Svenska myndigheter har ofta blivit bastioner och skyttegravar åt allt äldre tjänstemän, som försvarar sina positioner istället för att förnya, effektivisera och modernisera myndigheterna till allas fördel. Enklaste sättet att råda bot på detta är att flytta myndigheterna bort från Stockholm.
Det finns nästan bara fördelar med att flytta bort myndigheter från Stockholm. Enda nackdelen är att man undantagvis riskerar tappa någon enskild unik kompetens, men det är snarare undantag. Tvärt om gör en flytt att tjänstemän, som tappat all glöd och engagemang och bara jobbar kvar för att de får lön, förhoppningsvis slutar frivilligt och ger upp sin decennielånga LAS-position.
En flytt från Stockholm ger billigare lokaler. Det ger lägre löner. Och det ger förnyelse av tjänstemännen. Unga, hungriga, engagerade tjänstemän kommer in istället för gamla småpåvar, som är så djupt nedgrävda i sina skyttegravar att de aldrig ser dagens ljus. Med yngre tjänstemän får man ytterligare ner lönerna, samtidigt som man får personer som faktiskt bryr sig om sitt jobb och försöker göra någon skillnad.
För vid en myndighetsflytt följer de flesta inte med. Och är det någon som verkligen brinner för sitt jobb, så kommer de följa med.
En myndighetsflytt är alltså en utmärkt möjlighet till förnyelse. Fler, rent av alla, myndigheter borde flyttas bort från Stockholm för förnyelse och för att spara skattebetalarnas pengar.
79 kommentarer
Flytten från huvudstaden har också fördelen att en enda atombomb inte kan ta ut hela den statliga apparaturen i en enda smäll.
Fördelen?
För övrigt är/bör de viktiga delarna av staten vara distribuerad. Rättsväsendet t.ex. skall kunna fortsätta funka även om man slår ut centraliseringen – det finns egentligen ingen anledning till att det inte skulle kunna funka.
Det är ju egentligen bara några mindre betydelsefulla myndigheter som bara har en lokalisation.
Å se hur bra det gick med räddningsverket, som blev msb, som blev ett skämt med genus som ledstjärna…..
Dock som jag kan se utan flytt. Man har helt enkelt ändrat på myndighetens ansvarsområde, men behåller personal. Det är ju lite som att sadla om från bilförsäljare till dagis och förvänta sig att kunna behålla personalen…
men ohhh…
Så genuspolitiskt korrekt bara såååå…
😉
Fast MSB är ju en sammanslagning av flera myndigheter så att de har ett bredare ansvarsområde är ju inte konstigt. Vad som är konstigt är att en myndighet som finns på landet ( = utanför Stockholm, i det här fallet Karlstad) låter GD:n jobba kvar i Stockholm, för att i praktiken låta MSB bli en Stockholms-myndighet.
Är det någonstans vi riskerar att få låg personalomsättning i myndigheterna så är det väl i landsorten? Få arbetsgivare, ont om folk med akademisk utbildning, så myndigheterna tar vad de får och blir fast med dem utan drivkrafter.
Men det är klart, vill man ha upprörda läsare måste man säkert bete sig på detta tramsiga tabloidmässiga sätt emellanåt.
Vem sa något om landsort? Malmö, Göteborg, Växjö, Örebro m.m. finns gott om städer som dessa kan placers i och strax utanför.
Det gäller att placera myndigheten på ort med relevant högskoleutbildning. Statens geotekniska institut utlokaliserades till Linköping för några decennier sedan och har ännu inte hämtat sig. De har stora svårigheter att locka till sig personal med rätt kompetens – tekniska doktorer i geoteknik – eftersom Linköping inte utbildar i detta. Ett typexempel på hur man sänker en myndighet!
Alexander, det är det som är landsorten. Sen har vi förstås Landsort också, där Sjöfartsverket (eller dess föregångare) placerat en fyr, men mer myndighetsnärvaro än så blir det nog inte där.
Jag håller med om att myndigheter skall flytta och eller läggas ner.
Det är däremot helt fel att säga att myndigheternas eventuella inkompetens beror på de äldre tjänstemännen. Inkompetensen hos myndigheterna beror på att unga, företrädesvis kvinnor kvoteras in. Att vara en äldre man gör i dagens Sverige att du blir bortvald från jobb på myndigheter.
