Sveriges statsminister Andersson (S) höll idag en pressträff om det säkerhetspoltiiska läget. Hon ville inte diskutera nackdelarna med Lissabonfördragets artikel 42.7, men ville gärna mena att det finns nackdelar med Nato. Trots att Nato svart på vitt har planering och besked om vad som gäller, medan 42.7 är fritt för tolkningar och oavsett säger att Nato gäller före 42.7. Låt oss diskutera både för- och nackdelar med 42.7 nedan.
Verkligheten är att 42.7 har en fördel.
42.7 existerar.
Nackdelarna är dock många, speciellt att ingen vet vad 42.7 innebär i verkligheten.
Artikeln lyder:
“Om en medlemsstat skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium, är de övriga medlemsstaterna skyldiga att ge den medlemsstaten stöd och bistånd med alla till buds stående medel i enlighet med artikel 51 i Förenta nationernas stadga. Detta ska inte påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik. Åtagandena och samarbetet på detta område ska vara förenliga med åtagandena inom Nordatlantiska fördragsorganisationen, som för de stater som är medlemmar i denna också i fortsättningen ska utgöra grunden för deras kollektiva försvar och den instans som genomför det.“
Det är allt. Det är den samlade innebörden av 42.7.
Notera fetstilen, som säger att Nato gäller före 42.7 och att den särskilda karaktären (dvs allianslösa undantag som Sverige och Finland) inte ska påverkas.
Kort sagt går det alldeles utmärkt att tolka 42.7 som att inga Natoländer ska bidra om Sverige anfalls. Vi ska väl då få hjälp från Irland, Österrike, Finland, Cypern och Malta. Natoländerna ska göra det som gäller för Nato, dvs bara hjälpa Natoländer.
Statsminister Andersson (S) vill dock framhålla att det finns nackdelar med Nato. Som att vi måste hjälpa andra länder om de blir anfallna. Vilket är innebörden av en allians. Verkar som Andersson blandar ihop hur S ser på svensk inrikespolitik med hur internationella multilaterala försvarsallianser fungerar.
För övrigt – Nato har försvarsplanering och med det en planering för vad för stöd som ska skickas. EU 42.7 säger “till buds stående medel”. De flesta länder har inte mobiliserat, och har därmed inte särskilt mycket stående medel. Dessutom ska de vara “ill buds”, dvs inte upptagna med annat. Som övningar och utbildning.
I verkligheten kommer oavsett ett åberopande av 42.7 följas av veckor av diskussioner om vad som ska göras. Då gäller det att likt Ukraina ha ett försvar som kan hålla ut lång tid, tills hjälp enligt 42.7 anländer när och om en sådan väl beslutas. Nato har iaf tänkt till i förväg.
Nu ville statsministern att EU ska upprätta planering enligt 42.7, men som 42.7 uppger så trumfar Nato 42.7 och Natoländerna behöver alltså inte delta i en sådan planering. Grunden i deras kollektiva ansvar ska vara Nato. Inte EU. Står det i 42.7.
Statsministern vill alltså bygga svensk säkerhetspolitik på en klausul som ingen vet vad den innebär och hjälp från Malta, Cypern, Österrike samt Finland och med vad de råkar ha omedelbart gripbart.
44 kommentarer
Så vansinnigt frustrerande att lyssna på MA och andra anti-Nato-figurer. De spelar verkligen rysk roulette med Sverige.
Men va f-n! Vid varje intensivt mötestillfälle så hoppas man att Sveriges regering kommit till sans om NATO. Men nejdå.
Och var är den s.k. oppositionen med M i spetsen?
Borde man inte kalla till presskonferens en timme senare och tillkännage att en moderatledd regering avser aktivera en NATO-ansökan dagen den tillträder?
Bättre läge att gå med än vi har nu kommer troligen inte uppstå. Håller med om att vår mjäkiga opposition borde ligga på med blåslampan. Nato kommer bli årets valfråga och det brukar ju faktiskt intressera politiker lite, eftersom makten tydligen går för allt (inklusive landets säkerhet).
Magdalena kommer väl styra in debatten på familjeveckor och berätta hur duktigt de skött pandemin istället för att fokusera på hur vår världsbild faller samman runt oss. Det tyder väl på att allt är som vanligt i Sverige.
Hela vårt lands politik bygger på osäkra antaganden tills verkligheten visar sig något annat. Det handlar om Klimatnödläge, Värdegrunder och en ohemul vilja att ta alla våra pengar för att sedan skicka småsmulor tillbaka. Ibland undrar jag hur många “lögnare” vi föder varje dag då Svenssons antingen blir lurade av politikernas lögner alternativt lurar Svensson staten genom att fuska med såväl bidrag som skatter.
