Flera estniska så kallade peer-to-peer (P2P) låneföretag verkar ha kollapsat, och det misstänks regelrätta bedrägerier i åtminstone ett fall där företaget helt verkar försvunnit.
 |
| Gamla Stan i Tallin. |
Det estniska P2P-låneföretaget Kuetzal uppges ha kollapsat innan nyår, men information på engelska är kanske lite knapphändig, och exakt vad det innebär är oklart. Websajten har bara logininformation, och ingen sälj- eller marknadsföringsinformation. Det kan ha handlat om att förtroendet för tjänsten bröt samman och alla ville få ut sina pengar via olika garantier, vilket förstås inte var möjligt.
Uppenbart är att förtroendet för Kuetzals verkar utplånat, och investerare och sparare mest verkar uppgivna över att de inte kommer få tillbaka några pengar. Men lockas det med tjugoprocentiga räntor, så …
Man ska dock komma ihåg att sådant här också kan handla om påverkanskampanjer, där ett riktat misstroendeangrepp kan sänka sådana här små och känsliga företag, om de saknar starka ägare och finansiärer. Vem tjänar på det? Kanske de som lånat pengar av bolaget till att börja med…
Men en olycka kommer sällan ensam.
Nu ser det också ut som det estniska P2P-bolag Envestio kollapsat. Eller åtminstone raderat sin websida och inte gjort någon kommunikation sedan ett Facebook-meddelande den 21:a januari, där man menar att man är utsatt för ett riktat angrepp med syfte att ta kontroll över bolaget. Man kör alltså på påverkanskampanjlinjen, men websajten är borta och man har inte heller förklarat detta i ytterligare meddelanden på FB. I fallet Envestio sägs det kunna handla om 13000 investerare och 33 MEUR som försvunnit. Om nu någon har tagit kontroll över bolaget, så är förstås pengarna borta oavsett.
Fler motsvarande bolags trovärdighet ifrågasätts nu också. Två namn som nämns av sajten P2P-bankning här är Monethera och Wisefund. Men vem i sin tur ligger bakom sajten P2P-Banking som skriver detta, och vad är syftet? Sådana här sajter är antagligen tänkta att leva på affiliatelänkar till tjänsterna man skriver om? Eller?
Oavsett om det är riktade angrepp för att sänka bolagen eller ej, bedrägerier eller ej, så sätter detta fingret på att små crowdfundingbolag kan sänkas av riktade kampanjer, alternativt att det kan röra sig om bedrägerier. Skadan för trovärdigheten mot denna typ av bolag lär bli långvarig, och kan innebära början på slutet för affärsmodellen.
Finansmarknader och investeringar handlar i grunden om förtroende och transparens. I synnerhet när man väljer att göra denna typen av investeringar i utländska bolag, där man har dåliga möjligheter att undersöka bolagets legitimitet, så tar man en extrem risk. En risk som antagligen inte är värd lockelsen om räntor på 20%. Det finns inga säkra pengar och verkar det för bra för att vara sant är det sannolikt så.
Det är förstås synd. Crowdfunding i sig är en god tanke, och möjligheten för verksamheter att söka kapital vid sidan om banksystemet är positiv. Samtidigt kan man ju fundera på varför de inte kan få finansiering den vanliga vägen.
Frågan blir om ett raserat förtroende för crowdfunding skulle kunna sprida sig till fintech och andra nya finansiella aktörer, och om det i så fall kan bli systemhotande?
Men 33 MEUR från 13 000 privatpersoner är inte systemhotande, även om det inte är kul för de drabbade.
En annan sak att komma ihåg – bedrägerier brukar kunna överleva länge i en starkt trendande marknad. Det är när det vänder, som de avslöjas. Bernie Madoff avlöjades på grund av finanskrisen och tillhörande börskrasch, då det inte gick att upprätthålla pyramidspelet när marknaden kollapsade.
13 kommentarer
Jag öppnade ett investeringskonto hos Envestio 2018 för att ironiskt nog sprida riskerna i min P2P-lånportfölj. Våren 2019 började när riskerna med P2P-lån började gå upp för mig började jag ta ut pengarna varefter lånen blev återbetalda. Jag får trösta mig med att jag hann få ut 75% av min ursprungliga investering iaf.
Det som kommer störa mig en längre tid framöver är när det andra företaget Kuetzal fick problem nyligen fanns fortfarande chansen att göra en "early withdrawl" mot en 5% avgift från Envestio, men girig som man är tänkte jag att det lär inte krascha förrän jag hunnit få ut alla mina pengar.
Är inte hela idén med P2P-lån att blåsa de som investerar (lockas med hög avkastning) eftersom låntagarna lånar till en betydligt högre ränta en andra låneformer/investering vilket i sin tur antyder att dessa långivare nekat dessa på risk/kreditvärdighet?
Hehe. Minns tråden om thrustly på flashback. De som först skrev spaltmeter om hur mycket pengar de "tjänat" i räntor. Och efterföljande spaltmeter om hur de festa förlorade stora pengar.
Tydligen så var de enda som ville låna till 30% ränta de som inte fick några andra lån.
Tydligen är det ju riktigt illa för Collector i Sverige med. Med 30% av portföljen i non performing lån. De är delvist finansierade av inlåning med. men har iaf bankgaranti. Dock bör man tänka på att det lär ta ett tag innan man får ut garantin.