Och unga/kvinnor kan inte vara kompetenta…? Äldre tjänstemän har oftast äldre utbildning, man kan t ex argumentera för att den är delvis obsolet och irrelevant.
Kvotering är väl så vitt jag vet förbjudet? Har du blivit osakligt ratad går det ju att överklaga. Pröva det…
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
@Gustav och @Ben Dover Nu vet jag inte om det verkligen kvoteras in unga kvinnor och det står att de gjort det, men jag skulle väl säga att det inte nödvändigtvis beror på varken eller av unga kvinnor eller äldre tjänstemän.
Skulle snarare peka på att man låter äldre tjänstemån gå pga av man av managementskäl (är min misstanke i alla fall) påstår att de har
a) ej utbildning som är relevant längre
b) ej papper/diplom
c) – vilket inte sägs – för dyra och har äldre mer fördelaktiga avtal.
De yngre
– har idag oftast utbildning (säger inget om relevansen eller riktiga kunskaper, utan att det finns ett diplom).
– är nog billigare i början
– kan inte lika mycket sina rättigheter (inte lika påläst)
– eventuellt mer foglig sett till yrket?
Vilket resulterar i att när de äldre får gå är det väldigt kort i bästa fall överlappningstid med när den yngre börjar.
Effekten blir att de äldre inte hinner lära de yngre
– hur saker fungerar och varför de gör det som de gör
– det finns oftast ingen samlad dokumentation som de yngre kan ta sig an (varför gjorde vi/dem så här för 10/20/30 år sedan????)
– om det finns dokumentation så tar det tid att orientera sig i den
För att äldre tjänstemän – trots alla nackdelar som man kan argumentera för – har kanske arbetat längre och minns varför man gjorde på ett visst sätt, vet vad som fungerar och inte fungerar, "har dokumentationen i huvudet", och i de bättre fallen har en yrkesstolthet och skicklighet i många fall som yngre som är mer karriärsugna kanske inte alltid har längre (det är inte sådana tider längre helt enkelt) eller får hjälp med att utveckla utan att hamna i fallgroparna och behöva "uppfinna hjulet igen".
De äldre har helt enkelt erfarenhet. Visst kan det låta dammigt men beroende på samhällssektor är sånt inte oviktigt.
Edit: Lite rättningar.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RE: Teheimar – bra analys!
Problemet med myndigheter är inte att det finns för många äldre idag.
För 10 – 20 år sedan var det kanske ett problem pga "proppen Orvar" men den generationen är nu borta från arbetsmarknaden.
Sverige har samtidigt ett gammalt långlivat arv av myndighetsförvaltning i alla dess delar som är tungt och svårbegripligt för alla unga som tar tjänst inom statsförvaltningen.
I synnerhet när den äldre generationen som var med och byggde upp de offentliga samhällsinstitutionerna under 60-,-70,-80 och -90-talen inte längre finns kvar och kan förklara bakgrunden.
Vad Sverige behöver är snarare en slags revolution av institutionerna och den svenska modellen för samhällsförvaltning och den kommer inte att ske förrän staten hamnar i en långvarig ekonomisk kris. Jag tror att kommuner och landsting kommer att krisa rejält innan dess.
Nu jobbar jag inte alls på nån myndighet, men oftast krävs det en kombination av äldre/erfarna/dyra/etablerade personer och unga/nyutbildade/billiga/hungriga personer.
Har man för många av endera på arbetsplatsen redan så tycker jag det är helt OK att "diskriminera" för att optimera laguppställningen.
Sen borde man väl också kunna skriva jobbannonserna så att man slippe sålla bort folk, utan bara vara tydlig med att man söker en gröngöling.
Jobbade inte du på FK med att utreda vilka som har rätt till personlig assistans?
@Foretuneteller: Tack!
Jag håller med om det krävs en revision/uppgradering/osv för det. Samt att det som det ter sig nu inte kommer hända förrän man tvingas till det. Transportstyrelsw skandalen är ett anser jag bra exempel på det.
@Ben Dover: Ja balans är bra. Det håller jag helt med om. Intressant förslag det där med annonserna.
Bättre att lägga ner myndigheterna om dom är så dysfunktionella..
