Fem timmar och 37 mil utan att ladda elbilen

Ikväll håller jag en preppingföreläsning på biblioteket i Hagfors 18:00. När man ändå är ute och kör kan jag lika gärna få ut blogginlägg av den förlorade arbetstiden. Således körde jag igår de 37 milen Sätila – Torsby utan att ladda elbilen, under den cirka fem timmar långa resan. Däremot tog jag ändå pauser på vägen, vilket tydligen inte fossilbilisterna gör, så detta är en bra mätning på paustiden vid normal körning utan laddbehov. En konjunkturspaning från Torsby mot slutet också.

Kaffepaus vid Rasta i Grums. Utan att ladda bilen, inte ens på Teslas laddstation tvärs över vägen.

Som bekant kör fossilbilister bil runt 100 mil och i 10-15 timmar utan att ta några pauser, och kan därför inte köpa en elbil. Själv kör jag inte så långa sträckor som 100 mil, utan mer 30 – 50 mil generellt, men t ex även 82 mil på en dag.

Igår körde jag till Torsby från Sätila, för gårdagens preppingföreläsning, vilket var en sträcka på 37 mil. För detta behövdes inte någon laddning på vägen, men det gavs återigen ett utmärkt tillfälle att mäta förbrukning och hur långa naturliga pauser för lunch och kaffe är.

Sträckan 37 mil är kanske lite väl lång om man har en energiinneffektiv Audi E-tron eller Jaguar I-Pace, som bara klarar 27 mil, men det är inte de bilarna jag har. 35 mil brukar jag prata om som behovet utan att man tar en naturlig paus, som lika gärna kan ske tillsammans med laddning, så 37 mil är en intressant sträcka. Dock visade det sig att jag tog naturliga pauser ändå, fast jag inte laddade.

Avfärd hemifrån klockan 10:11.

Klockan 10:11 startades resan. Bilen hade laddat batteriet till 95% istället för normala 80%, och Teslas navigator rapporterade att det skulle finnas 10% kvar i batteriet vid ankomsten. En god marginal på drygt 5 mil alltså.

Färden gick via Göteborg och sedan upp riksväg 45. Runt 98% av färden är på autopilot, där manuellt ingrepp bara skedde i början och vid överväxling mellan olika stråk eller vissa lite knivigare situationer.

T ex var det en purfärsk älgolycka på riksväg 40 innan Landvetter, där en älg kommit innanför viltstängslet och blivit påkörd. Tur i oturen var att det verkar varit en lastbil som körde på. Ambulans skickades ut ändå, men om en personbil i 100 km/h frontat en älg hade vi nästan garanterat pratat om fler dödsfall än älgen. Det blev i alla fall köer och mycket hastig inbromsning även i motgående riktning när folk behövde sakta in för att titta. I och för sig klarar autopiloten av sådant, men jag föredrar att bromsa i tid istället för att bli panikbromsad av roboten.

Superchargern i Kungälv ignorerades förstås fullständigt av mig.

Ankomst 11:38 Sibylla Trollättan.

Närmare Trollhättan började hungern göra sig påmind, trots allt äter jag inte frukost utan kör 18/6-dieten sedan några år tillbaka. Så det fick bli ett stopp vid Sibylla på Lasarettsvägen, gamla fd klassiska Emils Drive In från sent 80-tal tror jag. Kan ha varit McDonalds ett tag också, osäker.

På 119 km mestadels motorväg förbrukades 23 kWh eller 194 Wh/km för en fulladdad räckvidd på  515 km under dessa förhållanden. Ankomsttid var 11:38 enligt fotot ovan.

Avfärd 12:12

Vidare avfärd blev klockan 12:12, och lunchpausen, under vilken jag förvisso producerade två av gårdagens blogginlägg, tog alltså 34 minuter. Nu har jag full respekt för att fossilbilister inte behöver arbeta på lunchen, och klarar av att beställa, betala, få maten tillagad och uppäten på två minuter, men så har jag inte en fossilbil heller. 

Hade detta varit vid en av Teslas Supercharger hade jag laddad runt 300 km på denna halvtimmes lunch.

Utan att ladda var nu prognosen 15% kvar i batteriet mot 10% vid starten, så jag hade med autopiloten kört mer energieffektivt än Teslas uträkning.

Färden fortsatte sedan norrut.