Vi är 3,2 miljoner som jobbar i privata sektorn, resten av landets 10 miljoner invånare försörjs av oss.
Det var lite väl generaliserande, det finns ett starkt beroende förhållande ”kretslopp”. en stor del av den privata sektorn är beroende helt eller delvis av offentlig upphandling.
Då blir det alltså fler än 6,8 miljoner som försörjs av färre än 3,2 miljoner. 🙂
Korrekt. Har hört en siffra på 2,2 miljoner som de facto försörjer landet men kommer inte ihåg källan (R Uvell kanske?)
3,2 miljoner är ung. storleken på den samlade svenska arbetskraften räknat i helårsekvivalenter? Utslaget på faktiskt yrkesarbetande blir det lite mer. Antalet “sysselsatta” är 4,9 miljoner, men den siffran är också trams.
.
Men hela den tramsiga uträkningen bygger på antagandet att människor i offentlig sektor – lärare, sjuksköterskor, poliser, brandmän, personalen vid vattenverket m.fl. – inte lämnar något bidrag till samhället. Trams, som sagt.
Siffran jag använder är antalet anställda i privata företag 2021 från Ekonomifakta. Visst kan man hålla på och trixa med siffrorna om sysselsättningen etc, men det är som sagt trams.
https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Foretagande/Naringslivet/Naringslivets-struktur/
Uppenbart att för (S) är det partiets bästa som står i fokus, aldrig nationens. Allt handlar om att vinna nästa val och säkra regeringsmaket. Skulle (S) hamna i opposition är det att likställa med en statskupp.
Detta gäller inte bara S tyvärr. Det är ett problem som är inbyggt i konceptet karriärpolitiker. Prio ett för dem är ALLTID att bli in/omvalda (undantaget de som annonserat att de ska avgå). Inget konstigt med det heller, hur ska de annars kunna göra sitt jobb? Med lite tur så kommer “Sveriges bästa”, i vårt fall, som prio två beroende på hur korrupta de är.
Det är förstås därför man undrar, vilka utrikespolitiska rådgivare som finns tillhands?
Jag gissar på Pelle, Maggan och Janne.
Alltså Pierre Schori, Margot Wallström och Jan Eliasson. I S-kretsar tunga namn som vi alla vet var de står.
Märkligt vilken fanatisk berörningsskräck NATO har hos S?
Man kan bli konspiratorisk för mindre eftersom inga logiska eller underbyggda argument någonsin framförts till denna envisa åsikt. Sitter FSB med några känsliga foton eller vad handlar det om?
Sedan alltid “någon annan” som förväntas erbjuda sina tjänster till vårt förfogande. Naturligtivs utan krav på motprestation från oss.
Kom ihåg att Sverige var pådrivande för att urholka 42.7 genom att driva på att det skulle vara varje land fritt att välja att stöda eller ej stödja sina ”allierade”. Därefter 2009 deklarerade Sverige att:
“Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas.”
– Ingen har svarat på denna deklaration.
Inte mycket till grund för ett nationellt försvar. Men det tror jag MA inser men inte gärna vill prata om…
Precis, hela den nedanstående meningen syftar egentligen till att militärt alliansfria länder ej ska vara bundna att skicka stridande trupp till andra länder och därmed riskera sin “militärt alliansfria” status. I princip försöker man både äta kakan och ha den kvar med denna formulering. Man ska få hjälp, men ingen ska vara tvungen att skicka hjälp som de inte vill.
“Detta ska inte påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik.”
Exakt vad som återges i denna artikel i Expressen:
https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/blagul-egoism-raddar-inte-sverige/
“Det snäva egenintresset skiner igenom även i synen på EU:s solidaritetsklausul. När den förhandlades fram mellan EU-länderna gjorde Sverige allt för att vattna ur den, påpekar EU-experten Ylva Nilsson’…..
“Finland har under de senaste åren drivit kravet att EU borde konkretisera förpliktelserna. Enligt Ylva Nilsson har Finland velat att EU ska skriva instruktioner om vad 42.7 innebär i praktiken.
– Sverige har inte varit ett dugg intresserat av detta. Det är väl den vanliga rädslan för att vi skulle åka på något själva. Därför blir det så ironiskt när Magdalena Andersson nu vill påminna andra EU-länder om att de är skyldiga att ställa upp om Sverige och Finland skulle bli angripna. Det är nog många inom EU som höjer på ögonbrynen, säger Ylva Nilsson.”
Det blir väl också dyrt om det skall skapas en parallell EU säkerhets struktur, som verkligen kan upprätthålla ett EU beredskap. Sen är EU ju ett ganska trögt system. Och vil länderna accepterer en liten grad av inflytande till kommissionen och parlamentet. Kan också bli konstigt med ett nyt policy område i EU där kommissionen och parlamentet inte är med. Blir svårsmält. Och går vi “ful EU” tar det år innan allt är förhandlat klart och implementering kan påbörjas.