Problemet är inte att de är dåliga på att göra det de gör utan att det de gör inte är värt att göras överhuvudtaget.
Ytterst få "brinner" för sina arbeten…!
Bättre förslag, lägg ner myndigheter. De som brinner för uppgiften får starta ett företag, branchorganisation eller en ideell förening.
Precis, som när jag försökte starta en frikår häromsistens och Farbror blå sa att det var förbjudet, jävla Sossesverige.
Jävla förmyndarsamhälle 🙂
Och du la ner den? Vekling!
Ytterst få "brinner" för sina arbeten…!
Tyvärr har denna strategi prövats ett flertal gånger under regionalpolitisk flagg, och med uselt resultat. Kompetensen finns i Stockholm, och det är där myndigheterna måste ligga. Jag vet att detta provocerar många, men det är inte mindre sant för det.
Ska inte påstå att du har fel, men finns det några konkreta exempel?
eHälsomyndigheten. Flyttar under 2017 från Stockholm till Kalmar. Lamslagna – tror det är en eller två personer (!) som flyttar med. Kalmar har ingen historik kring eHälsa, och absolut inte den kompetens som krävs/förväntas för stt politikerna tex ska kunna uppnå målet bäst eHälsa i världen till 2025.
Frågan blir då vilka konsekvenser vi kan vänta oss om man lamslår en myndighet de flesta inte har hört talas om. Har vi inte bäst eHälsa, Sverige brukar ju ligga långt fram i moderniseringssammanhang?
Kompetensen finns i Sthlm för att myndigheten ligger där. Flyttar myndigheten kommer kompetensen byggas upp på den nya platsen efter en övergångsperiod.
Gäller det även Arbetsförmedlingen? Finns säkert kontor med låga hyror att tillgå i Mongoliet till exempel. Vi får försöka klara oss med lite svagare kompetens i övergångsfasen, en vecka kanske. Sedan blir det bättre.
Finns det något särskilt skäl till varför Kalmar i det här fallet?
kingedward: Tar ett år eller mer att träna upp en förmedlare.
Ja, de flesta människor är både arbetsamma och artiga av naturen, det krävs minst ett år av träning för att bli ett så pass genomruttet rövhål att man passar som arbetsförmedlare.
Hade inte riksantikvarieämbetet en massa problem? En faktor som jag tror kan göra att få följer med är väl också att akademiker ofta bildar familj med andra akademiker, vilket kanske bidrar till att det kanske inte bara är att följa med myndigheten. Men på lång sikt kan vara en bra idé att inte alla myndigheter ligger i Stockholm. Men det vore nog bra om även Malmö och bloggarens favorit-hat-stad, Göteborg, skulle få några verk också för att kanske bredda arbetsmarknaden och kulturen där.
Myndigheter / större statliga verk kan ligga i Stockholm, Uppsala, Göteborg, Malmö/Lund, Norrköping/Linköping eller Umeå.
Jönköping, Karlstad och Växjö som "dark horses"
Universitetsstäder mao?
Örebro går "fett" bort dock !
Annars är det ju så att idag så flyttar du inte på en äldre (chefs)tjänsteman och säger åt denne att flytta ifrån sin uppvuxna villaförort med lugna förhållanden, att denne skall sälja villan och skatta bort sitt liv för att börja om i en "normaltrea" i "allmän(o)nyttan" i ett "problemområde" eller nybyggt svindyrt på en ort denne inte har någon som helst anknytning till. Lägg sedan på en partner och det finns ännu mer incitament att inte vara kvar på myndigheten !
Speciellt en chefs- eller experttjänsteman som fått sitt arbete på myndigheten genom kompetens och utbildning och INTE genom rätt "partibok" etc.
Känner igen det sjuka resonemanget att det inte finns kompetens utanför Stockholm. Stockholmare skrek förtvivlat när en del av transportstyrelsen lokaliserades till Arjeplog. Ingenting skulle fungera bla bla bla. Men det funkar jättefint. Mycket myndighetsarbete är ingen rocketscience, men många, särskilt stockholmare, verkar tro att de besitter någon slags okänd högre kompetens. "Stockholmare är smartare än lantisar".
