Kris! Vad gör vi? – scenario av Lars Wilderäng hos SOS Alarm i Almedalen

Nedan följer mitt scenario åt SOS Alarm i Blåljustältet i Almedalen 2019. Det är ett realitstiskt fiktivt scenario, som utspelar sig under Almedalsveckan. Nedan finns inspelningen av själva eventet, samt den ursprungliga oavkortade texten, samt den sjunde punkten som ströks av tidsskäl. Håll till godo.

Semineriepanelen. Författarnamnet bredvid författaren, i övrigt SOS Alarm, Polismyndigheten, MSB och Länsstyrelsen Gotland.

Jag fick i uppdrag från SOS Alarm att ta fram ett scenario som diskussionsunderlag och inspel åt svensk regional krisledning, för att ge en inblick i hur man agerar kring en kris i Sverige. Tidigare liknande upplägg har t ex varit åt krisledningsgruppen åt ett pensionsbolag mfl, men har inte handlat om offentliga framträdanden.

Scenariot är upplagt för att kunna vara inspel åt de övriga i panelen, vilket gör att en del aspekter inte tas upp, t ex öproblematiken för Gotlands del, där det inte är så enkelt att lämna ön, för de tiotusentals turisterna och inresta i tjänsten. Transportproblematiken berörs därför inte så mycket, men är ytterligare en möjlig vinkel.

Författarjäveln stirrar drömst bort i fjärran inför seminariet.

Det som händer har hänt på olika platser i Sverige eller Norge tidigare, och är således inte osannolikt. Fast en riktigt svår kris blir det inte förrän flera faktorer samverkar. Det relevanta på seminariet är dock hur man agerar på ledningsnivå.

Filmen finns på YouTube nedan och tar cirka femtio minuter, varav cirka sju minuter är en nedkortad version av texten. Sista punkten i texten utgick för att spara tid, och tillförde kanske inte så mycket mer.

Inspelningen börjar 27:35 in, de tidigare tjugosju minuterna är liveinspelning från tältet, utan väsentligt ljud. Filmen är nu redigerad och seminariet börjar från tidsstämpel noll.

Nedanstående text är den oredigerade oavkortade texten, längre än den som framförs på filmen. Den är inte tvättad språkmässigt och är skriven för att läsas upp (med tillhörande improviserade justeringar av språkliga missar), och är inte avsedd att ha litterär höjd. Det finns alltså inte någon korrekturläsning eller redigering, utan är på råmanusnivå, textmässigt ungefär som första utkastet till en roman. Meningar kan vara betydligt längre än de ska vara i skrift, och inte kommaterade korrekt, vilket dock inte är ett problem vid uppläsning, där man själv lägger in korrekta pauser.

Vi varje Vad gör vi? ska panelen komma in.

Hettan och torkan den sommaren började redan i maj, och spred sig norrut från initialt Skåne tills hela Sverige söder om Dalälven badade i värme när högtrycket parkerade sig över södra landet. Till en början njöt allmänheten och badsäsongen inleddes tidigt. Sommargäster och turister kom tidigare än vanligt till Gotland, för att komma undan städernas hetta. Tillsammans med frånvaron av nederbörd och den något torrare vintern än normalt blev dricksvattenläget ett problem redan innan Almedalsveckan drog igång.

Södra Sveriges skogar på fastlandet drabbades hårt av fler och fler skogsbränder i spåren av torkan, men Gotland var än så länge förskonad.

Inför Almedalsveckan gick uppmaningarna ut om att spara på dricksvattnet. Ytvattentäkten Tingsstädeträsk, som sommartid skulle kompensera för bristen på grundvatten, var redan farligt lågt. 

Varför inte besöka någon av stränderna för ett bad istället för att duscha?

Skämtsamt sades det att tumregeln varannan vatten inte skulle gälla i Almedalen i år.

Per tänkte inte så mycket mer på det öppnade brunnslocket mitt på gatan, utan knuffade det på plats igen, medan han torkade svetten från pannan för att fortsätta promenaden in mot ringmuren. Tänk om någon oförsiktig cyklist kört rakt ner i glipan och ner i brunnen?

