Det blev begagnad ersättare till rishögen

I helgen blev det en begagnad ersättare till Honda-rishögen, som uppfyllde speckraven om låg skatt och fyrhjulsdrift.

Volkswagen alltså

Rishögen ersätts nu alltså efter sexton års lång och trogen, men med allt mer servicebehov och förmodat fallerad besiktning framåt slutet av hösten. Efter sexton år och 35 000 mil går det helt enkelt inte längre med en bil där reparationerna skulle gå på 40 000 – 50 000 kronor och bilen högst kan säljas för 15 000 – 20 000, varav större delen av värdet är däcken, vinterdäcken och AirPlay-bilstereon från 2016. Paj fjädring, läckande kylarvätska, paj a/c med mera. 

När jag flyttade in på gården 2006 var bilen från 2005 nästan helt ny och av senaste modell. Inte riktigt samma sak idag om man säger så.

Det blir intressant att räkna ut totalkostnaden över livscykeln när den väl går till skroten. Under 8:- SEK per mil i värdeminskning på inköpspris om 272 000:-, över 100 000:- SEK i fordonsskatt, över 300 000:- SEK i bränsle, 80 000:- i försäkring och så vidare. Underhållskostnader för däck, service, slitagedelar, reparationer. Släng på kapitalkostnad (utebliven riskfri ränta på kapital och kostnader). Handlar över 16 år om priset på en Tesla, som förvisso inte har helt gratis bränsle, försäkring eller service heller. 

Men det lyfter vi till ett separat blogginlägg, då jag tror mig ha väldigt mycket av sifferunderlagen nedskrivna. Alternativt får man köra ett estimat.

Aldrig förr kört en bil från nytillverkad till skroten, så det är en ny erfarenhet.

Så vad blev det för en bil? 

Det blev en fyrhjulsdriven bensinare med hög markfrigång från hösten 2018, dvs med lite Malus-skatt kvar som sänkte priset, men därefter låg skatt jämfört med Honda-rishögens 7 500:- SEK om året. Bilen är rent av nyare än Teslan om man vill se det så. Gubbautomat är ju passande, men även med lågväxelläge. Bonusfunktioner som Android Auto och Apple Carplay, adaptiv fartkontroll, nödbroms och filhållningsassistans via tre kameror och andra nymodigheter. Inte Teslanivå, men det gick utmärkt att sitta i timslång bilkö utan att röra vare sig broms eller gaspedal, även om man behövde bekräfta starter med ena fingret.

Och förstås en del begagnadegenskaper även om jag inte behövt ringa DWB och utnyttja deras beryktade garanti, efter hemresan tvärs över landet, då allt var identifierat innan.

Bilen

Riktig fyrhjulsdrift 60/40 hela tiden istället för den gamla rishögens trehjulsdrift (dvs fyrhjulsdriften går bara på när ett framdäck släpper, vilket är det vanliga för så kallad fyrhjulsdrift på fossila personbilar). Svagaste motorn för modellen också, men tillräckligt för att använda som dragbil lokalt. Kör vi långt är det Teslan som gäller.

Rails som bonus för takräcke, vilket kanske kommer monteras permanent när rishögen väl slutligen skrotas framåt hösten. Körs ju en del brädor och liknande. Håller även denna japanare till 35 000 mil har den nästan 32 års tjänstgöring framför sig, då den som andrabil främst för lokalt bruk kommer köras under 1 000 mil om året, men vid det laget är väl fossilare förbjudna om det ens går att få tag på bränsle och författaren kanske redan är död och begraven. Sedan kommer det förstås komma en elbil med motsvarande specar och kvalitet tids nog, även om det prismässigt inte går att matcha. 

Men vi lär fortsätta komma upp för backarna hit upp till toppen på berget. Även vintertid och även då med släp. Och Lena kommer kunna komma till brandstationen vid larm även när det inte är skottat på vintern.