Författare anklagar SVT Drama för att SVT:s fiktion är fiktion

En av Sveriges största författare – vi kan kalla honom Jan Guillou – beklagar sig i FiB över SVT Dramas fiktiva serie Vår tid är nu och att den inte är tillräckligt vänster när den skildrar en fiktiv handling år 1968. Det verkar som den skönlitterära författaren Jan inte förstår vad fiktion är, dvs påhitt.

En av Sveriges största författare.

Fiktion brukar sådant kallas som är påhittat och alltså inte är på riktigt utan fantasier. Dit hör SVT:s stora teveserie Vår tid är nu. Nya säsongen skildrar tydligen 68-rörelsen och hur några personer blir lite överentusiastiska, men stoppas av en organisation som kallas IB.

Detta har den skönlitteräre författarkollegan Jan Guillou att gå i taket i en krönika hos Fib/Kulturfront. I princip anklagar han SVT för att inte vara tillräckligt vänster och för att SVT:s fiktion inte stämmer med den verklighet där Jan Guillou räddade Sverige.

Som att teveserien påstår sig skildra verkligheten. Den är ju fiktion.

Ska man ta detta som ett kvitto på att Jan Guillous böcker inte är skönlitteratur, utan dokumentära dramatiserade reportageböcker? Att Sverige grundades av en korsriddare vid namn Arn, som befriats från celibat och sin ed? Att det finns någon hemlig agent som heter Carl Hamilton och som ger order med militärspråk som:

“Vill kapten Andersson vara så god att skjuta den här personen!”

“Vill major Larsson vara så god och skjuta den här mannen!”

“Vill löjtnant Stridsberg vara så snäll att skjuta den här mannen!” –  Ur Jan Guillou bok “Ingen mans land”

1900-talets verkliga sanna historia skildras väl i den pågående romansviten om det stora århundrandet får man förmoda. För inte heller den kan väl vara fiktion? Eventuellt finns det även någon bok där Sverige låg i krig mot Sydafrika.

Sedan finns det kanske inget att invända mot Guillous invändningar faktamässigt, det är väl rätt få som fortfarande är i livet och har den intellektuella skärpan kvar att kunna ge en annan bild, men det är inte poängen.

Nej, det enkla svaret är helt enkelt att fiktion förblir fiktion och fiktionen ska få förbli fiktion.

Nu vet jag att en och annan av mina bokläsare hör av sig med något utbrott om att mina fiktiva böcker minsann inte stämmer, och det får man som författare väl tåla utan att säga emot. Varje läsares upplevelse är ju dennes egen verkliga upplevelse. Alla förstår inte att fiktion är fiktion, utan tror att mina böcker är någon sorts manualer eller reportage.Men det känns lite synd att en skönlitterär författare inte förstår att fiktion är just påhitt.

Blev för övrigt nästan sugen att faktiskt se på SVT om nu SVT är för höger för Jan Guillou.

Tyvärr kan jag inte länka till krönikan i FiB/K med respekt för de kommande ännu okända lagarna om så kallad länkskatt till traditionella medier.

Vill varna för att det som liknar IB-affären, som förekommer bland de historiska inslagen i min kommande roman Redovisningsavdelning Marviken (Ram) är fiktion, så slipper vi anmärkningar om “så var det inte alls”. Särskilt som Ram enligt baksidestexten är en kontrafaktisk roman, och alltså medger att det verkligen inte gick till på det viset. Liksom en del annat i romanen.