Dunning Krugerfenomenet
Så större statliga myndigheter kan absolut INTE ligga i till exempel Gävle eller Borlänge enligt experterna? Men ändå gör de ju det. Och det största problemet verkar vara att politikerna ständigt lyckas rekrytera GD:er som inte vill bo på orten där huvudkontoret ligger.
För övrigt tror jag att en omlokalisering inte lamslår verksamheten särskilt mycket mer än en sån där omorganisation som myndigheter verkar genomföra ungefär vart åttonde år i snitt…
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Det är inte de vassaste knivarna i lådan som sitter på Trafikverket i Borlänge precis… 😉
Kanske ett bra sätt att bli av med alla aktivister på myndigheterna.
Jadu… jag är faktiskt rätt kluven i denna fråga.
Skulle idag nog säga att det beror lite på vilken sorts myndighet vi pratar om – och i Sverige har en en rätt stor flora av myndigheter. Vilket i sig kanske är en del av problemet?
En del myndigheter behöver väl både finnas stationerade och representerade lite här och var. Tex Skatteverket, MSB, Trafikverket(Ban/Vägverket) osv.
Vad gäller små myndigheter som samlar spetskompetens så kanske det blir så att det är beroende på vart den kompetens de en gång startades med finns eller fortsätter och finnas. Just i sådana sammanhang kanske det diskussionen hur mycket och om det går att uppnå vettiga resultat med distansarbete – decentraliserade kontor vs centraliserade kontor osv.
Om man tänker sig att man skulle ha en "lantligt"myndighet eller myndighetskonstellation så skulle den
– å ena sidan vara bra om den var representerad och stationerad på landet
– å andra sidan finns representerad i storstäderna eller iaf Stockholm som huvudstad för att inte den skulle vara bortglömd av de övriga.
Jag antar att det som man vill undvika är att myndigheter samlas i ett kluster på mer eller mindre en plats eller stad på ett sådant sätt att det gör att det blir en egen "klass" i samhället där de som arbetar där också bara umgås med varandra?
Lite ord föll bort där i en mening. Skulle stå: "Just i sådana sammanhang kanske det diskussionen hur mycket och om det går att uppnå vettiga resultat med distansarbete – decentraliserade kontor vs centraliserade kontor osv är mer relevant."
Myndigheter på landsorten eller tom i mindre städer typ Örebro eller Eskilstuna har enormt svårt att få den kompetens de behöver.
Mycket beroende på att de vägrar att rekrytera från Stockholm. (Eftersom alla vill bo i sthm o om man inte vill det är man konstig o vem anställer någon som är konstig?)
De försöker nog men man får en ganska saftig lönepremie i Stockholm jämfört med Eskilstuna eller Örebro.
De tre främsta problemen som jag ser det med flera myndigheter i dag är: 1) politiseringen av tillsättningarna av högre tjänster och politiserad personal (jmf migg-verket) 2) alldeles för många myndigheter, 3) rekrytering av ung och oerfaren personal (många universitetsutbildningar håller idag inte måttet helt enkelt–särskilt humaniora och samhällsstudiet). I get av detta blir direkt bättre ute på vischan eller bara för att myndigheten hamnar i Granat-Malmö eller i Götet.
Huvudargumentet tycker jag är att det frigörs lokaler spm sedan kan användas till bättre saker. Varför inte ett centralt asylboende?
Oj, att ingen har kommit på det 🙂
Jag ser varken att premissen håller empiriskt eller logiskt. Eventuellt skulle den kunna motiveras ideologiskt men då är frågan snarare vad man anser är en förbättring.
Empiriskt kan man titta på de myndigheter som har flyttats från Stockholm för att undersöka om de efter flytten fungerar bättre och effektivare än de gjorde innan flytten, eller kan antas ha gjort om de inte flyttats. Jag ser inte att man kan dra några sådana generella slutsatser från de exempel som finns. Inte heller motsatsen, att en flytt per automatik skulle medföra en försämring. Det återstår också att visa att en flytt skulle medföra den omfördelning i personalens sammansättning som påstås.
Det logiska problemet är att sätta likhetstecken mellan å ena sidan förändring och förnyelse och å andra sidan förbättring. Jag kan inte se att ett sådant samband följer av någon nödvändighet. Det är i så fall uteslutande en utsaga baserad på en ideologisk värdegrund, att nytt ska värderas högre än gammalt oavsett annat.
