Gästinlägg: Mindre makt åt folket!

Nedanstående är ett gästinlägg signerat den återkommande gästskribenten Blankröstaren.

Jag försöker följa med hjälpligt i svensk massmedia och har noterat i dagarna att regeringen först ville försöka skaffa sig mer makt men sen kunde tänka sig att gå med på att riksdagen även fortsättningsvis ska få bestämma – det var ju strålande att man landade i den tanken, även om det tydligen krävde att Vänsterpartiet och Moderaterna gjorde gemensam sak.

Blå korset.

Att man i bistra tider ropar efter maktcentrering är nog väldigt vanligt, och det är klart att den som redan har lite makt gärna skaffar mer med fagra löften. Varken Lenin, Hitler eller Mao sa väl (offentligt) innan de fått makten att “bara jag får bestämma, då jävlar ska ni få se på koncentrationsläger!”, och då kan man ändå misstänka att de alla tre möjligen hade en eller annan baktanke. Och det tror jag inte att SMP-regeringen har, inte i den riktningen i alla fall.

Här på bloggen har det påpekats att det aldrig är en bra idé att ge någon typ av makt till de som är som en själv, om man inte också kan tänka sig att de som inte alls är som en själv ska ha den makten efter nästa val. Det är förstås en god tanke. Samtidigt har man bland annat gjort en del mediepolitiska val i Sverige som gör att det kan bli, ska vi säga lattjo, om maktbalansen ändras varaktigt efter nästa val.

Det finns dock en väldigt enkel lösning på många av Sveriges problem, och den ligger helt i linje med att minska folkets demokratiska påverkansmöjligheter. Dock ska vi inte vända oss söderut, och vi ska inte heller ägna oss åt någon halvmesyr.

Strax öster om oss ligger ett fantastiskt land som heter Finland. Många av oss har aldrig varit nyktra där, och det gäller väl i och för sig vissa av urinvånarna också. Kulturellt så tänker vi först på M A Numminen och i andra hand på Lordi, och sen slutar vi tänka på Finland. Det är dumt.

För drygt hundra år sedan var både Sverige och Finland fattiga utkanter av Europa. Nästan inget av vikt hände här, och inga andra än de som bodde i länderna brydde sig. Alla hade fortfarande släktingar i livet som mindes svält och armod som var så hemskt att hundratusentals flydde landen.

Det som har hänt sedan dess i Sverige tycker vi att vi är väl förtrogna med. En fantastisk expansion som gjort att vi är “världens bästa land”, som ska vara en “moralisk stormakt” och diverse annat speciellt. Ingen kan dock ta ifrån oss att vi har haft en rent fantastisk utveckling. Världsledande teknikföretag som (framför allt per capita) exporterat rent otroliga mängder varor och komponenter, vars intäkter kunnat omsättas i en samhällsutveckling som oavsett vad man tycker om dess riktning ändå imponerar i sin omfattning. Vi tenderar förstås att glömma att halva vårt välstånd har vi Hitler att tacka för, för när resten av Europa tappat halva sin arbetsföra befolkning och dessutom var tvungna att lägga all sin energi på att bygga upp det som förstörts i kriget, så kunde vi bara fortsätta rulla ut kullager till höger och vänster. Men likväl, få hade, med sin samtids aktning i behåll, kunnat förutse för drygt hundra år sedan var vi skulle vara idag. Jämfört med många andra ställen på jorden är Sverige en bra plats att bo på.

Men: Titta på Finland. På samma tid som vi har tagit oss dit vi är idag, så har Finland tagit sig hit och mycket mycket längre. Det började uppmärksammas när deras skola hade så pinsamt bra resultat. Sen insåg många att de även hade ett militärt försvar värt namnet. Sen kom de plötsligt högst upp på en massa lycklighetsindex. Och nu senast har det visat sig att de både har totalförsvar, pandemiberedskap och beslutslusta, ovanpå ett välfungerande samhälle som på inget enda vis står det svenska efter.

