Försvarsmakten återigen en budgetregulator – M+KD+SD anslår inte en krona till underfinansierat försvar – trots brister på över 30 miljarder

Gårdagens besked om en gemensam budget från de så kallade högerpartierna M+KD+SD innehöll exakt noll ökade anslag till försvaret av rikets suveränitet, svenskarnas frihet och vår demokrati. Försvarsanslagen höjdes inte med en enda krona relativt S+MP:s underfinansiering av försvarsbeslutet, trots att Försvarsmakten själva talar om brister på minst 30 miljarder enbart inom materielanskaffningen, samt 2020 tvingades till neddragningar för att istället bedriva regionalpolitik med nya regementen i Mellansverige man inte ville ha och inte hade råd med. Den klassiska M+KD-politiken från Borg-Reinfeldtregeringen att alltid nedprioritera rikets försvar är alltså tillbaka, nu stödd av SD. Den som vill stärka svenskt försvar kan alltså inte lägga sin röst på axelmakten M-KD-SD.

Inte prioriterat alls av M+KD+SD

Det nya försvarsbeslutet var underfinansierat redan från början, och underfinansieringen har därefter förvärrats. Bland annat har det varit anställningsstopp, trots att organisationen skulle växa och försvaret har använts som bemanningsföretag av regeringen. Det finns också omfattande rapportering om indragen verksamhet och sänkt beredskap, när gökungen värnplikten gör att utbildning av värnpliktiga åter blivit kärnverksamheten istället för faktisk försvarsförmåga. 

2020 tvingades med bara två veckors varsel och mitt i semestern Försvarsmakten leverera ett kompletterande budgetunderlag, efter att regeringen bestämt att det skulle etableras regementen i Kristinehamn, Sollefteå och Falun. Detta mot Försvarsmaktens vilja och rekommendation, eftersom detta innebär stora extra kostnader det saknas ekonomi för.

Den underfinansierade etableringen av Kristinehamn-Sollefteå-Falun innebar att Försvarsmakten tvingades göra reduceringar och förseningar av övriga beslutade försvarssatsningar enligt försvarsbeslutet.

I sitt kompletterande budgetunderlag skriver Försvarsmakten bland annat:

“Trots att regeringens uppdrag innebär en ökning av tillgänglig ekonomi krävs, för att realisera regeringens inriktning inom de angivna ekonomiska ramarna, att Försvarsmakten även vidtar reduceringar och förskjutningar i planerad verksamhet. Regeringen har i uppdraget angett ett antal åtgärder som Försvarsmakten inte får vidta för att finansiera den inriktning regeringen beslutat om och vidare hänvisas till att Försvarsmakten ska utgå från ekonomiska beräkningar som ligger till grund för regeringens inriktning. Detta försvårar möjligheterna att åstadkomma en balanserad och genomförbar plan.”

Bland annat innebar detta att man senarelade krigsförband för 1:a divisionen. Exempelvis kommer den viktiga 1:a divisionsunderhållsbataljonen att förskjutas från 2027 till 2030. Det samma gäller divisionsingenjörsbataljonen och divisionstelekrigsbataljonen. Divisionsledningsbataljonen fördröjs också till 2030. 

Kort sagt så innebar etablerandet av Kristinehamn – Sollefteå – Falun en underfinansiering som försköt etablerandet av en division till tidigast år 2030.

Detta på den högre nivån. Det innebär också fördröjningar av anskaffningar på en lägre nivå, men som inte på pappret ändrar tillgängliga krigsförband, ett sk pappersförsvar, utan bara faktiska förmågor och slagkraft för rikets försvar. Sammanställningen över övriga neddragningar är hemligstämplad.

Försvarsmaktens materielförsörjning (inköp och underhåll av utrustning, vapensystem, fordon etc) har också omfattande brister om minst 30 miljarder kronor på grund av att kostnaderna för försvarsmateriel ökar snabbare än officiell inflation.