Personligen skulle jag kunna tänka mig situationer där en äldre tjänsteman gräver skyttegravar och försvarar sin position mot en yngre, hungrig, engagerad tjänsteman som något eftersträvansvärt. Det är situationen som avgör.
Vill man komma till rätta med problemen i myndighetssverige måste man angripa dessa från andra håll än att generalisera på detta sätt eftersom det är ett bakvänt sätt att identifiera problemen och ingenting tyder på att det skulle resultera i att man lyckades åtgärda roten till problemen.
Visst finns det kompetens att tillgå och en fungerande arbetsmarknad i miljonstaden Stor-Göteborg med industri, teknikutveckling, logistik och internationell handel helt utan stöd eller beroende av Stockholm.
Malmö-Lund är en del av ett fyramiljoners storstadsområde kring Öresund/Huvudstadsregionen.
Om man definierar landsort som allt utanför Stockholm så är man inte med i matchen… alls…
I princip bör och kan svenska myndigheter ligga utanför Stockholm, bl.a. i syfte att låta hela Sverige få leva. Sverige och Stockholm mår inte bra av om allt ska koncentreras till Stockholmsområdet. Det finns orter i Sverige utöver Stockholm, som är tillräckligt stora och som har tillräckligt med kompetens.
Men jag har ett undantag och det är det ärevördiga Riksantikvarieämbetet (RAÄ), grundat av Gustav II Adolf 1630, och som har hand svenska fornminnen. Om det är något statligt verk som måste ha hög och specialiserad kompetens, kort sagt genomsyras av meritokrati, så är det RAÄ.
En del av RAÄ flyttades av Leif Pagrotski till Gotland 2005 av arbetsmarknadsskäl och som kompensation för den idiotiska förbandsnedläggningen. En annan del blev kvar i Stockholm eftersom man inte kunde flytta på samlingarna som fanns i Stockholm. Därmed hamnade RAÄ på två platser, vilket var dyrt, suboptimalt och olyckligt för verksamheten.
Ett utslag av hur det svenska politiska etablissemanget ser på svensk fornminneshistoria, som även är ett hån mot meritokratin, torde vara att anställa sunnimuslimen Qaisar Mahmood, född 16 februari 1973 i Lahore, Pakistan, till kulturarvschef i Riksantikvarieämbetet, och omforma RAÄ till en lekstuga för multikulti och politisk korrekthet. Hens förmenta merit är att hen är en författare. Hen har bl.a. samlat citat, som Sverigedemokrater har uttalat, i två citatböcker, nämligen ”Inte som de andra” del 1 och 2, i syfte att misskreditera SD. Del 1 innehåller citat från både nuvarande och tidigare partimedlemmar i SD från 1988-2011. Del 2 koncentrerar sig på perioden 2009-2014, där alla citat är uttalade av nuvarande politiker inom SD.Dessa böcker har ingen som helst vetenskaplig höjd eller fornminnesrelevans, enligt mitt förmenande.
http://www.lindskogforlag.se/inte-som-de-andra_2_start.php
Istället för att flytta RAÄ till Gotland borde Pagrotski ha flyttat SIDA till Gotland, eftersom SIDA har inte samma krav på kompetens samt har inga svårflyttade fornminnessamlingar.
Misskreditera politiker genom att citera dem? Politiker brukar ju annars klaga på att de blivit felciterade och att de inte får ut sitt budskap?
Att du skriver att Qaisar Mahmood är "kulturarvschef" visar att du inte förstår vad han gör (eller ens kanske vad RAÄ gör?) alternativt försöker skapa alternativa fakta. Mahmood är avdelningschef för Kulturmiljöavdelningen på RAÄ. Om det är någon som skulle kunna kallas för "kulturarvschef" så är det nog Lars Amréus, aka vår Riksantikvarie.
Jag har för övrigt ingen åsikt eller insikt i om Mahmood gör ett bra eller dåligt jobb i sin nuvarande roll.
@gbd crvx 08:54
Helt rätt!
Men det kan absolut inte vara en merit i tjänsten kulturarvschef på det ärevördiga Riksantikvarieämbetet, som har hand om svenska fornminnen.