Ja, det är märkligt hur regeringen resonerar, 42.7 är ju ingenting annat än politiska handhjärtan som inte kommer bygga säkerhet för svenska medborgare, NATO heter den brandförsäkringen som regeringen letar efter även om den innehåller villkor som Z inte tycker om, så ger det oss den garanti som folket förtjänar. Regeringen har utredningen från 2016 att luta sig på, ingenting i dess slutsatser har förändrats, däremot har vårt behov av att gå med i NATO blivit akut.
Som Nato-medlem är man inte garanterad försvar av andra Nato-medlemmar (eller har jag fel bloggaren?)
Det handlar om sannolikhet. Jag vågar påstå att Sverige som Natomedlen har mycket hög sannolikhet att få hjälp av andra medlemmar. Jämför med exempelvis Ungern – försök som USA:s president förklara att amerikanska pojkar skall dö för Putinrövslickaren Orban.
NATO likställer en attack på en enskild medlem med en attack på alla medlemsländer. Attackerar du Norge så är det alltså samma sak som du hade attackerat USA och svaret kommer att bli därefter.
Känner fortfarande en olustkänsla inför NATO, men rättar mig nu i ledet. Faktisk terräng och väderlek trumfar karta och väderprognos.
Välkommen
Det är ju faktiskt ännu värre än bloggaren anger eftersom artikel 42.7 anger att man är skyldig att bistå övriga länder i enlighet med artikel 51 i FN-stadgan som är ännu en överlagring av luddighet och som i sig bara handlar om nationers rätt att försvara sig själva vid angrepp och dessutom bara tills säkerhetsrådet har vidtagit åtgärder. Det är alltså en vag och luddig EU-regel som hänvisar till en vag och luddig FN-regel vi ska luta oss mot om ryssen kommer (jo jag utgår ifrån att det är hotet). Och det bara för att vi inte vill behöva ställa upp om någon annan medlem blir attackerad. Ynkligt!
Det finns nog ingen klar och entydig tolkning av artikel 5 i the north atlantic treaty heller, men historiskt har den funkat avskräckande på det sättet att inga angrepp skett. Man kan naturligtvis fundera över vad man gör om Turkiet och Grekland hamnar i luven på varandra, men skulle det börja regna granater har jag hellre ett riktigt paraply i form av artikel 5 än dansar en soldans medan jag mumlar orden ur artikel 42.7 i Lissabonfördraget och artikel 51 i FN-stadgan.
Maggan har nog räknat på hur mycket det kostar per röst att gå med eller stå utanför nato. Just nu visar hennes excell fördel flummig klausul, men vi får se vad som händer till höst. Hon kan få det svettigt eller bli hyllad, hennes spel.
Kan man få hoppas Maggan tar rygg på Zelensky?
“Ukraina avvisar Rysslands förslag att bli en neutral stat enligt österrikisk eller svensk modell. Ukraina vill att fredssamtalen i stället fokuserar på säkerhetsgarantier.
“Ukraina är i krig med Ryssland och modellen för oss kan bara vara ukrainsk med lagligt bindande säkerhetsgarantier”, säger Ukrainas chefsförhandlare Mikhailo Podolyak i en kommentar som publicerats av president Zelenskys kansli. ”
Så om vi kallar NATO för “säkerhetsgarantier” istället kan Z partiet då acceptera det?
Z partiet är alltså… Enade Ryssland, Putins parti antar jag?
Lissabonfördraget skulle troligen leda till samma resultat som för Ukraina. Om Sverige anfölls separat skulle vi säkert få uppmuntrande ord och humanitära leveranser. För övrigt så ingår alla EU-länder med expeditionär försvarsförmåga i Nato. De skulle således behöva stå utanför rent militärt för att inte starta ett världskrig. Därmed är Lissabonfördraget ett luftslott i sammanhanget.
Fast Ukraina har fått betydligt mer än “uppmuntrande ord och humanitära leveranser” redan och kommer högst troligt att få betydligt mer innan detta är slut. Maggan har ju redan öppnat (var nog aldrig ens stängt?) för fler leveranser av militär utrustning.
Viljan att skänka krigsmateriel till Ukraina beror nog främst på deras starka försvarsvilja, mod och förmåga att hålla ryssarna stången. Det är nog inte så att väst automatiskt pumpar in vapen i en krigszon.
Antar att Finland kommer att söka medlemsskap i NATO. Det kan ju hända att Finland blir invaderat av Ryssland. Är det då säkert att Sverige skulle ställa upp på Finland? Trots, alla försvarsavtal och samövningar. Finland har tidigare handlat F18 och nu blir det F35. JAS fick stryka på foten vid bägge tillfällena. Förmodligen var inköpsbeslutet säkerhetspolitiskt betingat…:-)
De vill veta att reservdelarna och robotarna finns där den dag de behöver dem; det sista Finland vill är att köpa in JAS bara för att, när det smäller, att det illa rustade Sverige nu behöver alla delar själva.
