Ryska Federationen inför Tsar Putin – och territoriella krav på grannarna i sin grundlag

Som väntat har det offentliggjorts att den så kallade folkomröstningen om den Ryska Federationens författning resulterade i en grundlagsändring. Därmed kommer Putin sitta kvar som tsar i Ryssland till sin död, men i den mångkulturella och flerspråkiga Ryska Federationen slår också fast i grundlagen att de är Sovjetunionens arvtagare med stöd av Gud, med rätt till allt område behärskat av Sovjet, samt att ryska språket avgör var Rysslands gränser ska gå. Kort sagt står det nu i grundlagen att exempelvis Estland, Lettland och Litauen enligt Gud tillhör Kreml.

Moskva, Moskva och Kreml.

Det rådde aldrig någon tvekan om vad valresultatet skulle bli för den fejkade så kallade folkomröstningen om den ryska grundlagen. Det var rent av så att nyhetsbyrån TASS igår presenterade valresultatet långt innan vallokalerna stängde, när någon råkade klicka publicera på det färdigskrivna nyheten i förväg. Bara så ingen missförstår – folk kanske gått till valurnorna, men valresultatet har inget med hur folk röstade att göra, utan valet är bara ett skådespel för att nyttiga idioter och avlönade påverkansoperatörer ska kunna hävda att det var demokratiskt.

Mer intressant är vad grundlagsändringarna innebär.

Mest fokus har varit på att tsar Putin nu enligt lagen får sitta kvar som federationens president tills hans sannolika död av hög ålder, eftersom grundlagen nu nollställer hur många mandatperioder man får sitta som president.

Fast det finns ett antal andra kanske mer intressanta formuleringar i grundlagen.

Bland annat anges nu i författningen att Ryska Federationen är Sovjetunionens arvtagare och har anspråk på allt land som omfattades av Sovjetunionen. Särskilt de länder som fått något av Sovjet, vilket t ex är högst aktuellt med uttalanden tidigare i juni från ryska UD om hur mycket pengar som Sovjet pumpade in i Estland, Lettland och Litauen (medan man deporterade delar av befolkningen och ersatte med ryssar) för att använda dessa som anslagstavlor för kommunismens storhet. Alla platser där det talas ryska ska också tillhöra Ryska Federationen, om inte annat genom att Gud har bestämt detta utifrån den nya författningen. Vilket ju blir intressant för små delar av Nordnorge liksom Svalbard, men förstås även Baltstaterna, Vitryssland, alla Långbortfrånstan i Centralasien, Ukraina, Georgien, Armenien, Moldavien, Azerbadijan med flera länder. Och Finland var ju en del av Tsarryssland, som ju Sovjetunionen ärvde…

I ett mångkulturellt och långt ifrån homogent vare sig etniskt eller kulturellt Ryssland är det också intressant med den överhet som det ryska språket (via Gud, som nu är inskriven i författningen) ges. Man kan undra hur kul de 170 olika etniska grupperna med sina över 100 språk finner det att ryska  språket nu ges Guds välsignelse. Det är viktigt att komma ihåg att Ryska Federationen inte är ett ryskt folk.

Och med Gud i ryggen kan väl vad som allt mer ser ut som en fundamentalistiskt religiös regim nu börja eskalera sina anspråk på grannländerna. Fundamentalism handlar om att gå tillbaka till rötterna – till fundamenta – och det som man ansåg var bättre förr. Ofta ett bättre förr som aldrig existerade, men bryr sig inte fundamentalister så mycket om.

Men egentligen kanske det mest handlar om att kunna sitta kvar vid köttgrytorna och som fascistiska kleptokrater kunna fortsätta sno åt sig vinsterna av de tynande ändliga rikedomarna Gud givit de ryska folken, istället för att ge välstånd och välfärd till folket utanför Potemkinkulisserrna S:t Petersburg och Moskva. Då behöver man måla upp yttre fiender och måla upp en bild om omvärldens förtryck och de orättvisor Ryssland utsätts för, så att folket inte pekar fingret mot Kreml, utan mot grannarna och de avskyvärda demokratierna i Väst, med sin frihet, välstånd och välfärd. 

Dessvärre är det så att när man upprepar detta tillräckligt ofta så kommer till slut folket tro på det och inte nöja sig med ord, utan kräva handling.