@C-N 09:24
Jag har gedigen akademisk utbildning och vet vad RAÄ gör. Jag har mina tentakler. Att jag skriver "kulturarvschef" beror på att jag är relativt noggrann med mina källforskningar. Qaisar Mahmood presenteras som:
"Qaisar Mahmood, född 1973 i Lahore, Pakistan, arbetar som kulturarvschef på Riksantikvarieämbetet. Han blev mycket uppmärksammad för Jakten på svenskheten, en bok om oss svenskar och våra idéer om vilka vi är, och debatterar ofta frågor som rör mångfald och integration. Halva liv (2016) är hans romandebut."
https://www.nok.se/Allmanlitteratur/Forfattare/?a=1846
@gbd crvx 08:54
Att bara samla citat från politiker från ett och endast ett parti, SD, och ge ut dessa citat i två böcker, samtidigt som Qaisar Mahmood har varit huvudsekreterare för den parlamentariska Integrationspolitiska kommittén 2005–6, visar på att hen har en fallenhet för karriärsbefrämjande politisk korrekthet vid demokraturens köttgrytor, som enligt mig är i strid med meritokrati och respekten för svenska fornminnen, svensk historia och våra svenska förfäders strävanden. Vi vet ju alla hur integrationen har lyckats i Sverige – i verkligheten!
OK, så om man inte skriver om SD så osynliggör man dem och om man gör det så misskrediterar man dem? Damned if you do, damned if you don't. Att man skriver en bok om ett nytt parti, som växt från inget till ett av Sveriges största så är det naturligt att det handlar om det partiet.
Det är tydligt att han inte gjort nåt annat än att vara invandrare. Det jag läst om honom så är han välintegrerad och ser sig som Svensk, har rest runt om i Sverige och försökt förstå Svenskheten, är ingen islamist eller identitetspolitikfjant (märk väl att det var han som anklagades för att suga Vasaättlingsk*k). Den Svenska integrationen (Ackulturationen/assimilering) har problem men han verkar inte vara ett av dem.
@gbd crvx 15:43
Jag har bläddrat i Qaisar Mahmoods första citatbok. Det var en kraftig slagsida mot citat som kan uppfattas komprometterande, särskilt hos de Sjuklöverpolitiker som applåderar den destruktiva massinvandringspolitiken. Hen visste vad hen gjorde för att hjälpa sin karriär på traven inom statsförvaltningen!
Hur funkar det med millitären när man flyttar förband? Nyanställer man på orten eller tvingas visa kompetenta personer följa med?Tänker närmast på Mälarkarusellen hur gjorde man då?
Eftersom jag har blivit utlokaliserad från Stockholm till landsorten vill jag gärna dela med mig av mina erfarenheter:
Vår del av det statliga verket utlokaliserades till landsorten på 90-talet. Då bara en liten del av personalen följde med, fick vi äldre medarbetare arbeta intensivt för att hålla verksamheten flytande. Den lokalt nyanställda personalen var till största delen nyexaminerad och gjorde så gott de kunde, men det var en stor kompetensskillnad mot den verksamhet som tidigare hade bedrivits på kontoret i Stockholm. Det tog också lång tid innan de nyanställda cheferna förstod de krav som ställs på en chef och vår verksamhets innehåll, så vi fick en väldigt stor personalomsättning vilket ytterligare sänkte arbetsresultatet. Det tog femton år innan den utlokaliserade verksamhetens resultat uppnådde den nivå som tidigare hade bedrivits i Stockholm. Jag, och många med mig, arbetade mest på stockholmskontoret, så vi fick ett omfattande resande med stora resekostnader och kortad effektiv arbetstid. Numera är den utlokaliserade verksamheten nedlagd efter otroligt stora ekonomiska förluster som skattebetalarna fick stå för.
Att utlokalisera en myndighet med administrativt arbete kanske är en bra idé, men att utlokalisera en verksamhet med krav på de anställdas speciella utbildning och erfarenhet visade sig åtminstone i vårt fall vara en dyrköpt historia. Att som Cornu kalla oss äldre medarbetare som ”tjänstemän som tappat all glöd och engagemang och bara jobbar kvar för att de får lön” är åtminstone i vårt fall helt missvisande.
