Nedanstående är ett gästinlägg signerat K-anställd.
Jag har arbetat flera år som K-anställd i Försvarsmakten vid ett regemente i södra Sverige. De senaste åren har jag avancerat i befattning. Under min tid i Försvarsmakten har jag upplevt en kraftigt eskalerande personalbrist, i skrivande stund har plutonen jag arbetar på en personalbrist på runt hälften. Detta samtidigt som kraven på effekt i stort består. Arbetsbelastningen är hög och stegras bara när allt fler väljer att sluta och ytterst få nyanställs.
 |
| Försvarets viktigaste resurs, de anställda. |
I grund och botten upplever jag att det är en fråga om lön, något som den här bloggen också ofta poängterar, soldater är extremt lågavlönade statstjänstemän. Många av mina kollegor som slutar blir civila i yrken där deras anskaffade kompetens kan användas civilt eller väljer att utbilda sig till något som på sikt betalar sig bättre. Inte för att de ogillar jobbet i grönkläder, men för att det i många fall är ohållbart rent ekonomiskt.
Den konstanta personalbristen har börjat göra sig påmind på olika sätt. Dels genom skador på personal, psykisk ohälsa kopplad till hög arbetsbelastning och bristande möjligheter att vårda materiel när mängden personal minskar. Det mest iögonfallande har varit ökningen av psykisk ohälsa på min pluton samt på kompaniet. Flera har fått sjukskriva sig, jag har personligen drabbats av begynnande utmattningssyndrom. Något som kommer av att övningsverksamheten är intensiv och att kraven på effekt i stort aldrig sänks samt en hög pliktkänsla hos personalen att alltid göra sitt yttersta.
I min mening kokar detta ned till uteblivna lönesatsningar på de kontraktsanställda soldaterna och officerarna. Med högre löner är jag övertygad om att fler hade stannat längre, kanske valt att utbilda sig till specialister eller taktiker och framförallt möjliggjort en bättre arbetsmiljö där fler kan dela på arbetsuppgifterna. Nu förväntas vi istället trolla med knäna för att hålla oss över ytan.
Jag vill betona att detta inte är en kritik mot Försvarsmakten, även om det även där säkert finns utrymme för förbättring, utan primärt är detta en kritik mot den folkvalda församlingen i Sverige och dess hantering av försvaret. Under mina år i Försvarsmakten har jag upplevt K-försvarets styrka och kapacitet, ett försvar med kontraktsanställd personal är otroligt vasst. Det kontraktsanställda försvaret når i min mening upp till en nivå som ett pliktförsvar bara kan drömma om(jag har haft pliktad personal under mitt befäl). Skulle fler inse det så skulle förhoppningsvis diskussionen om ökade anslag till Försvarsmakten också börja gälla tillslag för löneökningar för soldater och officerare.
K-anställd
19 kommentarer
Det är fortfarande högkonjunktur och dessutom är det nog fortfarande stora pensionsavgångar.
Personalbristen finns väl inom hela samhället just nu men inga högkonjunkturer har varat för evigt så det problemet löser sig nog ganska snart.
Noll procent i tillväxt per capita 2018 enligt SCB, och det i den så kallade högkonjunkturen, bevare oss väl för kommande lågkonjunktur.
Det lutar nu åt det faktum att Sv. kommer bli tummelplats vid nästa storkonflikt då nivån sjunker ner till Hv.standard!?
Teoretikerna kan sitta i sina bunkrar med sina fiberkablar spelandes Battlefield och fortfarande tro dom leder världens bästa av allt!?
Hmm, vilken lön har politikerna bestämt att soldaterna ska ha? Är det inte försvarsmakten som sätter lönerna?
Försvarsmakten är arbetsgivare och förhandlar lönerna med fackliga parter. Men det är utifrån försvarsmaktens budget som löneutrymmet fastslås. Så även om Försvarsmakten själva skulle vilja hålla högre lönenivå så måste politikerna tillskjuta de medlen i budgeten.
Våra styrande politiker har dock de senaste 20 åren haft en förmåga att utkräva resultat av sina myndigheter och förvaltningar som de inte tillskjuter tillräckliga medel till. Det ger en felaktig syn att politikerna ställer krav, men i själva verket så lämnar de bra över ansvaret till någon annan. Man ser detta på löpande band i myndighet efter myndighet och om inte detta ordnar till sig snart så är frågan om inte många av de strukturer vi förlitat oss på kommer kollapsa.
