävel kunde ta det ifrån honom nu.
Kanske skulle deras DNA på perrongens smutsiga golv vara tillräckligt för att hans flock skulle kunna sniffa reda på vilka de var. Han fick se till att de lämnade tillräckligt mycket, det skulle bli hans sista uppgift.
Steg närmade sig.
Han kramade batongen hårdare, böjde lätt på knäna och tog ett djupt andetag.
Två minuter.
Vargen missbedömde kraften hos paraplyet, hade inte räknat med ett och ett halvt kilo stål innanför tyget och blockerade inte slaget som han borde ha gjort Innan kroppen slagit i marken hade mannen slitit åt sig pistolen från Vargens axelhölster och bakom en skur av kulor rusade han mot kropparna som blockerade trappan. Ljudet från skotten som studsade mot väggar, golv och tak tycktes förstärkas och mångfaldigas i bergrummets hårda utrymme.
Vargarna tog skydd bakom pelarna och vägen till trappan låg fri framför honom.
Skulle han ha en chans ändå?
Blixten skar från nacken till baksidan av låret. Musklerna låste hela kroppen i en onaturligt bakåtböjd båge och han hade ingen chans att ta emot sig när han föll.

#

Han vaknade av att grova händer sökte igenom hans fickor. Hans armar låsta mot marmorgolvet av män i mörka motorcykelställ. I deras visir såg han bilden av sig själv.
”En telefon bara, inget annat” morrande en röst. ”Han måste ha svalt det.”
”Vi har ont om tid” svarade en kvinna. Rösten var märkligt bekant men han kunde inte placera den. Det välbekanta ljudet av en fällkniv som öppnades, en utfälld klo, fick honom att sluta ögonen.
En minut.
Han valde att inte skrika när de skar upp hans buk och tog ifrån honom det han offrat allt för.
När tåget rullade in till plattformen fanns inte en levande själ kvar på platsen.

Chris Berg jobbar normalt som läkare och författarnamnet är en pseudonym för att hålla isär skrivandet och arbetet som läkare. Han har testläst och faktagranskat mina böcker sedan Stjärnfall och jag hans Draksådd och nu Vargblod.

Du hittar boken hos Adlibris för 216:- SEK eller Bokus för 199:-, samt förstås din lokala välsorterade bokhandlare som Akademibokhandeln och hos SF-bokhandeln för 239:-. Du kan förstås även lyssna på den på Storytel eller Bookbeat.