Om man oironiskt erbjuds 20% ränta får man anta att risken är umm betydande.
Ja, jag förstår inte riktigt resonemanget bakom. Det är som att låna ut 10 000 till en knarkare på gatan mot löfte på 20% ränta. Är det bara för att man slipper se knarkaren som man är villig att göra det?
Alla som kan förväntas betala tillbaka pengar tar lån av en bank, p2p-lån tas en samma typ av personligheter som tar sms-lån.
Nja. Det kan finnas flera anledningar till att inte låna av bank. En är att man kanske har en osäker anställning, men ideologi och liknande personlig skäl kan också ligga bakom.
Det är en tråkig utveckling för P2P lån (egentligen P2B lån för de nu nämnda plattformarna) är i grund och botten en bra idé tycker jag.
Jag har investerat i 14 olika P2P plattformar och Kuetzal var tyvärr en av dem, så jag följer fallet noggrannt. Jag har även polisanmält Kuetzal i Estland och en polisutredning pågår, jag har kontakt med ansvarig utredare. Jag är inte inställd på att få tillbaka några pengar utan jag vill bidra till branschens sanering.
I fallet med Kuetzal tycker jag att bevisen talar för att bolaget blev ett rent bedrägeri tidigt. Den första VD:n är högst troligt medskyldig, men knappast huvudman. Flera av "projekten" är bevisat påhittade med hjälp av brevlådeföretag.
Med facit i hand skulle jag naturligtvis ha klivit av, jag var medveten om vissa röda flaggor ganska tidigt. Lätt att vara efterklok …
Jag har inga placeringar i Envestio, Monethera eller Wisefund i alla fall.
Jag tror att det kommer att krävas ytterligare regleringar av P2B-låneföretagen innan denna bransch är att betrakta som mogen. Nu är det lite vilda västern. Jag tycker det är en kul hobby men risken är rätt hög och vi har knappast sett den sista kraschen. "Fast invest" ser ut som ett korthus tycker jag, t.ex.
Hej Carpentarius! Jag jobbar på SVT och håller på att granska Kuetzal. Har du (och andra som varit i kontakt med Kuetzal och Envestio) möjlighet att kontakta mig? Det skulle vara till stor hjälp. Vänligast, Knut Kainz Rognerud. [email protected]
Det hade kanske varit idé att skapa skuldebrev direkt mellan parterna istället, för då hade ju skulden (med viss möda) kunnat inkasseras från gäldenären även om förmedlaren går upp i rök. Även i ovan nämnda fall måste det väl finnas skuldebrev med visst värde, eller har hela kreditportföljen fallerat?
Dagsstatus är att kanske två eller tre projekt är på riktigt och resten fejk. Modus operandi har varit olika. Vissa projekt har ex.vis förhandlats med låntagare – men ej betalats ut. Mycket bra trick, för all due diligence vi investerare gjort har haft tyngdpunkten på ej fulltecknade projekt.
Jag har inte haft kontrakten och det misstaget kommer jag såklart inte att göra om. Men de går ju iofs att förfalska.
På Crowdestate och Crowdestor t.ex får man kontrakt i alla fall.
Om motparten är ett fejkat brevlådeföretag spelar inte kontrakten någon roll.
Är det någon klok själ här som har kolla på de svenska P2P-låneföretagen? Typ Lendify eller Brocc?
Se upp för de svenska P2P-företagen!
Jag lämnade Lendify efter strax efter ett år så fort det blev uppenbart att andelen förfallna lån (~20%) i min diversifierade portfölj låg långt över Lendifys egna preliminära riskkalkyler och de inte lyckades driva in dessa. Det enda positiva jag har att säga om Lendify är att de tidigare hade extremt generösa rekryteringskampanjer och möjligheten att sälja sin portfölj till andra investerare. Denna kombinationen gjorde att iaf jag kunde lämna det sjunkande skeppet med en bra avkastning.
Savelend har samma problem med massor av förfallna lån som de inte lyckas driva in. När de sedan beräknar årets avkastning tar de fortfarande upp alla förfallna lån till sitt fulla värde. I min portfölj finns lån som varit förfallna i över två år som fortfarande tas upp till sitt fulla värde och ingen information om vad som händer med de förfallna lånen finns att tillgå. För snart 1,5 år sedan slutade jag återinvestera hos Savelend och började plocka ut pengar varefter lånen betalas tillbaka. Sammanfattningen av mer än 3 års sparande hos Savelend har jag haft en negativ avkastning om man skriver av de förfallna lånen. Vill poängtera här att jag alltid haft bredast möjliga diversifiering av min låneportfölj så oddsen är stora att detta är ett utbrett problem på plattformen.
Förutom att avkastningen för den enskilda investeraren är den stora elefanten i rummet lönsamheten för företagen bakom. Både Savelend, Lendify och Brocc har sedan starten gjort förlust varje år.
Även Trine (förvisso P2B) har ett liknande problem med lönsamheten.
Kommer något av dessa företag bli lönsamma innan ägarna tröttnar på att tillföra mer kapital och låter dem gå i konkurs?
Kollar man internationellt krävs stora lånevolymer för att P2P-låneföretag ska bli lönsamma, frågan är om något svenskt företag någonsin når dit?