Allt detta välstånd, och det har de skapat på samma tid som vi skapat vårt, men de har gjort det i ett land som inte har samma naturresurser. Och än mer anmärkningsvärt, de har gjort det efter att först utkämpat ett blodigt inbördeskrig, sedan två krig mot Sovjetunionen, och sedan ett mot Nazityskland, och dessutom betalt av ett “krigsskadestånd” till sagda Sovjetunion, och det under oket av VSB-avtalets konsekvenser. Va? Är det inte skamligt att Sverige inte är minst femtio år före Finland i välståndsutveckling, givet detta? Vad gör vi med vår tid och våra pengar, egentligen?

Skrapar man lite mer på djupet, så inser man förstås att under allt detta har de också en mycket rik kulturtradition (Sibelius är inte konstmusikens motsvarighet till Boomfunk MC’s, och har man inte gett sig på Runeberg och Topelius har man inte läst). Och till på köpet är de pålitliga som ett schweiziskt lokaltåg. Säger någon att vi ses i vägaskälet klockan 1835, om 16 år, då blir det så.

“Fan vad du snackar, du kan ju inte vara finne i alla fall”. Nej, det stämmer, förlåt. Jag ska komma till saken:

Istället för att ge den svenska regeringen mer makt i pandemitider, så ger vi all makt åt den finska. Om vi bara kan övertyga dem om att ta den, så kommer allt att lösa sig.

Till att börja med får alla svenska myndighetsanställda, undantaget rättsväsendet och delar av försvaret, sparken dag ett. Det finns inga förhållanden i Sverige som inte också finns i Finland, och de kommer garanterat att klara av att inkorporera det som blir den “västra rikshalvan”. Naturvårdsverket? Icke. Jämställdhetsmyndigheten? Icke. Skolverket? Skojar du – i Finland har de redan vana av att styra upp undervisning på både finska och svenska. Focka hela gänget, samtliga, allihopa. Riksdag, regeringskansliets 4700 anställda, puts väck.

Finsk lag gäller i hela Finland, även västra rikshalvan. Viss övergångsproblematik är att vänta men det löser sig. Polismyndigheten är full av snutar som kommer att älska finskt ledarskap. Försvaret kan göra sig av med diverse tandlöst och inlemma de spetsiga bitarna i befintlig organisation. Svenska arméchefen får bli Chef Västra Fördelningen, och så vidare.

De första fem åren ändras inga skatter i västra rikshalvan. En stor besparing uppstår när alla de svenska myndighetspersonerna går på vad nu a-kassa kan tänkas heta i Finland och, än viktigare, heller inte kan göra någon skada. Hela den besparingen skickas förstås direkt till Helsingfors som tack för hjälpen. Efter fem år har den finländska statsapparaten hittat ett effektivt sätt att inlemma hela västra rikshalvan på nästan lika villkor, och efter dessa fem år är det också tillåtet för förutvarande svenska men sparkade myndighetspersoner att ta jobb i Helsinki, om de håller måttet. Med hålla måttet menas, utöver relevant ämneskompetens, även att kunna finska. Google translate is not your friend.

Alla som föds i det nya och större Finland får förstås rösträtt när de uppnått myndighetsålder. För att inte fullständigt haverera Finland kommer de som innan ruotsin hätäapu var svenska medborgare inte att ha rösträtt, eller få ställa upp i val, i Finland förrän efter 25 år. Det är en stor uppgift att styra upp svenskarna så att de blir lika bra som finnar på bara ett kvartssekel, men om det är några som skulle klara av det så är det finnarna. Nu är det bara att hoppas att den finska barmhärtigheten är så stor att de går med på det här upplägget, för även om den svenska statsapparaten är dyr i drift tror jag inte att finnarna är så intäktslystna att de gör det för pengarnas skull.

Henkilökohtaisesti olen tyytyväinen uusiin suomalaisiin päälliköihimme.