Trots autopiloten och möjligheten till rätt avlappnad körning genom Dalsland började lunchdåsigheten sätta in och jag bestämde mig för en bensträckare och en kopp kaffe. Bara för att bilen körde själv genom hela Dalsland, med undantag av en del manuella justeringar av hastigheten – hastigheten är en av bristerna i autopiloten då den inte följer skyltarna utan kartan och därtill får för sig att vissa sträckor har fri fart, unrestricted, och inte sänker farten – så behöver man fortfarande vara alert.

Så till skillnad mot fossilbilister, som klarar av att hålla sig alerta i 10 – 15 timmar utan bensträckare eller kaffe, så tog jag beslut om just kaffe.

För sakens skull fick det  bli på Rasta i Grums. Anledningen till detta är att Teslas laddstation fanns tvärs över vägen, så jag väldigt demonstrativt inte laddade. I övrigt ligger ytterligare en laddstation för Tesla inne i Karlstad några mil bort, och en alternativ väg till Torsby. Totalt tre Supercharger-stationer ignorerades alltså på sträckan än så länge. Man kan också räkna Uddevalla, om man tar vägen Uddevalla-Vänsersborg istället för Trollhättan-Vänersborg, dvs fyra laddstationer jag struntade högaktningsfullt i. Teslas laddnät är rätt tätt helt enkelt.

Rasta. Mm.

Avfärd från Rasta i Grums. 275 km sedan laddning, 52 kWh.

Ankomst var 14:10 och fikat och bensträckaren tog  femton minuter. Några onödiga minuter gick på att jag inte kunde bestämma mig för vilket tilltugg som skulle intas till kaffet, vilket förstås inte drabbat en fossilbilist, som ju aldrig tar paus. Annars kunde jag laddat runt 100 – 150 km på dessa 15 minuter.

Utan att ladda var nu prognosen 18% kvar i batteriet mot 10% vid starten och 15% i Trollhättan, så jag hade med autopiloten kört mer energieffektivt än Teslas uträkning.

Därefter fortsatte en behaglig autopilotresa sista sträckan till Torsby längs Fryken. Rak och fin väg utan nästan någon trafik, även om den var lite bucklig i början närmast Grums.

Ankomst hotellet i Torsby

Hotellet anlöptes klockan 15:38 och som man ser på fotot ovan hade då 386 km körts sedan laddning och 69 kWh förbrukats till en förbrukning på 186 Wh/km i snitt, eller 537 km i räckvidd om bilen startat på 100% laddning.

Vid ankomsten var det 17% kvar i batteriet, eller cirka 9 mil, en bra bit över den ursprungliga beräkningen på 10% kvar. Dock lägre än de 18% som prognosen låg på i Grums. 9 mils marginal är ett fortsatt exempel på totala frånvaron av räckviddsångest, som är något som bara drabbar fossilbilister verkar det som, då dessa inte har bra informationssystem eller något sådant.

De naturliga pauserna ovan kunde alltså gett ytterligare kanske 450 km i räckvidd, under vilka jag hade tagit ytterligare två naturliga pauser och fått ytterligare 450 km i räckvidd etc etc ad nauseum.

Men som sagt, fossilbilister hade kört 1000 km utan minsta paus, för det är deras argument mot att skaffa elbil.

I självaste Torsby visar det sig finnas en Supercharger-station, som också ignorerades, så det blir totalt fem av Teslas laddstationer som skippats för att nå målet, plus säkert ett 50-tal långsammare från andra leverantörer.

Det utlovades en konjunkturspaning. Det lilla familjeägda hotellets ägare meddelade vid sedvanligt småsnack att de förra veckan för första gången på fem år haft en natt helt utan gäster. En möjlig konjunkturindikator, även om detta förstås bara är en anekdot och inget statistiskt underlag. Konjunkturbarometern steg rent av något i april, vilket jag återkommer till i ett senare inlägg.

Hotellägaren var dock inte orolig. Det är inte så att kapitalkostnaderna (=inköpspriset) på en fastighet i Torsby är skyhög, och om inte annat sattes hoppet till flygskammen, som nu också ska få sällskap av flytskam, då sjöfarten till Sverige släpper ut mer CO2 än inrikesflyget. Sedan har vi ju byggskammen, då svensk cementindustri släpper ut 10x inrikesflygets CO2, så CO2-mässigt är det bättre att bo på ett gammalt hotell än på ett nytt eller ännu värre i en egen nybyggd fjällstuga. Eller så är allt det där bara en konjunkturfråga och alibi för att hushållens ekonomi blivit sämre.

Tesla erbjuder just nu 7500 km gratis Supercharging om du beställer en ny bil före den 28:e maj. För mer information om erbjudandet se här.