Det kanske är rimligt att anta att det finns två saker att ta i beaktande, för det första själva flytten som naturligtvis kommer att skapa oreda map att människor inte är inventarier. Men det andra, själva saken att ha ett ämbetsverk utanför Stockholm borde faktiskt inte vara lika problematiskt, per se, även om det naturligtvis kan finnas bättre och sämre ställen att placera det på. Hur många verk finns i Stockholm, bara för att?
En tanke som jag varit inne på är att många myndigheter är har distribuerad lokalisering. Rättsväsendet är distribuerat, likaså Skatteverket och även Försäkringskassan. Det är myndigheter som skulle märkas av rätt många ifall de slutade fungera (på gott och ont).
Kan man säga det om de myndigheter som har endast finns på en ort? Jag tror inte det. En sån myndighet finns på endast en ort just för att deras verksamhet inte är så viktig för speciellt många. De skulle kunna sluta fungera och många hade inte märkt någon skillnad, iaf inte på ett tag.
En idé vore att helt enkelt avskaffa dessa och i den mån deras ansvarsområde betraktas som viktigt överföra det till en myndighet som är distribuerad. Det skulle innebära ett betydligt mindre antal myndigheter, men de som kvarstår skulle ha större ansvarsområde. Kanske någon ny myndighet skulle inrättas. Endel ansvarsområden skulle finnas inte har existensberättigande.
På det sättet skulle man undvika situationen att man kan få någon del av myndighetssverige att sluta fungera genom en point of failure. Man skulle få en situation där faller inte i Stockholm bara skulle få omedelbara effekter i Stockholm och att landet i övrigt inte skulle behöva drabbas.
Istället för att påstå att det är bra med utflyttning av myndigheter tycker jag cornu får gräva fram ett exempel på det han påstår. Jag misstänker att det inte finns något exempel utan det snarare är andra saker som driver påståenden.
En helt ny myndighet som inte behöver så mycket personlig kontakt med andra centrala organisationer borde gå utmärkt att lokalisera utanför 08.
Gamla myndigheter som inte radikalt behöver minskas i omfång får sämre funktion under lång tid med lokalisering utanför 08.
Vänliga hälsningar
Nanotec
Flytta DO till Rinkeby!
"Unga och hungriga", myten som vägrar dö. Två konsekventa sanningar i näringslivet: 1) 50-65 presterar oerhört mycket bättre än 20-28. Att 30 och framförallt 40-åringar ofta presterar ännu bättre gör inte myten mer sann. 2) Personalen i statlig och kommunal sektor arbetar stenhårt. Det är vi i privat sektor som inte rör en tum utan rikligt betalt.
Person A som gräver en grop medans person B fyller på samma grop och båda ropar efter mer resurser kan kallas hårt arbete.
Återigen, det beteendet är utmärkande för det privata, vi får nämligen lika mycket betalt oavsett om vi gräver upp eller fyller på. Sen håller jag med att kommunala organisiationer ofta presterar tveksamma resultat, men det handlar ju om målen som sätts på ledningsnivå.
Det som är problemet med offentligaförvaltning är att A och B försätter att gräva och fylla på. De verkar inte förstå eller vill inte förstå att deras handlingar påverkar den andra. Om de privata aktörerna C och D skulle få samma uppdrag som A och B att gräva upp fylla på samma grop och alltid få betalt hur ineffektivt de än arbetade med sitt sysifosarbete skulle nog en del ohederliga privtaaktörer dras till detta.Nyttan av offentligförvalrning
ska vara de synergieffekter som uppstår för medborgaren av staten. De flesta privtaaktörer verkar inte var problemet utan det är de som har samröre med skojare inom den offentligaförvaltningen. Oss skojare emellan.
experter kan sitta vartsomhelst och arbeta på distans. Har arbetat i en sådan miljö (globalt) i 20 år utan problem. Rätt person är viktigare än rätt plats.
Anekdot ifrån verkligheten.. utbildade mig nyligt till lokförare. För att sedan få köra någonting i Sverige var jag tvungen att göra ett förarbevisprov på transportstyrelsen. Det provet hade fel rätt svar på en fråga i minst 3 månader då Trafikverket ändrade en regel vid årsskiftet.
jag är jag är kommunen en myndighet som fjortonåring det utan hur man behandlar folk i samhället tappar alla motljus