Någonstans måste Magdalena Andersson och Peter Hultqvist förstå att ju mer de tjafsar och dummar sig nu, desto jobbigare blir det sedan när de sent omsider kryper till korset. Det är inte så att Sverige eller ett svenskt medlemskap blir mer populärt hos USA m.fl. ju mer de dummar sig. Kraven på motprestationer kommer att öka.
Trovärdighet tar tid att bygga upp men kan raseras på ett ögonblick. Att först vara avvisande för att senare önska bli inkluderad kommer knappast att gå utan att någon/några ifrågasätter det verkliga motivet eller ställer sig direkt avvisande till en sådan begäran.
Nja, de har ju många gånger visat att de inte har några problem med att vända 180 grader på en grisblink och sedan hävda att de tyckt så hela tiden.
Iofs. Men nu är det inte dumma sosseväljare de ska lura utan USA:s senat.
Så statsministerns logik är att vi kan fortsätta vara alliansfria för att vi i praktiken redan är med i en försvarsallians via 42.7?
Sen vet ingen säkert vad 42.7 egentligen är värt om det blir skarpt läge och vi faktiskt behöver hjälp.
Så är då logiken att en dålig försvarsallians (42.7) är bättre än en bra försvarsallians (NATO) för att, tja för att den bra förvarsalliansen är just NATO och för att sossarna alltid varit emot en NATO-anslutning, och att ansluta till NATO i princip är att medge att sossarna har haft fel, och det går ju inte att medge att sossarna haft fel, speciellt inte på ett valår.
Det bästa i dagens situation vore om parlamenten i alla NATOs medlemsstater röstade igenom på förhand att Sverige och Finland skulle få bli fullvärdiga medlemmar i NATO om de lämnade in en ansökan.
Både Sverige och Finland är redan i huvudsak interoperabla med NATO, så med förhandsbeslut från alla medlemsstater hade i princip en medlemsskapsansökan kunna omvandlas till ett fullvärdigt medlemsskap på nolltid. Detta skulle göra att man minimerar den riskfyllda tid mellan en ansökan skickas in tills dess att man blir fullvärdiga medlemmar.
Även om Sverige har rätt att ta sina egna beslut om sin nationella säkerhet, så vore det näst intill en uppmaning till Ryssland att invadera Finland om vi inte synkar en ansökan om NATO medlemsskap med dem.
Annars är tidpunkten väl vald. Det skickar en tydlig signal att Rysslands aggressiva beteende enbart motverkar sitt syfte. Dessutom är de fullt upptagna med att förlora i Ukraina, så Ryssland skulle inte våga sig på ett flerfrontskrig.
Jaha, idag röstade riksdagen för en NATO-option (https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/arende/betankande/vissa-sakerhetspolitiska-fragor_H901UU11). Men riksdagen röstade nej för medlemskap i NATO (https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/arende/betankande/vissa-sakerhetspolitiska-fragor_H901UU11/html) S, V, MP, SD röstade nej.
Suck, V(pk) och MP förvånar ju inte. Inte heller att S hårda kärna fortfarande styr Partiet (trots Bildts killgissningar). Men att Åkessons “omsvängning” i NATO-frågan visade sig vara samma gamla Moskva-kramande är en besvikelse. Man hade ju hoppats att det fanns en majoritet i riksdagen för NATO-medlemsskap nu. Men då vet vi.
Innebär 42.7 att Sverige måste ställa upp med ”alla till buds stående medel” för att t.ex. hjälpa Cypern mot Turkiet och i förlängningen mot NATO då Turkiet är med i NATO?
Finns det något mer specifikt man ska uppfylla vid en allians med Nato om de blir krig ? Man måste kunna försvara sitt eget lands gränser så ska man skicka x procent av sin armé eller hur går det till konkret för att uppfylla kravet? Antar det krävs mer än lite signalspaning.
Alla samarbeten förutom de dåliga är bra brukar man säga. I detta fall 42.7 kan man verkligen diskutera nyttan med samarbetet. Risken är att vi lägger fokus och tid som vi kanske inte har på fel saker. Det har aldrig funnits ett bättre tillfälle än nu att ansöka om Nato medlemskap än nu. Fönstret är vidöppet och allting talar för att det är den vägen vi skallgång. Bygga atlant vallen mot Ryssland. Visa Ryssland att den enda vägen framåt är demokratin och individens rättigheter tas tillvara. En sant och rättvist rättsväsende byggd på demokratisk grund. Alla andra väger leder mot avgrunden.