Klockan var bara nio på söndagsmorgonen, men det var redan tjugosju grader. Väderprognosen talade om trettiotvå grader efter lunch, och han hade sett till att fylla upp tre gamla PET-flaskor med kranvatten att ha i ryggsäcken. Det skulle garanterat gå åt under dagen.

Strax efter halv två, lagom efter lunch kommer det första larmet in till SOS Alarm 112. En man i sextioårsåldern har fallit ihop i värmen på Donners plats. Det är bara början på larmen under dagen, när värmeböljan gör sitt i folkmyllret på Almedalens första dag.

Vad gör vi?

Att erbjuda kallt friskt vatten blir ett sätt för många utställare att tillsammans med skugga locka besökare till sina tält. Några har varit förutseende och även tagit med sig fläktar, vilket gör att de mest oväntade utställare blir snackisar. Argument och information är en sak, men vatten och fläktar vinner besökare. Oftast är det förstås kranvatten. Även om handlarna buffrat upp ordentligt med flaskvatten inför Almedalsveckan går det åt snabbare än väntat. Extra beställningar får läggas, för annars kommer flaskvattnet sina fram mot onsdagen.

Frida drog in luft igen och sniffade. Det luktade absolut rök. Var det inte eldnings- och grillförbud redan sedan i maj? Hon sneglade ner på klockan. Det var bara en halvtimme tills hon skulle vara på plats på det första seminariet hon planerat in för tisdagen.

Hon höjde handen för att skymma solen och kisade ut mot den av värmen dallrande luften bort över åkrarna och österut mot skogen. Jo, det steg strimmor av rök därinne. Inte på en plats, utan fem rökstrimmor steg som fingrar mot himlen, kanske med några hundra meters mellanrum. Det var svårt att avgöra på det här avståndet. Medan hon tittade suddades fingrarna ut och blev till en ridå av rök när den svaga vinden förde röken samman.

Hon lyfte telefonen och knappade in 112.

”SOS Alarm 112, vad har inträffat?”

Vad gör vi?

Ytterligare tre skogsbränder rapporteras in under eftermiddagen. Det går inte att förklara hur de uppstår. Då de inte rapporteras in på en enda punkt, utan på flera ställen i anslutning till varje brand kan de misstänkas vara anlagda. 

Det börjar spridas rykten om att det hittats en tom bensindunk i anslutning till en av bränderna runt Visby. Med trettiofyra grader innanför Ringmuren är inte besökarnas och utställarnas humör på topp. 

Sociala medier exploderar snart i utpekanden av vem eller vilka som kan ligga bakom anlagda skogsbränder. Beroende på politiskt tillhörighet pekas det finger åt olika håll. Klimatförändringar, miljöaktivister, invandare, högerextremister som startar skogsbränder för att kunna skylla på invandrare, och förstås ryssen.

Vad gör vi?

Lukten av brandrök kändes ända in till Hästgatan och Frida rynkade på näsan. Upp på scenen klev en kvinna som definitivt inte var Alfred, som var tänkt att hålla i föredraget. Kvinnan höjde mikrofonen och tog till orda.

”Tyvärr måste vi ställa in Alfreds föreläsning på grund av magsjuka. Vi ber så mycket om ursäkt, men hoppas att ni vill ta del av resten av vårt program under dagen. Stanna gärna kvar i tjugo minuter till nästa programpunkt. Vi har friskt och kallt vatten att bjuda på.”

Det var inte den enda inställda föredraget eller seminariet under tisdagen. Fast sådant hände ju, det visste alla. Det kunde vara problem med försenat flyg och med tanke på värmen var det inte så konstigt om programpunkter under eftermiddagarna fick avblåsas.

Det fanns fyra sorters människor på Almedalsveckan det året. De som var stiligt brunbrända, och inte verkade beröras det minsta av värmen eller solen. De som var röda i ansiktet av solbränna, och de som var röda i ansiktet av värmen. Och så fanns det de som var så knallvita att Per nästan fick kisa när man mötte dem. Vampyrer kom han att kalla dem, i deras försök att till varje pris undvika solen.

Fast mannen framför honom var inte en av dem, även om han var vitare än ett papper i ansiktet där den lätt överviktige 50-åringen stod stilla i folkmassan på Donnersgatan intill själva Almedalens park. 