I budgetunderlaget för 2022 skriver Försvarsmakten:

“Försvarsmakten har vid flera tillfällen påtalat att materielförsörjningen påverkas av att anslagsomräkningen inte motsvarar den faktiska prisutvecklingen. [..] Detta har medfört att […] Försvarsmakten i sin investeringsplanering, behöver avsätta betydande belopp för att kompensera för framtida köpkraftsminskning. I de investeringsplaner som lämnas i samband med föreliggande budgetunderlag, uppgår denna reservation till 30 miljarder kronor för perioden 2022 – 2033.“

Det handlar alltså om ett underskott på cirka 3 miljarder kronor om året enbart på anskaffningen av materiel.

Försvarsmakten påtalar också i bbudgetunderlaget följande:

“Samtidigt medförde ändringarna ökade obalanser mellan verkans- och stödförband samt att uthålligheten inte ökade lika snabbt som i tidigare planering. Det medförde även en ökad risk vad avser mobilisering och förmågan att tidigt möta ett väpnat angrepp. Bedömningen skedde relativt Försvarsmaktens militära råd inom ramen för budgetunderlaget för 2021.”

Och vill man läsa vad Försvarsmakten själva säger om nuvarande förmåga, så står följande i budgetunderlaget för 2022:

“Då dagens krigsorganisation i grunden inte är utformad och dimensionerad för att möta ett väpnat angrepp finns på kort sikt stora begränsningar, särskilt vid händelseutvecklingar som kan uppstå snabbt i ett försämrat omvärldsläge och vid högre konfliktnivåer.”

Man bedömer att förmågan kommer öka till år 2025, men alltså inte här och nu. Dock används begreppet obalanser för att sätta fingret på effekten av förseningen av 1:a divisionen och dess stödförband. Istället måste Försvarsmakten få stöd av totalförsvaret, dvs det civila samhället för att kunna verka uthålligt.

“Den operativa risken i perioden 2021 – 2030 består bl a av obalanser mellan verkansförband och stödfunktioner, viss verkansförmåga främst inom ramen för gemensamma operationer samt begränsad uthållighet. […] Utöver detta föreligger ett omfattande behov av stöd från det övriga totalförsvaret då en obalans, vad avser verksansförband och stödfunktioner kvarstår till 2030.”

Mer detaljer finns i en sekretessbelagd bilaga, vilket gör att politikerna kan undvika en granskning av hur allvarligt läget är. Kom ihåg att ett utökat försvar också behöver utökade stödfunktioner, vilket genom strykandet av första divisionen alltså uteblir.

Samtidigt som det säkerhetspolitiska läget de senaste veckorna försämrats till antagligen den värsta nivån sedan 2014 – 2016 så gick dock M+KD+SD alltså ut med ett gemensamt budgetförslag som inte innebar en enda krona mer i anslag till rikets försvar än vad S+MP-regeringen föreslår.

Istället satsas exempelvis 8 miljarder kronor på att sänka skatten för heltidsarbetande med 150:- SEK i månaden. Man kunde istället lagt en sänkning på 100:- SEK i månaden och gett 2.6 miljarder kronor till Försvarsmakten, vilket täckt upp nästan hela underskottet på materielsidan.

Men det gjorde man inte. Man slängde inte ens in 100 miljoner kronor för att låtsas visa en vilja att stärka försvaret genom lite fikapengar.

Det är alltså  tydligt att M+KD+SD är tillbaka på regeringen Borg-Reinfeldts försvarspolitik, där rikets försvar och försvaret av vår demokrati, frihet och nationella oberoende alltid får stå tillbaka som budgetregulator. Är man positiv till stärkt svenskt försvar kan man inte rösta på axelmakten M-KD-SD vars tal om starkare försvar bara var just tomt snack. När man väl lade en budget blev det inte en enda krona.

Frågan är bara vilket parti som låg bakom att inte ge några ökade anslag till försvaret, eller om samtliga partier i förhandlingarna om den gemensamma budgeten var överens om detta?

Klingandet av skålande vodkaglas hördes igår från Gjörwellsgatan och ryska ambassaden, när M+KD+SD presenterade sitt gemensamma budgetförslag.