Polis och rättsväsende samt försvar är några delar.
El och energiförsörjning är en annan.
Osv.osv.
Politikerna sätter inte den enskildes lön. Det gör Försvarsmakten men politikerna kan göra särskilda lönesatsningar som gjorts år lärare och sjuksköterskor. Dessutom är våra politiker ansvariga för otillräckliga anslag som gör att löner hålls nere och anställda inte kan anställas. De är även ansvariga för ökad arbetsbörda, mer arbetsuppgifter inom ram mm.
Jag vill se högre löner, fler anställda och minskad administrativ börda (där har FM ett stort ansvar). Alltför många i Sverige oavsett om det är företag eller stat, kommun och landsting har möten i tid och otid, möten som kräver för-möten, som är oförberedda och som inte mynnar ut i beslut eller handling. Det sliter på personalen och tar tid från huvuduppgiften. Rensa i möteskalandern!
Det är off topic, men skolan kunde ju faktiskt ta som uppgift att öva in hur man förbereder sig inför ett möte, hur man produktivt håller det, och hur man ser till att komma till beslut. Samt håller tiden. Det finns väl nog med grupparbeten och liknande att träna sig på.
Låter som lönen är försvarets ansvar. De får väl höja den och dra in på något annat. De har ju ändå inte råd med allt de vill ha så då kan de ju lika gärna satsa på lönerna.
Siffror… hur ser löneläget ut i siffror för olika befattningar?
Nu är det ett par år sedan jag var engagerad i FM men min erfarenhet är att en vanlig soldat med ett par år i yrket har typ 20 000 innan skatt i månaden. Beroende på befattning och lönebox och allt kan det slå nån tusenlapp upp eller ner. Om man har en tjänst med mycket övningsdygn och sånt kan man få ut en hyfsad lön som inte alls känns så pjåkig, men då är det i princip omöjligt med familjeliv. Är man soldat på en stab utan särskilt många övningsdygn, kanske ett par om året, så ligger man runt 20k permanent och då är det ju rätt skralt. Problemet är särskilt, anser jag, att det är ju på staberna som hjärnkapaciteten bör finnas och om man besitter sådan så kan man utan vidare få dubbelt så hög lön civilt.
Min erfarenhet av den militära verksamheten (både i skogen och på stab) är dock att det är ren semester jämfört med ett civilt yrke, men det kan ju såklart variera från tjänst till tjänst. De chefer jag har haft har varit väldigt måna om att sluta för dagen på utsatt tid och vid de tillfällen det dragit över har man fått erforderlig kompensation för detta. HR-mässigt tror jag att FM ligger bra mycket bättre till än rikssnittet.
Är anställda soldater tjänstemän?
Kan dom inte anställa stafettsoldater? Typ Nisse från Manpower!
När jag gjorde Lumpen hade vi 40 kronor om dagen. Som KB elev så njöt jag av min tjänstgöring i 450 dagar med en månadslön om cirka 1200 kr i mån i slutet av 90 talet. Tycker att dagens soldater begär väldigt mycket när de redan har 20 dubbla lönen mot vad många generationer soldater innan haft. Jobbar idag som jurist och trivs väl med god lön.
"Det var bättre förr?"
Man får inte lön under utbildningen idag heller.
Lön får man när man har fått anställning. Den dagersättning man får under utbildningen kan man inte leva på idag heller.
Det är väl uppenbart att vacanssätta tjänster för att få medel till verksamhet, är ju legio på väldigt många myndigheter i dagens Sverige så en lätt återgång till en kopp kaffe med boll/dag passar säkert många politiker, kanske FM också!?
Men vem ska vara dagisledare? Några IS-krigare?Avdankade bassar?Fria aktiviteter?
Som anställd soldat förväntas du själv stå för kost och logi. Svårt på 40 kr om dagen.
Att jämföra din tid som värnpliktig på slutet 90-tal (20 år sedan) Med vad en vuxen, anställd soldat med familj och boende 2019. Känns minst sagt skevt…
Och jag tar hellre en nöjd anställd idag med flerårig tjänst än 10 st. Värnpliktiga från 90-talet när majoriteten av ungdomarna slussades in.
känner också till personer som lämnat försvaret pga att lönen är så mycket bättre i civila yrken. När allt kommer omkring så ska räkningar hyra osv betalas, och för de flesta är det lönen som man använder.