Mannen såg verkligen inte ut att må bra, vilket kanske inte var så konstigt med tanke på vädret. Per övervägde med sig själv en stund om han skulle bryta svenskheten och faktiskt gå fram och fråga hur det stod till, och skulle precis ta klivet när mannen böjde sig framåt och fontänkräktes ner på gatan. 

Folk hoppade åt sidan, liksom Per.

Bara en fylla, även om det var lite tidigt på dagen kanske. Per skakade på huvudet och gick vidare. Fyllot fick skylla sig själv. Varannan vatten.

Han kände själv sig lätt illamående, och åsynen av spyan gjorde inte saken bättre, tillsammans med doften av rök från de fortsatta skogbränderna. Som på beställning högg hans mage högg till i vridningar. Per tog fram en av tappvattenflaskorna ur ryggsäcken och tog en klunk till. Vatten brukade hjälpa, men det var kanske bäst att ändå leta reda på en toalett. Han fortsatte ner mot Högskolan, där det brukade gå att smita in på en riktig WC istället för att använda någon av de utställda bajamajorna.

Trots att klockan bara var tio på morgonen var det en lång kö av folk framför toaletterna inne på högskolan. Det högg till i magen på Per igen. Han behövde verkligen gå på toaletten.

Telefonsamtalen till sjukvårdsupplysningen och ibland till 112 från folk med blödande diarreer, ibland kombinerat med kräkningar, blev allt fler och fler under dagen. Akutmottagningen på Visby sjukhus började få allt fler i väntrummet, köande till toaletterna.

Vad gör vi?

Åskan mullrar i fjärran, och mörka moln börjar torna upp sig. Regnet är äntligen på väg och enligt prognoserna ska temperaturen i Visby rasa hela tio grader på kort tid, när åskvädret väl drar in över staden framåt 22-tiden.

Framåt kvällen, bara en halvtimme innan statsministern i egenskap av partiledare skulle hålla sitt tal i Almedalen, kommer den första diagnosen på en av patienterna på akuten. Shigella typ A, även känd som shigella dysenteriae, eller om man så vill dysenteri. 

När man vet vad man ska titta efter går det relativt snabbt att ställa samma diagnos på samtliga patienter med blödande diarreer, som sökt sig till akuten. 

En snabb kartläggning ger inget annat gemensamt än att de insjuknade är relaterade till Almedalsveckan – antingen som besökare, arrangörer eller arbetande, och förstås en del bofasta i Visby. Det går inte att med en så enkel kartläggning säga att de har något annat gemensamt. Drabbade Visbybor har inte ens ätit på någon restaurang, så inte heller det kan vara osaken. Det enda gemensamma är Visby och att man druckit kranvatten.

Vad gör vi?

Åskknallen är skarp och de samlade åhörarna, som dragit ihop sig framför scenen i Almedalen de senaste timmarna, tittar alla upp mot himlen samtidigt, eller rycker till av knallen.

Ljusen på scenen slocknar tvärt när strömmen går, bara en kvart innan statsministern ska träda upp på scenen.

Ett första larmsamtal från strömavbrottet når SOS Alarm. Hissen på Donners Hotell har fastnat mellan två våningar. Ombord på den stoppade hissen finns statsministern, hennes make, två säpovakter, statssekreteraren och presschefen.

Just nu pågår tre skogsbränder nära Visby. Dricksvattnet misstänks ha blivit smittat av shigella, okänt hur och i vilken omfattning. Det råder vattenbrist och det är sedan tidigare rätt utplockat på flaskvatten i butikerna, även om nya leveranser ska vara på väg. Värmeböljan leder till att många får problem med värmen, och allt fler med magsjukesymptom var redan delvis uttorkade av värmen. Och hela Visby är nu strömlöst efter ett åsknedslag.

Vad gör vi?

Behandlingen av shigella ska vara liberalt bruk av antibiotika, men det konstateras att det verkar handla om antibiotikaresistent shigella. Åtminstone så visar sig ampillicin inte fungera som önskat, i den mån inte antibiotikan har tagit slut på sjukhuset och apoteken på grund av det massiva sjukdomsutbrottet. Varianten av antibiotikaresistent shigella ska annars bara finnas i Asien. Hur har den hamnat i Visbys dricksvatten?

Vad gör vi?